Solen tittade fram, minsann.
Det var dags för Kalle att få träffa sin pappas matte. Pappa Bazco var ju Disa moster till och så ligger det till med släktbanden. Kalle är väldigt förtjust i Carro.
I barnvagnen ligger det två bebisar. Men den ena är väldigt liten och syns knappt;-)
Det blev en sväng i Fjärås, runt bräckan.
Från vänster. Zlatan, Carro, Smilfinken (Kalle), Meja (syns inte) och Love.
Zlatan saknade respekt för det ärevördiga gravfältet, han sprätte omedelbart upp en jordhög.
I en glugg mellan träden syntes Lygnern. Åt andra hållet ser man havet. Biltrafiken är avstängd här nu sedan några år tillbaks. Det är härifrån vårt vatten kommer, så det var trevligt att notera att det ser så fräscht ut! Kalle fortsätter att smila in sej:-)
Mossor och lavar i Fjärås
Det finns så mycket oplåtad mossa här i värden. Jag kan glädja mossans intressegrupp i Fjärås med att just där har andelen ofotograferad mossa minskat med några %.
När man ändå är på den nivån så kan man ju passa på med en och annan lav också:
Trumpetlav
Men här fick vi något skräp på linsen, förlåt, nosen….
Lotus med blad:-)
Fulla med fästingar var hundarna efter denna expedition. Hittade nya riktigt små fästingar hela kvällen. Så det blev en ny omgång expot. Själv fick jag fantomklåda, dvs inbillade fästingar.
Blå dag Blå runda
Fjärås blåa runda i bokskogen.
Vackert så det förslår.
Men varför en hund som ser så oengagerad ut på varje bild?
För slö fotograf, jag vet.
Belöningen kommer ju efteråt, hunden kan ju lika gärna se ut som en hösäck under tiden…
Husse tog kort på vattenstänk istället.
långsambloggen ringlar vidare 