Rottweiler och Västgötaspets.

Inlägg taggade “Lerkil

Bild

Frostnupet Lerkil

2015nov21_00062015nov21_0006 copy

 

 

2015nov21_00152015nov21_0015 copy

 

 

2015nov21_00162015nov21_0016 copy

 

 

2015nov21_00202015nov21_0020 copy

 

 

2015nov21_00292015nov21_0029 copy

 

 

2015nov21_00422015nov21_0042 copy

 

 

2015nov21_00522015nov21_0052 copy

 

 

2015nov21_00542015nov21_0054 copy

 

 

2015nov21_00602015nov21_0060 copy

 

 

2015nov21_00632015nov21_0063 copy

 

 

2015nov21_00692015nov21_0069 copy

 

 

2015nov21_00712015nov21_0071 copy

 

 

2015nov21_00812015nov21_0081 copy


Klippor i mulet väder.

Hundrundorna;

Zlatan och jag gick ner till Stendälden (gammalt täljstensbrott). På andra sidan ”vattnet” kan man se en liten stenstuga, om man tittar noga.

Untitled_HDR2 copy

Untitled_HDR3 copy

Kalle trånade efter sprängningsarbetarna, men ingen kom och klappade honom. Annars brukar han vara lite av en ”klapp-magnet”.


Som två skuggor gled vi igenom Lerkils mörka kvällsdis.

Lerkils fotbollsplan3 copy

Fotbollsträning i Lerkil

skog, zlatan, freja0378 copy

En pöl i Lerkil. spännande kväll:-)


Ibland är det de små stunderna som räknas

Kalle

Kalle

2013-10-15 18.18.38 copy

Zlatan

2013-10-15 18.23.11 copy

Kalle och Konny

2013-10-15 18.25.27 copy

Arken i skymning


Också ett jobb.

Zlatan är inte arbetslös dagdrivare. Han är min personlige tränare.  Han har många egna sätt att hålla igång mej på. Men han arbetar även med mer styrda aktiviteter, tex som joggingpartner. Efter en lågsäsong så har vi nu ökat dosen. Och Zlatan har skällt efter varje människa och dessutom ”betett” sej mot hundar. Jag har mutat honom med mjukost, för jag ville inte att han skulle få dumma vanor. Och inte bli osäker av korrigering.

Vi var på långpromenad tillsammans med hans bror häromdagen, i härliga Näsbokrok. Han tyckte att det var jättekul att träffa brorsan Chablis, och även hans äldre kompis Chiraq. De gick promenad sida vid sida och till sist fick de leka av sej. Det var inte jagelek, det var brottning. Man visste inte riktigt var den ene började och den andre slutade…

Antagligen nyttig miljöträning.

Själv börjar jag tröttna på mjukostmutan. Tanken var ju att han skulle vilja ha godis vid hundmöten istället för att bry sej om hundarna. Samt hålla sej lugn. Det sistnämnda fungerade någorlunda. Men inte det första, det blev inga framsteg. Så jag tänkte att jag gör väl som med Disa. Förutsätter att han ska uppföra sej och om han inte gör det så blir det tillsägelse. Inte så revolutionerande kanske. På rundan idag har vi mött människor och ”enkla” hundar. Och han har varit tyst! Första hunden var en lös toypudel. Den var lite olydig och kom fram så de fick hälsa. Det gillade mr Zlatan. Den andra var en gammal labrador tik som gick fot. Zlatan måste också alltid jogga ”fot” (= fint). Jag vill inte ändra position på honom för att vi får möte och jag vill inte att han ska fälla joggare som passerar oss bakifrån. Hör och häpna; det är lättare att möta hundar som är i fotposition. Svårast är frifräsarna i flexi som wobblar fram och tillbaks över stigen/vägen.

Zlatan speglar sej i Stendälden.


Zlatans nya frisyr, FÖRE och EFTER

-”Snart tar jag saxen och klipper av den där tofsen” Sade en kallhamrad husse.

-”Det ger du fan i, du rör inte den.”  Svarade jag diplomatiskt.

-”Ser inte svansen lite lustig ut” eller något liknande, orkar inte lägga såna kommentarer på minnet, den grannen som känner sej träffad….jag är inte långsint men…

Så för att skydda min lille Zlatan från det yttre hotet av klippglada människor, vilda med sina saxar, så fick jag göra det själv.

Före:

Snygg, naturlig och orörd svans.

Efter:

Friserad svans.

Att klippa en svans måste ju vara lätt. Inte alls som kloklippning eller förhudsrensning. På en rottis kanske. Men den här Zlatan som man kan hålla, bära och gulla med, han gillar inte om man samtidigt har ett verktyg i handen, tex klotång eller sax. En rottis kan man hålla och muta. Zlatan är omutbar och kan inte hållas, om han inte vill. (I rottis kretsar framhålls det ofta att det är lämpligt att människan bestämmer. Jag har trott på det. I vätte kretsar framhålls ibland vikten av att låta den kloka hunden bestämma själv. Jag har mina misstankar om varför.) Men ingen kom till skada och svansen blev kortare. Men blev den snyggare?

Sedan filade vi klorna på klipporna:-)

Långt västerut i Sverige.

Zlatan och solens strålar.


Tredje kursdagen för Zlatan, veterinär för Kalle

Skulle det synas att vi tränat baklängesfot utan snubbel? Klicka med rätt timing? Sätta framtassarna på plattan? Det korta svaret är nej,nej, JAAA!!

Det långdragna svaret är:

Zlatan var stökig och okoncentrerad unghund personifierad. Skällde, hoppade efter de andra hundarna, nosade och pissade på planen. Visade upp en djup okoncentration vid följsamhetsövningarna.  Men, ibland lyckades jag tjoa loss honom från drönar stilen. Det gick även att få igång kongdragkamp, om inte ”grannen” körde med ekorrpip, det finns gränser… Så en del av lösningen är nog att jag ska bli lite mer stökig själv! Ibland. Dessutom är det grymt irriterande med sele. Den hakar upp sej i kopplet och det är helt värdelöst när man ska öva fritt följ. Så nu har han fått på sej Disas gamla rogz halvstryp på innersta läget. Och han har gått med halsen i marken en stund, men jag tycker ändå att det ser ganska bra ut, den sitter löst, han kan inte rymma och den är bred och skön för halsen. Blir nog bra.

Klicka med rätt timing? Det borde vara licens på de där sakerna. Körkort. Och jag har inte klarat uppkörningen. Vi provade hopphindret idag. För Zlatan var det första gången. Hindret var ställt på en höjd som både han och jag borde klara, jag har målbilden klar för mej, hur vi båda flyger graciöst över, och just då klickar jag. Med min högljudda utomhusklicker. Men vem står kvar så stabilt på andra sidan hindret? Det är minsann lille Zlatan det. Som just blev klickad för vägran… Inte ett öga var torrt:-)

Vi har ju tränat hyfsat ordentligt denna veckan. Inte som träningsnarkomaner, men seriöst, dvs minst en gång om dagen, korta pass. Idag ”lossnade” det med plattan. Han stod på den med framtassarna och kunde flytta lite på bakkroppen. Lite stolt över det var jag allt. Men tänkte att det blir svårt att göra om med den störningen som det blir att komma ut på träningsplanen hos hundfröknarna. För att få bästa förutsättning så tog jag med mej hemma-träbiten. Och gissa om han förvånar mej med att ta upp träningen precis på den nivå han var! Helt plötsligt en hund som vill ha kontakt, jobbar för en korvflis, och är koncentrerad! Det var riktigt roligt att se. Och vad man har med sej att hunden själv fått tänka ut vad den ska göra, att det blir en egen drivkraft.

Sedan provade han sin charm på chiwawan Dolly, det gick som förut, hon är inte impad. Alls.

Kalle hade en tuffare dag. Omläggning av bandage utan sedering inne på veterinärstationen. Full av överskottsenergi och ganska stressad. Såret behövde en hel del ompysslig och ”folk” kom och gick. Vi vill inte sedera honom, rädda att han får efterverkningar igen. Men Kalle är mutbar, mycket korv och mjukost blev det. Han tyckte inte att det var jätteroligt men han var snäll och duktig. Nu har bandageringen övergått till ett ”luftigt” vilket är lite oroligare, det ser mycket känsligare ut nu när man inte kan dra ”flex-bandaget” runt.

Även när man ligger i hårdträning så behöver man promenader.

Häromdagen såg det ut såhär i Lerkil:

Före mangroven hade tagit sej...

Han och hon fågel.

Zlatan.

Dikes ren med väg smuts.

Fåglar i träd.

Konstnärligt parkerade grävskopor.

Fåglar lämnar träd.


Lerkilsdeltat

Zlatan beundrar det nya Lerkilsdeltat. Mycket modernare än den gamla bäcken som rann här förut.

Mangrove träden har tagit sej bra. Tänk att de trivs på våra breddgrader.

Kanske tänker kommunen starta en räkodling också?


VA-sanering Lerkil

Redan när vi var på gång att skaffa vårt hus så fick vi höra av banktjänstemannen i Göteborg att kommunalt vatten och avlopp minsann varit på gång i Lerkil i minst tio år och det tar säkert minst tio år till. Och det visade sej att hon hade rätt, med råge.

Nu är projektet igång och Zlatan har varit på inspektion.

Det uppgrävda måste sorteras. Som alla vet som har grävt här så är det mycket sten. Stora maskiner för en liten vätte.

Fyllmassa för att lägga runt ledningarna, ja det tror ja i allafall. Kan även vara för den tillfälliga vägen.

Skulle tro att de lägger igen innan badsäsongen.

Nja, nu var det väl färdig inspekterat. För den här gången.


Blå omgivning

Om det är ett vårtecken med tångätande Västgötaspetsar på stränderna, ja då är det ingen tvekan. Då är våren här!!! Eftersom det var snö i luften igår och på marken idag, så kan man ju annars undra.

Tångruskornas skräck

Sippsäsong

Som barn gick jag och tittade efter blåsippor. Med lite tur fick jag se en eller två. De var fridlysta fick jag veta. Så det var något ytterst märkvärdigt förstod jag. Nu bor jag ”granne” med en hel blåsippsbacke, fantastiskt.

Blåsippsbacken har vaknat.


Himlakropp

Den med päls är ingen sten.

En ganska liten stjärna.


Blåsippor


Eftermiddag i dis

Arken 2012-03-26


Mulen Lördagsprommis

Zlatan hade tur, blev klappad av snälla grannar fast han hade inlett med att skälla ut dem efter noter. Fula noter. De hade han kunnat spara till den mytomspunna vildsvinsgalten, ifall han dyker upp.

Fårhagen i Grunsen har blivit väldigt fin.

Var är fåren?

Inga får syntes till.

Däremot hästar.

Utsiktskulle.

Lite bus måste man ha…

Kong i snöre, oslagbart.

Nu var jag riktigt nöjd med min lille Zlatan, flera individer av olka art hade passerats utan att ge upphov till fula ord. Men, ingen av dessa var möte. Möte är svårt…

Disa får bara gå korta rundor för veterinären denna veckan, hade lite ont i tassen. Så vi tittade på jolleövningar i hamnen.

Spännande segling mellan bryggorna. Trodde ni att det skulle bli en jolle på bild, då känner ni inte matte.