Spårskog med padda
Så var det dags för spårskogen igen. Och den visade sej från sin bästa sida, nyregnad och ljummen försommardag, härligare blir det inte.
Spårningen gick jättebra för lilla fröken Freja. Vad ska det bli av den hunden? Så fokuserad och klok. Hon korrigerade sej själv när hon kom lite utanför och hittade pinnarna.
Zlatan var som vanligt, kan hitta på annat och pissar lite. Men han går spåret och plockar pinnarna. Utom slutet, den gick han runt.
Kalle hade en massa vildsvinsspår i sitt spår. Mycket intressantare än personspår. Trots att han är riktigt sugen på köttbullarna som jag byter till mej spårpinnar för så suger viltdofterna tag i honom. Man får nästan väcka honom från trans och då kommer han på att ja, ja, det var ju detta spåret och sedan glider han strax av igen. Men trött blev han.
Ja, här kommer den lilla paddan. Stor som en tummetott!
Häromdagen träffade jag på en annan padda därhemma. Den har säkert några år på nacken för den hade vuxit till sej ordentligt och hade en tydlig pondus. Tyvärr hade jag bara mobiltelefonen, med ständigt kladdig lins, tillhands. Men här sitter hon i egen hög person. Antagligen mätt efter att ha mumsat på sniglar.
Såhär skriver Naturhistoriska riksmuseet om paddor: ”De är nyttodjur i våra trädgårdar, då de äter insekter, deras larver, spindlar, sniglar, daggmaskar, små kräl- och groddjur, även möss tas av större paddor.”
Om du vill veta skillnaden på padda och groda, kolla här.
Evolution i microbiotop
Nej, nu har en av hundarna gått och blivit lös i magen, tänkte jag. Och vi som ska hämta Zlatan imorgon!!!
Behövde inte följa med i svarta lilla påsen.
Men det var inte en lös baj som låg och plirade mot mej nere i gräset. Det var en padda (eller padd kamelont?) som anpassade sej efter omgivningen och såg ut som en normalstor, lös, rottweilerbaj. Fantastiskt! Fram med macrot. Nästa steg i utvecklingen måste bli att se ut som en hård rottweilerbaj, ev utblandad med öronproppar och gräs och annat. Imponerande padda. Svårt gömd i gräs dock, därav bildkvalitéten.
Söt, eller hur?
långsambloggen ringlar vidare 