Bröderna brothers i storstan
De är så fina tillsammans, Chablis och Zlatan, man kan klappa den ene utan att den andre blir avundsjuk. De kollar till varandra när de går promenad och dricker ur samma vattenskål. Det ser ut som om de verkligen gillar varandra. Och detta utan att de har träffats särskilt mycket och bara i unghundsålder.
Eftersom regnet var av typen ”rätt som det regnade så kom det en skur…” så vågade jag inte ta med ”fin” kameran. Hade tänkt att ta en massa snygga bilder på bröderna som gör stan. De är inte helt enkla att fotografera tillsammans, dessa bröder. Särskilt inte med en mobiltelefon som är långsam och seg.
Här hade Chablis precis försökt ragga upp Zlatan till lek med av Chablis upphittad pinne. Zlatan har inte fattat leken ännu. Vaddå pinne, här finns ju så mycket att se.
Utmärkt plats för en fotosession, det är ju ändå ingen som sitter här i regnet. Det kan se ut som om Chablis kollar efter pinnar och Zlatan efter hundar. Men det vet man inte.
På Järntorget träffade hundarna en dam som de charmade. Och varningen för kladdiga tassar var inget som avskräckte henne. Helt ogenerat fick hon mycket vätte pussar av både Zlatan och Chiraq, och hade de haft svansar så hade de varit bortviftade nu.
-Det är väl västgötaspetsar?
-Jodå.
-Det var ju von Rosen som räddade dem.
-Jovisst.
En mycket trevlig dam. Men bara en, konstigt att Göteborgarna inte stod på kö för denna begivenhet.
Vi mötte endel hundar också. I Zlatans ögon några helt acceptabla men när han fick syn på Corgisar, ojdå. Då kom det fula ord ur munnen på honom. Chablis, som den coole stadskille han är, brydde sej inte alls om hundar eller annat. Jo förresten, han gillar blommor, planteringar och pinnar…
I Botaniska trädgården blommar näsduksträdet. Jag hade inte en aning om att det fanns ett sådant träd, men nu vet jag. Ser väldigt speciellt ut och mycket blommor var det också!
Vi tittade på ett ovanligt träd, ett näsduksträd.
Här blir näsduksträdet flankerat av två stiliga killar.
Nu har Zlatan börjat snappa pinnleken, jaha, något man ska äga, ja men då är jag med!
Visst är vi fina i matchande slipsar!
Det var hundar och joggare, paraplyer och spårvagnar, hiss och övergångsställen. Det verkar som om han vande sej vid det mesta men inte hundar. De blev tvärtom jobbigare för honom när han blev trött. Där behövs mer träning. Ibland bryr han sej inte men ibland blir han irriterad. Den enda skillnaden jag kan notera är att han uppför sej bättre om han går än om han står still. Han är för övrigt en liten stilleståndsindikator. Så fort vi stannade så kom ett bjäbb. Också något för oss att träna på.
Mycket intryck för Zlatan idag, somnade i bilen på vägen hem och har sedan sovit hela kvällen, med uppehåll för kvällsmat.
Vallanlagstest i Tvååker
Ettårsdagen precis avklarad samt första simlektionen. Nu var det dags att se om Zlatan har några vallanlag. Fanns det något bevarat i honom av generationers generationer av kovallande hundar? Skulle han överleva? En dum men berättigad fråga från en som är okunnig. Men jag tänkte att isåfall så är det väl det naturliga urvalet.
Men jag blev aldrig orolig. Beskrivaren var uppenbart trygg med situationen samt kunnig. Jag hade inte mycket att hålla reda på, behövde bara göra som jag blev tillsagd. Resten fixade Zlatan.
Åskådare.
En Glada seglade över oss.
Nu har ni scenen klar för er, dags för Zlatan att kliva in:
Han var genast intresserad. Jag fick koppla loss honom. Då började han cirkulera runt flocken och samlade ihop dem i en liten klunga. Blev tillsagd att kalla in honom men det misslyckades. Han jobbade. Flocken flyttade sej inte. Vi gick iväg en bit. Nytt inkallningsförsök men ingen Zlatan. Sedan började vi (Jenny och jag) driva flocken något, för att se vad Zlatan gjorde. Han sprang rakt in i flocken, de delade sej något, han jagade en brun ko, sedan en svart. De sparkade efter honom, ser man på filmen. Sedan var det faktiskt vad han klarade för stunden, det är inte lätt med nya saker för en otränad hund, fysiken har han men huvudet var totalt slut!
Eftersom husse filmade Zlatan så är det inte så mycket foton på honom. Här i slutet på testet börjar han bli trött, snart är han inkallningsbar…
Det var trevligt för en matte som satt och småskämdes lite över den dåliga inkallningen att det var -”bra att hunden inte brydde sej om mej utan jobbade självständigt. Till och med på avstånd…” (Det är man inte bortskämd med från bruks och/eller rottis värden. Så bra hörrudu att din rottis skiter i dej…haha…ok annat sammanhang, jag vet. Men ändå kontrast.) Det var mycket som Zlatan gjorde fint och bra, uthållig men för lite pondus, het, lugn vallning osv. Protokollet kommer. Men som sagt, man ska inte spränga hjorden, det förstår faktiskt till och med jag. Han hade definitivt vallanlag men sprängningsförsöket och jakten drar ner omdömet till goda vallanlag. Men anlagen finns bevisligen där, det är det viktiga. Generationers generationer av först ”egen avel” och sedan på sluttampen, de sista 60 åren, bevarande av en ras som mejslats ut i sekler, och det finns i Zlatan. Det är så fint, att detta arv bevaras.
Nästa hund skulle få mycket goda vallanlag, och det är en riktigt ung tik, bara 6 månader.
Jag duckar blixtsnabbt, ni har inte en chans att träffa mej….
Skogsbygdens Zelda Mega Virus
Det kom endel regn, men det var egentligen bara skönt i värmen, och bra för hundarna.
Men ojdå…
En Puli från kennel Impeccable. Det var fyra Puli tikar med på testet. Första gången jag ser denna ras som har sitt ursprung i Ungern.
Brorsan Chablis, men finnamnet är Tasstrampets Fido Filur. Matte Liselotte har vallat Fjällkor med västgötaspetsar.
Tja, herdarna brukar väl använda en käpp när de vallar? Det tyckte Chablis att han också skulle ha.
Hjälphundar användes att hjälpa de hundar som inte ”tände”. Här är det beskrivarens egna hund Piggy på bild. (i stamtavlan Piggelina, snart med tillnamnet ”Knalletorpets”)
Piggy är ”het” i sitt vallningstemperament. Men det tog henne till två års ålder innan hon vallade alls. Det är lustigt det där, för en novis, att vallanlagen ska ”väckas”. Att de kanske finns där hela tiden men tillfället att plocka fram det ska vara det rätta.
Det syns väl att det här är roligt!
Kossorna fick lite motion till sist!
Om inget annat hjälper, ta till fula miner! Det finns ingen ko som klarar att möta denna blicken…
Här är det brorsan Chablis som ska ”väckas”.
Om jag har förstått det rätt…
så är Västgötaspetsen en såkallad heeler, som biter kossorna i hasorna.
Men vad vet jag…
Piggy och Chablis in action. Chablis springer med, men han vallar inte.
Pyret är det här som ska vara tändgnista för Danga’s Sir Väs-Ö. Att hon är kopplad beror inte på att hon är särskilt busig, men kanske att den unge hannen (9 mån) som ska testas blev lite leksugen:-)
Pyret, med vittring på kohas!
Piggy och Högaids Diiwa Iwa
Tikarna i samarbete
Zlatans favorit ko och Piggy.
Visst var jag duktig, matte?
Västgötaspetsar är ca 31 cm i mankhöjd och väger mellan 9 och 14 kg. Men det är ingen som har talat om det för dem. Och även om någon skulle göra det så är ju inte vättarna så dumma att de går på det! De vet ju att de är störst, bäst och vackrast!
Zlatans första dagar hos oss
Första dagen fick de inte träffas mycket. Ville att de skulle vänja sej lite på avstånd, vid dofter och själva omställningen i flocken. En stor grej för oss men en gigantisk för hundarna.
Andra dagen. Släppte ihop Disa och Zlatan ”utan krusiduller” och det fungerade fint. Ingen kärlek men acceptans och nyfikenhet. Båda lugna. Sedan Kalle och Zlatan. Kalle fick uppmanas att ta det lugnt. Och det gjorde han riktigt bra.
Tredje dagen, fridens liljor.
Fjärde dagen börjar Zlatan ta för sej lite, vill få igång Kalle, och det är ju inte så svårt. Biter Disa i svansen och hon är för snäll. Man kan säga att han pressar läget lite…
Idag så har han tuffat till sej ytterligare. Han skrek väldigt när Disa tillrättavisade honom. Men han behövde inte bäras ut på bår eller kylas med kylspray. Med tanke på ljudgivningen så såg han förhållandevis kry ut:-)
Lång hund blir ännu längre vid närkontakt av "skum" pryl.
Man ser från dag till dag hur han växer. Får han en godis så kryper han nästan ur pälsen av glädje. Men den egna maten, den är ju bara sådär, men det går ner bättre och bättre. Han har ju sett vad som kan hända om han inte äter, det finns andra som gärna tar hand om det. Han äter bäst med sällskap av de andra hundarna. Han är ju van vid sällskap när han äter, så det får väl gå ett tag.
Disa och grisen.
Just nu tränar vi mest på inkallning, vad är det jag heter, hämta och lämna föremål (helt på lek), kontakt, inte hänga i golvmoppen och i hälsenorna. De två senaste känns viktiga, han kan vara riktigt ettrig.
zöte zlatan
Dessutom är han orädd, ett kompostgaller som välter låter ju endel, med avskräckte inte honom. (Vi hade ställt undan det för att han inte skulle hålla på med det.) Han går gärna på det sedan fast det sviktar. Ett ösregn med åska hade vi precis, han vill inte gå ut i det hårda regnet men det kan man ju faktiskt förstå. Åskmullret besvärade inte alls.
Tillbaks från djungelutflykt!
Ja, just det. En sak till att träna på, nämligen att inte gräva sej ner under verandan. Nedan begrundar han sitt resultat. Och Disa hejar på.
Grävningsarbete övervakat av Disa. Utmärkt tycker hon att hon får föra vidare Bellas kunskaper via sej själv till Zlatan.
Kom lilla gubben, så ska jag visa dej de smaskigaste grästorvorna.
I ur och skur
Men i sanningens namn så var det ett ganska skönt, stillsamt regn som föll på oss. Helt okej.
Tänkte särskilt fotografera Kalle idag, det kan ju annars verka som om jag bara hittar på att han är med, om det bara är andra hundar på bilderna. Men jag brukar fotografera honom också, de bara fastnar på lite olika sätt…
Såhär fastnade Kalle idag:
Belöning:
Vi fortsatte Kalles träning där vi slutade och utvecklade lite framåt, dvs synretning först men sista gången fick han inte synretning. Hans insats var identisk, dvs han letade, ser lite flummig ut när han jobbar, och blir jätteglad när han hittar, kommer snabbt in och ”tappar” precis vid fötterna.
Disa fick bara leta två saker idag, tar det lugnt för säkerhetsskull.
Bruno gjorde både uppletande och spår. Uppletandet går framåt och med lite tragglande med överlämningar (som Kalle också behöver) så blir det nog bra. Han fick ett spår som han inte fått förut, Kalle var nämligen med och lade ut det. Det kan ha gjort honom lite långsammare men att han gjorde uppletande övningarna kan också vara orsaken. Det märktes inte särskilt mycket på resultatet med andra ord. Intressant.
Bruno efter spåret, som Kalle ”lagt”. Regnet har slutat men det är lite blött ändå. Är hundar på B lättare att fotografera? Bella blev alltid snygg på bild medan Disa och Kalle oftast ser ut som flanar.
långsambloggen ringlar vidare 