Rottweiler och Västgötaspets.

Inlägg taggade “Kilanäsan

En vinterdag på Kilanäsan

Slaskigt och halt, varje steg får planeras noga på de hala klipporna. I alla fall om man är tvåbent. Min fyrbensdrivne följeslagare är bättre anpassad. Men även han funderar på vägval. Praktiskt för mej, med en liten vovve som väljer smidigaste vägen!

Zlatan på sten i hamnen.

Zlatan på sten i hamnen.

Att jag gick hit överhuvudtaget var för att dimman var så fin. Men som vanligt när jag tar fram kameran, så började det blåsa och den fula solen kom fram iställlet.

Kall sol.

Kall sol.

Nu är det nog bäst att kolla in var matte tog vägen.

Nu är det nog bäst att kolla in var matte tog vägen.

På Kilanäsans högsta punkt.

På Kilanäsans högsta punkt.

Zlatan

Zlatan

Nu hade jag trampat i vatten till knähöjd några gånger och tyckte att det nog fick räcka med frisk luft för den här dagen. Men kråkan som badade i hamnen, den fick mej att plocka fram kameran igen.

Kråka som lättar.

Kråka som lättar.

Annonser

Avslutning på förberedande lydnadskurs

”-Ni ska visa upp två moment.” Ordern från hundfröken var solklar. Så tittade hon ut över gruppen, fick syn på Zlatan som satt och petade sej i navlen, och blev nödgad att korrigera. Det behöver inte vara riktiga moment, det räcker nästan att de gör något över huvudtaget, något litet, litet…:-)

Så jag satte Zlatan i hårdträning. Dags att kunna ligga ner, kanske. Visa att han greppat det där med avståndsbelöning också. Så, vi har tränat. Finta ner honom i ligg position, kommando onödigt, han är knappt medveten om vad han gör. Däremot använder jag ”ligg kvar” med förhoppningen att kvar ska börja betyda något. Mycket ljudligt beröm. Lägger försiktigt en godis på ett avstånd som jag hinner blockera, i händelse av tjuvstart…Och ”varsågod”. Ett helt litet ”moment”. Att han ligger kvar vid kraftigt och ljudligt beröm är jag särskilt nöjd med.

Andra momentet, inte nytt, detta har vi tragglat. Själva knuten lossade när vi började med klick för apport i munnen. Det är alltså en svårighet för honom att hämta och lämna saker när han vet att jag har godis. Och det är exakt detta jag vill att han ska göra för då blir det ett lydnadsmoment. Att hämta en sak för att man leker, det är ju lätt. Men en helt annan sak, i min värld. Så mot en utlovad muta, som finns i min vänstra hand så ska han hämta ett föremål och lämna det i min öppna högerhand, även kallad ”handen”. Jag säger ”hämta” och ”handen”.

Zlatan är ganska lättstörd av andra hundar. Och annat med päls som rör sej. En träningsplan för hundar är en fantastisk plats att gå och sniffa på. Ibland känns det som om man skulle behöva megafon och kobjällra för att få en reaktion från den lille Ferdinand. Men det händer att han glimmrar han till! Tex när klossen kommer fram, då han får ställa frambenen på klossen och gå runt runt, då är han koncentrerad! Men det är ett helt shejpat beteende. Och det tycker han är spännande. De andra två små momenten är inte lika shejpade, lite mer av att ”visa”. Så hur skulle det gå?

Det gick med bravur. Zlatan klarade det på samma vis/färdighet som han klarar det hemma i köket. Dvs, ställd inför en uppgift som han behärskade så var omgivningen inte längre en störning! Han klarar alltså hundar som han träffat en stund. Men älg hade nog blivit en för svår störning. Om det inte är en älg han känner:-)

Jag slutar aldrig förvånas över denne hund.

Från att ha kastat i sej maten så petar han i den nu, och ibland äter han inte alls. Jag undrar om det är för att konkurrensen från den glupskaste av de glupska försvunnit, eller om han helt enkelt behöver mindre mat. Hur som helst har vi minskat givan, han kan både tugga och svälja, så han lär inte svälta ihjäl. Han vill gärna äta ur Kalles skål, lite som när han var valp. Men Kalle bjuder inte, han äter snabbt och effektivt och vill absolut inte ha en västgötaspets i matskålen.

Disa och Zlatan på Kilanäsan.

Samma höstdag.


Zlatans nya frisyr, FÖRE och EFTER

-”Snart tar jag saxen och klipper av den där tofsen” Sade en kallhamrad husse.

-”Det ger du fan i, du rör inte den.”  Svarade jag diplomatiskt.

-”Ser inte svansen lite lustig ut” eller något liknande, orkar inte lägga såna kommentarer på minnet, den grannen som känner sej träffad….jag är inte långsint men…

Så för att skydda min lille Zlatan från det yttre hotet av klippglada människor, vilda med sina saxar, så fick jag göra det själv.

Före:

Snygg, naturlig och orörd svans.

Efter:

Friserad svans.

Att klippa en svans måste ju vara lätt. Inte alls som kloklippning eller förhudsrensning. På en rottis kanske. Men den här Zlatan som man kan hålla, bära och gulla med, han gillar inte om man samtidigt har ett verktyg i handen, tex klotång eller sax. En rottis kan man hålla och muta. Zlatan är omutbar och kan inte hållas, om han inte vill. (I rottis kretsar framhålls det ofta att det är lämpligt att människan bestämmer. Jag har trott på det. I vätte kretsar framhålls ibland vikten av att låta den kloka hunden bestämma själv. Jag har mina misstankar om varför.) Men ingen kom till skada och svansen blev kortare. Men blev den snyggare?

Sedan filade vi klorna på klipporna:-)

Långt västerut i Sverige.

Zlatan och solens strålar.


Fullmåne

Påverkas hundar av fullmåne? De har ju redan vassa hörntänder, päls och klor.

Var ute med Zlatan och då såg månen ut såhär:

Månen i Lerkil i kväll.

Och plötsligt såg Zlatan ut såhär!!!

Men det kanske bara var något armosfäriskt.

Det sägs att Västgötaspetsar har Napoleonkomplex.

Plutten har fått tag på en alldeles för stor pinne.

Ge henne ett block, så skriver Disa under på det.

Ska han ha den, verkligen?

Nä, det klart han inte ska, han kan ju sätta den i halsen:-)

Min pinne, min pinne, min, min, min…..

Kilanäsan

Det har hittils varit lite för tuff terräng i våra omgivningar för en liten valp med korta ben. Men idag tyckte jag att det var dags. Han kan ju hoppa upp i soffan nu, det måste ju vara ett tecken…

Disa och den ädlaste delan på Zlatan...

Det är ingen lång runda men branta klippor och bottenlös ljung skulle forceras. Jag är lite impad av hans framkomlighet, vi pressade honom inte, ibland fick han gå först och han körde inte den hjälplösa stilen (som han gör vid trappor mm) för att bli buren, nejdå, hur kavat som helst kravlar han upp för branter och genom snår.

Han smälter in fint i omgivningen...

Ibland tog han fel väg och fick ”leta” upp oss. Bra träning. Om Disa tog en lov så stannade han med mej och skällde på henne när hon kom tillbaks. Håll dej till flocken…

På äventyr, här fanns mycket mums.

På vägen hem ett ljudlöst hundmöte med något vitt, typ samojed.

Nu, lugna fina hundar slaggar i soffan…