Rottweiler och Västgötaspets.

Inlägg taggade “Kalle

Spårskogen med dagens spårpresidenter!

Det har varit som ett litet spårläger nästan, med så många tillfällen på en kort tid. Men inget gott som inte har något ont med sej. Nu dröjer det till nästa gång.

Soligt och vind. Vinden ställde till det mer än vi kunde ana. Jag lade spår för Kalle och Freja. Kalle fick Frejas förra spår och Freja Kalles men med en förbättrad ögla in på det nya området.

Information Kalles film/spår:

00:26 Spårupptag med kort analys.
02:07 Pinne 1
03:13 Pinne 2
03:46 Pinne 3
03:56 Vindar in Frejas spår alternativt Eva och Freja som går till sitt spår.
05:16 Pinne 4
06:00 Avviker från spåret, driver lite vänster.
06:16 Passerar en pinne med ca 10 m marginal
06:40-48 Kliver in i spåert igen, man kan nästan se när han väljer riktning (06:46)
07:20 Pinne 5
08:46 Här ska det ligga en pinne, vi hittar inte den.
10:17 Kalle vill inte hitta slutpinnen, går rakt över med hög näsa. Det var en nyklippt pinne, kanske godtog han inte doften, det ångar ju bort fukt från den, kanske följer det med vittring då. Eller så var han trött.
Sedan blev det köttbulle lek, då var han pigg:-)

 

 

20150408spår1417 copy

Utlagda pinnar. De små har torkat i grovköket i flera år, slutpinnen är helt färsk.

20150408spår1429 copy

Kalles inhämtade pinnar. Den täljda och den lille knottrige saknas.

20150408spår1427 copy

Kalle glassar i solen efter spåret.

 

Zlatans spår fick vinden som en faktor på ett oväntat sätt vid hans upptag. Allt syns på filmen. Men vad ser vi? En hund som vittrar efter spårupptaget eller en hund som bakspårar och sedan får vind på slutpinnen? Eller en hund som känner vittringen från både spårläggarens start och slut samtidigt?

Jag kan konstatera att när spåret var slut, så gick han runt en hel del i det området igen, för att reda ut dofterna tror jag.

Eftersom YouTube vill ha kortare filmer än 15 min så har jag kapat mycket där han ”bara går mellan pinnarna” dvs det man vill att han ska göra, och sparat sådant som är intressant för att lära mej läsa honom.

00:13 Jag tror att Zlatan har spåret fast åt fel håll.
00:24 Zlatan vindar. Vinden driver ganska kraftigt från kullen på andra sidan bäcken.
00:32 Zlatan är inte klumpig, det är jag som har stannat.
00:33 Jag tror att han bakspårar och försöker vända honom, 2 ggr.
01:21 Jag ger mej, han är så tvärsäker. Jag tänker att han får följa spåret ut till vägen och då förstår han att det var fel. Och därefter göra nytt upptag.
02:07 Här stannar jag, för över huvudet på Zlatan hänger en orange snitsel. Vi har hela tiden gått spikrakt mot slutet i spåret. (jag har klippt bort en minut av detta, så det var ju inte något kort avstånd) Nu väljer jag mellan att avsluta spåret (tråkigt) eller att ta upp det på nytt. Eva hade nämnt en rishög så jag tyckte att den kan vi prova.
02:35 Nytt spårupptag vid känd rishög.
03:23 Går över vägen 1
04:12 Pinne 1 (från 6/4)
04:47 Pinne 2
06:05 Pinne 3
07:50 Går över vägen 2
08:44 Zlatan ändrar sej? Sätter nosen i vädret i tre väderstreck, ser utstuderat metodiskt ut.
-träsk-
12:38 Pinne 4
12:49 Pinne 5
13:17 Pinne 6
13:35 Slutpinnen funnen från rätt håll! Slutet gott, allting gott!!

20150408spår1418 copy

Zlatans pinnar i Panflöjtsformation.

20150408spår1443 copy

I Z-formation, allt för att förvirra ögat. Den vita pinnen kan förklaras genom att den tappade barken i själva hanteringen. Den tjocka täljda, ja det är nog pinne nr 1 och känns igen från föregående blogginlägg.

20150408spår1441 copy

Men jag kan lämna den ifrån mej mot en köttbullebit. Min hjärna är full av olika avancerade prioriteringar.

 

Freja var laddad idag! Bra det, hon fick ett extra långt spår. Jag använde nästan samma som för Kalle häromdagen, men med en bättre ögla, för Kalle så skiljde det inte många meter mellan bäckövergångarna fram och tillbaks vid öglan. Men nu lyckades jag utvidga lite, så att det faktiskt blev anständigt. Freja stördes inte heller av vildsvinsböket. Och ingen fastnade i något kärr och Freja gick i spåret hela tiden.

Pinnarna:

20150408spår1416 copy

Frejas utlagda pinnar.

20150408spår1442 copy

Frejas infångade pinnar.

Idag var det roligare att spåra än att ta pinnar, tyckte Freja!

Vem blev spårdrottning/kung idag då? Kalle missade slutet, men det kan jag lova, på tävling så hade jag inte missat den, så det hade funkat. Zlatan hade kammat noll pga starten, men vilken uthållighet han hade. Freja genomförde spåret utan konstigheter men går vid sidan om vissa pinnar, det gör det svårt att välja. Så jag skippar det där med kung och drottning, jag är ju inte mycket för monarki ändå, och så väljer jag enhälligt alla tre till dagens spårpresidenter!

 


Spårskogen annandagpåsk och spökövningskörning

Ibland överröstar våra hundar fågelsången. Särskilt Kalle vet hur man drar en ylarvals! Tystast är den yngsta i gänget, det är hedrande av Freja.

Idag lade jag spår till Freja och Kalle. Båda fick nya dragningar. Freja fick en spetsvinkel dessutom.

Deras pinnar:

20150406Annandag påsk spår1389 copy

Frejas pinnar är närmst kameran, Kalles längst bort.

Frejas spår gick genom blåbärsris där hon inte spårat förut och sedan i lite ny (för henne) skog. Det här hade Freja med sej tillbaks:

20150406Annandag påsk spår1414 copy

Frejas skörd.

Skogen ändrar skepnad. Många har det hänt att plötsligt inte känna igen sej.

20150406Annandag påsk spår1390 copy

Bakåt i Frejas spår, efter blåbärsriset.

20150406Annandag påsk spår1392 copy

Slutet i Frejas spår.

20150406Annandag påsk spår1393 copy

Vårsolen

20150406Annandag påsk spår1394 copy

Här kommer Kalles upptag ligga. Jag kommer skicka ut honom från traktorstigen någonstans i den högra delen av bilden. När jag lägger spåret så går jag från vänster i bild på andra sidan om det täta granbuskaget. Eftersom jag inte behöver snitsel där jag själv gått så är marken helt otrampad tills han hittar mitt spår, som alltså går från vänster till höger i bilden.

Kalles spår gick i vildsvinsområdet som nog har doftat av sej, uppbökningarna är gamla. Där är en bäck/träsk som Kalle alltid vill ut i, så jag tänkte att jag går väl över där idag då. Det gick fint. Värre tillbaks, men det gick det också.

Tider i filmen,

01:28 Pinne 1
02:32 Pinne 2
03:25 Pinne 3
04:08 Vinkel åt vänster över bäcken
06:03 Pinne 4
06:12 Vinkel, höger
08:17 Glömsk?
09:59 Passage bäck/träsk
13:01 Slutet

Dessa pinnarna samlade Kalle in:

20150406Annandag påsk spår1395 copy

Pinnarna som Kalle och jag hittade. Den uppmärksamme ser att antalet är en för mycket. Finn ett fel i denna bild, hur kommer det sej att vi har 5 pinnar och en som inte är med på första bilden. Måste ha legat i någon av mina fickor…

Zlatans spår var lagt av Eva, på ett sätt som skulle variera lite. Upptaget var fint, tror jag. När spåret korsade vägen kunde jag varit uppmärksam, på filmen ser man att han vindar mot spåret men väljer vägen. Bekväm? Han hade inga bekymmer att hitta spåret igen när det ”kom tillbaks” över vägen.

Tider i filmen:

02:00 Pinne 1, jag såg inte den, därför var jag väldigt sen att peppa/belöna.
02:37 Zlatan väljer att gå längs med vägen istället för att korsa den, som spåret är lagt.
04:44 Här ungefär tror jag att han är på spåret igen. Antagligen har han hela tiden haft lite vittring på spåret.
05:39 Pinne 2, väldigt otäck, full med myror.
05:50 Myrstacken till höger.
07:24 Pinne 3, väldigt diskret markering.
08:22 Pinne 4
10:05 Slutet
10:30-11:10 Dragkampslek
11:30 Självbelönande hund

Zlatans utlagda pinnar:

20150406Annandag påsk spår1388 copy

Pinnarna som Eva lade ut till Zlatan.

Resultat:

Pinnarna som Zlatan och jag hittade.

Pinnarna som Zlatan och jag hittade.

Obligatoriskt avslutningsporträtt:

Zlatan med snörkongen efter spårningen.

Zlatan med snörkongen efter spårningen.

Som avslutning, har inget alls med spårning att göra, men vem övningskör hon med? Whooa?

Dvärgarnas trafikskola in action.

Spökenas trafikskola in action.


Glad Påsk i spårskogen!

Påskaftonen hade härligt väder. Så att vara ute i skogen var extra skönt. Eva var snäll och lade ut spår till både Kalle och Zlatan. Ingen av pojkarna hade sina vassaste dagar, men det fanns guldkorn. Freja gick som tåget. Hon har blivit stabil i spåret, den lilla damen!

Kalle var motiverad, han påminde mej lite om Bella när hon var ung, hon ville bara gå spåret och ville aldrig att det skulle ta slut. Pinnarna var ett onödigt stopp. Sådan kändes Kalle idag. Hans upptag var en ganska lång kontroll i bakspårsriktning och ändå behövde han dubbelkolla. Därefter hade han hyfsad koll på spåret. Han hittade en god doftfläck som inte hade något med spåret att göra, men det gick att väcka honom ur hypnosen. När han hittade en pinne så fick han en godis. Och satt som fastfrusen trots att jag sade spår. Han ska ha två godisar tydligen:-) Och efter andra godisen så stack han iväg i spåret.

20150404Spår Zlatan Kalle1349-2 copy

Kalle efter slutfört spår, han var sugen på mer!

Zlatan tog upp spåret fint, tror jag, han levererade ju inte så mycket pinnar första sträckan. Men det såg ut som om han var i spåret och såsmåningom kom det pinnar också. Han gjorde en avstickare på senare delen av spåret. Jag hade redan mina misstankar att Eva antagligen inte forcerat dessa passager, men när jag behövde åla mej under en lutande gren så fick det vara nog. Jag frågade honom var spåret var och han gick tillbaks till det.

20150404Spår Zlatan Kalle1355 copy

Matte hade glömt kongen, jag fick hålla tillgodo med jägarkorv.

20150404Spår Zlatan Kalle1358 copy

Lätt hänt att få barr på nosen.

Påskaftonens spårdrottning var Freja. Hon plockade alla pinnar och gjorde inga större avvikelser i spåret, dessutom hittade hon en vit kruka som hon tyckte var fin!

20150404Spår Zlatan Kalle1344 copy

Nyvaken Freja relaxar i sin goa bädd.


Personspår i vildsvinsskog

Vädret var ganska kallt, bara några plus, men vinden var svag och det var lite sol emellanåt. Svårighetsgrad för hundarna? Tja, hyfsat ok trodde vi.

20150328Spår1300 copy

Kalle fick ett husselagt spår. 4:e apporten gick han förbi men verkade leta efter den senare i spåret. Lite slarv i upptag, förövrigt fokuserad.

Efter 8 år som spårhund är Kalle rutinerad. Han vet att förbereda sej!

20150328Spår1304 copy

Japp. Rätt in i snåret.20150328Spår1312 copy

Freja tog full pott! Hon var ivrig i början, som vanligt, med skärper till sej när det är dags. Hon hade en störning i spåret som jag lovar att det inte var jag som lade ut. Men hon återgick till spåret när hon var klar (lite mindre kysstäck än förut).

Två nöjda tjejer efter slutfört spår!

20150328Spår1334 copy

Zlatans spår hamnade i ett vildsvinsområde. Vi har inte använt den delen av skogen på ett tag, så vi vet inte riktigt hur färskt det var. Men ändå intressant att se hur han skulle ta det. Han har ju varit väldigt störd av vilt förut. Han märkte av det, för han vädrade lite extra men han tappade inte spåret och han missade inte pinnar där. Han missade en pinne och det var  i första halvan av spåret.

Det blev en film som bevisar alltihop!

Ni som brukar spåra eller för er som aldrig spårat, det vanliga är att man använder sele på hunden och en lång lina, längre än 10 meter, gärna 15 meter. Men Zlatan hatar sele och ogillar krångel. Så halsband och långt koppel utan att ändra på något passar honom bäst. Kommandoorden ”Leta spår” och ”spår” räcker för honom som signal.


En tidig vårkväll

Det har sin charm med en ljummen kväll. Efter vintern är man glad för vindstilla och tillräckligt ljust för att se var man sätter fötterna.

201503191079 copy

De syns inte på bild, men en liten flugsvärm cirklade runt vassanhopningen i trädböjen.

201503191083 copy

Ängen var full av fantastiska dofter.

201503191085 copy

Zlatan har uppnått en ny mognadsgrad, han kan tigga godis ute! Vilket innebär att man kan muta fast hans lille röv i marken, korta stunder. I och med detta, börjar hans liv i lydnad, haha. Eller så får han jobb i Margots diplomat stab. Nej förresten, det var ju den andre Zlatan som skulle börja där.

201503191087 copy

Förra årets vass. 

201503191091 copy

Solen belyser vipporna. Och lite hundsaliv på UV-filtret.

201503191092 copy

I morgon är det solförmörkelse, men det ska regna.

201503191094 copy

Videkissarna tittar fram.

201503191096 copy

Vass i långa banor

201503191098 copy

Konny och Kalle 


Solen tittade fram, minsann.

Det var dags för Kalle att få träffa sin pappas matte. Pappa Bazco var ju Disa moster till och så ligger det till med släktbanden. Kalle är väldigt förtjust i Carro.

I barnvagnen ligger det två bebisar. Men den ena är väldigt liten och syns knappt;-)

Det blev en sväng i Fjärås, runt bräckan.

20150310Fjärås0992-2 copy

Från vänster. Zlatan, Carro, Smilfinken (Kalle), Meja (syns inte) och Love.

Fjärås Bräcka

Zlatan saknade respekt för det ärevördiga gravfältet, han sprätte omedelbart upp en jordhög.

20150310Fjärås0998 copy

I en glugg mellan träden syntes Lygnern. Åt andra hållet ser man havet. Biltrafiken är avstängd här nu sedan några år tillbaks. Det är härifrån vårt vatten kommer, så det var trevligt att notera att det ser så fräscht ut! Kalle fortsätter att smila in sej:-)


Spårskog med padda

Så var det dags för spårskogen igen. Och den visade sej från sin bästa sida, nyregnad och ljummen försommardag, härligare blir det inte.

Spårningen gick jättebra för lilla fröken Freja. Vad ska det bli av den hunden? Så fokuserad och klok. Hon korrigerade sej själv när hon kom lite utanför och hittade pinnarna.

Zlatan var som vanligt, kan hitta på annat och pissar lite. Men han går spåret och plockar pinnarna. Utom slutet, den gick han runt.

Kalle hade en massa vildsvinsspår i sitt spår. Mycket intressantare än personspår. Trots att han är riktigt sugen på köttbullarna som jag byter till mej spårpinnar för så suger viltdofterna tag i honom. Man får nästan väcka honom från trans och då kommer han på att ja, ja, det var ju detta spåret och sedan glider han strax av igen. Men trött blev han.

DSC_7457 copy DSC_7458 copy DSC_7460 copy DSC_7462 copy DSC_7463 copy DSC_7467 copy DSC_7469 copy DSC_7470 copy DSC_7471 copy DSC_7472 copy

Ja, här kommer den lilla paddan. Stor som en tummetott!
DSC_7479 copy DSC_7482 copy DSC_7488 copy DSC_7495 copy

 

Häromdagen träffade jag på en annan padda därhemma. Den har säkert några år på nacken för den hade vuxit till sej ordentligt och hade en tydlig pondus. Tyvärr hade jag bara mobiltelefonen, med ständigt kladdig lins, tillhands. Men här sitter hon i egen hög person. Antagligen mätt efter att ha mumsat på sniglar.

2014-06-02 14.24.53 copy

Såhär skriver Naturhistoriska riksmuseet om paddor: ”De är nyttodjur i våra trädgårdar, då de äter insekter, deras larver, spindlar, sniglar, daggmaskar, små kräl- och groddjur, även möss tas av större paddor.”

Om du vill veta skillnaden på padda och groda, kolla här.


Vi var på Öland också!

Möckelmossen

Möckelmossen

Savannstämning på Möckelmossen. Inte så varmt som det ser ut.

Savannstämning på Möckelmossen. Inte så varmt som det ser ut.

Vid den fina lilla kustvägen vid Älaklint växte det backsippor.

Vid den fina lilla kustvägen vid Älaklint växte det backsippor.

Backsippor vid Älaklint.

Backsippor vid Älaklint.

Backsippor vid Älaklint.

Backsippor vid Älaklint.

Liten blå blomma....

Liten blå blomma….

Orkidée med nyckelpiga.

Orkidée med nyckelpiga.


Foto från lill-semester i småland

Singoallas grotta. Här gällde det att hålla balansen!

Singoallas grotta. Här gällde det att hålla balansen!

20140424_lillsemester husbilen_0064 copy

Själva grottan är under stenblocket. Viktor Rydbergs roman har gett namn åt skapelsen, för hans huvudperson ska ha bott i grottan.

20140426_lillsemester husbilen_0002 copy

Lille Mickel ute och går.

20140426_lillsemester husbilen_0002a

Ett skogsparti i Älghult som kallas Ravinen. Där fick vi syn på räven som är lite ”utzoomad” ovan. Efter besöket i själva Ravinen så tog jag en liten avstickare ut i skogen och råkade då stöta upp en orre eller tjäderhöna, som flög iväg.


Ibland är det de små stunderna som räknas

Kalle

Kalle

2013-10-15 18.18.38 copy

Zlatan

2013-10-15 18.23.11 copy

Kalle och Konny

2013-10-15 18.25.27 copy

Arken i skymning


Vargfritt i snöskogen.

Det var kul att vara ute i spårskogen igen, trots snö. Men det var ganska stämningsfull snö, träd och grenar var täckta så det var alldeles vitt och det enda man hörde var knarrandet under sina egna kängor.

Mot Kalles spår.

Mot Kalles spår.

Efter att Norra Halland skrivit att det ev är tre vargar i Kungsbacka så känns det relevant att speja lite efter avtryck och gråa djur mellan träden. Men vi såg inga misstänkta tassavtryck och inga vargar heller. Och det var ju bra det, fritt fram alltså.

"Ravinen"

”Ravinen”

Dags att lägga ut slutet.

Dags att lägga ut slutet.

Efter att spåren är utlagda så tog vi lite kaffe. Tack Eva!

Efter att spåren är utlagda så tog vi lite kaffe. Tack Eva!

Om det blåste lite i trädtopparna så kunde man få en snökaka på sej.

Zlatans spår var lagt av Eva, det låg brevid Bruno’s spår. Bruno ska ju ta det lite lugnt, så han fick ett mattelagt spår. (Jag vet att jag är lite ökänd för ”svåra” spår och jag vill inte att det ska drabba Bruno.)

Det var ett tag sedan, men jag kommer minsann  ihåg det här. Jag ska visa matte att jag har minne som en rottweiler, minst!

Det var ett tag sedan, men jag kommer ihåg det här. Jag ska visa matte att jag har minne som en rottweiler, minst!

Han plockade sina klossar duktigt, inte störd av snön.

Här sitter han i sitt vargsäkrade koppel. Lille houdini lyckas nämligen ibland, och jag fattar faktiskt inte hur!!! Få karbinhaken på kopplet att öppna sej. Han är inte den rymmande typen, men om han springer fram till en varg så skulle den nog bli skitirriterad. Så nu är det ordentligt tejpat så att spärren inte kan flytta sej.

Snö är mitt rätta element. Matte kallar mej för polarbjörn ibland.

Snö är mitt rätta element. Matte kallar mej för polarbjörn ibland.

Jag hittade 5 klossar och ett slut. Jag byter dem mot något gottigt hos matte, idag var det pannkaka, så det är definitivt värt besväret att avbryta spårningen en stund för att hitta dyrgriparna.

Jag hittade 5 klossar och ett slut. Jag byter dem mot något gottigt hos matte, idag var det pannkaka, så det är definitivt värt besväret att avbryta spårningen en stund för att hitta dyrgriparna.

Bruno var ivrig och jätteduktig.

Här efter spårningen, kolla vilken kontakt:-)

Min matte.

Du och jag matte.

Jag kan sitta såhär fint. Om det behövs. Men jag släpper inte min matte med blicken.

Jag kan sitta såhär fint. Om det behövs. Men jag släpper inte min matte med blicken.

Att Kalle nästan är lika stor som jag, det blir påtagligt när man sätter på honom en sele och håller i linan och underlaget är snö. Uppför, helt ok. Nerför, nä, det är faktiskt vanskligt. Han har inget vansinnigt tempo, han är helt enkelt långbent och stark. Jag skulle ju kunna stoppa honom, såklart, men det vill jag inte!

Han missade några svåra apporter, men de andra kom han glatt galopperande med och lämnade över fint.

Precis vid slutet kom det några vindbyar och blåste ner snö på oss.

Jag har hittat slutpinnen. Den var värd mycket pannakaka!

Jag har hittat slutpinnen. Den var värd mycket pannkaka!

Därifrån kommer vinden.

Därifrån kommer vinden.

Det är inte så att du har lite mer pannkaka?

Det är inte så att du har lite mer pannkaka?

Om jag gör något duktigt, så kanske jag får mer,  jag sätter mej ner, det brukar vara duktigt. Pannkaka?

Om jag gör något duktigt, så kanske jag får mer, jag sätter mej ner, det brukar vara duktigt. Pannkaka?

På vägen tillbaks hittade han världens godaste hartass avtryck, han borrade ner nosen i det och drog in. Såg egentligen kul ut, men så vilt galen som han är, så vill man ju ändå inte se det.

När vi anlände några timmar tidigare så var det väldigt pipigt i bilen. När man kör in på en grusväg så stiger förväntningarna…På vägen hem var det helt tyst.


Frankrike farväl…(Road Trip forts)

Frankrike var vackert nog, till och med i december. Men om man själv har sina hundar i koppel, då känns det lite vanskligt att just den uppfinningen, koppel, inte har slagit igenom i Frankrike. Snarare släpper de ut hundarna ungefär som vi släpper ut katten. (Men till och med katter rastas ju i koppel ganska ofta.)

Det var gott om skyltar med "obligatorement" att ha koppel på "chien". Chienna, de enda chiens som var kopplade, det var jag och Kalle. Kalle hade till och med munkorg. Med sej.

Det var gott om skyltar med ”obligatorement” att ha koppel på ”chien”. Chienna, de enda chiens som var kopplade, det var jag och Kalle. Kalle hade till och med munkorg. Med sej.

DSC_3245 copy

Här sitter jag med mitt obligatoriska koppel. Matte tycker inte att utsikten är snygg nog utan mej.

Ja det här är ju högt på riktigt. Tur att jag har husse i koppel.

Ja det här är ju högt på riktigt. Tur att jag har säkerhetsbälte.

DSC_3271 copy

Vid grotto de Madeleine.

DSC_3275 copy

Fick nästan lite Grand Canyon känsla vid ravinen.

DSC_3305

Ardèche

DSC_3311

Ett av alla de slott som vi passerade. Strategiskt utplacerade har de väl varit tillhåll för forntida små furstar.

Så när Kalle blev attackerad av två schäfrar inne på campingen som vi övernattade på och Zlatan hade lös mage, ja då tröttnade vi på Frankrike och for till landet med ordnung. Vi längtade efter lite civilisation. Och vi skulle söka Kalles rötter i den bayerska staden Rottweil.


Platsliggning…

Träna platsliggning med Zlatan…är inte som med rottisarna. Ok, han fattar att han får ”belöning” om han ligger kvar. Även om jag inte syns. Men, man ska inte underskatta kontrollfreaket i honom när den sidan tar över. Det är helt enkelt inte värt att vänta på godis om matte eventuellt närmar sej ytterdörren. Så efter jag tränade hundarna på att jag knackade på ytterdörren så ligger han sämre än någonsin. Nu får jag börja om från början. (Det fick jag med Disa också, men av helt annan orsak.)

Zlatan vill inte lägga sej. Kalle ser besvärad ut, men har blicken mot godisburken.

Zlatan vill inte lägga sej.

Om jag lägger mej så går du kanske iväg och så knackar det på dörren och då måste jag vara först framme och kontrollera hela situationen annars kan det bli katastrooofffff!!!!!

Men jag ger mej inte. Det gör däremot Kalle, han lägger huvudet i golvet. Det här kan ta tid tycks han tänka.

Slipper tydligen inte undan.

Slipper tydligen inte undan.

Fäll ihop de där små korta benen, inte så stor skillnad mot ”stå” men för sakens skull ska de vara vikta vid lederna och bröstkorgen i golvet. Tack.

Javisst kan jag lägga mej, men jag tänker vara först till dörren och om jag har kontroll på Kalle så har jag större chans.

Javisst kan jag lägga mej, om det ska vara så noga, men jag tänker vara först till dörren och då är det en bra strategi att ha kontroll på Kalle.

Hyggligt Zlatan.

Jag står blickstill, belönar snabbt. Börja om från början…


Road trip i Europa (eller vilken tur att detta är en långsamblogg!)

Eftersom jag uppdaterar så långsamt. Det ska ju handla om hundar och/eller träning, men nu är det mest jag som tränar. Egentligen borde coachen Zlatan skriva om hur han tränar mej. Men han har rullat ihop sej i en fåtölj, och då stör man inte honom med oväsentligheter.

Rondellhundar finns i Frankrike också:

Rondelldalmatinrar

Rondelldalmatinrar

I morgontimman simmade den här krabaten i Ardèche:

Hamsterlik gnagare, vi tror att det är en Bisam.

Hamsterlik gnagare, vi tror att det är en Bisam.

Sedan fick den här lille gynnaren posera. Detta är bilden där han ser gladast ut.

Västgötaspets övergiven på stubbe vid Ardéche.

Västgötaspets övergiven på stubbe vid Ardèche.

Okej, närbild också:

Lilleman på stubbe.

Lilleman på stubbe.

Roadtripen fortsätter, är inte denna vyn bekant?

Pont d'Arc

Pont d’Arc

Redan för 35000 år sedan fanns det människor här, och de gjorde väggmålningar. När en väggmålning blivit 35000 år gammal så kallas den inte för klotter.

Ardèche (river)

Ardèche (river)

Kalle spejar, finns det några grottmänniskor kvar?

Kalle spejar, finns det några grottmänniskor kvar?

Kalle hade munkorg (med sej).

Har inte sett så mycket skyltar någonstans om att hundar ska ha koppel. Har inte heller sett så mycket lösa hundar. Tex kom två lösa schäfrar galopperande mot Kalle. Men de kom på att de nog hade annat att göra…tack och lov. De lär ha blivit övertalade till detta av Kalleponken…

201212192038 copy

Vad är vackrast? Plågad fotomodell eller utsikten?

Zlatan har tränat sin franska…eller snarare tränat att kunna vara tyst, även på franska. Det låter så fint!


Långkalsongernas återkomst.

Långt in i garderoben låg de, tvättade och förvarade för att inte plockas fram innan höstkylan slog till.

Men när termometern visade 11 och regnet piskade mot rutorna när det var spårdags, ja då fick de väckas upp ur sin sommardvala.

När vi kom till skogen var den helt nytvättad och solen sken.

Zlatan fick gå först, han var sugen, drog på fint i sitt nya spårhalsband, han verkar gilla det. Han väjer lite vid bäckarna men plumsar över fint. Efter ”den stora stenen med kontrollen” så kom han av sej. När han stack upp för en brant där jag fick släppa honom och använda både händer och fötter för att komma upp så förstod jag att han var lite off. Men där uppe hängde det en snitsel i en pytteliten gran. Hm. Kan det vara den gäckande baj-snitseln som vi inte hittat? En varningssnitsel som Konny hängde upp när Kalle pluppade i Bruno’s spår. Jo, det var det, Zlatan fattade galoppen och bajade brevid. Sedan tillbaks igen och på spåret var vi!

Han har blivit lite bättre på att engagera sej i apporterna. Den sista av de små tog han till och med och höll i munnen med seger vinkel på nacken. Man kan undra vad han och Bruno suttit och småpratat om när vi lade spåren…Men att nämna ordet godis räckte för ett villigt överlämnande.

Spårdragning i blått.

Sedan Bruno. Han fick ett långt spår med många apporter. Den enda svårigheten som jag planerat var att lägga apporten exakt när jag råkade stå när jag kom till rätt antal vänsterben. Så det var riktigt bra gjort att bara tappa bort en. Han var glad Bruno, han behövde det efter gårdagens åska. (Bruno är i grunden skottfast, men ett fyrverkeri som fyrades av lagligt(!?) helt utan förvarning ändrade på det. Lång väg tillbaks efter en sådan händelse. Så när det åskar riktigt häftigt, som det gjorde igår, då blir Bruno en liten rädd hund.) Så han fick jobba av sej och det gjorde han snyggt.

Kalle har jag inte spårat med på ett tag. Han kunde vara lite halvslapp på att ta apporter. Men nu när jag skulle ta emot så höll jag på att sätta mej, han är ju 10 meter före mej, men det ser faktiskt ut som om han kommer tillbaks i ett enda skutt! Jag var glad att jag inte blev skallad! Otroligt, husse har jobbat med detta, det märks. Skickligt att träna in ett hopp också:-). Kalle har sånt kroppsspråk, hela han ser ut som en stor nos när han spårar. Och han har att göra. Han ska nämligen passa på att spåra vilt samtidigt som han personspårar. Det är jobbigt till och med för Kalles grandiosa kran. Vilt dofterna tränger djupt ner i hjätrnbarken, godisätar reflexen finns kvar men kampa med snör kong är undanträngd. Lite disträ…

Bruno fastnade inte på bild idag, men det gjorde Zlatan och Kalle. De har författat bildtexterna själva:

Jag kan titta åt alla håll utom mot den där lilla svarta saken som matte håller i. Den får jag ändå aldrig leka med.

Gräs är gott…när man inte får något annat. Det är nog bra kras i den där lille svarte, om matte någon gång råkar lägga den på bordet eller någon annat ställe som också räknas som golv….Då ska jag kras-springa med den…

Har det varit en älg på kullen?

Vem är det som traskat i träsket?


Det var Bruno, Kalle och Zlatan.

Som spårade i söndags. Eftersom sports-tracker har brakat ihop så blir det ingen spårkarta, ännu.

Bruno fick östligaste området. Jag placerade 10 apporter i spåret och sade till Eva att det är duktigt om han kommer tillbaks med 7. Man vill ju inte att de ska bli slappa…Han hade plockat 6 st, det var bra gjort med tanke på placeringarna. 2 m eftrer apport 8 korsade ett rådjur spåret när jag lade ut det. Så nu kunde Eva studera Brunos taktik. Han kontrollerade 1/2 m åt vänster (där den kom ifrån) och 1/2 m åt höger. Sedan vanliga spåret igen. Gullegris!

Zlatan fick spåra i Hurtta neopren neonfärgat för stort men behagligt mjukt och brett halsband. Efter gick jag med långt koppel. Det är han van vid gillade han menar jag. Han hittade alla sina apporter. Han nyper snabbt i dem, jag berömmer och belönar men han bryr sej knappt om det och godiset (köttbulle korv, han äter men är inte helhjärtad). Liggtiden var kort, ca 30 min. Han gjorde en ”tapp” ögla i slutet när spåret vek åt vänster så ringade han åt höger, i vindriktning, mot träsket.

Kalle hade husselagt spår. Han genade i spåret när han fick vittring, vinden var hård så han fick vittring på färskare spår. När han förstod att han genat så ville han bakspåra för att ta en apport (här har vi en med helhjärtat godis sug…) men det fick han inte. Riktningen ska vara framåt i spåret.

Dagens outfit, klöverblommor och blader.

Till något helt annat. Är man egenkär om man har druckit i ett bra vattendrag, markerar vattendraget med en elegant drill och vid nästa besök (efter ytterligare ett varv på joggingslingan) börjar med att njutningsfullt inhalera sin egna lämnade arom från 18 minuter tidigare istället för att dricka?

Mot älg är han inte så bra som jag trott. Hyfsat passiv i dagens möte med en ko och 2 kalvar, jo han ville ju till älgarna men inte ville han mota bort dem. Snarare valla in dem, de är ju på rymmen…Att kon kom emot honom efter att han bjäffat (obs, en gång. För er som träffat Zlatan så förstår ni att man kan förvänta sej mycket mer…) var han bara nöjd med, det var ju typ rätt håll…kanske var bjäffet ett lockrop? Kom kossera kom…tack och lov kom mamma älg på andra tankar ca 8 meter från oss och girade ut i skogen. Pust.

Hur som helst är det en härlig skogsslinga, får väl ta med en gastuta nästa gång och skrämma bort dem!


Spår…

Idag fick jag faktiskt med alla hundarnas spår i min sportstracker! Zlatans dessutom både det lagda och det han gick.

Samtliga spår dokumenterade, men bara på Zlatan har man ett litet facit, hans krumbuktande före vinkeln syns. Vinkeln tog han i en liten ögla, men det syns ju inte eftersom jag stod still.

Det var lite torrt och vindigt, som förra gången. Liggtid Zlatan ca en timme, Kalle två timmar och Bruno mittemellan.

Zlatan försökte verkligen få slippa selen. Jag vet inte hur mycket den påverkar honom, får nog testa det. Spårade ok, behöver bli mer intresserad av pinnarna.

Här sitter jag vid min pinnskörd.

Jag är inte bara söt, jag är spårhund också!

Bruno fick lite vinklar och 10 apporter. Han plockade många, men den som låg i ett djurspår (litet klöv-avtryck) bredvid en stor sten, den letade han länge efter.

Mina pinnar.

Jag är inte bara spårhund, jag är söt också!

Kalle var ivrig. Att gå med honom efter Zlatan var som att byta till en liten älg.

Jag gillade mest själva spåret idag, men efter ett tag så började jag ta pinnar också.

Jag är inte bara en söt spårhund, jag är en spårälg också!

När man fotograferat klart skrytbilderna så är det ”varsågod”:

Jag behövde inte höra varsågod, jag var redan på väg i alla fall, måste se om matte har något gott i handen…

Hörde jag varsågod? Köttbulle, fort!

Var det varsågod jag hörde? Godis godis vill jag ha…

Dessutom:
På midsommardags promenaden i Plomhult hamnade Kalle öga mot öga med ett vildsvin. När hon flydde iväg över åkern så ville han efter…


Analyze this…

En lördageftermiddag med spår och fika i skogen.

Börjar med Kalle, han var nog sugnast, har ju inte spårat sedan operationen.

Kalles spår.

Upptaget analyserar han en stund, det går mer på diagonalen än vanligt. Sedan hoppar han över 1:a pinnen som låg i träskmark med torrt gult gräs. Resten av spåret är lagt med tanke på underlaget, tassen är ju läkt men det har inte växt ut päls ännu. Sista vanliga apporten låg 1 meter före bäcken, den tog han. Slutet var inte långt borta, men det hittade de inte.

Här är det missade slutet.

Men Kalle var lycklig och trött efter spåret, och vad kan man mer begära? Det är ju så härligt att han är igång igen.

Ormbunke på sten.

Bruno fick en specialare, i dubbel bemärkelse…Att ha Kalle som biträdande spårläggare, det har Bruno haft förut och uppskattat. Men denna gång tryckte det på lite för den biträdande spårläggaren, Kalle kunde inte hålla sej utan lämnade en lämning. Det var ju både oväntat och oönskat. Men händig och rustad hundägare tänker plocka upp bajen med sin medhavda påse. Tyvärr var påsen försedd med ett allvarligt konstruktions fel. Den saknade nämligen botten… Om jag inte kan avlägsna den så får jag väl varna för den, tänkte Konny och hängde upp en snitsel som markerade denna oavsiktliga svårighet. För en hund måste det ju vara som att sätta en stingpinne på en neutronbomb. Men det var ju inte bara Bruno som skulle varnas.

Kanske var det därför som även Bruno uppvisade en viss okoncentration.

Och vad hittade lille Zlatan på då?

Det funderar jag på. Fortfarande. Analyze this matte, hahaha.

Det var med skräckblandad förtjusning som jag såg fram emot att se vad gps:en registrerat av Zlatans spår. Men den tiltade ur, det finns tydligen gränser för vad en enkel telefon gps ska klara och nu blev tydligen alla gränser sprängda. Så jag har ritat ur minnet.

Spåret börjar som ljusgult och slutar i nästan rött.

Upptaget från sidan, jag tror att han är på, men han var okoncentrerad redan från  start och hamnade nog lite snett. Han följer spåret hjälpligt men vill ut mot kalhygget vid pilarna i övre vänstra hörnet. Eftersom vegetationen knappt släppte igenom en västgötaspets med sträckta ben, så antog jag att Eva inte ålat sej där utan stod tråkigt kvar. Han tar spåret och plockar pinne 1 och 2. (Antagligen nr 2 och 3…). Sedan lämnar han spåret helt utan tvekan marscherar han rakt västerut och går rakt fram och nyper pinne 3!!!! (Antagligen nr 1…). Jag känner mej lite knäppt på näsan och bestämmer mej för att nu får han gå precis hur han vill, utom tvättäkta bakspår. Och det gjorde han minsann… Ut på kalhygget, över leriga traktordiken och genom ris. Sedan in i spåret. Knallar förvånat över platserna där pinnarna legat, oj, det var inget där nu, konstigt…. Och hela tiden bestämd. Till nästa pinne och sedan bestämt ner i träsket. Törstig. Cirklar och snurrar lite söderut. När de ringer efter oss från samlingsplatsen och Zlatan åter står i träsket och dricker, då tänker jag att det är dags för ett avslut. Ett litet fusk eller bara traska hem?

Zlatan knäckte gps:en, den ville inte vara med längre!

Jag är inte den typen som egentligen tycker att hundar kan misslyckas i spår eller att de behöver ständigt ”lyckade” resultat. Men Zlatan är så färsk och jag tänkte att han kanske nästan glömt varför han var ute i skogen…så jag gjorde en förflyttning, lät honom ta upp spåret nära slutpinnen och så fick han hitta den. För att han kämpat så!! Det är däremot en egenskap som jag uppskattar, att man kämpar och inte ger upp, trots att det tar emot.

Det är extra bra att hitta den långa pinnen, då får man särskilt mycket godis, och så får man leka också.

Matte tycker att jag är söt. Och komplicerad.

Han kan ha blivit störd av att han visste att han missat en del av spåret. Det var min initiala tolkning. Men varför då ut på kalhygget? Intresserad av ungefär samma del av skogen som  bringade Bruno ur fattningen? Vinden var ostyrig och goda viltdofter kan säkert spridas lite hur som helst. Det är svårt att veta om han ”stack västerut” för att komplettera spåret eller om det var för att sniffa på vilt och råkade komplettera personspåret som av en händelse.

Nästa gång får han göra direktpåsläpp. Kanske ska det vara tätt mellan apporterna också, så att den belöningen nyper tag lite bättre. Han är mer intresserad av att spåra än att ta apporterna och jag vill ju att han ska vilja ha apporterna, för då vet jag vad han spårar efter.

Med tanke på hur trötta båda hundarna fortfarande är, så kan det ju helt enkelt varit tuffa förhållanden. Det kan vara svårt för oss att avgöra vad som är besvärligt för hunden.


Zlatans första födelsedag.

Hur har din födelsedag varit, Zlatan?

Zlatan: Jag började dagen i sakta mak. För att sedan varva ner, det blev nämligen hundgården för mej och Kalle när matte var ute på ärenden. Sedan bättrade sej saker och ting betydligt. Märgben, mums. Födelsedags presenter! Två nya flytleksaker, istället för den förstora bollen som jag nästan drunknar när jag försöker ta. Och en grisleksak som världens snällaste granne kom med. Det gör inget att hon tror att jag är en gris, hon är underbar ändå!

Jag och mina nya mackapärer.

Sedan blev det tyvärr sämre. Selen åkte på. Det hjälper inte att imitera rabiessjuk hund eller spela död. Matte verkar inte se hur jag lider. Och ännu värre, blir dessutom inlyft i bilen! Med den gamla trötta kommentaren: -”Tur att du är bärbar…” Som om man inte hört den förut. Men jag fick sitta fram med bilbälte och kunde se alla vi mötte, det förbättrar saken något.

Och dra åt skogen, åker vi inte till joggingrundan. Man måste tydligen arbeta till och med på sin egna födelsedag. Varmt är det också, och inte en enda joggare eller hund att jaga.

Men strax skulle lyckan vända sej om och le mot mej igen. Hem till boningen för kvällsmat och sedan en visserligen otäck resa men till himmelriket. Hos gammelmatte och gammelhusse finns många goda dofter. Och många spännande saker, i lagom höjd så att man når…Och så finns Skrållan. Mattes gamla docka, från innan hon ens visste vad en västgötaspets var, satt i en stol och stirrade. Det tog ett tag innan de fattade galoppen. De trodde att jag skällde på en katt. Men matte listade ut vad det var. En ”skrålla” som satt i en barnstol och stirrade på mej med sina stirriga ögon. Urk. Matte gick fram till den äckliga dockan, så jag gick efter. Innan vi skulle gå hem så sprang jag och gav skrållan en tryckare i magen. Där fick hon. Matte muttrade något om MH och juni och ”hur f_n ska det  gå”. Men bara matte låter mej hjälpa till, så ska hon nog klara det!

Nu hägrar sömnen.

Ett år och mästare i mindfulness. Kolla bara här hur det går till när ett märgben ska avnjutas.

Man ska börja med att titta på läckerheten. Och dofta. Här studerar jag den kobensvita benbiten som doftar så in i märgen gott…

Känn efter med tungan. Ytan är både hård och sladdrig på samma gång. Och hal.

Leta gärna upp någon att trycka märgbenet emot, tex en påflugen fotograf.

Mmmmm…………

Har du en rottweiler, lägg dej framför honom, så att han känner sej trygg.

Kolla då och då hur långt han kommit med sitt ben. Om det mullrar är han inte färdig.


Distansloss och annan apportering.

OBS! Detta är ingen manual om hur man tränar sin hund. Kanske tvärtom.

Läste i Lenas Klickersmart om hur hon vardagstränat apportering. Och det har ju jag/vi också alltid gjort, men på ett annat sätt.

Hund 1, rottisen Bella. För att skona fingrar och nerver så fick hon tidigt lära sej att byteshandel var lönande. Hon fick alltid komma till oss och lämna, vi gick aldrig mot henne. Här var det sällan aktuellt att tappa föremål. Det som en gång kommit in i munnen satt rätt hårt där…Saker som inte ska vara i munnen plockas ut, som ung hund under stelt uppdragen överläpp och ett svagt muller… kunde tex vara rutten fisk som måsarna släppt. Tungapporten fick vi sluta träna. Bella gick verkligen igång på idioten som låg under gräsmattan och höll emot…att det skulle vara jordens dragningskraft, en naturlag, det gick hon inte på.

Hund 2, rottisen Disa. Nu vrids det upp ytterligare. En hund som verkligen hittar saker överallt, det gällde att fort lära henne att vi byter till oss glasögon, skor, böcker och annat mot godis. Om man inte var snabb nog så gick något sönder. Hon kom så gärna så, försvarade aldrig sina saker, det var bara roligt. Det dröjde inte länge innan hon hellre kom till oss med grejerna än att ta sönder dem, några tusen ärevarv borträknade… Redan som valp kunde hon leverera burköl. Viss risk för punktering av vassa valptänder, dock. Men nu slutar jag att plocka ut olämpliga saker ur munnen. Efter min tredje ruttna fisk och lite annat. Enough is enough… LOSS fungerar ju även på avstånd. Disa och Bella fick springa och leverera saker mellan mej och Konny. När det behövdes. Särskilt Disa, riktigt pålitlig och arbetsvillig.

Hund 3, rottisen Kalle. Här pratar vi räckvidd. Men ett lugnare temperament. Fast grepp, vid kamp behöver han aldrig ta om, så redan som valp vann han ibland över Disa, som ibland sökte nytt grepp. Bär bra inne, ute i skogen kan han dock vara lite släppig.

Hund 4, vätten Zlatan. Här pratar vi tyvärr också räckvidd. Och snabbhet. Och en ovilja att lämna ifrån sej saker. Det är ju bättre att släppa på avstånd, så kan jag springa tillbaks och hämta grejen, dvs äta kakan och ha den kvar, det är hans devis. Men Zlatan är inte den som springer runt planlöst med saker i munnen, nej, det är destruktion som gäller. Ovillkorligen… Så ”distans” loss är det första ord han lärt sej. Säg loss och han spottar ut. Fort fram med godis så kan föremålet få ligga tillräckligt länge för att räddas… Sedan tränade jag in att han skulle dutta med nosen i min hand. Fienden handen var ju den som ville ta hans saker, glöm att han kom i närheten med en pryl i munnen, nej, pryllöst fick vi träna. Sedan kom vi på kurs hos hundfröknarna. Där skulle man stoppa in en mjuk apport i munnen på odjuret och klicka. Då fick han genast en godis. Nu blev Zlatan konfys. Detta var konflikt, hur hanterar jag det här, två oförenliga saker. Han backade och ville inte ha något alls i munnen. Blandade ihop det med stadgeträningen. Det syntes på honom att det rörde sej mellan öronen, så jag fortsatte/fortsätter.  Det hände faktiskt något i hans hjärna då. För nu kan han lämna saker fint i handen. Mot godis. Men det har tagit nästan ett år, det är inte alltid lättare att träna en vallhund!

Nu ska han bara lära sej att hålla kvar, inte bara lämna över. Han ska även lära sej allt annat som slutar på ”kvar”. Det blir nyttig träning för honom.

Det sämsta apporteringsträningstipset jag någonsin fått provade jag på Bella och Disa. Apporten skulle vara i munnen och över den, mot gommen skulle man pilla in belöningen. Efter det så fick jag inte ut Bellas apport. Hon morrade och var skitsur. Sedan provade jag på Disa. Aldrig har hon släppt en apport så fort, pang sade det i golvet och hon svalde korvbiten lika fort. Bella satt fortfarande och surade med sin apport.

Zlatan, agralhund och effektiv sekatör.

Häromdagen var gårdshunden Zlatan med mej i trädgården. En del av trädgården som vi inte är i så ofta, med sämre staket. Eftersom vi inte har ankor eller kossor eller höns så fick han en boj. Sedan klippte han av kaprifolen till 10 cm höjd i ett bett. Så jag funderar på att ha honom som häcksax också. Eller skaffa ankor och kossor och höns. Ölandstoken till vänster om bojen har han också ansat.


Spår igen.

Utan Kalle, igen. Hans bandage ska vara luftigt nu. Inte enklare direkt, snarare mycket känsligare. Så några eskapader är inte att tänka på för hans del. Däremot hjälper det till om Zlatan är trött och fin…

På vägen dit såg himlen ut som om man målat akvarell med alldeles för mycket vatten. Det var kungsbackalopp, maraton minst map hur slitna de såg ut.

Idag fick spåren ligga till sej lite längre. Hade god marginal till solnedgången.

Jag selade på Zlatan vid starten. Världens undergång. Men tapper som han är så gnetade han på ändå. 6 pinnar av 7 hittade vi (trodde 5 först men en hade lagt sej konstigt i fickan). På slutet så fortsatte han i ett hjulspår/stig när spåret svängde. Han började loopa och kände att han var sugen på vatten. Eftersom det är spår vi håller på med så låter jag honom dricka om  vattnet verkar ok. Sedan kände han vittringen av den tidigare delen av spåret. Jag gick med honom i riktning mot senaste apport, snart hade han spåret igen, nosade noga där spåret vek av och fick tag på slutet. Det var utbildande för honom. Duktigt att hålla ut. Så det blev korv, skinka och ullaredskong.

Till Bruno gjorde jag ett ”mussepiggöra” trodde jag. Spetsvinkeln i slutet av örat (har trubbats lite av gps:en tror jag) hade han tydligen sneddat lite över först, kommit på det och sedan ytterst noga sniffat av hela spetsen. Håhåjaja, kontrollfreak. Men ett duktigt, om jag inte missminner mej, 7/7 som vanligt. Hur hans upptag gick glömde jag att fråga, det kanske blir kompletterat i en kommentar så småningom.

På vägen hem hade himlen omformerat sej, lite tussigare stil.

Himlen på hemvägen

Innan vi skaffade västgötaspets, som vi tyckte var så himla liten, tänkte jag att; – ska han ha mindre godisar? mindre matskål? mindre tuggben? Varför tänker man sånt dumt.

Zlatan med tuggben, universalstorlek.


Kvällsspår -och något som aldrig hänt, eller…urk

Onsdags kväll: Regnet hotade men det var inte mycket ork i det.

Spännande att se vad ”den lille” skulle gå för, med sele och riktig lina.

Spåren fick ligga i 45 minuter, vi ville bli klara före mörkretsutbrott…

Zlatan var taggad! Roligt att se då han i mitt tycke spårat för lite för att bli ”biten”. Men han spårade Eva ända från bilarna. Jag ”kopplade om” en bit vid sidan av spåret, så han fick ta upp det i 90 graders vinkel. Vid lingonriset gjorde han en ögla med högt huvud. När han kommer av spåret lite så åker näsan upp. Men mest är han i spåret. Nyper vissa av pinnarna, vi missar en helt, men markerar eller går väldigt nära de andra. Som avslutning mycket godis och lek med ullaredskongen. Världens bästa leksak, liten kong med snöre!

Bruno ville kolla var jag hade gått av vägen för att gå in i skogen. Efter att kontrollbehovet stillats, klockren som vanligt.

Kalle fick inte vara med. Han har tassen i paket efter en knölborttagning. Det ska bildas ny hud och det är känsligt.

Kalle iförd dimblå scarf.

Knölen har visat sej vara en ovanlig sort, fullständigt harmlös, inte en tumör utan en följd av en skada. Jösses vilket skönt besked. Kalleponken är helt frisk, egentligen:-) Det är inget galet med mandlarna heller, handduken runt halsen är för att hjälpa till att hålla megatratten på plats. Om man är vig och har långa ben, då behöver man en stor tratt.

Foten ska skyddas mot fukt. För tillfället på bilden med hjälp av grön bajpåse.

Tänk om man skulle ut på gräsmattan en morgon och ta upp en färsk baj, av storleken grandios, med en sådan grön påse. Tänk om man ser en liten vätte runda husknuten och komma tillbaks med en annan grön påse, som suttit på en hundfot. Tänk om den lille krabaten ställer sej och äter av påsen? Då skulle man ju snabbt knyta ihop den välfyllda nya gröna påsen, slänga in den bandagerade hunden i huset, jaga illbattingen med påsen, runt huset tills man sätter ut ett kompostgaller stopp. Tänk om man då fick se den lille värstingen byta den tomma gröna påsen mot den av färsk rottweilerbaj välfyllda påsen. Fy. Ännu värre skulle det ju bli om han för varje steg man tog emot honom bet hårdare och hårdare runt den gröna runda och varma klumpen. Skulle man sedan mota in honom i den nyskapade fållan, avlägsna det gröna ur munnen på honom och sedan hålla sej en bit ifrån den andedräkten? Inte vet jag, fy så hemskt. Vilken fantasi jag har, hur kom jag på en sådan tanke…Men visst ser han lite lysten ut?


Tredje kursdagen för Zlatan, veterinär för Kalle

Skulle det synas att vi tränat baklängesfot utan snubbel? Klicka med rätt timing? Sätta framtassarna på plattan? Det korta svaret är nej,nej, JAAA!!

Det långdragna svaret är:

Zlatan var stökig och okoncentrerad unghund personifierad. Skällde, hoppade efter de andra hundarna, nosade och pissade på planen. Visade upp en djup okoncentration vid följsamhetsövningarna.  Men, ibland lyckades jag tjoa loss honom från drönar stilen. Det gick även att få igång kongdragkamp, om inte ”grannen” körde med ekorrpip, det finns gränser… Så en del av lösningen är nog att jag ska bli lite mer stökig själv! Ibland. Dessutom är det grymt irriterande med sele. Den hakar upp sej i kopplet och det är helt värdelöst när man ska öva fritt följ. Så nu har han fått på sej Disas gamla rogz halvstryp på innersta läget. Och han har gått med halsen i marken en stund, men jag tycker ändå att det ser ganska bra ut, den sitter löst, han kan inte rymma och den är bred och skön för halsen. Blir nog bra.

Klicka med rätt timing? Det borde vara licens på de där sakerna. Körkort. Och jag har inte klarat uppkörningen. Vi provade hopphindret idag. För Zlatan var det första gången. Hindret var ställt på en höjd som både han och jag borde klara, jag har målbilden klar för mej, hur vi båda flyger graciöst över, och just då klickar jag. Med min högljudda utomhusklicker. Men vem står kvar så stabilt på andra sidan hindret? Det är minsann lille Zlatan det. Som just blev klickad för vägran… Inte ett öga var torrt:-)

Vi har ju tränat hyfsat ordentligt denna veckan. Inte som träningsnarkomaner, men seriöst, dvs minst en gång om dagen, korta pass. Idag ”lossnade” det med plattan. Han stod på den med framtassarna och kunde flytta lite på bakkroppen. Lite stolt över det var jag allt. Men tänkte att det blir svårt att göra om med den störningen som det blir att komma ut på träningsplanen hos hundfröknarna. För att få bästa förutsättning så tog jag med mej hemma-träbiten. Och gissa om han förvånar mej med att ta upp träningen precis på den nivå han var! Helt plötsligt en hund som vill ha kontakt, jobbar för en korvflis, och är koncentrerad! Det var riktigt roligt att se. Och vad man har med sej att hunden själv fått tänka ut vad den ska göra, att det blir en egen drivkraft.

Sedan provade han sin charm på chiwawan Dolly, det gick som förut, hon är inte impad. Alls.

Kalle hade en tuffare dag. Omläggning av bandage utan sedering inne på veterinärstationen. Full av överskottsenergi och ganska stressad. Såret behövde en hel del ompysslig och ”folk” kom och gick. Vi vill inte sedera honom, rädda att han får efterverkningar igen. Men Kalle är mutbar, mycket korv och mjukost blev det. Han tyckte inte att det var jätteroligt men han var snäll och duktig. Nu har bandageringen övergått till ett ”luftigt” vilket är lite oroligare, det ser mycket känsligare ut nu när man inte kan dra ”flex-bandaget” runt.

Även när man ligger i hårdträning så behöver man promenader.

Häromdagen såg det ut såhär i Lerkil:

Före mangroven hade tagit sej...

Han och hon fågel.

Zlatan.

Dikes ren med väg smuts.

Fåglar i träd.

Konstnärligt parkerade grävskopor.

Fåglar lämnar träd.


Kalle, mönster patienten…

Han har fått en knöl borttagen, som satt nedanför has/häl. Det är stram hud där, så det gick inte att sy ihop. Det måste återbildas ny hud. Så nu är det bandage som gäller under lång tid framöver. Bandagebyte är inte särskilt skönt för honom, men med korv och Lyckans ost, så går allt. Inte ett enda gruff eller protest. Han är en så tacksam hund att hantera.

Och nu kan han stoltsera med ett GAIS bandage. Med antibakteriell gele och fibervadd så att det inte skaver.

Kalle pustar ut i soffan, med sitt nya GAIS bandage.