Personspår i vildsvinsskog
Vädret var ganska kallt, bara några plus, men vinden var svag och det var lite sol emellanåt. Svårighetsgrad för hundarna? Tja, hyfsat ok trodde vi.
Kalle fick ett husselagt spår. 4:e apporten gick han förbi men verkade leta efter den senare i spåret. Lite slarv i upptag, förövrigt fokuserad.
Efter 8 år som spårhund är Kalle rutinerad. Han vet att förbereda sej!
Japp. Rätt in i snåret.
Freja tog full pott! Hon var ivrig i början, som vanligt, med skärper till sej när det är dags. Hon hade en störning i spåret som jag lovar att det inte var jag som lade ut. Men hon återgick till spåret när hon var klar (lite mindre kysstäck än förut).
Två nöjda tjejer efter slutfört spår!
Zlatans spår hamnade i ett vildsvinsområde. Vi har inte använt den delen av skogen på ett tag, så vi vet inte riktigt hur färskt det var. Men ändå intressant att se hur han skulle ta det. Han har ju varit väldigt störd av vilt förut. Han märkte av det, för han vädrade lite extra men han tappade inte spåret och han missade inte pinnar där. Han missade en pinne och det var i första halvan av spåret.
Det blev en film som bevisar alltihop!
Ni som brukar spåra eller för er som aldrig spårat, det vanliga är att man använder sele på hunden och en lång lina, längre än 10 meter, gärna 15 meter. Men Zlatan hatar sele och ogillar krångel. Så halsband och långt koppel utan att ändra på något passar honom bäst. Kommandoorden ”Leta spår” och ”spår” räcker för honom som signal.
Spår…
Idag fick jag faktiskt med alla hundarnas spår i min sportstracker! Zlatans dessutom både det lagda och det han gick.
Samtliga spår dokumenterade, men bara på Zlatan har man ett litet facit, hans krumbuktande före vinkeln syns. Vinkeln tog han i en liten ögla, men det syns ju inte eftersom jag stod still.
Det var lite torrt och vindigt, som förra gången. Liggtid Zlatan ca en timme, Kalle två timmar och Bruno mittemellan.
Zlatan försökte verkligen få slippa selen. Jag vet inte hur mycket den påverkar honom, får nog testa det. Spårade ok, behöver bli mer intresserad av pinnarna.
Här sitter jag vid min pinnskörd.
Jag är inte bara söt, jag är spårhund också!
Bruno fick lite vinklar och 10 apporter. Han plockade många, men den som låg i ett djurspår (litet klöv-avtryck) bredvid en stor sten, den letade han länge efter.
Mina pinnar.
Jag är inte bara spårhund, jag är söt också!
Kalle var ivrig. Att gå med honom efter Zlatan var som att byta till en liten älg.
Jag gillade mest själva spåret idag, men efter ett tag så började jag ta pinnar också.
Jag är inte bara en söt spårhund, jag är en spårälg också!
När man fotograferat klart skrytbilderna så är det ”varsågod”:
Jag behövde inte höra varsågod, jag var redan på väg i alla fall, måste se om matte har något gott i handen…
Hörde jag varsågod? Köttbulle, fort!
Var det varsågod jag hörde? Godis godis vill jag ha…
Dessutom:
På midsommardags promenaden i Plomhult hamnade Kalle öga mot öga med ett vildsvin. När hon flydde iväg över åkern så ville han efter…
långsambloggen ringlar vidare 