Välkommen tillbaks, Disa
Tycker inte att hon varit sej själv sedan sjukdomarna började hopa sej. Lite sur och seg. Men idag verkar hon ”lättare” på något sätt, som den gamla vanliga spjuvern, som tar minibollen från valpen och rullar iväg den igen, hoppar och studsar för att leka med honom. Då förstod jag hur mycket jag saknat henne…
Borrelian är färdigbehandlad och Cushingsmedicineringen ska mätas på fredag. Har nog svängt in sej bra skulle jag tro, för hon har inte visat tecken på biverkningar.
Jag blev så uppmuntrad av hennes sprallighet att jag gjorde en liten film:
Mat
Har en valp som gärna BJUDER på sin mat och vill äta TILLSAMMANS med rottisarna. Helst i deras skålar…Puh. Det är en social tillställning. ”Ska vi äta nu? Vad har ni fått?”, ”Kolla vad jag har, kom och smaka!” Gulligt men inte så effektivt för hans näringsintag…
”Godis” däremot, definierat som ”något man får ur mattes hand för att man gjort något bra” äter han glupskt. Och det kan vara exakt samma innehåll, dvs hans foder som inte är så intressant när det är ”mat” är jättegott som ”godis”.
Så de stora får förundrat ligga och titta medan Zlatan äter, går sin lilla runda och äter igen. Till sist så går det ner. Och, ja, han vill att de är där. Helst vill han äta sida vid sida med dem. Men då skulle han svälta ihjäl…
Zlatan har lagt sej i en liten grop som han gjort själv!
Han är duktig på att gräva. Det finns tyvärr en fiberduk i vägen mot jordens mitt, så den drar han i så att han lättar med alla fyra tassarna!
Övrigt:
Disa får borrelia behandling från och med igår.
Kalle aktar tassarna så att inte Zlatan kommer för nära dem.
långsambloggen ringlar vidare 