Tredje kursdagen för Zlatan, veterinär för Kalle
Skulle det synas att vi tränat baklängesfot utan snubbel? Klicka med rätt timing? Sätta framtassarna på plattan? Det korta svaret är nej,nej, JAAA!!
Det långdragna svaret är:
Zlatan var stökig och okoncentrerad unghund personifierad. Skällde, hoppade efter de andra hundarna, nosade och pissade på planen. Visade upp en djup okoncentration vid följsamhetsövningarna. Men, ibland lyckades jag tjoa loss honom från drönar stilen. Det gick även att få igång kongdragkamp, om inte ”grannen” körde med ekorrpip, det finns gränser… Så en del av lösningen är nog att jag ska bli lite mer stökig själv! Ibland. Dessutom är det grymt irriterande med sele. Den hakar upp sej i kopplet och det är helt värdelöst när man ska öva fritt följ. Så nu har han fått på sej Disas gamla rogz halvstryp på innersta läget. Och han har gått med halsen i marken en stund, men jag tycker ändå att det ser ganska bra ut, den sitter löst, han kan inte rymma och den är bred och skön för halsen. Blir nog bra.
Klicka med rätt timing? Det borde vara licens på de där sakerna. Körkort. Och jag har inte klarat uppkörningen. Vi provade hopphindret idag. För Zlatan var det första gången. Hindret var ställt på en höjd som både han och jag borde klara, jag har målbilden klar för mej, hur vi båda flyger graciöst över, och just då klickar jag. Med min högljudda utomhusklicker. Men vem står kvar så stabilt på andra sidan hindret? Det är minsann lille Zlatan det. Som just blev klickad för vägran… Inte ett öga var torrt:-)
Vi har ju tränat hyfsat ordentligt denna veckan. Inte som träningsnarkomaner, men seriöst, dvs minst en gång om dagen, korta pass. Idag ”lossnade” det med plattan. Han stod på den med framtassarna och kunde flytta lite på bakkroppen. Lite stolt över det var jag allt. Men tänkte att det blir svårt att göra om med den störningen som det blir att komma ut på träningsplanen hos hundfröknarna. För att få bästa förutsättning så tog jag med mej hemma-träbiten. Och gissa om han förvånar mej med att ta upp träningen precis på den nivå han var! Helt plötsligt en hund som vill ha kontakt, jobbar för en korvflis, och är koncentrerad! Det var riktigt roligt att se. Och vad man har med sej att hunden själv fått tänka ut vad den ska göra, att det blir en egen drivkraft.
Sedan provade han sin charm på chiwawan Dolly, det gick som förut, hon är inte impad. Alls.
Kalle hade en tuffare dag. Omläggning av bandage utan sedering inne på veterinärstationen. Full av överskottsenergi och ganska stressad. Såret behövde en hel del ompysslig och ”folk” kom och gick. Vi vill inte sedera honom, rädda att han får efterverkningar igen. Men Kalle är mutbar, mycket korv och mjukost blev det. Han tyckte inte att det var jätteroligt men han var snäll och duktig. Nu har bandageringen övergått till ett ”luftigt” vilket är lite oroligare, det ser mycket känsligare ut nu när man inte kan dra ”flex-bandaget” runt.
Även när man ligger i hårdträning så behöver man promenader.
Häromdagen såg det ut såhär i Lerkil:
Före mangroven hade tagit sej...
Han och hon fågel.
Zlatan.
Dikes ren med väg smuts.
Fåglar i träd.
Konstnärligt parkerade grävskopor.
Fåglar lämnar träd.
Mulen Lördagsprommis
Zlatan hade tur, blev klappad av snälla grannar fast han hade inlett med att skälla ut dem efter noter. Fula noter. De hade han kunnat spara till den mytomspunna vildsvinsgalten, ifall han dyker upp.
Fårhagen i Grunsen har blivit väldigt fin.
Var är fåren?
Inga får syntes till.
Däremot hästar.
Utsiktskulle.
Lite bus måste man ha…
Kong i snöre, oslagbart.
Nu var jag riktigt nöjd med min lille Zlatan, flera individer av olka art hade passerats utan att ge upphov till fula ord. Men, ingen av dessa var möte. Möte är svårt…
Disa får bara gå korta rundor för veterinären denna veckan, hade lite ont i tassen. Så vi tittade på jolleövningar i hamnen.
Spännande segling mellan bryggorna. Trodde ni att det skulle bli en jolle på bild, då känner ni inte matte.
Disa hos veterinären igen
Disa dricker mycket, och vi vet inte varför. Hon mår fint än så länge men vi måste ju ta reda på vad det är som är fel.
Förra veckan undersöktes hon med ultraljud vaken, och hon var för hård och spänd då för en ordentlig undersökning. Dessutom konstaterades urinen vara utspädd, det gick inte att ta några vettiga prov utan att odla.
Igår var det dags igen. Narkossprutan tyckte hon inte om, hon tittade konstigt och förvånat efter sköterskan när hon gick. Hon blev inte arg men det var tydligt att det gjorde ont. Hon somnade i princip omedelbart, inte efter 5-10 minuter som de sade. (Och jag som är ”van” vid Bella som fick spruta efter spruta, hon var expert på att hålla sej vaken.)
I ultraljudet kollade de livmoder, urinblåsa (tog urinprov), njurar, binjurar och mjälte. Finns det fler organ så tittade de väl på dem också…Allt såg fint ut.
Så nu är hennes urin på bakterie odling. Om man inte hittar något på dessa prov så finns det fler prov att ta. Det finns till och med ett syndrom som enbart är att hunden dricker mer vatten än normalt. Vi får väl hoppas på det…
När hon skulle vakna så vaknade hon däremot långsamt. Och hon var groggy länge.
När det är varmt så vill ju de flesta ta med sej hunden in i väntrummet. Men skulle de kunna hålla sina hundar lite kort eller måste de flaxa runt i flexikoppel och reta/skrämma/störa upp de andra hundarna?
En flaxande golden matte som hade flexi och en ovanligt stor flaxande golden (eller liknande…) lyckade skapa en fighting mitt framför kassan, med en boxer. Totalt obetänksamt map ev smitta eller skador. Disa tänkte göra ett snabbt ingripande men jag förstod vad klockan var slagen och kunde stoppa henne kvickt. Vi höll oss inom våran lilla kvadratmeter.
Flax och flängmattarna lyckades få isär hundarna och golden och matten flaxade iväg. Sedan lät boxermatten sin boxer stå och glo på Disa och göra inviter, och det var inte till lek, kan jag säga. Boxern var triggad. Medan matte lite käckt hade kopplet under toffeln, under hålfotsdelen…
Jag fick vända Disa så att hon satt med ryggen till boxern och så sade jag till henne att jag lovade att ”ta hand om den” ifall den närmade sej. Hon fattade nog…för hon skötte sej fint. (Utan godis dessutom, hon skulle ju sövas.)
Boxer matten tog inte sin stirrande boxer innan receptionisten sade till henne att ”-det är nog inte så bra att den står och stirrar så” var på matte svarar ”-Öh, vad menar du, borde man inte kunna binda upp dem här öhöh…” men tog sina tofflor och sin boxer och lufsade iväg.
Och jag, vad gjorde jag? Höll mej lugn, tyst och fin, allt för att inte väcka den ulv som jag vet sover i min lilla hund…
Certifierad väntrumsvovve.
långsambloggen ringlar vidare 