Spårskogen med dagens spårpresidenter!
Det har varit som ett litet spårläger nästan, med så många tillfällen på en kort tid. Men inget gott som inte har något ont med sej. Nu dröjer det till nästa gång.
Soligt och vind. Vinden ställde till det mer än vi kunde ana. Jag lade spår för Kalle och Freja. Kalle fick Frejas förra spår och Freja Kalles men med en förbättrad ögla in på det nya området.
Information Kalles film/spår:
00:26 Spårupptag med kort analys.
02:07 Pinne 1
03:13 Pinne 2
03:46 Pinne 3
03:56 Vindar in Frejas spår alternativt Eva och Freja som går till sitt spår.
05:16 Pinne 4
06:00 Avviker från spåret, driver lite vänster.
06:16 Passerar en pinne med ca 10 m marginal
06:40-48 Kliver in i spåert igen, man kan nästan se när han väljer riktning (06:46)
07:20 Pinne 5
08:46 Här ska det ligga en pinne, vi hittar inte den.
10:17 Kalle vill inte hitta slutpinnen, går rakt över med hög näsa. Det var en nyklippt pinne, kanske godtog han inte doften, det ångar ju bort fukt från den, kanske följer det med vittring då. Eller så var han trött.
Sedan blev det köttbulle lek, då var han pigg:-)
Utlagda pinnar. De små har torkat i grovköket i flera år, slutpinnen är helt färsk.
Kalles inhämtade pinnar. Den täljda och den lille knottrige saknas.
Kalle glassar i solen efter spåret.
Zlatans spår fick vinden som en faktor på ett oväntat sätt vid hans upptag. Allt syns på filmen. Men vad ser vi? En hund som vittrar efter spårupptaget eller en hund som bakspårar och sedan får vind på slutpinnen? Eller en hund som känner vittringen från både spårläggarens start och slut samtidigt?
Jag kan konstatera att när spåret var slut, så gick han runt en hel del i det området igen, för att reda ut dofterna tror jag.
Eftersom YouTube vill ha kortare filmer än 15 min så har jag kapat mycket där han ”bara går mellan pinnarna” dvs det man vill att han ska göra, och sparat sådant som är intressant för att lära mej läsa honom.
00:13 Jag tror att Zlatan har spåret fast åt fel håll.
00:24 Zlatan vindar. Vinden driver ganska kraftigt från kullen på andra sidan bäcken.
00:32 Zlatan är inte klumpig, det är jag som har stannat.
00:33 Jag tror att han bakspårar och försöker vända honom, 2 ggr.
01:21 Jag ger mej, han är så tvärsäker. Jag tänker att han får följa spåret ut till vägen och då förstår han att det var fel. Och därefter göra nytt upptag.
02:07 Här stannar jag, för över huvudet på Zlatan hänger en orange snitsel. Vi har hela tiden gått spikrakt mot slutet i spåret. (jag har klippt bort en minut av detta, så det var ju inte något kort avstånd) Nu väljer jag mellan att avsluta spåret (tråkigt) eller att ta upp det på nytt. Eva hade nämnt en rishög så jag tyckte att den kan vi prova.
02:35 Nytt spårupptag vid känd rishög.
03:23 Går över vägen 1
04:12 Pinne 1 (från 6/4)
04:47 Pinne 2
06:05 Pinne 3
07:50 Går över vägen 2
08:44 Zlatan ändrar sej? Sätter nosen i vädret i tre väderstreck, ser utstuderat metodiskt ut.
-träsk-
12:38 Pinne 4
12:49 Pinne 5
13:17 Pinne 6
13:35 Slutpinnen funnen från rätt håll! Slutet gott, allting gott!!
Zlatans pinnar i Panflöjtsformation.
I Z-formation, allt för att förvirra ögat. Den vita pinnen kan förklaras genom att den tappade barken i själva hanteringen. Den tjocka täljda, ja det är nog pinne nr 1 och känns igen från föregående blogginlägg.
Men jag kan lämna den ifrån mej mot en köttbullebit. Min hjärna är full av olika avancerade prioriteringar.
Freja var laddad idag! Bra det, hon fick ett extra långt spår. Jag använde nästan samma som för Kalle häromdagen, men med en bättre ögla, för Kalle så skiljde det inte många meter mellan bäckövergångarna fram och tillbaks vid öglan. Men nu lyckades jag utvidga lite, så att det faktiskt blev anständigt. Freja stördes inte heller av vildsvinsböket. Och ingen fastnade i något kärr och Freja gick i spåret hela tiden.
Pinnarna:
Frejas utlagda pinnar.
Frejas infångade pinnar.
Idag var det roligare att spåra än att ta pinnar, tyckte Freja!
Vem blev spårdrottning/kung idag då? Kalle missade slutet, men det kan jag lova, på tävling så hade jag inte missat den, så det hade funkat. Zlatan hade kammat noll pga starten, men vilken uthållighet han hade. Freja genomförde spåret utan konstigheter men går vid sidan om vissa pinnar, det gör det svårt att välja. Så jag skippar det där med kung och drottning, jag är ju inte mycket för monarki ändå, och så väljer jag enhälligt alla tre till dagens spårpresidenter!
Det är visserligen en långsamblogg…
Men nu har det väl varit extremt långsamt här ett tag. Ska man ta det kronologiskt och liksom redovisa allt som hänt sedan förra inlägget? Långkalsonger av osv.
Nä, ska man vara grundlig så ska man gå längre bak. Vallanlagsprovet tex, det finns ju lite oredig film kvar därifrån. Och det är numera roligt att tänka på hur gapig han var. Att jag fick sitta och klappa honom för att han inte skulle skälla sönder Jennys redogörelse om hans insats.
Jag har satt ihop en film. De suddiga partierna är kvar, man ser ju hur han rör sej…dessutom… ha tålamod med kameramannens blytunga objektiv.
Här kommer det, lite Zlatangodis från i våras:
Här är Berit!
Berit sliter ordentligt i huset, fler och fler strömlösa och jag har minsann bunkrat lite vatten.
Berit sliter och drar, hoppas strömmen blir kvar.
Var på valpkurs idag. Det är märkligt vad det kan läa med lite skog. Vi var inomhus och tränade också, nya knep. ”Bromsen” var jag bara tvungen att prova på Kalle och Disa när jag kom hem. De fattade galoppen ganska fort. De kan ju vänta, men bara på kommando. Här skulle de ju ha godis framför sej och själv välja att inte ta.
Berit rullar in.
Zlatan gick ner för trappan helt av sej själv för första gången idag! Upp har han gått i några dagar men ner har vi inte tränat. Uppåt tränade vi genom att flytta hans tassar. Vet inte om det är så ”man gör”, men det fungerade på honom. Så nu kan vi ju börja göda honom. Nä förresten, man måste bära honom de sista metrarna till bilen. Han får vara smal ett tag till:-)
Disa och Kalle ville tvunget kolla in vågorna. De anser det spektakulärt med oväder. Kolla här:
Den som vill ha en Dejavu från Per kollar här:
http://rottisar.eu/Videoklipp/Stormen_per2.htm
Den ligger inte på Youtube, så jag kan bara säga lycka till. Ren tur om du kan se den.
Bus Brothers
När man är en fyraårig rottis, det flyttar in en liten ullboll som liksom är överallt, helt oberäknelig, och med vassa tänder, då är det inte lätt. Och den lille ullbollen försvaras av stora syrran, det blir inte lättare då. Men man vänjer sej. Man måste vänja sej. Och till sist har man vant sej. Och då kan man bli bus bröder. Olika så det förslår, en liten vallare och en stor moloss, men bröder i bus!
Lunchen serverade sej själv idag! Kalle fick en vätte arm och Zlatan serverade sej rottis kind.
Vad gör du med mej din store best!!!
Vi tar lite dragkamp istället.
Nu ska den här gamla slangen få vad den tål
Och mjölktänderna får vad de tål...
Ta det inte lugnt för min skull, jag kan bli den första flygande västgötaspetsen!
Hur går det med mjölktänderna, grabben, har du nåt att hålla emot med...
Är det den här du vill ha? Ta den då, den ligger ju här framför dej, bara att ta den.
Rottisknep nr 2, en bly tung tass strategiskt placerad.
Men stillbilder är ju inte riktigt grejen, självklart finns det rörliga bilder också:
Rottisknep nr 1? Det är inte användbart på en västgötaspets. Det blir intressant att se om någon kan avslöja knepet i en kommentar:-)
Zlatans framsteg och liten jämförelse med rottweiler
Zlatan gör framsteg så det susar. Hans halsbandstillvänjning var faktiskt något jag oroade mej för. Fick höra med uppfödaren för säkerhetsskull om hon hört talas om någon hund som inte kan ha halsband. Det hade hon ju naturligtvis inte… Men när jag talat med henne så förstod jag vad jag hade gjort fel. I min strävan att inte skrämma hunden med dalt i halsbandsträningen så hade jag missat hans behov av att ranta med. Jag tyckte inte att jag gick ifrån honom om jag var på samma våning, i samma hus. Men i hans värd så gjorde jag det och han kunde ju inte flytta sej (uhuhuh).
Lösningen var att alltid bära med sej honom, hur kort bit jag än gick. Så fick han ta små utflykter om han ville. Det fungerade väldigt effektivt, på en dag blev han tillvand!
Det är nog en skillnad mellan dessa raser, tänkte jag skriva, att rottisen ”gillar läget”, som en liten soldat. Men om jag tänker tillbaks lite så finns det många tillfällen att dra upp där särskilt Disa inte alls ”gillat läget”. Och att Zlatan tigger av min mat intensivt en stund för att som på ett klick rasa ihop i en liten hög och acceptera att det inte blev något. Den enda påtagliga skillnaden (som jag kan skriva under på och sätta huvudet i pant…) hittils är inlärningsförmågan, Zlatan snappar upp och lär sej ord kvickt. Och det tror jag är gårds-vallhund/moloss skillnad. Han har koll på läget, antagligen överlevde de små gårdshundarna bättre om de hade koll på läget, rottisarna behöver inte ha samma koll, de kan nämligen försvara sej…
Se här vad han kan!
Ljudet ska vara på, visst blir det irriterande efter en stund! 🙂
långsambloggen ringlar vidare 