Rottweiler och Västgötaspets.

Inlägg taggade “födelsedag

Zlatans första födelsedag.

Hur har din födelsedag varit, Zlatan?

Zlatan: Jag började dagen i sakta mak. För att sedan varva ner, det blev nämligen hundgården för mej och Kalle när matte var ute på ärenden. Sedan bättrade sej saker och ting betydligt. Märgben, mums. Födelsedags presenter! Två nya flytleksaker, istället för den förstora bollen som jag nästan drunknar när jag försöker ta. Och en grisleksak som världens snällaste granne kom med. Det gör inget att hon tror att jag är en gris, hon är underbar ändå!

Jag och mina nya mackapärer.

Sedan blev det tyvärr sämre. Selen åkte på. Det hjälper inte att imitera rabiessjuk hund eller spela död. Matte verkar inte se hur jag lider. Och ännu värre, blir dessutom inlyft i bilen! Med den gamla trötta kommentaren: -”Tur att du är bärbar…” Som om man inte hört den förut. Men jag fick sitta fram med bilbälte och kunde se alla vi mötte, det förbättrar saken något.

Och dra åt skogen, åker vi inte till joggingrundan. Man måste tydligen arbeta till och med på sin egna födelsedag. Varmt är det också, och inte en enda joggare eller hund att jaga.

Men strax skulle lyckan vända sej om och le mot mej igen. Hem till boningen för kvällsmat och sedan en visserligen otäck resa men till himmelriket. Hos gammelmatte och gammelhusse finns många goda dofter. Och många spännande saker, i lagom höjd så att man når…Och så finns Skrållan. Mattes gamla docka, från innan hon ens visste vad en västgötaspets var, satt i en stol och stirrade. Det tog ett tag innan de fattade galoppen. De trodde att jag skällde på en katt. Men matte listade ut vad det var. En ”skrålla” som satt i en barnstol och stirrade på mej med sina stirriga ögon. Urk. Matte gick fram till den äckliga dockan, så jag gick efter. Innan vi skulle gå hem så sprang jag och gav skrållan en tryckare i magen. Där fick hon. Matte muttrade något om MH och juni och ”hur f_n ska det  gå”. Men bara matte låter mej hjälpa till, så ska hon nog klara det!

Nu hägrar sömnen.

Ett år och mästare i mindfulness. Kolla bara här hur det går till när ett märgben ska avnjutas.

Man ska börja med att titta på läckerheten. Och dofta. Här studerar jag den kobensvita benbiten som doftar så in i märgen gott…

Känn efter med tungan. Ytan är både hård och sladdrig på samma gång. Och hal.

Leta gärna upp någon att trycka märgbenet emot, tex en påflugen fotograf.

Mmmmm…………

Har du en rottweiler, lägg dej framför honom, så att han känner sej trygg.

Kolla då och då hur långt han kommit med sitt ben. Om det mullrar är han inte färdig.

Annonser

Kalle, Rottings Lotus fyller 5 år idag

Diggidiggidiggidingdingding, här glider Kingen in…Kalle banan, 5 år idag, en demokratiskt vald monark. Idag har det varit Kalles dag. Han firade (eller han vet ju inte att han firade, men vi firadehonom) med att äta gårdagens märgben, få ett nytt märgben, jaga Zlatan, bli jagad av Zlatan, få en egen hundpromenad med husse och under melodifestivalen ha 2/3 soffa helt för sej själv. På rygg i  2 timmar. (I vanliga fall får han rulla ihop sej på 1/3 dels soffa, stackarn.) Dessutom slapp han sträcka sej efter chipsen som husse kastade, de som inte hamnade rakt i munnen stoppade jag in. Service.

Eftersom han inte föddes till sin titel, utan är demokratiskt vald, så har han inte varit prins. Han var en liten valp. Kolla in Kalle när han var 5 veckor. Han var ”den grå” i kullen, och därför prydd med ett grått band runt halsen. Han tultade runt och var mysig.

I husses famn

Det ser högt ut, Rosa. Vi får vänta tills de lyfter ut oss.

När man äter ur samma skål som en annan rottisvalp så gäller det att stå stadigt.

Och när man ätit, ja ni ser...

Matte ville också hålla mej. Hon visste inte att hon var min matte då, men det visste jag. Och husse.

Om man höll sej framme kunde man fortfarande få lite mjölk av morsan. Men hon gillade inte de små vita gaddarna som vi börjat få.

Nu är jag stor, stilig och har koll på allt. Jag har gott och väl rätt höjd över manken, väger ca 45 kg muskler och hoppar fortfarande som en känguru.

Det är bara att konstatera, 5 år med Kalle går fort!