Rottweiler och Västgötaspets.

skog

Efter nästan 7 års längtan, idag var vildsvinsdoften för mig! /Zlatan

Vindstilla och 7 plus.

En frusen vildsvinsklöv. Konny lade spåret med start längre ifrån traktorsvägen än sist, samt längre sträcka. Hopp över omkullfallet träd, bäck samt vinkel ingick som svårigheter.

Start.

Liggtid en kaffepaus.

Zlatan fattade galoppen redan när jag tog ut honom ur bilen.

Laddad.

I sitt bekväma spår halsband klev han med bestämda steg mot spårområdet.

Inga andra signaler än att gå mot ”starten” i maklig takt. Zlatan gjorde en undersökning av platsen, fäste lite extra på en fläck innan han började gå. Långsamt. Detta är inte en hund som tänker gå in i ett skadat vildsvin av misstag. Inte slösar han på krafterna heller. Ett par lite större kontrollcirklar och sedan var han iväg. Det långsamma tempot ska inte tas för tvekan. Inget av hindren var något problem.

Framme vid klöven så står han och kontemplerar. Målet är nått och han är djupt inne i sin egna doftvärd. De här goa dofterna som finns överallt och som han bara får låta passera på prommenaderna. Idag var det hans tur att få följa den härliga doften till slut!

Freja skulle spåra efter rådjur.

På rottisvis så brinner Freja av iver att komma i gång!

Det går som smort.

Japp. Där finns en klöv. Kras, loss.

Freja är van och har uthållighet i spåret.

Bra stämning i laget.

Freja har redan börjat drömma om nästa ”jakt”.


Zlatans viltspår premiär

Zlatans intresse för personspår har varit lite lojt, så nu testade vi vilt istället!

En liten fryst rådjursskånk (skänkt av en vänlig jägare) och inget extra blod. Konny duttade med klöven i marken vid den valda starten. På slutet en 90 graders vinkel. Konny använde vinkeln som reträtt ut ur spåret, Zlatan skulle alltså vinkla vänster om han spårade klöven och höger om han tog personspåret. Klöven lämnade han i slutet och då utan pinnen, såklart. Spåret fick ligga ca en halvtimme.

Konny vid starten på spåret. Båda ändarna blir duttade mot marken.

Zlatan som hatar spårsele fick istället sitt gamla tjocka, för stora, spårhalsband som är vadderat och bekvämt. Sitt vanliga långkoppel. Så var han redo.

Vi gick lite sakta just vid starten. Utan kommando intresserade han sig för området och det syntes tydligt när spåret fäste i nosen, han höll kvar nosen en liten liten stund på samma fläck. Sedan började han gå. Eva och Konny var med som publik. Han serpentinade en aning över spåret. Vid ett litet krön kom vinden så att han fick vittring, då höjde han nosen tills vinkeln kom. Vid 90 gradaren tog han vänster utan kontrollåtgärder, vinden låg ju så. Att Konny gått höger där bekymrade inte alls.

Framme vid klöven så tittade han och nosade försiktigt. Han ville inte bita, gnaga eller leka. Så han fick lite godis istället.

Freja som gått viltspår mycket nu fick ett långt spår, också rådjur. Att hon gillar det är tydligt, riktigt ivrig att komma igång! Hon fixade vinklar och väkorsning galant.


Spårskogen med dagens spårpresidenter!

Det har varit som ett litet spårläger nästan, med så många tillfällen på en kort tid. Men inget gott som inte har något ont med sej. Nu dröjer det till nästa gång.

Soligt och vind. Vinden ställde till det mer än vi kunde ana. Jag lade spår för Kalle och Freja. Kalle fick Frejas förra spår och Freja Kalles men med en förbättrad ögla in på det nya området.

Information Kalles film/spår:

00:26 Spårupptag med kort analys.
02:07 Pinne 1
03:13 Pinne 2
03:46 Pinne 3
03:56 Vindar in Frejas spår alternativt Eva och Freja som går till sitt spår.
05:16 Pinne 4
06:00 Avviker från spåret, driver lite vänster.
06:16 Passerar en pinne med ca 10 m marginal
06:40-48 Kliver in i spåert igen, man kan nästan se när han väljer riktning (06:46)
07:20 Pinne 5
08:46 Här ska det ligga en pinne, vi hittar inte den.
10:17 Kalle vill inte hitta slutpinnen, går rakt över med hög näsa. Det var en nyklippt pinne, kanske godtog han inte doften, det ångar ju bort fukt från den, kanske följer det med vittring då. Eller så var han trött.
Sedan blev det köttbulle lek, då var han pigg:-)

 

 

20150408spår1417 copy

Utlagda pinnar. De små har torkat i grovköket i flera år, slutpinnen är helt färsk.

20150408spår1429 copy

Kalles inhämtade pinnar. Den täljda och den lille knottrige saknas.

20150408spår1427 copy

Kalle glassar i solen efter spåret.

 

Zlatans spår fick vinden som en faktor på ett oväntat sätt vid hans upptag. Allt syns på filmen. Men vad ser vi? En hund som vittrar efter spårupptaget eller en hund som bakspårar och sedan får vind på slutpinnen? Eller en hund som känner vittringen från både spårläggarens start och slut samtidigt?

Jag kan konstatera att när spåret var slut, så gick han runt en hel del i det området igen, för att reda ut dofterna tror jag.

Eftersom YouTube vill ha kortare filmer än 15 min så har jag kapat mycket där han ”bara går mellan pinnarna” dvs det man vill att han ska göra, och sparat sådant som är intressant för att lära mej läsa honom.

00:13 Jag tror att Zlatan har spåret fast åt fel håll.
00:24 Zlatan vindar. Vinden driver ganska kraftigt från kullen på andra sidan bäcken.
00:32 Zlatan är inte klumpig, det är jag som har stannat.
00:33 Jag tror att han bakspårar och försöker vända honom, 2 ggr.
01:21 Jag ger mej, han är så tvärsäker. Jag tänker att han får följa spåret ut till vägen och då förstår han att det var fel. Och därefter göra nytt upptag.
02:07 Här stannar jag, för över huvudet på Zlatan hänger en orange snitsel. Vi har hela tiden gått spikrakt mot slutet i spåret. (jag har klippt bort en minut av detta, så det var ju inte något kort avstånd) Nu väljer jag mellan att avsluta spåret (tråkigt) eller att ta upp det på nytt. Eva hade nämnt en rishög så jag tyckte att den kan vi prova.
02:35 Nytt spårupptag vid känd rishög.
03:23 Går över vägen 1
04:12 Pinne 1 (från 6/4)
04:47 Pinne 2
06:05 Pinne 3
07:50 Går över vägen 2
08:44 Zlatan ändrar sej? Sätter nosen i vädret i tre väderstreck, ser utstuderat metodiskt ut.
-träsk-
12:38 Pinne 4
12:49 Pinne 5
13:17 Pinne 6
13:35 Slutpinnen funnen från rätt håll! Slutet gott, allting gott!!

20150408spår1418 copy

Zlatans pinnar i Panflöjtsformation.

20150408spår1443 copy

I Z-formation, allt för att förvirra ögat. Den vita pinnen kan förklaras genom att den tappade barken i själva hanteringen. Den tjocka täljda, ja det är nog pinne nr 1 och känns igen från föregående blogginlägg.

20150408spår1441 copy

Men jag kan lämna den ifrån mej mot en köttbullebit. Min hjärna är full av olika avancerade prioriteringar.

 

Freja var laddad idag! Bra det, hon fick ett extra långt spår. Jag använde nästan samma som för Kalle häromdagen, men med en bättre ögla, för Kalle så skiljde det inte många meter mellan bäckövergångarna fram och tillbaks vid öglan. Men nu lyckades jag utvidga lite, så att det faktiskt blev anständigt. Freja stördes inte heller av vildsvinsböket. Och ingen fastnade i något kärr och Freja gick i spåret hela tiden.

Pinnarna:

20150408spår1416 copy

Frejas utlagda pinnar.

20150408spår1442 copy

Frejas infångade pinnar.

Idag var det roligare att spåra än att ta pinnar, tyckte Freja!

Vem blev spårdrottning/kung idag då? Kalle missade slutet, men det kan jag lova, på tävling så hade jag inte missat den, så det hade funkat. Zlatan hade kammat noll pga starten, men vilken uthållighet han hade. Freja genomförde spåret utan konstigheter men går vid sidan om vissa pinnar, det gör det svårt att välja. Så jag skippar det där med kung och drottning, jag är ju inte mycket för monarki ändå, och så väljer jag enhälligt alla tre till dagens spårpresidenter!

 


Spårskogen annandagpåsk och spökövningskörning

Ibland överröstar våra hundar fågelsången. Särskilt Kalle vet hur man drar en ylarvals! Tystast är den yngsta i gänget, det är hedrande av Freja.

Idag lade jag spår till Freja och Kalle. Båda fick nya dragningar. Freja fick en spetsvinkel dessutom.

Deras pinnar:

20150406Annandag påsk spår1389 copy

Frejas pinnar är närmst kameran, Kalles längst bort.

Frejas spår gick genom blåbärsris där hon inte spårat förut och sedan i lite ny (för henne) skog. Det här hade Freja med sej tillbaks:

20150406Annandag påsk spår1414 copy

Frejas skörd.

Skogen ändrar skepnad. Många har det hänt att plötsligt inte känna igen sej.

20150406Annandag påsk spår1390 copy

Bakåt i Frejas spår, efter blåbärsriset.

20150406Annandag påsk spår1392 copy

Slutet i Frejas spår.

20150406Annandag påsk spår1393 copy

Vårsolen

20150406Annandag påsk spår1394 copy

Här kommer Kalles upptag ligga. Jag kommer skicka ut honom från traktorstigen någonstans i den högra delen av bilden. När jag lägger spåret så går jag från vänster i bild på andra sidan om det täta granbuskaget. Eftersom jag inte behöver snitsel där jag själv gått så är marken helt otrampad tills han hittar mitt spår, som alltså går från vänster till höger i bilden.

Kalles spår gick i vildsvinsområdet som nog har doftat av sej, uppbökningarna är gamla. Där är en bäck/träsk som Kalle alltid vill ut i, så jag tänkte att jag går väl över där idag då. Det gick fint. Värre tillbaks, men det gick det också.

Tider i filmen,

01:28 Pinne 1
02:32 Pinne 2
03:25 Pinne 3
04:08 Vinkel åt vänster över bäcken
06:03 Pinne 4
06:12 Vinkel, höger
08:17 Glömsk?
09:59 Passage bäck/träsk
13:01 Slutet

Dessa pinnarna samlade Kalle in:

20150406Annandag påsk spår1395 copy

Pinnarna som Kalle och jag hittade. Den uppmärksamme ser att antalet är en för mycket. Finn ett fel i denna bild, hur kommer det sej att vi har 5 pinnar och en som inte är med på första bilden. Måste ha legat i någon av mina fickor…

Zlatans spår var lagt av Eva, på ett sätt som skulle variera lite. Upptaget var fint, tror jag. När spåret korsade vägen kunde jag varit uppmärksam, på filmen ser man att han vindar mot spåret men väljer vägen. Bekväm? Han hade inga bekymmer att hitta spåret igen när det ”kom tillbaks” över vägen.

Tider i filmen:

02:00 Pinne 1, jag såg inte den, därför var jag väldigt sen att peppa/belöna.
02:37 Zlatan väljer att gå längs med vägen istället för att korsa den, som spåret är lagt.
04:44 Här ungefär tror jag att han är på spåret igen. Antagligen har han hela tiden haft lite vittring på spåret.
05:39 Pinne 2, väldigt otäck, full med myror.
05:50 Myrstacken till höger.
07:24 Pinne 3, väldigt diskret markering.
08:22 Pinne 4
10:05 Slutet
10:30-11:10 Dragkampslek
11:30 Självbelönande hund

Zlatans utlagda pinnar:

20150406Annandag påsk spår1388 copy

Pinnarna som Eva lade ut till Zlatan.

Resultat:

Pinnarna som Zlatan och jag hittade.

Pinnarna som Zlatan och jag hittade.

Obligatoriskt avslutningsporträtt:

Zlatan med snörkongen efter spårningen.

Zlatan med snörkongen efter spårningen.

Som avslutning, har inget alls med spårning att göra, men vem övningskör hon med? Whooa?

Dvärgarnas trafikskola in action.

Spökenas trafikskola in action.


Glad Påsk i spårskogen!

Påskaftonen hade härligt väder. Så att vara ute i skogen var extra skönt. Eva var snäll och lade ut spår till både Kalle och Zlatan. Ingen av pojkarna hade sina vassaste dagar, men det fanns guldkorn. Freja gick som tåget. Hon har blivit stabil i spåret, den lilla damen!

Kalle var motiverad, han påminde mej lite om Bella när hon var ung, hon ville bara gå spåret och ville aldrig att det skulle ta slut. Pinnarna var ett onödigt stopp. Sådan kändes Kalle idag. Hans upptag var en ganska lång kontroll i bakspårsriktning och ändå behövde han dubbelkolla. Därefter hade han hyfsad koll på spåret. Han hittade en god doftfläck som inte hade något med spåret att göra, men det gick att väcka honom ur hypnosen. När han hittade en pinne så fick han en godis. Och satt som fastfrusen trots att jag sade spår. Han ska ha två godisar tydligen:-) Och efter andra godisen så stack han iväg i spåret.

20150404Spår Zlatan Kalle1349-2 copy

Kalle efter slutfört spår, han var sugen på mer!

Zlatan tog upp spåret fint, tror jag, han levererade ju inte så mycket pinnar första sträckan. Men det såg ut som om han var i spåret och såsmåningom kom det pinnar också. Han gjorde en avstickare på senare delen av spåret. Jag hade redan mina misstankar att Eva antagligen inte forcerat dessa passager, men när jag behövde åla mej under en lutande gren så fick det vara nog. Jag frågade honom var spåret var och han gick tillbaks till det.

20150404Spår Zlatan Kalle1355 copy

Matte hade glömt kongen, jag fick hålla tillgodo med jägarkorv.

20150404Spår Zlatan Kalle1358 copy

Lätt hänt att få barr på nosen.

Påskaftonens spårdrottning var Freja. Hon plockade alla pinnar och gjorde inga större avvikelser i spåret, dessutom hittade hon en vit kruka som hon tyckte var fin!

20150404Spår Zlatan Kalle1344 copy

Nyvaken Freja relaxar i sin goa bädd.


Blåsippsbacken med Zlatan

20150318Blåsippor1062 copy

Zlatan, nu är vi ju i blåsippsbacken, kan du hitta några blåsippor?

 

 

20150318Blåsippor1058 copy

Ja, här är en blåsippa!

 

 

20150318Blåsippor1037 copy

20150318Blåsippor1042 copy

20150318Blåsippor1047 copy

20150318Blåsippor1049 copy

20150318Blåsippor1050 copy

20150318Blåsippor1051 copy

20150318Blåsippor1054 copy

 

 


Spårning först och lek sedan!

Idag fick Freja och Zlatan spåra. Det gick väldigt demokratiskt till, 8 apporter och slut. Lika lång liggtid. Resultatet blev därefter, båda ekipagen hade erövrat vardera 5 apporter och slutet.

Zlatan missade sina 3 första, Freja missade lite i ca andra fjärdedelen av spåret.

Inget regn, inte vindstilla och inte blåsigt. Ingen sol, inget väder alls knappt. Lite rå kallt bara.

skog, zlatan, freja0135 copy

Denna apport, där jag gick strax höger om det avverkade trädet, ligger nog kvar.

Efteråt så tog vi en promenad där hundarna fick umgås lite. Pga skaderisk så har de inte fått träffas så mycket som man skulle kunna tro, det har mest varit ”arbete” och koppelprommenad.

skog, zlatan, freja0160 copy

Freja vill göra allt Zlatan gör, här gick ålder före skönhet:

skog, zlatan, freja0161 copy

Freja gör som Zlatan.

Men Freja hittade saker som Zlatan inte visste att man kunde äta. Så Freja kanske hostade upp sej lite där, i Zlatans ögon.

skog, zlatan, freja0196 copy

Årstiden med lera börjar jag så sakteliga tröttna på. Zlatan också men inte Freja. Hon kanske ville skölja munnen.

Kom så får ni köttbulle!

skog, zlatan, freja0224 copy

(Jag har ny kamera, den skryter med att ha världens snabbaste autofokus. Om ni tittar noga så ser ni att Zlatan har lite rörelseoskärpa, fattar ni vilken snabb hund jag måste ha? Han må se lite kompakt och stabbig ut…)

Det var en lugn promenad, med lite lagom bus. Freja som inte är så gammal är sprallig såklart. Men Zlatan är van vid spralliga rottisar, dessutom kan han valla kor. Så han hade läget under kontroll.

Freja begrep snabbt att jag hade ett lass köttbullar kvar efter spårningen.

skog, zlatan, freja0232 copy

I din vänstra jackficka, det luktar som om du har ca 7 köttbullar kvar, jag skulle kunna tänka mej 6 av dem. Zlatan kan få en. Eller så får jag 6,5 och Zlatan 0,5. Eller så får jag 7 helt enkelt. Jag lovar att svälja snabbt.

Polar hundar.

skog, zlatan, freja0303 copy

-Du och jag, Zlatan, -Ja, du och jag Freja.

Köttbulledags igen!

skog, zlatan, freja0323 copy

Kan vara bra att vara föst!

Jadå, båda fick köttbulle.


Spårskog med padda

Så var det dags för spårskogen igen. Och den visade sej från sin bästa sida, nyregnad och ljummen försommardag, härligare blir det inte.

Spårningen gick jättebra för lilla fröken Freja. Vad ska det bli av den hunden? Så fokuserad och klok. Hon korrigerade sej själv när hon kom lite utanför och hittade pinnarna.

Zlatan var som vanligt, kan hitta på annat och pissar lite. Men han går spåret och plockar pinnarna. Utom slutet, den gick han runt.

Kalle hade en massa vildsvinsspår i sitt spår. Mycket intressantare än personspår. Trots att han är riktigt sugen på köttbullarna som jag byter till mej spårpinnar för så suger viltdofterna tag i honom. Man får nästan väcka honom från trans och då kommer han på att ja, ja, det var ju detta spåret och sedan glider han strax av igen. Men trött blev han.

DSC_7457 copy DSC_7458 copy DSC_7460 copy DSC_7462 copy DSC_7463 copy DSC_7467 copy DSC_7469 copy DSC_7470 copy DSC_7471 copy DSC_7472 copy

Ja, här kommer den lilla paddan. Stor som en tummetott!
DSC_7479 copy DSC_7482 copy DSC_7488 copy DSC_7495 copy

 

Häromdagen träffade jag på en annan padda därhemma. Den har säkert några år på nacken för den hade vuxit till sej ordentligt och hade en tydlig pondus. Tyvärr hade jag bara mobiltelefonen, med ständigt kladdig lins, tillhands. Men här sitter hon i egen hög person. Antagligen mätt efter att ha mumsat på sniglar.

2014-06-02 14.24.53 copy

Såhär skriver Naturhistoriska riksmuseet om paddor: ”De är nyttodjur i våra trädgårdar, då de äter insekter, deras larver, spindlar, sniglar, daggmaskar, små kräl- och groddjur, även möss tas av större paddor.”

Om du vill veta skillnaden på padda och groda, kolla här.


Foto från lill-semester i småland

Singoallas grotta. Här gällde det att hålla balansen!

Singoallas grotta. Här gällde det att hålla balansen!

20140424_lillsemester husbilen_0064 copy

Själva grottan är under stenblocket. Viktor Rydbergs roman har gett namn åt skapelsen, för hans huvudperson ska ha bott i grottan.

20140426_lillsemester husbilen_0002 copy

Lille Mickel ute och går.

20140426_lillsemester husbilen_0002a

Ett skogsparti i Älghult som kallas Ravinen. Där fick vi syn på räven som är lite ”utzoomad” ovan. Efter besöket i själva Ravinen så tog jag en liten avstickare ut i skogen och råkade då stöta upp en orre eller tjäderhöna, som flög iväg.


Vargfritt i snöskogen.

Det var kul att vara ute i spårskogen igen, trots snö. Men det var ganska stämningsfull snö, träd och grenar var täckta så det var alldeles vitt och det enda man hörde var knarrandet under sina egna kängor.

Mot Kalles spår.

Mot Kalles spår.

Efter att Norra Halland skrivit att det ev är tre vargar i Kungsbacka så känns det relevant att speja lite efter avtryck och gråa djur mellan träden. Men vi såg inga misstänkta tassavtryck och inga vargar heller. Och det var ju bra det, fritt fram alltså.

"Ravinen"

”Ravinen”

Dags att lägga ut slutet.

Dags att lägga ut slutet.

Efter att spåren är utlagda så tog vi lite kaffe. Tack Eva!

Efter att spåren är utlagda så tog vi lite kaffe. Tack Eva!

Om det blåste lite i trädtopparna så kunde man få en snökaka på sej.

Zlatans spår var lagt av Eva, det låg brevid Bruno’s spår. Bruno ska ju ta det lite lugnt, så han fick ett mattelagt spår. (Jag vet att jag är lite ökänd för ”svåra” spår och jag vill inte att det ska drabba Bruno.)

Det var ett tag sedan, men jag kommer minsann  ihåg det här. Jag ska visa matte att jag har minne som en rottweiler, minst!

Det var ett tag sedan, men jag kommer ihåg det här. Jag ska visa matte att jag har minne som en rottweiler, minst!

Han plockade sina klossar duktigt, inte störd av snön.

Här sitter han i sitt vargsäkrade koppel. Lille houdini lyckas nämligen ibland, och jag fattar faktiskt inte hur!!! Få karbinhaken på kopplet att öppna sej. Han är inte den rymmande typen, men om han springer fram till en varg så skulle den nog bli skitirriterad. Så nu är det ordentligt tejpat så att spärren inte kan flytta sej.

Snö är mitt rätta element. Matte kallar mej för polarbjörn ibland.

Snö är mitt rätta element. Matte kallar mej för polarbjörn ibland.

Jag hittade 5 klossar och ett slut. Jag byter dem mot något gottigt hos matte, idag var det pannkaka, så det är definitivt värt besväret att avbryta spårningen en stund för att hitta dyrgriparna.

Jag hittade 5 klossar och ett slut. Jag byter dem mot något gottigt hos matte, idag var det pannkaka, så det är definitivt värt besväret att avbryta spårningen en stund för att hitta dyrgriparna.

Bruno var ivrig och jätteduktig.

Här efter spårningen, kolla vilken kontakt:-)

Min matte.

Du och jag matte.

Jag kan sitta såhär fint. Om det behövs. Men jag släpper inte min matte med blicken.

Jag kan sitta såhär fint. Om det behövs. Men jag släpper inte min matte med blicken.

Att Kalle nästan är lika stor som jag, det blir påtagligt när man sätter på honom en sele och håller i linan och underlaget är snö. Uppför, helt ok. Nerför, nä, det är faktiskt vanskligt. Han har inget vansinnigt tempo, han är helt enkelt långbent och stark. Jag skulle ju kunna stoppa honom, såklart, men det vill jag inte!

Han missade några svåra apporter, men de andra kom han glatt galopperande med och lämnade över fint.

Precis vid slutet kom det några vindbyar och blåste ner snö på oss.

Jag har hittat slutpinnen. Den var värd mycket pannakaka!

Jag har hittat slutpinnen. Den var värd mycket pannkaka!

Därifrån kommer vinden.

Därifrån kommer vinden.

Det är inte så att du har lite mer pannkaka?

Det är inte så att du har lite mer pannkaka?

Om jag gör något duktigt, så kanske jag får mer,  jag sätter mej ner, det brukar vara duktigt. Pannkaka?

Om jag gör något duktigt, så kanske jag får mer, jag sätter mej ner, det brukar vara duktigt. Pannkaka?

På vägen tillbaks hittade han världens godaste hartass avtryck, han borrade ner nosen i det och drog in. Såg egentligen kul ut, men så vilt galen som han är, så vill man ju ändå inte se det.

När vi anlände några timmar tidigare så var det väldigt pipigt i bilen. När man kör in på en grusväg så stiger förväntningarna…På vägen hem var det helt tyst.


Analyze this…

En lördageftermiddag med spår och fika i skogen.

Börjar med Kalle, han var nog sugnast, har ju inte spårat sedan operationen.

Kalles spår.

Upptaget analyserar han en stund, det går mer på diagonalen än vanligt. Sedan hoppar han över 1:a pinnen som låg i träskmark med torrt gult gräs. Resten av spåret är lagt med tanke på underlaget, tassen är ju läkt men det har inte växt ut päls ännu. Sista vanliga apporten låg 1 meter före bäcken, den tog han. Slutet var inte långt borta, men det hittade de inte.

Här är det missade slutet.

Men Kalle var lycklig och trött efter spåret, och vad kan man mer begära? Det är ju så härligt att han är igång igen.

Ormbunke på sten.

Bruno fick en specialare, i dubbel bemärkelse…Att ha Kalle som biträdande spårläggare, det har Bruno haft förut och uppskattat. Men denna gång tryckte det på lite för den biträdande spårläggaren, Kalle kunde inte hålla sej utan lämnade en lämning. Det var ju både oväntat och oönskat. Men händig och rustad hundägare tänker plocka upp bajen med sin medhavda påse. Tyvärr var påsen försedd med ett allvarligt konstruktions fel. Den saknade nämligen botten… Om jag inte kan avlägsna den så får jag väl varna för den, tänkte Konny och hängde upp en snitsel som markerade denna oavsiktliga svårighet. För en hund måste det ju vara som att sätta en stingpinne på en neutronbomb. Men det var ju inte bara Bruno som skulle varnas.

Kanske var det därför som även Bruno uppvisade en viss okoncentration.

Och vad hittade lille Zlatan på då?

Det funderar jag på. Fortfarande. Analyze this matte, hahaha.

Det var med skräckblandad förtjusning som jag såg fram emot att se vad gps:en registrerat av Zlatans spår. Men den tiltade ur, det finns tydligen gränser för vad en enkel telefon gps ska klara och nu blev tydligen alla gränser sprängda. Så jag har ritat ur minnet.

Spåret börjar som ljusgult och slutar i nästan rött.

Upptaget från sidan, jag tror att han är på, men han var okoncentrerad redan från  start och hamnade nog lite snett. Han följer spåret hjälpligt men vill ut mot kalhygget vid pilarna i övre vänstra hörnet. Eftersom vegetationen knappt släppte igenom en västgötaspets med sträckta ben, så antog jag att Eva inte ålat sej där utan stod tråkigt kvar. Han tar spåret och plockar pinne 1 och 2. (Antagligen nr 2 och 3…). Sedan lämnar han spåret helt utan tvekan marscherar han rakt västerut och går rakt fram och nyper pinne 3!!!! (Antagligen nr 1…). Jag känner mej lite knäppt på näsan och bestämmer mej för att nu får han gå precis hur han vill, utom tvättäkta bakspår. Och det gjorde han minsann… Ut på kalhygget, över leriga traktordiken och genom ris. Sedan in i spåret. Knallar förvånat över platserna där pinnarna legat, oj, det var inget där nu, konstigt…. Och hela tiden bestämd. Till nästa pinne och sedan bestämt ner i träsket. Törstig. Cirklar och snurrar lite söderut. När de ringer efter oss från samlingsplatsen och Zlatan åter står i träsket och dricker, då tänker jag att det är dags för ett avslut. Ett litet fusk eller bara traska hem?

Zlatan knäckte gps:en, den ville inte vara med längre!

Jag är inte den typen som egentligen tycker att hundar kan misslyckas i spår eller att de behöver ständigt ”lyckade” resultat. Men Zlatan är så färsk och jag tänkte att han kanske nästan glömt varför han var ute i skogen…så jag gjorde en förflyttning, lät honom ta upp spåret nära slutpinnen och så fick han hitta den. För att han kämpat så!! Det är däremot en egenskap som jag uppskattar, att man kämpar och inte ger upp, trots att det tar emot.

Det är extra bra att hitta den långa pinnen, då får man särskilt mycket godis, och så får man leka också.

Matte tycker att jag är söt. Och komplicerad.

Han kan ha blivit störd av att han visste att han missat en del av spåret. Det var min initiala tolkning. Men varför då ut på kalhygget? Intresserad av ungefär samma del av skogen som  bringade Bruno ur fattningen? Vinden var ostyrig och goda viltdofter kan säkert spridas lite hur som helst. Det är svårt att veta om han ”stack västerut” för att komplettera spåret eller om det var för att sniffa på vilt och råkade komplettera personspåret som av en händelse.

Nästa gång får han göra direktpåsläpp. Kanske ska det vara tätt mellan apporterna också, så att den belöningen nyper tag lite bättre. Han är mer intresserad av att spåra än att ta apporterna och jag vill ju att han ska vilja ha apporterna, för då vet jag vad han spårar efter.

Med tanke på hur trötta båda hundarna fortfarande är, så kan det ju helt enkelt varit tuffa förhållanden. Det kan vara svårt för oss att avgöra vad som är besvärligt för hunden.


Hyfsat kallt i Hördalen

Populärt naturområde. Inte konstigt alls och lite speciellt även innan växtligheten kommit igång, för man ser klipporna och trädens strukturer bättre utan en massa grönt som hänger framför…

Trots allt, det fastnade lite grönt i mitt macro igår.

Djupdykning.

När vovven var tillfälligt tyst...

Det dumma trädet hade lagt sej rakt över stigen.


Hjort i Grönabur

Finns det en västgötaspets här någonstans?

De smälter in i omgivningen. Fast jag är nära så syns de knappt.

I en glugg, så kunde jag se en hel hjort.

Savannen i Sandö.


Vår i spårskogen

Om abstinens kan rusa i kroppen? Det var längesedan nu. Alla var laddade till tänderna…

Vi hade en enkel plan, Disa skulle ”spara” tassen, Bruno och Zlatan skulle bli trötta och Kalle skulle ha ett husselagt spår. Ingen skulle gå vilse. Och precis så blev det! Tror jag, är inte helt säker på om Bruno blev trött, men det borde han.

Här går jag och smider planer i Brunos spår.

Strax ligger här ett spår, ringlande och kringlande...

Det blev en ögla. Inget som syns i bilden men i översta spetsen på Brunos spår ligger en stenbumling. Den gick jag runt, en gång, kan man kanske kalla för en ögla. På Bella och Disa märktes/märks inte sådant när man går med dem. De hoppar över öglan. Men Bruno, den noggranne, han gick minsann samvetsgrannt runt stenbumlingen. Duktigt. Pinn plockningen går fint, ibland med visst tugg, om man ska vara petig.

Här finns en ledtråd till var första bilden är tagen.

Zlatan fick egentligen ett för långt spår i förhållande till sin rutin. Det var bra, för han vimsade lite i mitten men fick bättre drag på slutet. (I den förhatliga selen, som inte går att muta på honom. Torkad lunga, korv, ost, inget funkar. När den väl är på plats så verkar den inte hindra några aktiviteter, dock.) Hans pinnteknik går att utveckla. Han letar ”alltid” upp pinnarna, men sätter bara nosen på. När jag hejjar på honom så tar han pinnen och ”äger”.   Han försöker ”dra iväg” med den. Det är bra, att han vill ha den. Sedan tar jag upp belöningsgodis, då kommer han direkt, men har fullständigt tappat intresset för apporten, som nu ligger övergiven i spåret. Tills jag tar den. Sedan är han strax iväg igen. Jodå, det är också ett sätt att plocka pinnar. Om man ser till resultatet så är det ju helt OK. Men utbildningsmässigt finns det en hel del att jobba med.

Kalle fick som sagt husselagt spår. Och han hade varit väldigt motiverad och fokuserad. Ibland kan det vara bra att vila sej i form…

Disa som var öm i tassen i måndags fick ett kort spår i snäll terräng. Att inte spåra med henne i detta läget skulle vara tortyr. Hon var jätteglad att få spåra och jag fick hålla igen henne en aning. Hon fick stå ut med att äta en massa korv på slutet istället för konglek. Det gick fint.

En annan vårbild, helt omotiverat i sammanhanget, men ganska söt?


Snöbad

Zlatan provar detta främmande ämne. Det verkar ha fått hans gillande.

Snö, en substans som måste utforskas.

Han provar även att ta in snö och is i klumpar. Det knastrar alltid om honom när man tar in honom. Förut var det leca kulor, nu är det is. En blöt pöl på golvet måste inte vara en kiss olycka. Det kan vara bortglömd snö.

Men en sak är säker, man ska alltid ge akt på vad som finns i den lilles mun.

Försök kalla in mej nu HAHAHA !!! Jag är Zlatan stajlaren, Zlatan isbajshittaren, Zlatan den tuffe, Zlatan retstickan, Zlatan vill inte ha godis nä, Zlatan som är ofångbar när han springer och retas, oops, tydligen inte. En övermodig sväng mot matte, som såg så slö ut, och så var man fast.

Och är han en meter från öronpropparna, ja då är det faktiskt försent. Om man inte vill vänta ett dygn och återanvända. Men det vill man inte. (När Tasstrampet kommer till R-kullen, så har jag några förslag…Renova, Ragn-Sell…)

En samstämd trio. Åtminstone om man får tro bilden. En bild ljuger mer än tusen ord...

Och varför stoltserar jag på bild plötsligt då? Jo, jag har feber och dåligt omdöme. Den försvinner när jag har frisknat till. Bilden alltså. Men visst tittar vi åt samma håll alla tre…


Nyårsafton i spårskogen!

Spårskogen med goda vänner och goda hundar.

Vindstilla äntligen. Har haft dagmardrömmar om att det ska vara storm resten av mitt liv…(Obs, ofrivillig ordvits…).

Lite surrealistiskt när de öppna ytorna var knastrigt vita och skogsytorna murrigt gröna. Foto? Nä. Återanvänder ett gammalt istället, bara för att visa hur fin skogen är.

Disa fick ett Eva-lagt spår med lite ny sträckning. Kul med nytt. Den gamla Draktämjaren var långsam idag, verkar jätteseg, jag hoppas att det beror på att hon löper. För hon tyckte att det var roligt, var bara lite långsam.

Bruno fick ett spår som gick kanon. Har missat lite av rapporteringen därifrån.

Kalle var på gott humör. Drog omkull husse i spåret två gånger. Missade ett par pinnar men var nöjd ändå. Här har fylligare rapportering efterfrågats. Särskilt map omkull dragningar.

Totte, Cocker spanieln, fick ett absolut svårt spår. Det vet jag för jag lade det. Det var lite gruvsamt, för det blev lite värre än avsett och beställt… Men som tur var är han en liten kämpe, där han kom av sej så letade han sej tillbaks till ett ”säkert” ställe och började om. Duktig hund!

Zlatan fick sitt livs första spår som någon annan gått. Husse hade gått ut ett annat spår mittemot, så han ville gå där först. Men det var bara att vänta med näsan i spårets riktning, så började han spåra. När spåret gick igenom ett hål i en gärdsgård så sa han till mej att ”-Matte matte, mina ben är för korta för att gå igenom här, jag letar upp en annan väg”, ”Nej lille vän, svarade jag, dina ben har växt betydligt senaste tiden, du kommer över den 5 cm höga stenen utan problem.” Och ser man på, han kunde trava över. Han kunde även skutta över bäcken. Hitta pinnar, missade inte så många. Vi hade sällskap i spåret, det var också nytt för honom, men han stördes inte av det. Han ville ha kontroll såklart, att ingen kom på efterkälken, men det är lika bra att vänja sej. Han kom av sej en gång. Då gick jag tillbaks med honom och han tog självmant upp spåret. Det var intressant, för jag visste ju inte om han kom ihåg vad det var han höll på med. Det gjorde han.
Lena spårläggare hade gått in i ett snår uppe på en kulle. Zlatan gick fram till snåret, sade till mej att där går inte jag in. Jag är västgötaspetsvalp, inte bulldozer. Sedan gick han runt kullen och för varje två meter ”pekade” han (med nosen) och sniffade mot spåret. Tills vi var på spåret igen.

Lena har också skrivit om denna spårdag, läs det här!

Nu är det fridens liljor här. Fyrverkerierna har börjat mullra, men det är det ingen fyrbening som tagit notis om. Får hoppas att det är lugnt när det är dags för kvällsrastningen också. Vid tolvslaget vankas det märgben, det ska väl distrahera dem från bombardemanget.


Ingen Berit i skogen

När det är blåsigt kan det vara skönt i skogen. Det var det idag. Zlatan fick gå löst, vi tränade mycket inkallning. På bilden spanar han efter halva flocken.

Zlatan är en vallhund, som sådan håller han koll på sin flock och vill inte sticka och jaga.

Han lyssnar väldigt bra men intresset är att vara med oss, han håller sej nära naturligt.

Vi försökte ställa Kalle i utställningspose, det följs med intresse av åskådarna...

6 månader har han blivit! Och nu ser han väldigt liten och luddig ut på de första bilderna…börjar redan tycka att det gick fort. Tänderna är som sagt stora och fina, inga mjölkisar längre. Rumsren? Ja, så länge inget särskilt händer, men är man lite uppjagad så kan det hända olyckor. Har börjat lyfta benet när han kissar och sprätter gärna. Lite spökig, skäller på människor som han ser. Pinsamt, det känns som att man har värsta mördarhunden i kopplet. Men det går nog att bli av med. Åksjukan har också blivit mycket bättre, idag kräktes han inte på hemvägen trots att han fått korv i skogen. 11 kg väger han på personvågen. Det är 11 kg snabb terminator.

Han når att ta från borden, åtminstone sånt som inte ligger i mitten. Om man har korta ben, så kan man nå ganska högt ändå, ifall man står på baktassarna, har ganska lång kropp, och sträcker ordentligt på halsen. Att vara riktigt enveten hjälper också till. Zlatan kommer ofta med saker som definitivt inte förvarats på golvet. Men han har å andra sidan blivit duktig på byteshandel (eller är det jag som blivit det…?) så han  kommer med dem och lämnar. Sötnosen.


Skogsaktiviteter

Spårskogen igen.

Först ut Zlatan. Hade lagt ut lite prylar i ”förväg” dvs utan synretning. Han flummade och vindade. Dessutom hade han selen och det var inte bra. Så jag tog av selen, band honom vid ett träd och gick iväg med favoritleksakerna. Nu var det driv. Fortfarande försöker han vinda, men han är helt klart på gång. Nyper i föremålen men vill ha godis. Så det går nog att lägga apporter nästa gång, ifall man laddat dem lite hemma först. Bilåkningen går bättre och bättre, bara en liten kräk på hemvägen.

Blivande skogsmulle?

Sedan Kalle. Han gick ”runt kullen”. Gjorde ett upptag som inte ens en bruksdomare med falkögon och som druckit gammalt surt kaffe skulle kunna klaga på. Sedan ratade han första pinnen trots att nosen var på. Pinnen som växt fast i mossan gick han också över, bra! En liten nöjestripp i träsket efter andra dofter än människa var han ute på. Fick väcka honom ur transen och så tuffade han på igen. Som på räls, duktigt.

Brunos upptag var lite djupare än vanligt. Ett omkullfallet träd som riktmärke över en traktorstig. Det gick fint, han tog upp spåret ca 1 halvmeter från stocken och det var där jag gått. Samtliga pinnar hämtades, även den som låg i spetsen på en vinkel som dessutom gick direkt över en bäck. Men han är ju van nu, Bruno.

Bruno varvar ner efter spårningen med lite rullastockövning.

Disa var laddad. Hon skulle ut i ravinen. Spåret hade legat ca två timmar. Hon gick bakspår, jag korrigerade diskret. Diskret innebär att inga vittnen finns. Sedan gick vi spåret i cirklar. Det plockades pinnar från de underligaste riktningar och fråga mej inte hur spåret var draget. Jag hade fullt sjå att hänga med upp och ner längs ravinkanterna och fram och tillbaks över bäckarna. Så småningom tröttnade jag rejält och kortade linan samt stod still när hon började flaxa. Hon fick liksom bestämma sej innan jag följde med. Då rätade det upp sej. Kommer jag ihåg detta till nästa gång? Hon har mer kropps kondis än spår kondis just nu. Och det är kul att hon är så pigg och sprallig.

Fick syn på ett helt gäng gula kantareller, men de var lite övermogna. De trofasta trattisarna fick komplettera. Och jag gillar ju dem bättre, egentligen, så det är väl bra det.

Disa med sitt vita ögonbrynsmorrhår. Lite vita hår runt nosen också. Tålmodigt, vet att modellandet alltid lönar sej.

Bilden nedan inget för känsliga, men jag lovar, inga djur har kommit till skada!!!

Zlatan leker "hitte hund". Effektivt, har man en enda opsykopatisk hjärncell så står man ju inte ut med den synen, eller hur?

Ni glömmer väl inte bort en liten vätte?

Hallå!!!!!! Behövs det inte en Västgötaspets på bilden också?

Nä, hur skulle vi kunna glömma dej, Zlatan…

Tripp, trapp, trull. Har 40 bilder där Zlatan och Kalle tittar åt alla olika håll medan Disa stirrar in i kameran med samma min.

Och dessutom så har Zlatan sin lilla mistlur stängd. Tills…

Här är jag!!!

Ja men har man hört! Där är du ju Zlatan!


Kantarellskogen

Vi laddade bilen med icapåsar med tidningspapper, allt för lille Kräkis. Kräkis rann redan efter 10 meter, så det var en bra uppsamlingsanordning. Men han har nog blivit lite tåligare, han var nämligen en icke kräkis när vi kom fram. Duktig pojk!

Visste ni att det gula i svenska flaggan symboliserar kantareller och det blåa jeans?

Den nya anledningen till gul och blå flagga?

Disa ser lite bister ut, men det är koncentration. Hon vet precis fördelarna med valp. Den behöver mutas och matte har ett vekt hjärta, som måste förse den gamla hunden först. Alltid. Valpen har alltså en positiv effekt på godisgivan. Och egentligen mutar jag inte utan belönar, dvs efter att det duktiga har hänt…

Disa och Zlatan

Vindstilla och lagom varmt. Bästa årstiden!

Två snälla rumpor. Visst är de lika:-)

Stanna! Gruppfoto. Zlatan har lärt sej ”sitt”, tränar på ”sitt kvar”.

Lilla flocken.

Sedan såg vi hjortar. Kan ha varit rådjur, men jag tycker att de var för stora. En var nästan vit. Zlatan var den ende som skällde. Om det berodde på vall eller jakt instinkt eller allmän osäkerhet, det får framtiden utvisa. Vid parkeringen var det en Berner Sennen, Zlatan satte sej fint brevid Disa och kunde strunta i vovven. Han är i en lätt ålder. I det avseendet.

Saker:

-som bara sker; nu behöver man inte hålla honom när de får mat, han håller sej automatiskt undan rottisarna. Gapar mindre (eller har vi vant oss?)

-Får gärna ske snart; gå i trappa.

-Som man undrar; Hur blev han så snabb? Här är det toarulle tjoff strimla rottweilertidningen tjoff bita i toaborsten USCH tjoff plastpåsen till toaskräpet tjoff dra trådar ur mattan tjoff riva sidor ur en jan guillou bok tjoff reta Kalle tjoff locket på avloppsbrunnen tjoff blomkruka tjoff….och efter allt detta måste man kissa.

Zlatans tes:
Regnar det? Bajja inne isåfall. Man bajjar inte i blött gräs. Möjligen på blöt veranda, men inte i blött gräs.

Disas Nanny-roll har finjusterats. Släpp latex bollen så att Zlatan får tag i den. Han är visserligen snabb, men i denna sport har han fortfarande en övertik. Han rejsar lite, sedan måste han stajla. Och oj vad han kråmar sej, han är bara såå häftig. Håller den bara mellan bara höger tänderna, ligger på rygg, släpper den och tar den igen…  Till sist har han stajlat för mycket, då har Disa bollen. Då är det ett helt annat utspel, hoppa studsa, gnäll, skäll, ojoj, voine voine, stackars lille valp. Disa kommer till mej med bollen och så kan det börja om. Det finns bara ett slut och det är att bollen inte kommer åter i spel! Var är Kalle då? Nöjd på lagom avstånd. Som Ferdinand. Låt dem hålla på.


Spår en varm kväll

Bilens termometer visade 23 grader. Ingen svalka i vinden. Men inte så mycket oknytt heller som sist. Tack för det.

Varmt men behagligt i skogen.

Kalles spår var husselagt. Området var ”till höger”. Några vinklar var utlagda och husse kunde konstatera att om han ringade i vinkeln så gjorde han det åt höger. Alla pinnarna bärgades varav en av husse.

Brunos spår hade ett upptag som inbjöd till bakspår. Men han tog det fint och missade sedan bara en pinne. Det var utlagt i område ”runt kullen”.

Bruno med sina ihopplockade apporter.

Disa drack nästan en liter vatten innan spårningen. Hon är under utredning för detta så hon fick ett lite kortare spår, trots att hon inte visar några trötthets tecken. Hennes spår låg i ”ravinen”. Hennes spårupptag var också inbjudande till bakspår och hon gick bakspår en bit så jag vände henne. Det är första gången jag gjort det. Jag brukar avbryta och erbjuda ett nytt påsläpp. Sedan gick det hyfsat, hon hittade tre av sju pinnar så lite avstånd från spåret hade vi nog ibland.

Disa med sin lilla skörd.

Liggtiderna var ca en timme.
När vi kom hem så kom ösregnet.


Naturen som inspiration

Naturen kan vara en källa till inspiration på många sätt. Tex kan jag ta med mej bilden nedan till frisören nästa gång som jag ska klippa mej och säga att jag vill ha det som stubben på bilden.

Ingen mossig frisyr det här.

Eller, hur var det nu, har jag redan gjort det?

När jag var ett barn så gick det en skräckserie på TV om triffiderna. Fick Wyndham sin inspiration härifrån? Kanske låg han i mossan lugnt och fridfullt och vände sej om och fick syn på den här?

Kaxigt eller hotfullt?

Ett blogginlägg är inte fullkomligt utan en bild på en snygg hund. Låt mej presentera, snyggare än snygg, stiligaste rottweilern i stan, Rottings Lotus!

Kalle sitter.

Och på honom växer ingen mossa.


Mossor och lavar i Fjärås

Det finns så mycket oplåtad mossa här i värden. Jag kan glädja mossans intressegrupp i Fjärås med att just där har andelen ofotograferad mossa minskat med några %.

När man ändå är på den nivån så kan man ju passa på med en och annan lav också:

Trumpetlav

Men här fick vi något skräp på linsen, förlåt, nosen….

Lotus med blad:-)

Fulla med fästingar var hundarna efter denna expedition. Hittade nya riktigt små fästingar hela kvällen. Så det blev en ny omgång expot. Själv fick jag fantomklåda, dvs inbillade fästingar.


Spårträning i kvalmig skog.

En Lördagskväll. Kunde blivit katastrof, -”Jag har glömt snuset” sade husse med ett tonfall som kunde gett honom rollen som döden i vilken radioteater som helst. Men med den skillnaden, det var inte teater, det var på riktigt. Så den stackaren fick ta bilen med nyfixad aircondition medan vi andra lade ut spåren.

Alla spåren lades lite kortare än vanligt pga värmen och den fuktiga luften.

Bruno's spår

Varm, tung luft. Åskvarning på TV och i radio och vissa mörka moln.

Bruno's spår

Men regnet kom inte. Inte åskan heller. Snuset var bärgat och det var bara att ge sej iväg. Först Kalle. Han gjorde ett fint spår där han bara missade en pinne. Här hastigt fotad bland bromsar och blinningar.

Triumfbild, 6 pinnar och slut.

Sedan Bruno. Oinspirerat sade matte om starten, men sedan kom han igång och plockade alla 8 pinnarna (skulle vara 7 men en sprack vit utläggning så det fick bli 8).

Bruno strax efter spårupptaget.

Triumfbild, Bruno kan redovisa alla 8 pinnar och slut!

Sist ut var Disa. Hon harklade sej endel i början. Gott gräs här, men det sätter sej lätt i halsen. Vid en vinkel (eller vinkelliknande….) drog hon rakt fram och kom in i sitt spår igen och började gå det bakåt. Hittade lite skelettdelar, cirklade, gick bakåt, snurrade, tillbaks till sista pinnen…men sedan fick det vara nog. Sela av och gå hem. Hon plurrade lite i bäcken, rullade sej i ”något” och samlade på sej en svärm. Den tänkta triumfbilden redovisar därför 3 korrekta framåtplockade pinnar, en ”felaktigt” bakåtplockad och minst 14 flugor.

Disa redovisar sina apporter och en flugsvärm.

Vi joggade bort flygfäna och smet in i bilen. Och den gamla salgdängan ”Girls rules boys drools” fick vi vända på idag…


Promenad i varmt naturreservat.

Flåsmopparna fick en kvällspromenad i Sandsjöbacka.

Vi var lite närgångna mot vissa delar av naturen.

Lavar på sten.

Men det är ju det här med nya perspektiv.

Blåbär eller badboll?

Och värmen som sagt, den tar hårt på våra fyrbensdrivna vänner, som inte vant sej ännu. Men så trötta att det var spontan platsliggning, nejdå, det var inte nära. Bilden nedan är garanterat arrangerad.

Kalle och Disa lagda i värmen.

Och det är ju nära till en sjö, vilken detta nötkreatur troligtvis nyss besökt.

En av invånarna passerade stigen framför oss. De har det fint här, kossorna.

Författat av vattenbäraren.