Tredje kursdagen för Zlatan, veterinär för Kalle
Skulle det synas att vi tränat baklängesfot utan snubbel? Klicka med rätt timing? Sätta framtassarna på plattan? Det korta svaret är nej,nej, JAAA!!
Det långdragna svaret är:
Zlatan var stökig och okoncentrerad unghund personifierad. Skällde, hoppade efter de andra hundarna, nosade och pissade på planen. Visade upp en djup okoncentration vid följsamhetsövningarna. Men, ibland lyckades jag tjoa loss honom från drönar stilen. Det gick även att få igång kongdragkamp, om inte ”grannen” körde med ekorrpip, det finns gränser… Så en del av lösningen är nog att jag ska bli lite mer stökig själv! Ibland. Dessutom är det grymt irriterande med sele. Den hakar upp sej i kopplet och det är helt värdelöst när man ska öva fritt följ. Så nu har han fått på sej Disas gamla rogz halvstryp på innersta läget. Och han har gått med halsen i marken en stund, men jag tycker ändå att det ser ganska bra ut, den sitter löst, han kan inte rymma och den är bred och skön för halsen. Blir nog bra.
Klicka med rätt timing? Det borde vara licens på de där sakerna. Körkort. Och jag har inte klarat uppkörningen. Vi provade hopphindret idag. För Zlatan var det första gången. Hindret var ställt på en höjd som både han och jag borde klara, jag har målbilden klar för mej, hur vi båda flyger graciöst över, och just då klickar jag. Med min högljudda utomhusklicker. Men vem står kvar så stabilt på andra sidan hindret? Det är minsann lille Zlatan det. Som just blev klickad för vägran… Inte ett öga var torrt:-)
Vi har ju tränat hyfsat ordentligt denna veckan. Inte som träningsnarkomaner, men seriöst, dvs minst en gång om dagen, korta pass. Idag ”lossnade” det med plattan. Han stod på den med framtassarna och kunde flytta lite på bakkroppen. Lite stolt över det var jag allt. Men tänkte att det blir svårt att göra om med den störningen som det blir att komma ut på träningsplanen hos hundfröknarna. För att få bästa förutsättning så tog jag med mej hemma-träbiten. Och gissa om han förvånar mej med att ta upp träningen precis på den nivå han var! Helt plötsligt en hund som vill ha kontakt, jobbar för en korvflis, och är koncentrerad! Det var riktigt roligt att se. Och vad man har med sej att hunden själv fått tänka ut vad den ska göra, att det blir en egen drivkraft.
Sedan provade han sin charm på chiwawan Dolly, det gick som förut, hon är inte impad. Alls.
Kalle hade en tuffare dag. Omläggning av bandage utan sedering inne på veterinärstationen. Full av överskottsenergi och ganska stressad. Såret behövde en hel del ompysslig och ”folk” kom och gick. Vi vill inte sedera honom, rädda att han får efterverkningar igen. Men Kalle är mutbar, mycket korv och mjukost blev det. Han tyckte inte att det var jätteroligt men han var snäll och duktig. Nu har bandageringen övergått till ett ”luftigt” vilket är lite oroligare, det ser mycket känsligare ut nu när man inte kan dra ”flex-bandaget” runt.
Även när man ligger i hårdträning så behöver man promenader.
Häromdagen såg det ut såhär i Lerkil:
Före mangroven hade tagit sej...
Han och hon fågel.
Zlatan.
Dikes ren med väg smuts.
Fåglar i träd.
Konstnärligt parkerade grävskopor.
Fåglar lämnar träd.
VA-sanering Lerkil
Redan när vi var på gång att skaffa vårt hus så fick vi höra av banktjänstemannen i Göteborg att kommunalt vatten och avlopp minsann varit på gång i Lerkil i minst tio år och det tar säkert minst tio år till. Och det visade sej att hon hade rätt, med råge.
Nu är projektet igång och Zlatan har varit på inspektion.
Det uppgrävda måste sorteras. Som alla vet som har grävt här så är det mycket sten. Stora maskiner för en liten vätte.
Fyllmassa för att lägga runt ledningarna, ja det tror ja i allafall. Kan även vara för den tillfälliga vägen.
Skulle tro att de lägger igen innan badsäsongen.
Nja, nu var det väl färdig inspekterat. För den här gången.
långsambloggen ringlar vidare 