Också ett jobb.

Zlatan är inte arbetslös dagdrivare. Han är min personlige tränare.  Han har många egna sätt att hålla igång mej på. Men han arbetar även med mer styrda aktiviteter, tex som joggingpartner. Efter en lågsäsong så har vi nu ökat dosen. Och Zlatan har skällt efter varje människa och dessutom ”betett” sej mot hundar. Jag har mutat honom med mjukost, för jag ville inte att han skulle få dumma vanor. Och inte bli osäker av korrigering.

Vi var på långpromenad tillsammans med hans bror häromdagen, i härliga Näsbokrok. Han tyckte att det var jättekul att träffa brorsan Chablis, och även hans äldre kompis Chiraq. De gick promenad sida vid sida och till sist fick de leka av sej. Det var inte jagelek, det var brottning. Man visste inte riktigt var den ene började och den andre slutade…

Antagligen nyttig miljöträning.

Själv börjar jag tröttna på mjukostmutan. Tanken var ju att han skulle vilja ha godis vid hundmöten istället för att bry sej om hundarna. Samt hålla sej lugn. Det sistnämnda fungerade någorlunda. Men inte det första, det blev inga framsteg. Så jag tänkte att jag gör väl som med Disa. Förutsätter att han ska uppföra sej och om han inte gör det så blir det tillsägelse. Inte så revolutionerande kanske. På rundan idag har vi mött människor och ”enkla” hundar. Och han har varit tyst! Första hunden var en lös toypudel. Den var lite olydig och kom fram så de fick hälsa. Det gillade mr Zlatan. Den andra var en gammal labrador tik som gick fot. Zlatan måste också alltid jogga ”fot” (= fint). Jag vill inte ändra position på honom för att vi får möte och jag vill inte att han ska fälla joggare som passerar oss bakifrån. Hör och häpna; det är lättare att möta hundar som är i fotposition. Svårast är frifräsarna i flexi som wobblar fram och tillbaks över stigen/vägen.

Zlatan speglar sej i Stendälden.

2012-05-19 | Kategorier: hav, hundträning, Swedish Vallhund, västgötaspets | Tags: Lerkil, Stendälden, Zlatan | 1 kommentar