Frejas MH
I Lördags var det dags för Tapto’s Klara Kluck, mest känd under namnet Freja, att göra sin Mentalbeskrivning. Det var Varbergs brukshundklubb som arrangerade. och det gjorde de bra, som vanligt!
Testledaren gör lite hantering med Freja, som synes följde hon gärna med honom även om det var lite skönt att komma tillbaks till matte igen. Att han klämde på henne och kollade i munnen hade Freja inget emot. ”Kolla gärna överallt” sade hon till sin nya kompis!
Man leker lite med hunden, dels för att kolla gripande och leklust men också för att kunna jämföra leklusten efter provet.
Lilla jakten utförs i två omgångar. Man kollar lusten att förfölja och gripa. Freja förföljde båda gångerna och andra omgången så grep hon, efter att ha nosat lite på ”haren” först.
MH publik kan man vara utan att betala entré avgift. Men det krävs en motprestation för publiken är en del av provet! Det första hunden får göra är att gå framför och bakom publiken, sedan vet hunden vilka som är med i flocken och det är en trygghet för hunden att det inte förändrar sej. Man måste stå på en rad (undantag: om man åker barnvagn, då får man ligga eller sitta). Inte sätta sej ner (det räknas som inkallning och är oerhört störande för provet). Vara tyst under momenten, vara med hela tiden, inte komma för sent eller gå för tidigt. Och största uppoffringen är antagligen att mobiltelefonen måste vara tyst! (Jag har hört mobiler ringa under MH av misstag. Den som störs minst är hunden. De är ju vana…) Så publiken har en funktion för provet.
Kom igen, ta haren!
Aktiviteten är egentligen passivitet och här bedöms om hunden kopplar av eller stressar upp sej och hittar på en massa saker. Freja kollade läget men var avkopplad och tog det lugnt i alla 3 minutrarna. Perfekt sade beskrivaren om detta momentet efteråt.
Avståndsleken, figgen inleder med att påkalla hundens intresse med att knacka på något eller klappa händerna. Hunden intresserar sej för momentet och ignorerar störande saker i omgivningen. Freja var jätteintresserad av den främmande människan som gjorde lekinviter, hon gjorde lekinviter tillbaks. Men hon ville inte gå för långt ifrån matte. När matte Eva gick fram till figgen blev Freja så lycklig och tokrusade och sprallade:-)
Dumpen, overallen som överraskar med att flyga upp rakt framför hunden. Den var otäck. Freja blev jätterädd. Men det viktiga är att kunna arbeta och överkomma sina rädslor, och det gjorde Freja.
Skramlet var ingen utmaning för Fraja och bearbetning behövdes inte. (Gjordes ändå, för MH går efter en viss procedur, som ska följas.)
Sedan dags för spöken. Det var nära nog vindstilla. Freja kunde inte sniffa till sej någon förhandsinfo om spökena, i hennes värld är de stora och stirrande okända varelser. Freja följde spökena men plockade inte fram särskilt mycket skärpa eller försvar. Matte fick släppa kopplet. När Matte gick mot spökena hängde Freja med. När matte Eva var framme vid det första spöket så var Freja snabbt där och nosade på spökets hand, likadant med andra spöket.
Nu när hunden varit med om mycket så kommer skott provet. De två första under lek och de andra under stillhet. Freja lekte med större intensitet efter provet än före. Hon hade haft en kul dag, lite som ett barn på Liseberg! Hon är inte döv, men skottfast är hon. Vi i publiken kunde inte se att hon ens hörde skotten.
Sedan återstår bara Gratulationerna till matte att hon har en skottfast hund med känd mental status!
Zlatan är skottfast och har känd mental status!!!!
Idag har Zlatan genomfört sitt MH. Och som vanligt blir man överraskad men vissa saker blev precis som jag trodde.
När hunden före oss stack iväg på ett drev så blev jag lite nervös. Varberg är ju en aning ”berömt” för sina kaniner vilket bla Disa blev kraftigt distraherad av en gång i tiden. Men trots att Zlatan inte är den svinlydiga typen, så är han inte heller jakt eller rymmartypen. Så det gick fint.
Jag har markerat på baksidan av protokollet (översättningsnyckeln) var kryssen hamnade.
Här ser man i vilka rutor Zlatan’s beteende hamnade.
Vad det gäller gripandet, så har han bra kamplust ”hemma”, men jag har lagt märke till att i andra miljöer så blir han påverkad/störd av omgivningen att det inte riktigt blir aktuellt. Så där har han ett beteende som han inte visade upp. Och jag trodde inte att han skulle leka alls, men han tog faktiskt trasan andra gången och sprang till testledaren med den och kampade. När hon släppte den så kunde hon ta den igen utan att han ”fintade” undan. Så där blev jag lite förvånad.
Ska vi ta en svängom?
Jakten trodde jag inte mycket på. Men han sprang iväg lite och var lite intresserad men grep inte. Är väl ganska lagom för rasen.
Ett orosmoment var aktiviteten/passiviteten. Eftersom de inte får ha halvstryp och jag inte ville ha sele på honom så befarade jag att han uttråkad skulle backa sej ur kopplet. Men han bara skällde lite och ”duschade” i det långa fina gräset.
Avståndsleken trodde jag inte heller på, tänkte att han skulle springa några meter och ställa sej och gorma sedan. Men så blev det inte. När han kollat in figgen och blev släppt så stack han till ”legan” och sedan letade han upp figgen. Helt av sej själv. Det trodde jag inte att han hade i sej. Men sedan var han nöjd, ville inte stanna kvar och leka. Och det är ju logiskt enligt tidigare beteende.
Dumpen blev en överraskning, och det är ju det som är avsikten. Att han skulle reagera och skälla, det hade jag räknat ut. Men hur långt skulle han fly? Och skulle han lyckas avreagera? Han flydde inte långt, nästan inte alls. Men han skallade på ett sätt jag aldrig hört. (Ska försöka producera en liten video på det.) Nytt även för beskrivaren, faktiskt. Som har beskrivit och dömt på MH och MT i många år. Avreaktionen däremot, vi behövde inte lägga ner overallen, men han behövde tid och att testledaren också kom fram. Då tog nyfikenheten över och han vågade sej fram. Sedan var det glömt, inget kvarstående. Det var duktigt kämpat av lille Zlatan, jag gillar det där att inte ge upp utan klara ut svårigheter.
Ljudkänslighet inte mycket att säga om. Han hoppar till lite och går fram när jag gör det. Sedan grymtar han på det en gång när vi går förbi.
Oops, nu har matte gått fram till det där oljudet
Hon har inte gjort annat än att hamna i trubbel idag
Jag får rädda henne igen
ztörst + znyggast = ZLATAN
Nu hänger tungan som en slips. På mej, som är nästan vinterklädd och på Zlatan.
Då är det dags för spökena. 14 kg Zlatan håller sej framför mej och kontrollerat mot spökena. Mot båda. Inte jättearg men ändå hyfsat aktiv. En imponerande inställning av en sådan liten grabb. Men, han är ju bara liten på utsidan:-) Han gick fram med mej och kollade in dem men han hade inget överdrivet behov att fjäska med dem sedan. Slog en drill.
I och med skotten så ska man leka igen. Vilket jag misstänkte skulle bli problem så jag hade med mej en snörboll som var hysteriskt rolig hemma. Men nu var han trött, han ville bara stå och lukta på en fläck…Så vi fick leka jageleken under de två första skotten. Och stå still under de andra två. Och han var oberörd! Och det är så roligt. Han har ju aldrig visat tecken på att vara ljudkänslig, men det har jag hört så många säga, att deras hundar inte alls är skotträdda och så är de det på MH. Det finns skotträdsla i rasen, så därför är det viktigt att kolla upp och dokumentera.
Det är ju mest rottweiler som är min referens (vi beskrev endel collie också när jag var aktiv figge). Jag har haft lite mindre kläm på var jag har denna lite annorlunda individ/ras, nu har jag lärt känna honom lite till. Det var riktigt roligt att se vilken kapacitet det finns i honom, att han har ”verktyg” för alla situationer.
Han var så duktig den lille, blev kallad charmtroll, supermysig kille och riktigt härlig!!! Men allt det där visste vi ju, särskilt Zlatan själv.
långsambloggen ringlar vidare 