Rottweiler och Västgötaspets.

Inlägg taggade “Tasstrampet

My Dog 2014

Jag hade inte tänkt mej fler utställningar, egentligen. Zlatan har ju bevisat att han är hanterbar under dessa speciella omständigheter, vilket är det viktigaste målet för mej, som är lite smått utställnings skeptisk. Jag är tveksam till om utställningar är för rasernas bästa, egentligen, eller om de påverkar aveln i en osund riktning. Men det är roligt och ett tillfälle att träffa andra som också gillar samma sorts hundar. Så han blev anmäld igen. Det är nära till Göteborg så det ”hör ju till” på något sätt.

Vi tränade ”stå” i några dagar före evenemanget. Helt ärligt, det hann inte bli befäst. Han är läraktig, men inget geni.

Förra gången blev han lite uppjagad när han kom in på mattan samt väldigt nosig. Så denna gången provgick vi på en ledig ringmatta lite då och då. Det hjälpte för han rörde sej självmant i ringen denna gången. Men jag har ju i mej att glo rakt framåt, det är fusk att titta på hunden i lydnad, så jag såg inte att jag hade fel tempo. Det blev visst lite passgång. Ja, han kan nog fler gångarter än en islandshäst. Att stå på ett rangligt bord och en tant ”undersöker” var inte poppis. Det är stor skillnad på ”klappa” och ”undersöka”. För mej är det lite oklart, men Zlatan har full koll på vilket som är vilket. (Klappa är trevligt, undersöka är äckligt, det har jag förstått.)

I början var han tyst och fin. Men i sällskapet som hade varvat upp sej ganska bra och höll låda ordentligt, så var han snart igång. Han var inte värst men inte heller något föredöme.

Vi träffade dottern Elsa (från Högalids kennel) för första gången sedan i somras. Hon har blivit så fin, tycker jag, en tjej-kopia av Zlatan. Hon verkar dessutom ha fått hans bästa sidor.

Det var också kul att träffa syskonen från Tasstrampet.

Här är domaren omdöme om Zlatan:

Inga större skavanker.

Inga större skavanker.

Vi deltog även i uppfödargrupp med Tasstrampet och där kom vi tvåa.

För övrigt, Fishermans Friend med citronsmak, det trodde jag var alldeles för fräscht för hundar. Kanske vill Zlatan få en god andedräkt eftersom han snodde dem från bordet i TV-rummet. Kanske är det en dejt på gång, vad vet jag?


Zlatan är utställd igen

My Dog är ju en prövning för en lantis hund. Jag glömmer aldrig när vi ställde ut Bella 6 mån och 33 egensinniga kilo. Hur tänkte vi då? Hon slirade på golvet (vad visste vi om coca cola och apelsinsaft på tassarna…och det är ju förresten fusk) flåsade och ögonen blev utstående och rödsprängda. Torkat slem runt hela munnen. Husse och matte blev fullständigt utmattade. Fashinerat tittade vi på ena hundekipaget efter det andra, mest imponerande var väl den lilla tanten med de fyra enorma irländska varghundarna som verkade sväva förbi angjorda i ett koppel tjockt som en sytråd. Och när domaren stapplade fram mot henne på sin käpp, då fick jag kalla kårar längs min svettiga rygg…men hon skötte sej fint, just då.

Bella, med intresset riktat på vovven bakom. Jag med en stans för att stå stadigt och sittande domaren. Det som inte syns är att det fattas ett par fingrear på hans hand, man fick själv öppna munnen på hunden:-) Samt käppen.

Bella, med intresset riktat på vovven bakom. Jag med en stans för att stå stadigt. Och så domaren, som sitter på en stol brevid bordet. Det fattas ett par fingrar på hans hand, man fick själv öppna munnen på hunden:-)

Så med detta i minne (14 år sedan) så är det i min värld prövningarnas prövning map hundmiljöträning. Zlatan hade fått lite bättre förutsättningar, han har ju varit på utställning förut samt lyckats bli ganska hundvan… Och det gick riktigt fint, vi kunde spankulera runt obesvärat. Såklart ville han hälsa på varje hund, men om man bara passerade så var det ingen big deal. Han var dessutom hyfsat tyst. Vid väntan i ringen så kunde han till och med lägga sej och relaxa en liten stund.

När vi var inne i ringen så kände han av att stå i centrum, eller om det var de föregående hundarnas stress hormon som doftade på mattan? Han blev ”laddad” och smått okontaktbar. Det är ju inte ett optimalt läge för att visa upp hur han ser ut. Men domarna har sett hundar förr, och vissa kommentarer är genomgående från förra utställningen. Själv klassar jag en exteriörbeskrivning högre för den är mer noggrann. Men hur som helst så är han Very Good, idag också. Han blev placerad som nr 3 av 3. Men vad spelar det för roll när det var kullbröderna som var före? Det är ju samma avel. Och det är ju främst det som är poängen.

Omdöme MyDog Zlatan

Omdöme MyDog Zlatan

Förresten vägdes Zlatan idag, på personvågen. 15 kg. Jag fick göra om det två gånger. Det stämde. Aptiten har ju ökat, det har den. Inget konstrande alls de sista veckorna. Och så har vi ju sprungit vår lilla runda varannan dag, oavsett väder. Så det är väl muskler alltihop:-)

Kallt är en sak, ner till -17 så är det OK. Men slasket är lite farligt, för broddarna halkar av, och det får ju egentligen inte hända.


Chablis har gjort BPH

Tasstrampets Fido Filur gjorde BPH.

BPH är den ”nya” personlighets beskrivningen av hund. Många moment har samma retning som MH men man retar mindre…dumpen flyger upp på 4 meter istället för 3 och den är bara en halvfigur. Så det blir utslag om egenskapen finns och tröskelvärdet ”överskrids”. Detta gör att man kan ha en till ytan ganska liten testbana, i detta fall inhängnad, vilket borde få även osäkra hundägare att delta. För det är ingen hund som kan dra iväg på drev eller tik jakt…Dessutom klämmer man in ganska många moment på samma tid som ett MH. Tre funktionärer skötte detta, för MH behövs 4-5 st.

Rondellhund

Mycket är likt, publiken ska stå i klunga och hunden ska få chansen att kolla in dem vid starten. Det är standardiserat med tider för bedömning, men här är det mycket ”tajtare”. Annan nomenklatur, här säger testledaren ”kontakt” när hunden nosat, i MH får man höra ”Bra, beröm”. Allt verkar mer styrt i BPH, vilket antagligen gynnar standardiseringen. Men upplevs lite stelare. Utvecklingen ska gå framåt, det som alltid är viktigt är en hundkunnig och erfaren beskrivare som berättar om hunden och vad som är hundens personlighet.

Man provar även lek intresse och godisintresse.

Egen favorit leksak skulle tas med. Det var helt OK om de var mindre än hunden…
Jag gillar min leksak.

Nu trodde de att jag tänkte lämna den frivilligt…tji fick de!!

Tar ett varv till. Hoppas Chiraq ser, haha.

Snäll som jag är så lät jag dem byta ut min leksak. Men är ju lite nyfiken ändå och det vrakar hända kul saker här. Och mycket riktigt, vips kom det fram en annan leksakstingest!

En annan konsistens, lossnar lättare ur munnen…

Sedan var det godis testet. Hur lätt ska det vara? Godis hittar jag, och äter, utan problem:-)

Burk nr 2 fick man flytta på.

Den här burken var fastskruvad, jag går och kollar om gräset är grönare på andra sidan.

Oops, här kommer något farande emot mej! Bäst att vara beredd!

Voine voine, det har flugit upp en halvfigur ur gräsmattan!

Matte, gå inte fram till den!

Jag får säga till på skarpen, men jag gör det från ett säkert avsånd, man vill ju inte riskera livet…

Matte har ju överlevt i flera sekunder nu, och verkar inte ett dugg orolig, jag får väl kolla in figuren.

Hejdu, står du still nu, din knäppgök!!

Jaha, ett skrammel rätt i nosen!

Hm, här lät det förut, men nu är det tyst. Det hjälpte att säga till.

I korta drag sammanfattade beskrivaren att:

Chablis visade att han är en trygg hund, som gillar att leka och gillar godis. Dvs inget hindrar honom i träningsbarhet och samarbete.

Han accepterar att en okänd person känner och klämmer på honom.

När han hamnade i  knepiga situationer så löste han dem inte genom att agera mot ”knepigheten” utan på lite andra sätt. Och de fungerade också för han avreagerade fort. (det sista var mitt ordval, bph ordvalet var nog att det ”fungerade att söka andra vägar”.)

Underlag inga problem även om han inte direkt njöt av den hala korrugerade plasten.

Dvs det är en kanon vovve. Och det visste vi ju:-)


Åter där allt började…

Med ett MH-protokoll till uppfödaren i min ägo, så bjöd jag in mej:-) För att ohämmat skryta och stå i över min lilla Guldklimp. Är det någon som står ut med sånt så är det ju uppfödaren, eller hur?

Vi tog en sväng i skogen, han fick pussa ursöta syrran Tassa. Eller fick och fick, brorsan Grålle var inte helt överens om detta. Så det blev lite brottningsmatch också. Brottas kan jag tänkte Zlatan, men jag vill hellre vara med Tassa…

Sedan blev det fika, och se så nöjd han är, när han fick glassa med tjejerna på Tasstrampet!

Här sitter jag i en riktigt trevlig sits. Från vänster Mamma Damella, Mormor Vanja, Nala och Safir.

Zlatan gillade alla tjejerna men mamma blev favoriten! Såklart.

En annan favorit var katten som satt precis utanför dörren när vi skulle hem. Den var fin tyckte Zlatan. När den försvann in under våran bil så försökte han locka fram den med några uppfordrande lekskall. Men katten måste varit döv, den kom inte…

Väldigt nyttig miljöträning för Zlatan, som sov med ”gamnacke” i bilen när vi åkte hem.


Snöbad

Zlatan provar detta främmande ämne. Det verkar ha fått hans gillande.

Snö, en substans som måste utforskas.

Han provar även att ta in snö och is i klumpar. Det knastrar alltid om honom när man tar in honom. Förut var det leca kulor, nu är det is. En blöt pöl på golvet måste inte vara en kiss olycka. Det kan vara bortglömd snö.

Men en sak är säker, man ska alltid ge akt på vad som finns i den lilles mun.

Försök kalla in mej nu HAHAHA !!! Jag är Zlatan stajlaren, Zlatan isbajshittaren, Zlatan den tuffe, Zlatan retstickan, Zlatan vill inte ha godis nä, Zlatan som är ofångbar när han springer och retas, oops, tydligen inte. En övermodig sväng mot matte, som såg så slö ut, och så var man fast.

Och är han en meter från öronpropparna, ja då är det faktiskt försent. Om man inte vill vänta ett dygn och återanvända. Men det vill man inte. (När Tasstrampet kommer till R-kullen, så har jag några förslag…Renova, Ragn-Sell…)

En samstämd trio. Åtminstone om man får tro bilden. En bild ljuger mer än tusen ord...

Och varför stoltserar jag på bild plötsligt då? Jo, jag har feber och dåligt omdöme. Den försvinner när jag har frisknat till. Bilden alltså. Men visst tittar vi åt samma håll alla tre…


Zlatans första dag

Idag var den här. Dagen vi längtat efter. På Tasstrampets kennel. Skriva papper, prata hund, så mysigt. De andra valparna bet oss lite i fötterna, men Zlatan var snäll…Skämt åsido, de är bedårande hela högen. Vi fick med oss inte bara valp utan mat och en liten pläd. Den visade sej värd sin vikt i guld. En lite orolig och trött valp somnade djupt till doften av sina syskon och mamma:

Här ska jag nana, luktar mamma.

På färden hem var han lite illamående. Så den första gången vi gav honom mat så ville han inte ha. Tyvärr glömde jag ställa upp maten, så nästa gång saknades det lite…

Att leka är kul, här är det Bellas gamla sökrulle som hämtats. Rosenbuskarna och sopkvasten har också fått en omgång.

Kul att springa runt med och bita i. Kom till mej med den en gång!

Han är så mysig. Lätt att få kontakt med. Jag minns annars valpar som enstöriga och envetna, men det var väl Disa. Kalle var också ”kontaktig” men inte som ”den här”. Jaja, första dagen är det väl lämpligt att vara till lags. Det andra kommer nog det med:-)

Nya intryck på liten valp, då blir man lätt lite sömnig igen…

Zlatan hjälper matte att blogga.

Disa blev så glad, är jätte sugen. Kalle blev också glad. Lite för glad…Vi tar det lugnt med närkontakten, det får ske i lagom takt.

 


Tasstrampets valpar 5 veckor och två dagar.

Idag var det så spännande. Det händer ju lite mer nu och hur skulle de vara? De var jättemysiga. Såklart…

Det var dags att välja vilken valp som vi ville ha, det var inte lätt. Eller tvärtom kanske, jättelätt, för det kan ju inte bli fel! Det kan bara bli rätt. Till sist så blev det en knubbig valp med stubbsvans som vi valde.

Tänderna sylvassa....

Mitt första kriterie, -”Jag vill gärna ha en som gillar att kampa lite” var ingen hjälp i urvalet. Att de är sk ”heelers” märktes, och ”tåers” med för den delen…

Här ser vi honom busa med sin bror. Namn? Ja, det finns ett par arbetsnamn, men det får ge sej när han kommer hem till oss, vad som passar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I stamtavlan blir det troligtvis Tasstrampets Fyrfota Frodo. Gulligt.

När vi kom hem så var det avsniffning av de högre graden. Disa blir alldeles i trans. Kalle kollade också ordentligt men återgick sedan till bojen.


Valpbesök hos Tasstrampet.

Äntligen skulle vi få se de små. Och de var ljuvliga. Se själv!

Tasstrampet

Mamma Damella är jätteduktig med valparna. Lugn och fin men accepterade oss, främlingarna.

Tasstrampets fotoblogg.

Det är en skön flock man möts av, mormor Vanja (som faktiskt påminner om Disa, det är något med den busiga blicken), morbror, moster mfl. De gjorde sin plikt som de hundar de är och kollade över eventuella godisgömmor osv samt hälsade ordentligt. Som valpköpare är det ju mycket värt att träffa släkten, tycker jag. Även om de är individer så ser man att de är trygga och har en skön stil.

När vi kom hem så började en avsökning som kan beskrivas som noggrann och hängiven, värdig en agent i vilken försvarsmakt som helst. Att det luktar hund är spännande, men när det luktar valp så är det något alldeles extra.


Västgötaspets?

Ja just det. Behöver förklaras för en oförstående omgivning. När man berättar att man ska ha valp så är den naturliga frågan ”-en rottis till, eller?”

Nä, en västgötaspets.

Då vet de inte om de ska skratta eller gråta. Kanske tänker de att varför skaffar inte människorna en hamster också. Något ännu mindre i päls som kan jagas…

Sanningen är att jag ”alltid” velat ha västgötaspets. Jag gillar ansiktet och uppsynen. De som jag träffat på klubben är väldigt trevliga hundar. Och verkligheten kommer ifatt, Disa blir inte yngre även om man kan undra ibland. Plötsligt fanns en lucka för en sällskapshund, en hund att ha för ha, helt enkelt. Som man kan träna med om man vill. Som kan kampera ihop med Disa utan att ersätta henne. (Mycket viktigt.)

Var är han då? Jo, han är på Tasstrampets kennel och äter sej tjock och fet. Har öppnat ögonen. En av fem valpar. Alla med stubbsvans. Vi har inte träffat honom ännu men mamma Damella och mormor samt morbror har vi träffat, och de är jättemysiga.

Så nu går vi och längtar efter en bit svenskt kulturarv! Ja det är faktiskt så. Med anor från vikingatiden och utan rasbundna sjukdomar, så är detta verkligen en liten ras att värna om.