Kallt
Eskimåfamilj som strandat
Det är bara camparin som fattas, isen är på plats.
Krullig is. Drivis. Imponerande hur vatten och vind kan skyffla runt dessa enorma massor av is. På bara en natt så kan det ligga is så långt man ser eller vara helt isfritt.
Kallt så isen krullar sej.
Isen är inte bara hal, den lutar också, Disa parerar med alla tassar! Men hon är en hund med koll på underlag, så det går fint.
Disa kände på isen, här gäller det att ha koll på sina långa ben.
Zlatan, ja han har ju självbevarelsedrift, men också lite andra förutsättningar…
Zlatans lite mer stabbiga kroppsbyggnad verkar passa fint för hala isar.
Och hur går det för husse då? Jodå, för att vara utan broddar så gjorde han det riktigt bra.
Havsvatten och sötvatten blandat i en väldigt hal kombination när det blivit is.
Den lille Zlatan har den senaste tiden fått gå promenader med Kalle (mykoplasma, håll er undan från det). Kalle är idolen med stort I. Och idag när Kalle skulle på egen promenad så blev Zlatan helt tokig. Rev på dörren, skällde och gnällde. När inget hjälpte, när Kalle redan gått, ja då började han yla också. ”-Lämnar ni mej här med Kärringarna, fy faaan!!!!!!!!!!!!!” jämrade han sej. Jag är ingen hundpratare men fula ord är fula ord på alla språk…
Sedan gick vi en lång promenad, Kärringarna och lille Zlatan, och han verkade så nöjd så. Vi hade bara en ”skvallerträningssituation” men den utnyttjades å andra sidan, så det var väl bra det.
Utfallet på dagens pinnletning blev:
omgång 1 Disa 22 Kalle 13 Zlatan 6
omgång 2 Disa 24 Kalle 11 Zlatan 7
(Pinnletning=42 spårpinnar i vardagsrummet, hundarna letar tillsammans och lämnar över i köket)
Så devisen gammal är äldst, den gäller fortfarande.
långsambloggen ringlar vidare 