Rottweiler och Västgötaspets.

valp

Zlatan och Hedvig tränar spår (1)

Solsken och +5 grader. Bara det att solen inte riktigt trängde igenom, så det var inte särskilt varmt.

Hedvigs spår var mattelagt (Eva) ca 300-350m med lunchen på slutet.

undefined

Liggtid uppskattningsvis mindre än 30 min.

Det var en baggis för Hedvig att hitta sin mat! Väldigt bra motivation och arbetslust på den tjejen!

undefined

Lunch ute, gott!

Zlatan har nyss läkt efter en urinstensoperation. Han behöver träna upp sig lite. Men ett sånt här spår är inte direkt fysiskt ansträngande.

Konny lade spåret, det är bra, så behöver jag bara gå efter och hjälpa till så att linan inte fastnar för mycket. Utan att omedvetet styra hunden. Han hade sele och Disa’s lina. Det gick fint. Sele är ju ändå behaglig tortyr jämfört med tratt tortyr, som han utstått under ett par veckor nyligen.

undefined

Det visade sig att Lilleman var både fokuserad och motiverad. Inte så att han spinner loss av iver, men löser uppgiften.

Nedan spåret i film, men upptaget fattas. I upptaget gjorde han två ”kontroller” där han befäster doften i nosen genom att han drar in lite extra doft vid en specifik fläck.

https://youtu.be/SLQVarfzKlU

Och när han hittade vildsvinsklöven till sist, så var den intressant att nypa i.

undefined

De här hundarna vill nog ut i skogen snart igen!


Faderskaps ansvar

Som (han) hund är det väl inte alltid man har chans att följa sina valpar. Men nu var det i alla fall dags för Zlatan att få träffa sina. Jag blev lite förvarnad att valparna kanske skulle vara väldigt närgångna och skrämmas, men det visade sej att de hade mycket respekt för honom. Zlatan gick lugnt, men stelt för att se så stor ut som möjligt, och nosade och skvätte. Låtsades inte se valparna. Valparna samlade ihop sej i en liten hög på farstukvisten. Jag tror att Zlatan instinktivt inte vill bjuda in för mycket. (It takes one to know one…)

Knalletorpets valpar_0008 copy

Zivert och Zverker, snyggt uppradade.

Knalletorpets valpar_0009 copy

Zivert släppte aldrig Zlatan med blicken, han tyckte att Zlatan var väldigt stor!

Knalletorpets valpar_0043 copy

OJ oj, det var värst, farsan är här, gäller att se städad ut! Zune, Zivert, Zverker och Zippelina.

Knalletorpets valpar_0154 copy

Gruppbild! Inte det enklaste, hur gör de som sätter 8 valpar i en rad? Men fyra går ju att hålla. Zune, Zverker, Zippelina och Zivert.

Knalletorpets valpar_0163

Familjebild med uppfödaren Jenny och från vänster mamma Piggelina, valp Zune, Zverker, Zippelina och Zivert, sedan pappa Zlatan.

Knalletorpets valpar_0179 copy

Zippelina och Zune kollar in Zlatan.

Knalletorpets valpar_0181 copy

Zivert

Knalletorpets valpar_0188 copy

Zune. För ögonblicket mycket medveten om sitt halsband.

Knalletorpets valpar_0229 copy

Zune visar gaddarna för sitt syskon som jag tror är Zivert.

Knalletorpets valpar_0237 copy

Zippelina i en ”drottninglik” pose!

Knalletorpets valpar_0243 copy

Zivert

Knalletorpets valpar_0244 copy

Så småningom vågade sej även Zivert fram och kollade in farsan med skräckblandad förtjusning.

Knalletorpets valpar_0255 copy

Varma dagar så är det skönt med skuggan under boa. Och så verkar ju farsan alldeles för stor för att ta sej ner där! Zivert.

Knalletorpets valpar_0263 copy

Zivert

Knalletorpets valpar_0269 copy

Zippelina och Zune (tror jag)

Knalletorpets valpar_0295 copy

Piggy är fantastisk. Hon är så snäll. Blir aldrig irriterad på valparna och inte heller på att Zlatan var där. Och hon leker med dem. Men de får ta det lugnt med att bita i hennes svans, där går tydligen gränsen.

Knalletorpets valpar_0296 copy

Kanske är det därför valparna är så trygga? För att de har en snäll mamma.

Knalletorpets valpar_0300 copy

Zivert kollar till Zune.

Knalletorpets valpar_0301 copy

Zippelina har bestämt sej. Nu vill jag leka med pappa!

Knalletorpets valpar_0303 copy

Man ska krumbukta och ödmjuka sej om man är en liten plutt.

Knalletorpets valpar_0306 copy

Det syns inte så bra, men Zippelina kör klassikern ”jag har något i munnen, kom och försök ta det!”.

Knalletorpets valpar_0318 copy

Zlatan kanske har en föraning i andan av det gamla ordspråket ”om man ger lillfingret så tar de hela handen”. För han låter sej inte lockas.

Knalletorpets valpar_0319 copy

Men Zippelina är inte den som ger sej.

Knalletorpets valpar_0321 copy

Det är varmt. Vi dricker tillsammans. Du och jag, farsan!

Knalletorpets valpar_0326 copy

I det här perspektivet ser det värre ut än det är, men det är trångt att dia nu! De är tydligen ganska försiktiga trots att de har gaddar, och det är listigt, annars tröttnar ju mamman!

Knalletorpets valpar_0352 copy

Två rumpor, Zlatan och Zippelina.

Knalletorpets valpar_0367 copy

Zverker blev också nyfiken på farsan sin!

Knalletorpets valpar_0375 copy

Taktikprat med Zune.

Knalletorpets valpar_0376 copy

Zune fick nästan en puss.

Knalletorpets valpar_0378 copy

Zverker, tillbaks från en utflykt och raka vägen in under boa.

Hoppas jag fått namnen rätt.

Det är så roligt att se valparna. Och vem är mest lik Zlatan? Är det Zune som har samma svans och temperament? Eller är det Zippelina, som husse tycker? Eller är det Zverker som är störst och gärna går självständiga utflykter? Eller Zivert kanske? När jag tittat på foton och jämfört med Zlatan som valp så tycker jag att Zverker är den som liknar mest i ansiktet. Men som helhet kanske det är Zune, med svansstumpen! Eller allihop! De är ju trots allt Västgötaspetsar. En bra kombination mellan mamma Piggy och pappa Zlatan, det är viktigast.

Och jag hoppas att valparna och deras nya familjer ska bli lyckliga med varandra!

 

 


Knalletorpets valpar 32 dagar

Här är några bilder jag tog. Det är svårt att vara skicklig fotograf när man har valpfrossa!

20140708_Knalletorpet_0022 copy

Zverker

20140708_Knalletorpet_0027 copy

Zune

20140708_Knalletorpet_0036 copy

Zippelina

20140708_Knalletorpet_0043 copy

Zivert

20140708_Knalletorpet_0122 copy

Kul att dricka när morsan dricker.

20140708_Knalletorpet_0166 copy

Zverker

20140708_Knalletorpet_0191 copy

Zverker

20140708_Knalletorpet_0196 copy

Zivert

20140708_Knalletorpet_0240 copy

Zippelina och Zverker. Ja, de lyckades knyta upp mina skor.

20140708_Knalletorpet_0241 copy

Kloklippning

Jag erkänner att jag kanske chansat lite på Zverker och Zivert, det är mest tassarna jag ser skillnad på. De har vitt på framtassarna. Zippelina har ju sin bläs och Zune nästan inget vitt. De är mysiga, kommer fram och vill bli ompysslade. De är helt trygga, litar fullständigt på mamma och oss människor. Och så luktar de så gott, helt underbara i pälsen!

 

 


Om du inte gillar valpar, sluta titta nu!

Knalletorpets valpar blev 22 dygn idag, och hanteringstränade har de minsann också blivit! De är ju liksom OEMOTSTÅNDLIGA och man bara måste känna på dem och lukta dem i nacken, de luktar lika gott som de är gulliga.

Jag har nästan ingen självkritik alls med att lägga ut dessa bilder, som förvisso Konny har tagit, för de är ju söta allihop! Håll till godo, här är ett helt lass små nallebjörnar, med små små bissingar och en av dem dessutom med ett riktigt humör!

20140628_Knalletorpet_0009 copy

Japp. Det är definitivt tänder som sticker ut där. Och för den som tvivlar, de känns också!

20140628_Knalletorpet_0015 copy

Zippelina och broder Z

20140628_Knalletorpet_0017 copy

Zippelina och broder Z

20140628_Knalletorpet_0018 copy

zmå zöta zyzkon zom znufzar

20140628_Knalletorpet_0019 copy

zmå zöta zyzkon zom znufzar

20140628_Knalletorpet_0020 copy

Zippelina och broder Z

20140628_Knalletorpet_0021 copy

Zippelina

20140628_Knalletorpet_0024 copy

Broder Z

20140628_Knalletorpet_0025 copy

Zivert

20140628_Knalletorpet_0027 copy

Zippelina

20140628_Knalletorpet_0028 copy

Zivert

20140628_Knalletorpet_0029 copy

Bröderna Z

20140628_Knalletorpet_0030 copy

Bröderna Z

20140628_Knalletorpet_0037 copy

Alla 4

20140628_Knalletorpet_0038 copy

Såhär gör vi när vi ska till tandläkaren!

20140628_Knalletorpet_0041 copy

Är du go i huvvet?

20140628_Knalletorpet_0046 copy

Borde vara Zune. Men är nog Zverker!

20140628_Knalletorpet_0051 copy

Zunes rumpa och Zippelinas nacke.

20140628_Knalletorpet_0052 copy

Favorit i repris, men lite mer luft.

20140628_Knalletorpet_0053 copy

Åh, morsan…

20140628_Knalletorpet_0074 copy

Från vänster, Zippelina, Zivert/ Zverker, Zune med stump, Zivert/ Zverker

20140628_Knalletorpet_0075 copy

Duktiga och stolta modern Piggelina.

20140628_Knalletorpet_0079 copy

Zippelina

20140628_Knalletorpet_0089 copy

Zune-Zparv

20140628_Knalletorpet_0098 copy

Zivert-Zkrutt

20140628_Knalletorpet_0102 copy

Zverker-Zmula

Även om de sover mest så tycker jag att de var ganska livliga. Och deras olika personligheter märks också. Zune har humör och säger ifrån, Zivert utforskar omgivningarna, Zverker är tryggheten själv och Zippelina gillar dragkamp, i allafall i min tröja! Som jag minns det så var Zlatan den självständiga och utforskande typen redan som liten parvel. Och det har hållit i sej, tex på MH där han omedelbart sprang hela vägen till figgen. Sedan ville han i och för sig inte leka, men det är ju en annan egenskap.

Fascinerande att se dessa ljuvliga små varelser. Stolt ”gammelmatte”.

Bilder från Tasstrampet på Zlatan och hans syskon vid ca 23 dygns ålder.  Zlatan är den största valpen och har en stumpsvans. Han är en av två ljusa och den andra ljusa är en tik som också var stor, så de går att förväxla. Med säkerhet är det Zlatan överst i bild nr 7 uppifrån.

 

 

 

 


Senaste valpbilderna från Knalletorpet, 2 dagar gamla.

En stor fördel som Västgötaspetsuppfödare är ju att valparna föds lite olika. Det är olika längd på svansar och lite olika teckning. Jämfört med Rottweiler där det kan komma 10 st exakt likadana. De brukar ofta bli tipexade eller klippta på olika delar av kroppen och sedan kallas charmiga saker som höger bog e dyl.

Alla valpar är söta. Men sötast av alla är:

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det här ser ut som Zippelina ovanpå en hane.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mamma Piggy kan jag helt säkert identifiera! Svårare med valparna, det är nog Zippelina som ligger vid framtassen men jag är inte säker.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Liten valpormgrop. Inte lätt för den som hamnat längst ner. Jag har hört via telefon hur det kan låta om man är liten och underst!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Här vet jag att det är Zippelina överst på bild, för hon har strimbläs. Hanarnas namn är på gång.

Knalletorpets hemsida

Bilder från Tasstrampet när Zlatan var valp

Bilder från Högalids kennel på valparna som faktiskt nyss firade sin ettårsdag!

 


Zlatan har blivit pappa igen!

I våras så åkte Zlatan på ideliga friarstråt till sin tilltänkta Piggy. De gillade varandra jättemycket och det blev resultat! På självaste nationaldagen så nedkom Piggy med 3 hanvalpar och en tikvalp. Så nu pysslas och duttas det med valparna för Piggy är tydligen en duktig och entusiastisk mamma.

Knalletorpets Piggelina heter tiken vars första valpkull detta är. Hennes matte Jenny Pleym har en hemsida som uppdateras bra, så titta gärna efter valparna där!

 

 


Zlatan träffade dottern, Högalids Elsa

En januaridag, lika grå som alla andra januaridagar, men mycket roligare! För Zlatan fick träffa sin dotter Högalids Elsa och två andra Västgötaspetstikar, Molly och Piggy, och då särskilt Piggy, för där har vi baktanke om lite ”match making”. Men det blir i ett senare inlägg.

Här är Elsa, Zlatans dotter och far upp i dagen.

Fotskäl,-Elsa,-Zlatan,-Molly,-Piggy_0262

Zlatan och Elsa kommer fint överens på samma sten.

Fotskäl,-Elsa,-Zlatan,-Molly,-Piggy_0263

Zlatan och Elsa, lika som bär!

Fotskäl,-Elsa,-Zlatan,-Molly,-Piggy_0272

Rätt ner i gapet!

Ser du Elsa, innan man hoppar ner ska man noggrannt kontrollera höjden. Vi Västgötaspetsar har litat till vårt eget omdöme i tusen eller fler år. Vi har inte blivit de vi är genom att vara oförsiktiga!

Ser du Elsa, innan man hoppar ner ska man noggrannt kontrollera höjden. Vi Västgötaspetsar har litat till vårt eget omdöme i tusen eller fler år. Vi har inte blivit de vi är genom att vara oförsiktiga!

Elsa på stenen, Zlatan är bara godissugen.

Eller i samma skog.

Elsa och Zlatan

Elsa och Zlatan. Spännande med en pappahund, tyckte Elsa.

Elsa och Zlatan

Elsa och Zlatan

 

Fotskäl,-Elsa,-Zlatan,-Molly,-Piggy_0162

Elsa gillar att springa och är duktig på inkallning! Piggelina övervakar.

Fotskäl,-Elsa,-Zlatan,-Molly,-Piggy_0194

Elsa springer med samma stil som pappa Zlatan!

Fotskäl,-Elsa,-Zlatan,-Molly,-Piggy_0195

Härligt att sträcka ut!

Det är så kul att se dessa hundar tillsammans!

Elsa var i rasmontern på My Dog och satt lugnt och fint och blev klappad på. Så vi är stolta över henne, jag och Zlatan!


Man kan träna sej i form också:-)

Eftersom jägarna hade paus, så var vi i skogen. Väldigt skönt med tanke på blåsten.

Vi började med Freja, vi ville att hon skulle av sej själv bli lite ”spårgalen”, inte störd av selen och omgivningen som förra gången. Så hon fick mej som levnade apport i slutet, laddad med köttbullar. Och minsann! Hon spårade och hittade mej. Tydligen nöjd så gjorde hon det en gång till. Sedan fick hon vila i bilen.

Zlatan fick en korridor uppletande. Han fick leta upp en boll som Eva viftat med och dessutom syntes från 1 km avstånd, lite för enkelt. Då fick han leta upp en Freja leksak istället, vilket var jättekul. Första gången i alla fall. (Man får inte tråka ut en rottweiler, men en västgötaspets får man absolut inte tråka ut…) Han har förväntan om flera saker i rutan så därför vill han gärna nypa i saken och hitta nästa. Så det kommer inte finnas någon nästa på ett tag. Så fick han också paus i bilen.

Nu vinkade jag bara lite till Freja, medan hon satt kvar i bilen. Så traskade jag iväg längs traktorstigen och sedan vek jag av in i skogen. När jag slagit mej ner fick Eva ett sms. Nu spårade Freja direkt hon kom ur bilen. Poletten har ramlat ner.

Sedan gick vi och gömde Frejas leksak igen. Längst ut i Zlatans korridor. Sedan fikade vi. Sedan tog vi ut Zlatan till korridoren igen. Han sprang som ett litet spjut rakt ut till leksaken, men struntade i att ta den. Men han kom tillbaks direkt till mej, så vi gick successivt närmre leksaken och till sist begrep han att han skulle ta den och komma med den. Så det var ett steg i rätt riktning. Så länge han är intresserad och vi har kontakt så är det ju bra! Han blev aldrig okoncentrerad eller ”lurig” på vilt. Så det är positivt.

Det är så häftigt att se en valp jobba på det viset Freja gjorde, och att bli hittad av den lilla som gått och spårat med fullt fokus, dunder mysigt!

Inga foton idag, men några från häromdagen:

Kattegatt

Kattegatt

2013-10-26 14.24.39 copy

Zlatan hittade en boj.

2013-10-26 15.57 copy

Simsom.

 


om att vila sej i form

Det är inte  den bästa taktiken egentligen. Men det var roligt att se att Zlatan, som inte spårat så himla mycket i sitt liv, ändå kom ihåg precis vad han skulle göra.

Från fullständigt ofokuserad (om inte att försöka slita sej till Eva och Freja räknas som fokus, för då var han väldigt fokuserad!) till helt fokuserad i spåret. Som att trycka på en knapp! Gulle Zlatan.

Första apporten nosade han flyktigt på. Andra drog han ordentligt i för den var fastknuten i gräset. Vinkeln var den enda svårigheten, avsedd spetsig men på bilden ser man att den nästan är rät. Men han tog hand om den snyggt tyckte jag. Han kontrollerade spåret i små zick zack rörelser ganska mycket. Kanske beroende på den korta liggtiden. Vid sidvind drev han en aning men korrigerade sej regelbundet mot kärnan. Apporterna tar han rejält ibland men ibland nyper han snabbt i dem. Den andra som var bunden nosade han bara på. Slutet tog han klockrent, roligare med större apport kanske. Alla pinnarna var av typen naturpinne. Väldigt svåra att se på avstånd.

Fältspår 750 meter

Fältspår 750 meter

Bilden är från två sports tracker bilder, den orange är från när jag lade ut spåret, den blå är hur jag gick efter Zlatan.

För Freja var det hela väldigt nytt, hon fick dessutom en farbror korsande i spåret. Sele och lina, allt skulle kontrolleras och funktions provas. Hon har tränat så mycket kontakt och lydnad att hon mest var intresserad av sin matte!

Nosen inkopplad och öronen på skaft. Alltid redo!

Nosen inkopplad och öronen på skaft. Alltid redo!


Valparna har blivit 2 veckor!

Och de är helt ljuvliga! Luktar gott, har man stuckit ner näsan i pälsen så vill man bara sniffa…

Västgötaspets

Elsa

Zlatans valpar 2 veckor gamla

Elsa och Diiwa

Zlatans valpar 2 veckor gamla

Elli

Zlatans valpar 2 veckor gamla

Mysigt att nana bakom kompisen.

Zlatans valpar 2 veckor gamla

Einar

Och mamma Diiwa är så duktig, pysslar om dem fint.

Till vardags, när Diiwa inte har valpar, så har hon ett arbete. Hon får rycka ut och hjälpa till med bilbärgning när husse får larm via Assistancekåren, ja då får Diiwa följa med och leta upp delar. Hon hittar de delar som de andra missar! Hon fungerar också lugnande på oroliga människor som precis kört av vägen. När hon jobbar har hon en särskild väst så att det syns att hon är i tjänst!

Zlatans valpar 2 veckor gamla

Att dia är en favorit syssla vid denna ålder!

Zlatans valpar 2 veckor gamla

Det är fyra valpar på bilden.

Zlatans valpar 2 veckor gamla

Elli

DSC_3882 copy

Man anländer inte obemärkt till ett hem med Västgötaspetsar!

DSC_3895 copy

Mamma Diiwa, Dina och Irma. Tre tikar med stenkoll!

Med dessa två hjälpmammor, så det ska nog bli ordning på valparna!


Avkommorna, telningarna, underverken, ja nu är E-kullen här!

Fantastiska små krabater! Valpen med lite mer vitt är en av tikarna. Elli heter hon.

Einar, Elli och Elsa.

Einar, Elli och Elsa.

Ta en titt på öronen. Är de inte otroliga?

Einar, Elsa och Elli.

Einar, Elsa och Elli.

Eliot ligger längst ut till höger i bilden, och växer så det knakar! Han har lång svans, till skillnad från de andra som har stubb.

Elsa, Einar, Elli och Eliot.

Elsa, Einar, Elli och Eliot.

Jag har inte träffat dem ännu utan tackar Jonna för bilderna.

Det ska bli så spännande att följa Högalid’s E-kull!


Kalle, Rottings Lotus fyller 5 år idag

Diggidiggidiggidingdingding, här glider Kingen in…Kalle banan, 5 år idag, en demokratiskt vald monark. Idag har det varit Kalles dag. Han firade (eller han vet ju inte att han firade, men vi firadehonom) med att äta gårdagens märgben, få ett nytt märgben, jaga Zlatan, bli jagad av Zlatan, få en egen hundpromenad med husse och under melodifestivalen ha 2/3 soffa helt för sej själv. På rygg i  2 timmar. (I vanliga fall får han rulla ihop sej på 1/3 dels soffa, stackarn.) Dessutom slapp han sträcka sej efter chipsen som husse kastade, de som inte hamnade rakt i munnen stoppade jag in. Service.

Eftersom han inte föddes till sin titel, utan är demokratiskt vald, så har han inte varit prins. Han var en liten valp. Kolla in Kalle när han var 5 veckor. Han var ”den grå” i kullen, och därför prydd med ett grått band runt halsen. Han tultade runt och var mysig.

I husses famn

Det ser högt ut, Rosa. Vi får vänta tills de lyfter ut oss.

När man äter ur samma skål som en annan rottisvalp så gäller det att stå stadigt.

Och när man ätit, ja ni ser...

Matte ville också hålla mej. Hon visste inte att hon var min matte då, men det visste jag. Och husse.

Om man höll sej framme kunde man fortfarande få lite mjölk av morsan. Men hon gillade inte de små vita gaddarna som vi börjat få.

Nu är jag stor, stilig och har koll på allt. Jag har gott och väl rätt höjd över manken, väger ca 45 kg muskler och hoppar fortfarande som en känguru.

Det är bara att konstatera, 5 år med Kalle går fort!


Miljöträning med gaphalsen

Jag har insett att det är dags att miljöträna lille Zlatan. Han behöver få en lite mer avslappnad inställning till sin omgivning. Vissa saker är han bra på, att gå i den mörka hamnen med presenningar som blåser runt båtarna, det är helt OK. Men han är ju inte så van vid andra varelser.

Så igår blev det en sväng på Freeport. Där var mycket folk i rörelse. Jag hade Zlatan i vänster hand och tubosten i höger… För att omedelbart kunna belöna om han gjorde något duktigt. Eller för att få tyst på honom… Han är genuint glupsk den här pojken, och det är en välsignelse.

Han hade fullständig scanning på omgivningen, när det blev för mycket så skällde och morrade han. Så där gick vi. Men han skällde inte hela tiden, han skäller när han tycker att det finns en anledning och det verkar vara barn som springer, hoppar, skriker, åker rutschkana (värst) eller smyger och ibland något annat. Det går att få kontakt med honom, han kan utföra enkla kommando korta stunder, så han är inte blockerad, bara störd. Han lugnar sej också betydligt om man kör typ ryggsäcken och ”knådar” honom.

Den lille ljudgivaren.

Bäst som vi satt och gjorde ”ryggsäcken” så såg jag en kvinna i ögonvrån. Zlatan hetsade upp sej något väldigt och jag förstod varför när hennes barn kom fram bakom varsin pelare, de hade stått och smugit på Zlatan medan mamman var inne i affären! Inte konstigt han var tossig. Mamman frågade om det var en Drever. Det kunde jag helt ärligt neka till. Så berättade hon att hon blivit biten i näsan av en Drever när hon var barn. Näsan såg helt OK ut.

Vallaren: Jag vet inte om det är vallningsegenskap men om jag ropar in hundarna och Zlatan kommer men inte Disa, så kan jag säga ”hämta Disa” så gör han det.

Ordningsmannen: Om rottisarna ”morrpratar” så blir han helt vansinnig. Ingen får morra. Med undantag av honom själv då, såklart.

Tjuven: Når att stjäla från diskbänken! Har alltså samma ”säkerhets avstånd” som Kalle och Disa. Mankhöjd 68, 59 och ca 31. Men han har lång kropp, lång hals och en vilja av stål.

Utbrytarkungen: Halsband räcker inte för koppelpromenad i trafik. Han kan krångla sej ur lätt som en plätt. Ja, man kan ju ställa in det på ständigt stryp, men det har jag ingen lust med. Så nu är det sele som gäller. Han har varit ”rädd” för selen och jag har lockat honom att gå med att ge honom godis. Så han ”test stannar” ibland. För att se om det fortfarande går att få så lättförtjänt godis. Men det gör det inte. Han har nämligen ”dabbat” sej och visat att han kan både gå och springa alldeles utmärkt i sele. Jag är så nöjd när jag överlistar honom!

Jag har börjat träna hans uthållighet. Godis kan ibland delas ut i omständigt långsamma procedurer. Kommer det ett skall så börjar det om. Och då är han tyst. Han begriper den funktionen. Nu börjar jag om ifall han sätter tassarna på mej eller någon/något annat också. Han sätter ofta upp tassarna på rottisarnas ryggar. Det är ju inte så självklart att de ska acceptera ett beteende som kan tolkas som dominans beteende. Men de sorterar undan det, de ser det nog också bara som att han vill upp, närmre, för de reagerar inte alls. Men jag vill inte att han gör så. Det ser odrägligt bortskämt ut.


Kommunens biogastillverkning utsatt för sabotage.

Matavfall blir biogas. Allt som kan gasa till sej (utom hundbajs och liknande) ska samlas i särskilda papperspåsar i särskilt brunt kärl. Detta blir sedan drivmedel för kommunens sopbilar.

Detta är en hantering som noga följs av Zlatan. Han är också intresserad av ”allt som kan gasa till sej” och har väl vissa likheter med en liten sopbil…Om man inte är snabb nog, så kan det gå såhär. Jag har inte varit och sölat runt i ett annat rum eller petat näsan eller så, bara böjt mej mot de nya papperspåsarna. Den på bilden var nämligen lite överfull och behövde säkras med ytterligare en påse.

Soptjuven drog iväg i rasande fart, men det var lätt att följa spåren...

Zlatan fyllde käften i ett bestämt bett runt kaffesump och apelsinskal och förstod direkt att det gällde att fly.

Jag snabbade upp hans flykt ytterligare och fick INTE för mej att locka med något godare.

Han hann inte sätta i sej av godsakerna heller, utan fick lämna lite rester.

När även hallen var fylld med kaffesump så fick jag tag i honom. Han gav upp kan man säga. Se här hur han sitter utanför ytterdörren och tittar in på matte som städar och två förvånade rottisar som undrar vad som hände…

Soptjuven utslängd.


Nyårsafton i spårskogen!

Spårskogen med goda vänner och goda hundar.

Vindstilla äntligen. Har haft dagmardrömmar om att det ska vara storm resten av mitt liv…(Obs, ofrivillig ordvits…).

Lite surrealistiskt när de öppna ytorna var knastrigt vita och skogsytorna murrigt gröna. Foto? Nä. Återanvänder ett gammalt istället, bara för att visa hur fin skogen är.

Disa fick ett Eva-lagt spår med lite ny sträckning. Kul med nytt. Den gamla Draktämjaren var långsam idag, verkar jätteseg, jag hoppas att det beror på att hon löper. För hon tyckte att det var roligt, var bara lite långsam.

Bruno fick ett spår som gick kanon. Har missat lite av rapporteringen därifrån.

Kalle var på gott humör. Drog omkull husse i spåret två gånger. Missade ett par pinnar men var nöjd ändå. Här har fylligare rapportering efterfrågats. Särskilt map omkull dragningar.

Totte, Cocker spanieln, fick ett absolut svårt spår. Det vet jag för jag lade det. Det var lite gruvsamt, för det blev lite värre än avsett och beställt… Men som tur var är han en liten kämpe, där han kom av sej så letade han sej tillbaks till ett ”säkert” ställe och började om. Duktig hund!

Zlatan fick sitt livs första spår som någon annan gått. Husse hade gått ut ett annat spår mittemot, så han ville gå där först. Men det var bara att vänta med näsan i spårets riktning, så började han spåra. När spåret gick igenom ett hål i en gärdsgård så sa han till mej att ”-Matte matte, mina ben är för korta för att gå igenom här, jag letar upp en annan väg”, ”Nej lille vän, svarade jag, dina ben har växt betydligt senaste tiden, du kommer över den 5 cm höga stenen utan problem.” Och ser man på, han kunde trava över. Han kunde även skutta över bäcken. Hitta pinnar, missade inte så många. Vi hade sällskap i spåret, det var också nytt för honom, men han stördes inte av det. Han ville ha kontroll såklart, att ingen kom på efterkälken, men det är lika bra att vänja sej. Han kom av sej en gång. Då gick jag tillbaks med honom och han tog självmant upp spåret. Det var intressant, för jag visste ju inte om han kom ihåg vad det var han höll på med. Det gjorde han.
Lena spårläggare hade gått in i ett snår uppe på en kulle. Zlatan gick fram till snåret, sade till mej att där går inte jag in. Jag är västgötaspetsvalp, inte bulldozer. Sedan gick han runt kullen och för varje två meter ”pekade” han (med nosen) och sniffade mot spåret. Tills vi var på spåret igen.

Lena har också skrivit om denna spårdag, läs det här!

Nu är det fridens liljor här. Fyrverkerierna har börjat mullra, men det är det ingen fyrbening som tagit notis om. Får hoppas att det är lugnt när det är dags för kvällsrastningen också. Vid tolvslaget vankas det märgben, det ska väl distrahera dem från bombardemanget.


Ta da!!

Avslutning på valpkurs idag. Zlatan kom hem med stolta steg och ett Diplom!

Diplomerad valp.

Vi gjorde en ”handen på hjärtat” övning. Den ska få hunden att sätta sej när ”folk” drar upp händerna (som hundrädda gör) smart idé. Kräver nog endel träning dock.

Mycket för min del går ut på att vi ska ha en och annan tyst stund, Zlatan vill gärna tala om att han finns och vill gärna kontrollera sin omgivning. Så när han skruvar upp så får jag försöka skruva ner…knådning, baconost och lek.

Sedan en liten mentaltest, stirrande kanin, kaninskinn, svart sopsäck (=konstigt underlag), paraply, stol och tunnel i nylontyg. Orädda hundar på kursen kan man säga, lite försiktiga ibland men ingen blev rädd ens när paraplyet gav sej av på egen hand. Zlatan gick igenom tunneln med lite uppmuntran. Kanin skinnet åkte rakt in i käften, han ville inte släppa det sedan. Stirrande kaninen var bara rolig, paraplyet nosade han på men var inte särskilt intresserad, stolen var inget men soppåsen gick han nogsamt runt.

Det har varit en inspirerande och rolig kurs med engagerad instruktör och jättebra deltagare, som delat med sej av sina erfarenheter och varit roliga att gå kurs ihop med. Om någon läser, så tack ska ni ha! Det är troligt att Zlatan kommer gå kurs för Hundfröknarna igen!

Sedan bar det av till ”fältet”.

Bruno och Disa fick spår som korsade varandra, i vanlig ordning. På gps kurvorna nedan ser man Brunos blåa spår med lite vågor, så som jag lade ut det. Dessutom ser man Disas cerise spår, M format, så som hon/vi gick det.

Bruno fick "vågor" och Disa ett M.

Kalle fick ett husselagt spår. Zlatans spår var mattelagt, 20 vänsterben mellan pinnarna.

Zlatan spårade på fint, när han väl kunde ta blicken från Bruno. Tog bara 3 pinnar + slutet, men spåret var väldigt färskt och vinden drev det säkert iväg en bit, på slutet låg vinden i ryggen, där plockade han bra.

Bruno fick en hare i spåret, det var inte bra för koncentrationen. Jag har inte ritat in haren, men ungefär det översta stället som spåren korsas, där var det.

Kalle ”vaknade” efter första pinnen, lustigt att man ska veva igång den hunden?

Disa, tar upp spåret från sidan, hyfsat ok. Sedan lagom tempo och alla pinnarna in. En delad! Hon brukar inte bita hårt i dem, den var nog lite skadad från början…Vinkeln var lätt att läsa av på henne var den var, men hon löste det snabbt. Bra, hon kan ibland trassla lite med vinklar.

Nu är det fridens liljor här hemma, bara jag är vaken…


Här är Berit!

Berit sliter ordentligt i huset, fler och fler strömlösa och jag har minsann bunkrat lite vatten.

Berit sliter och drar, hoppas strömmen blir kvar.

Var på valpkurs idag. Det är märkligt vad det kan läa med lite skog. Vi var inomhus och tränade också, nya knep. ”Bromsen” var jag bara tvungen att prova på Kalle och Disa när jag kom hem. De fattade galoppen ganska fort. De kan ju vänta, men bara på kommando. Här skulle de ju ha godis framför sej och själv välja att inte ta.

Berit rullar in.

Zlatan gick ner för trappan helt av sej själv för första gången idag! Upp har han gått i några dagar men ner har vi inte tränat. Uppåt tränade vi genom att flytta hans tassar. Vet inte om det är så ”man gör”, men det fungerade på honom. Så nu kan vi ju börja göda honom. Nä förresten, man måste bära honom de sista metrarna till bilen. Han får vara smal ett tag till:-)

Disa och Kalle ville tvunget kolla in vågorna. De anser det spektakulärt med oväder. Kolla här:

Den som vill ha en Dejavu från Per kollar här:

http://rottisar.eu/Videoklipp/Stormen_per2.htm

Den ligger inte på Youtube, så jag kan bara säga lycka till. Ren tur om du kan se den.


Ingen Berit i skogen

När det är blåsigt kan det vara skönt i skogen. Det var det idag. Zlatan fick gå löst, vi tränade mycket inkallning. På bilden spanar han efter halva flocken.

Zlatan är en vallhund, som sådan håller han koll på sin flock och vill inte sticka och jaga.

Han lyssnar väldigt bra men intresset är att vara med oss, han håller sej nära naturligt.

Vi försökte ställa Kalle i utställningspose, det följs med intresse av åskådarna...

6 månader har han blivit! Och nu ser han väldigt liten och luddig ut på de första bilderna…börjar redan tycka att det gick fort. Tänderna är som sagt stora och fina, inga mjölkisar längre. Rumsren? Ja, så länge inget särskilt händer, men är man lite uppjagad så kan det hända olyckor. Har börjat lyfta benet när han kissar och sprätter gärna. Lite spökig, skäller på människor som han ser. Pinsamt, det känns som att man har värsta mördarhunden i kopplet. Men det går nog att bli av med. Åksjukan har också blivit mycket bättre, idag kräktes han inte på hemvägen trots att han fått korv i skogen. 11 kg väger han på personvågen. Det är 11 kg snabb terminator.

Han når att ta från borden, åtminstone sånt som inte ligger i mitten. Om man har korta ben, så kan man nå ganska högt ändå, ifall man står på baktassarna, har ganska lång kropp, och sträcker ordentligt på halsen. Att vara riktigt enveten hjälper också till. Zlatan kommer ofta med saker som definitivt inte förvarats på golvet. Men han har å andra sidan blivit duktig på byteshandel (eller är det jag som blivit det…?) så han  kommer med dem och lämnar. Sötnosen.


Idag spårskogen

Två premiärer för Zlatan.

Dels fick han åka i ”baksätet” i sele bredvid Disa, som en stor kille, slapp sitta i mitt knä och bli varm. Men kräktes gjorde han ändå.

Den andra premiären var att gå ett skogsspår med naturpinnar. 7 pinnar och ett slut. Ca 20 vänsterben mellan varje pinne, så det var inte så långt, men ett rejält kliv sedan sist. Men han har ju mognat på sej, så det kändes rätt.

Redan på väg till spåret så vädrade han efter det, blev laddad och ville iväg. Han tog upp spåret enkelt men vimsade lite innan spåret fäst. Första och andra pinnen nosade han bara på. Snabbt beröm och korv. Sedan började han nypa i dem och till sist fick han till och med fram lite ”ägar” beteende. Min pinne. Men är det så att du har korv, så kanske vi kan byta. Näst sista pinnen var vi en bit ifrån, men han var väldigt noga med att leta upp den. Han är för go, den lille. Och när han fick tag på slutet! Snacka om lycklig hund, vilken STOR pinne, den storleken hade han inte sett förut, as coolt…

Vi har tränat pinnletning i vardagsrummet. 24 syrén pinnar har gömts/lagts ut. 3 hundar har ”letat/hämtat”. Jag står i köket och tar emot och belönar. Zlatan har snott från Disa, efter 2 ggr fick han stryk. Man snor inte från henne. Det vanliga resultatet var 12/7/5 till Disa/Kalle/Zlatan. Men om Zlatan slutar att bita i alla pinnarna innan han kommer med en, så kommer hans score att förbättras.

Kalle hade ökat sitt pinnintresse efter senaste tidens hårdträning. Det var bra, för linan satt inte som den skulle, utan lossnade. Men det märkte aldrig Kalle, han blev infiskad när han kom med nästa pinne!

Bruno som varit på semester hade vilat sej i form. Tyckte att det var jätteroligt och hittade nästan alla pinnarna:-) Dessutom kunde han slita sej från underbar viltdoft när matte kallade på honom.

Disa var stabil, säkert upptag, jobbigt tempo, plockade alla pinnar utom en. Pinnträningen hade ingen effekt på henne, hon är redan helt fokuserad på pinnarna. Däremot är hon något yvig/slarvig i spåret. Det är därför som hon nästa alltid missar en pinne, tror jag. Pga att hon är sök hund eller har spårat vilt. Vet inte orsaken, kan vara temperamentet och tempot också. Men Bella hade högre tempo och svajade inte.

Men kameran, den fick vi inte med. Bilden är från förr.


Igår valpkurs,

Regnet hotade med nedfall men istället blev det perfekt väder, vindstilla och skönt.
Vi fortsatte att göra div övningar som kan heta saker i stil med myggan, pendlingen, dead or alive. De går ut på kontakt, focus, kunna växla mellan att leka och koppla av, släppa föremål osv. Bra knep och roligt.

"Generalen". Som synes är leksaken i marken hela tiden...

Men, höjdpunkten var såklart att valparna skulle få leka med varandra, dvs två och två noga utvalda individer. Inget lämnat till slumpen, de skulle ha en positiv upplevelse med sej hem. Och filmning så att vi kunde studera kroppsspråk. Zlatan fick Yatzy till kompis. En Bichon Hananais som är jämngammal och ganska framåt! (Hur kommer det sej att man alltid har största, klumpigaste hunden på valpkurs, tom med en västgötaspets, hm…)

De två som skulle leka fick vara inne i ”piten” och de andra utanför och titta på. När jag släppte Zlatan så började han med att hälsa på publiken (vad annars!) Men det fanns inget att skriva autografer på så när Yatzy drog en invit repa, så tackade han inte nej. Zlatan nosade på henne och försökte se stor och stilig ut. Han har sett hur Kalle gör…Sedan blev det jageleken och det var nog inte bara artighet som gjorde att Zlatan hamnade på efterkälken. Och pep. Men gräset var på hans sida, Yatzy fick gräsplaning ett antal ggr och då kunde de nosa på varann lite igen.

Zlatan sov sött hela kvällen. Tills mössen väckte honom kl 3.


Sommarmånaden november.

Satt och solade på verandan idag, Disa satt brevid och kisade mot solen och hade nosen i vinden. Kalle ”smög” på Zlatan och Zlatan busade tillbaks. Det är november och jag kunde inte önska mej bättre väder oavsett årstid. Härligt. Sedan räknade jag lite löst på hur långt det är till midvinter och sedan framåt lika många dagar. Det blir intressant att se hur vädret är runt månadsskiftet jan/feb. Troligtvis bistrare.

Zlatan har blivit så stor, 11 kg men och ser vuxen ut. Så man måste tala om att han, den lille skällande vovven, han är en valp som inte förstår bättre, lite osäker, eller fullständigt livrädd. Beroende på hur skeptiska folk ser ut.

Disa och Zlatan

Han är lättränad, lätt att få kontakt med. Han och Disa kan leka samtidigt med mej utan att han är fixerad vid henne. (Det gick ju fint med Disa tillsammans med Bella men var hopplöst med Kalle, han kunde inte släppa Disa) Han inriktar sej på mej. Och det är egentligen logiskt, Disa har aldrig bjudit honom på någon endaste godis…

Tre gånger har han varit på valpkurs nu. Vi går hos Hundfröknarna. Det tycker han är roligt och det är mycket intryck för honom. Men det går bra att få kontakt med honom (lättare än det var med Disa och Bella) och han håller uppe koncentrationen riktigt bra. Det är en rolig hund att träna med.

Koppelföring i ljum novemberkväll.

Och förresten, mjölktänderna har han ömsat bort. Nu är det STORA vita tandbumlingar i munnen.


Bus Brothers

När man är en fyraårig rottis, det flyttar in en liten ullboll som  liksom är överallt, helt oberäknelig, och med vassa tänder, då är det inte lätt. Och den lille ullbollen försvaras av stora syrran, det blir inte lättare då. Men man vänjer sej. Man måste vänja sej. Och till sist har man vant sej. Och då kan man bli bus bröder. Olika så det förslår, en liten vallare och en stor moloss, men bröder i bus!

Lunchen serverade sej själv idag! Kalle fick en vätte arm och Zlatan serverade sej rottis kind.

Vad gör du med mej din store best!!!

Vi tar lite dragkamp istället.

Nu ska den här gamla slangen få vad den tål

Och mjölktänderna får vad de tål...

Ta det inte lugnt för min skull, jag kan bli den första flygande västgötaspetsen!

Hur går det med mjölktänderna, grabben, har du nåt att hålla emot med...

Är det den här du vill ha? Ta den då, den ligger ju här framför dej, bara att ta den.

Rottisknep nr 2, en bly tung tass strategiskt placerad.

Men stillbilder är ju inte riktigt grejen, självklart finns det rörliga bilder också:

Rottisknep nr 1? Det är inte användbart på en västgötaspets. Det blir intressant att se om någon kan avslöja knepet i en kommentar:-)


Fullmåne

Påverkas hundar av fullmåne? De har ju redan vassa hörntänder, päls och klor.

Var ute med Zlatan och då såg månen ut såhär:

Månen i Lerkil i kväll.

Och plötsligt såg Zlatan ut såhär!!!

Men det kanske bara var något armosfäriskt.

Det sägs att Västgötaspetsar har Napoleonkomplex.

Plutten har fått tag på en alldeles för stor pinne.

Ge henne ett block, så skriver Disa under på det.

Ska han ha den, verkligen?

Nä, det klart han inte ska, han kan ju sätta den i halsen:-)

Min pinne, min pinne, min, min, min…..

Zlatan söker sin plats i universum +nya tänder + spårning

Världen har blivit större. Hur mycket måste en liten vätte ta hand om, kanske har de mer ärrade följeslagarna överlevt på ren tur? En soppåse i hallen, en handduk som fladdrar på en stol, en människa som är ute och går med reflexer, båtkärror, potentiella hot allesammans. Det gäller att larma.

Hittils har nyfikenheten (eller har han dådkraft, den lille rackaren?) drivit på honom att självständigt undersöka alla föremåls faror. I kontakten med människor så måste han av sociala skäl ha hjälp. Jag inleder samtal med mer eller mindre okända människor. Tur att man bor på landet.

Människa med reflexer visade sej vara en trevlig granne. Vi slog följe en bit, efter att oroligt skällt på henne så anpassade han sej snabbt till tyst promenad vid sidan. (Han har sin plats mellan mej och Disa).

En farbror tyckte att det skulle vara tvärtom, att rottisen skulle vara ”tuff” och den lille ”snäll”. Jag sade att hunden som skäller inte är särskilt tuff, snarare tvärtom. Så att farbrorn i princip hade rätt. Min 10-åriga rottis är faktiskt tuff, hon behöver inte kalla på hjälp…

När jag lyfte på hans överläpp idag så tänkte jag att jösses, en kanin! Han har fått sina riktiga framgaddar, och de är alldeles för stora.

Nya bissingar! Kommer han att bli hare?

Kvaliteten på bilden motsvarar de svåra omständigheter som fotografen arbetade under.

Dagen före älgjakten så spårade vi på ett fält. Det var lugnt och fint så det passade perfekt.

Brunos och Disas spår korsade varandera på två ställen. Brunos spår lade jag ”djupt och smalt” med en skarp 90graders vinkel och en väldigt mjuk böj. 7 apporter av typen kloss, så att förväxling ej skulle ske med Disas naturapporter.

Eva lade Disas spår ”brett” och grunt, ca halvvägs ut på fältet. Så det var ganska lätt att förutse var korsningarna var. Brunos spår fick en oväntad störning. Jag varnade inte om detta men förstod efteråt varför han strulat i den ”enkla” vinkeln.

Störning i Brunos spår. Gjorde en väldigt snäll och mjuk böj när jag vände här. Men katt essenserna gjorde ändå att han fick lite problem.

Men korsningarna vållade inga problem alls för Bruno. Han gick över en pinne, jag tror att det var den som var närmst katten. Så det var duktigt gjort!

Hösten börjar bli färgglad.

Kalle fick ett förarlagt spår. Antagligen vettigt eftersom han var lite okoncentrerad. Det var längesedan han spårade på fält och om jag inte minns fel så var han ganska vilt sugen på den tiden. Vilket kanske sitter i när han återkommer till samma situation.

Kalle vet var hans spår ligger. Dofterna driver emot honom.

Där ute ligger mitt spår, tänker Kalle. Pointer?

Hans upptag är bra, som vanligt!

Nu är jag i mitt spår.

Men han har inte kommit långt innan han rullar sej i något. Så han får påminnas om vad det är han ska göra.

Nu är jag tillbaks i mitt spår.

Han är okoncentrerad men jobbar upp sej. Och det har man ju sett förut, en Kalle som är lite trög i starten. Följden av okoncentrationen blev att han gick över 4 pinnar.

Zlatan band jag upp. Han fick se mej gå iväg med alla hans käraste leksaker. Jag gick rakt från honom och vände sedan ut i medvind. Han woffade hela tiden, lite missnöjt (eller förväntansfullt?) men inte desperat.

När jag lossade honom (liten lina i halsbandet) så gick han iväg i spåret som den självklaraste sak i världen. Han kontrollerar ibland höger/vänster om spåret. Hittar sakerna, nyper i dem och kommer som ett skott när jag berömmer. Halvvägs i spåret blev han störd av Kalle som var klar med sitt spår och skulle till bilen. Nu var ju inte Kalle särskilt nära, men på ett störande (=synligt) avstånd för Zlatan. Men när det inte blev utdelning så återgick Zlatan till spåret som om inget hänt. Han kom ihåg var han var i spåret samt kollade inte efter Kalle igen. Duktigt! Sista saken hade vi dragkamp om. Det är tydligen favoriten. Jag tycker att han var jätteduktig idag.

Disa var laddad. Hon exploderade ur bilen. Sedan var det bara att hålla emot. Ja, det lugnar ju sej efter några hundra meter.

När hon kom fram till första korsningen som Eva och Bruno gått så blev hon så glad att känna färskare spår av Eva, det blev hon sugen på. Så jag fick vara drivankare tills hon kom på igen att det är den gamla doften som gäller (roligare att gå på ny).

Vid andra korsningen så hade hon erfarenheten med sej från första, och körde bara en kontroll. Utifall att Eva möjligen var där…

Hon spårade bra och var pigg och glad. Fick springa efter Zlatans Ullareds snörkong på slutet. Det var toppen.

Solen tittade fram emellanåt.

Bruno tränade budföring. Det gick fint och fart har han också.

Brunos bensträckande budföring bedårade, beundrande blickar blängdes.