Rottweiler och Västgötaspets.

rottweiler

Vildsvinsspår, mattelagt.

Idag lade jag mitt egna spår. Det är ju på gott och ont, hur mycket styr man hunden om än omedvetet? Men kul att se hur han löser vissa problem och nyttigt för mig att se för att läsa honom.

Han började ”som vanligt” med ett väldigt snabbt nostryck ner i mossan och sedan iväg.

För att kolla om han spårar mig eller klöv så använde jag naturliga delare som en sten, en kulle samt ett smalt träd för kontroll. Vildsvinet gick vänster om och jag höger om. Zlatan valde vildsvinet vid stenen och trädet. Men vid kullen valde han mig, men han kollade var vildsvinsspåret gick.

Vid stället där jag lämnade spåret efter jag lagt ifrån mig klöven så valde han vildsvinet utan att tveka.

Framme vid klöven är han inte jätteintresserad, utan vill gärna jaga Kong en stund. Men han kollar till klöven, så att han vet var den är.

Freja var stenfokuserad på sitt spår. Hon lät sig inte störas av den lille kavaljeren som (avundsjukt) fick studera hennes spårstart.

Sedan lite stadgeträning:

Freja håller ett öga på Zlatan.

Efter lite avslutande fotografering lämnade vi skogen till de vildare djuren.


Efter nästan 7 års längtan, idag var vildsvinsdoften för mig! /Zlatan

Vindstilla och 7 plus.

En frusen vildsvinsklöv. Konny lade spåret med start längre ifrån traktorsvägen än sist, samt längre sträcka. Hopp över omkullfallet träd, bäck samt vinkel ingick som svårigheter.

Start.

Liggtid en kaffepaus.

Zlatan fattade galoppen redan när jag tog ut honom ur bilen.

Laddad.

I sitt bekväma spår halsband klev han med bestämda steg mot spårområdet.

Inga andra signaler än att gå mot ”starten” i maklig takt. Zlatan gjorde en undersökning av platsen, fäste lite extra på en fläck innan han började gå. Långsamt. Detta är inte en hund som tänker gå in i ett skadat vildsvin av misstag. Inte slösar han på krafterna heller. Ett par lite större kontrollcirklar och sedan var han iväg. Det långsamma tempot ska inte tas för tvekan. Inget av hindren var något problem.

Framme vid klöven så står han och kontemplerar. Målet är nått och han är djupt inne i sin egna doftvärd. De här goa dofterna som finns överallt och som han bara får låta passera på prommenaderna. Idag var det hans tur att få följa den härliga doften till slut!

Freja skulle spåra efter rådjur.

På rottisvis så brinner Freja av iver att komma i gång!

Det går som smort.

Japp. Där finns en klöv. Kras, loss.

Freja är van och har uthållighet i spåret.

Bra stämning i laget.

Freja har redan börjat drömma om nästa ”jakt”.


Spårskogen med dagens spårpresidenter!

Det har varit som ett litet spårläger nästan, med så många tillfällen på en kort tid. Men inget gott som inte har något ont med sej. Nu dröjer det till nästa gång.

Soligt och vind. Vinden ställde till det mer än vi kunde ana. Jag lade spår för Kalle och Freja. Kalle fick Frejas förra spår och Freja Kalles men med en förbättrad ögla in på det nya området.

Information Kalles film/spår:

00:26 Spårupptag med kort analys.
02:07 Pinne 1
03:13 Pinne 2
03:46 Pinne 3
03:56 Vindar in Frejas spår alternativt Eva och Freja som går till sitt spår.
05:16 Pinne 4
06:00 Avviker från spåret, driver lite vänster.
06:16 Passerar en pinne med ca 10 m marginal
06:40-48 Kliver in i spåert igen, man kan nästan se när han väljer riktning (06:46)
07:20 Pinne 5
08:46 Här ska det ligga en pinne, vi hittar inte den.
10:17 Kalle vill inte hitta slutpinnen, går rakt över med hög näsa. Det var en nyklippt pinne, kanske godtog han inte doften, det ångar ju bort fukt från den, kanske följer det med vittring då. Eller så var han trött.
Sedan blev det köttbulle lek, då var han pigg:-)

 

 

20150408spår1417 copy

Utlagda pinnar. De små har torkat i grovköket i flera år, slutpinnen är helt färsk.

20150408spår1429 copy

Kalles inhämtade pinnar. Den täljda och den lille knottrige saknas.

20150408spår1427 copy

Kalle glassar i solen efter spåret.

 

Zlatans spår fick vinden som en faktor på ett oväntat sätt vid hans upptag. Allt syns på filmen. Men vad ser vi? En hund som vittrar efter spårupptaget eller en hund som bakspårar och sedan får vind på slutpinnen? Eller en hund som känner vittringen från både spårläggarens start och slut samtidigt?

Jag kan konstatera att när spåret var slut, så gick han runt en hel del i det området igen, för att reda ut dofterna tror jag.

Eftersom YouTube vill ha kortare filmer än 15 min så har jag kapat mycket där han ”bara går mellan pinnarna” dvs det man vill att han ska göra, och sparat sådant som är intressant för att lära mej läsa honom.

00:13 Jag tror att Zlatan har spåret fast åt fel håll.
00:24 Zlatan vindar. Vinden driver ganska kraftigt från kullen på andra sidan bäcken.
00:32 Zlatan är inte klumpig, det är jag som har stannat.
00:33 Jag tror att han bakspårar och försöker vända honom, 2 ggr.
01:21 Jag ger mej, han är så tvärsäker. Jag tänker att han får följa spåret ut till vägen och då förstår han att det var fel. Och därefter göra nytt upptag.
02:07 Här stannar jag, för över huvudet på Zlatan hänger en orange snitsel. Vi har hela tiden gått spikrakt mot slutet i spåret. (jag har klippt bort en minut av detta, så det var ju inte något kort avstånd) Nu väljer jag mellan att avsluta spåret (tråkigt) eller att ta upp det på nytt. Eva hade nämnt en rishög så jag tyckte att den kan vi prova.
02:35 Nytt spårupptag vid känd rishög.
03:23 Går över vägen 1
04:12 Pinne 1 (från 6/4)
04:47 Pinne 2
06:05 Pinne 3
07:50 Går över vägen 2
08:44 Zlatan ändrar sej? Sätter nosen i vädret i tre väderstreck, ser utstuderat metodiskt ut.
-träsk-
12:38 Pinne 4
12:49 Pinne 5
13:17 Pinne 6
13:35 Slutpinnen funnen från rätt håll! Slutet gott, allting gott!!

20150408spår1418 copy

Zlatans pinnar i Panflöjtsformation.

20150408spår1443 copy

I Z-formation, allt för att förvirra ögat. Den vita pinnen kan förklaras genom att den tappade barken i själva hanteringen. Den tjocka täljda, ja det är nog pinne nr 1 och känns igen från föregående blogginlägg.

20150408spår1441 copy

Men jag kan lämna den ifrån mej mot en köttbullebit. Min hjärna är full av olika avancerade prioriteringar.

 

Freja var laddad idag! Bra det, hon fick ett extra långt spår. Jag använde nästan samma som för Kalle häromdagen, men med en bättre ögla, för Kalle så skiljde det inte många meter mellan bäckövergångarna fram och tillbaks vid öglan. Men nu lyckades jag utvidga lite, så att det faktiskt blev anständigt. Freja stördes inte heller av vildsvinsböket. Och ingen fastnade i något kärr och Freja gick i spåret hela tiden.

Pinnarna:

20150408spår1416 copy

Frejas utlagda pinnar.

20150408spår1442 copy

Frejas infångade pinnar.

Idag var det roligare att spåra än att ta pinnar, tyckte Freja!

Vem blev spårdrottning/kung idag då? Kalle missade slutet, men det kan jag lova, på tävling så hade jag inte missat den, så det hade funkat. Zlatan hade kammat noll pga starten, men vilken uthållighet han hade. Freja genomförde spåret utan konstigheter men går vid sidan om vissa pinnar, det gör det svårt att välja. Så jag skippar det där med kung och drottning, jag är ju inte mycket för monarki ändå, och så väljer jag enhälligt alla tre till dagens spårpresidenter!

 


Spårskogen annandagpåsk och spökövningskörning

Ibland överröstar våra hundar fågelsången. Särskilt Kalle vet hur man drar en ylarvals! Tystast är den yngsta i gänget, det är hedrande av Freja.

Idag lade jag spår till Freja och Kalle. Båda fick nya dragningar. Freja fick en spetsvinkel dessutom.

Deras pinnar:

20150406Annandag påsk spår1389 copy

Frejas pinnar är närmst kameran, Kalles längst bort.

Frejas spår gick genom blåbärsris där hon inte spårat förut och sedan i lite ny (för henne) skog. Det här hade Freja med sej tillbaks:

20150406Annandag påsk spår1414 copy

Frejas skörd.

Skogen ändrar skepnad. Många har det hänt att plötsligt inte känna igen sej.

20150406Annandag påsk spår1390 copy

Bakåt i Frejas spår, efter blåbärsriset.

20150406Annandag påsk spår1392 copy

Slutet i Frejas spår.

20150406Annandag påsk spår1393 copy

Vårsolen

20150406Annandag påsk spår1394 copy

Här kommer Kalles upptag ligga. Jag kommer skicka ut honom från traktorstigen någonstans i den högra delen av bilden. När jag lägger spåret så går jag från vänster i bild på andra sidan om det täta granbuskaget. Eftersom jag inte behöver snitsel där jag själv gått så är marken helt otrampad tills han hittar mitt spår, som alltså går från vänster till höger i bilden.

Kalles spår gick i vildsvinsområdet som nog har doftat av sej, uppbökningarna är gamla. Där är en bäck/träsk som Kalle alltid vill ut i, så jag tänkte att jag går väl över där idag då. Det gick fint. Värre tillbaks, men det gick det också.

Tider i filmen,

01:28 Pinne 1
02:32 Pinne 2
03:25 Pinne 3
04:08 Vinkel åt vänster över bäcken
06:03 Pinne 4
06:12 Vinkel, höger
08:17 Glömsk?
09:59 Passage bäck/träsk
13:01 Slutet

Dessa pinnarna samlade Kalle in:

20150406Annandag påsk spår1395 copy

Pinnarna som Kalle och jag hittade. Den uppmärksamme ser att antalet är en för mycket. Finn ett fel i denna bild, hur kommer det sej att vi har 5 pinnar och en som inte är med på första bilden. Måste ha legat i någon av mina fickor…

Zlatans spår var lagt av Eva, på ett sätt som skulle variera lite. Upptaget var fint, tror jag. När spåret korsade vägen kunde jag varit uppmärksam, på filmen ser man att han vindar mot spåret men väljer vägen. Bekväm? Han hade inga bekymmer att hitta spåret igen när det ”kom tillbaks” över vägen.

Tider i filmen:

02:00 Pinne 1, jag såg inte den, därför var jag väldigt sen att peppa/belöna.
02:37 Zlatan väljer att gå längs med vägen istället för att korsa den, som spåret är lagt.
04:44 Här ungefär tror jag att han är på spåret igen. Antagligen har han hela tiden haft lite vittring på spåret.
05:39 Pinne 2, väldigt otäck, full med myror.
05:50 Myrstacken till höger.
07:24 Pinne 3, väldigt diskret markering.
08:22 Pinne 4
10:05 Slutet
10:30-11:10 Dragkampslek
11:30 Självbelönande hund

Zlatans utlagda pinnar:

20150406Annandag påsk spår1388 copy

Pinnarna som Eva lade ut till Zlatan.

Resultat:

Pinnarna som Zlatan och jag hittade.

Pinnarna som Zlatan och jag hittade.

Obligatoriskt avslutningsporträtt:

Zlatan med snörkongen efter spårningen.

Zlatan med snörkongen efter spårningen.

Som avslutning, har inget alls med spårning att göra, men vem övningskör hon med? Whooa?

Dvärgarnas trafikskola in action.

Spökenas trafikskola in action.


Glad Påsk i spårskogen!

Påskaftonen hade härligt väder. Så att vara ute i skogen var extra skönt. Eva var snäll och lade ut spår till både Kalle och Zlatan. Ingen av pojkarna hade sina vassaste dagar, men det fanns guldkorn. Freja gick som tåget. Hon har blivit stabil i spåret, den lilla damen!

Kalle var motiverad, han påminde mej lite om Bella när hon var ung, hon ville bara gå spåret och ville aldrig att det skulle ta slut. Pinnarna var ett onödigt stopp. Sådan kändes Kalle idag. Hans upptag var en ganska lång kontroll i bakspårsriktning och ändå behövde han dubbelkolla. Därefter hade han hyfsad koll på spåret. Han hittade en god doftfläck som inte hade något med spåret att göra, men det gick att väcka honom ur hypnosen. När han hittade en pinne så fick han en godis. Och satt som fastfrusen trots att jag sade spår. Han ska ha två godisar tydligen:-) Och efter andra godisen så stack han iväg i spåret.

20150404Spår Zlatan Kalle1349-2 copy

Kalle efter slutfört spår, han var sugen på mer!

Zlatan tog upp spåret fint, tror jag, han levererade ju inte så mycket pinnar första sträckan. Men det såg ut som om han var i spåret och såsmåningom kom det pinnar också. Han gjorde en avstickare på senare delen av spåret. Jag hade redan mina misstankar att Eva antagligen inte forcerat dessa passager, men när jag behövde åla mej under en lutande gren så fick det vara nog. Jag frågade honom var spåret var och han gick tillbaks till det.

20150404Spår Zlatan Kalle1355 copy

Matte hade glömt kongen, jag fick hålla tillgodo med jägarkorv.

20150404Spår Zlatan Kalle1358 copy

Lätt hänt att få barr på nosen.

Påskaftonens spårdrottning var Freja. Hon plockade alla pinnar och gjorde inga större avvikelser i spåret, dessutom hittade hon en vit kruka som hon tyckte var fin!

20150404Spår Zlatan Kalle1344 copy

Nyvaken Freja relaxar i sin goa bädd.


Personspår i vildsvinsskog

Vädret var ganska kallt, bara några plus, men vinden var svag och det var lite sol emellanåt. Svårighetsgrad för hundarna? Tja, hyfsat ok trodde vi.

20150328Spår1300 copy

Kalle fick ett husselagt spår. 4:e apporten gick han förbi men verkade leta efter den senare i spåret. Lite slarv i upptag, förövrigt fokuserad.

Efter 8 år som spårhund är Kalle rutinerad. Han vet att förbereda sej!

20150328Spår1304 copy

Japp. Rätt in i snåret.20150328Spår1312 copy

Freja tog full pott! Hon var ivrig i början, som vanligt, med skärper till sej när det är dags. Hon hade en störning i spåret som jag lovar att det inte var jag som lade ut. Men hon återgick till spåret när hon var klar (lite mindre kysstäck än förut).

Två nöjda tjejer efter slutfört spår!

20150328Spår1334 copy

Zlatans spår hamnade i ett vildsvinsområde. Vi har inte använt den delen av skogen på ett tag, så vi vet inte riktigt hur färskt det var. Men ändå intressant att se hur han skulle ta det. Han har ju varit väldigt störd av vilt förut. Han märkte av det, för han vädrade lite extra men han tappade inte spåret och han missade inte pinnar där. Han missade en pinne och det var  i första halvan av spåret.

Det blev en film som bevisar alltihop!

Ni som brukar spåra eller för er som aldrig spårat, det vanliga är att man använder sele på hunden och en lång lina, längre än 10 meter, gärna 15 meter. Men Zlatan hatar sele och ogillar krångel. Så halsband och långt koppel utan att ändra på något passar honom bäst. Kommandoorden ”Leta spår” och ”spår” räcker för honom som signal.


Apporterings sekvenser en vårlig februarikväll

Lite foto på Freja och Eva när de kör apportering.

Apportering

Först lite posering, springer det barn där borta?

Freja och Eva, samt zlatan0427 copy

Fot

Freja och Eva, samt zlatan0483 copy

Sitt kvar

Freja och Eva, samt zlatan0492 copy

Japp. Här sitter jag, kvar!

Freja och Eva, samt zlatan0503 copy

Beslutsamt och utan intresse för fotografen.

Freja och Eva, samt zlatan0512 copy

Fångad!

Freja och Eva, samt zlatan0513 copy

Vänder åt höger, kolla nästa sekvens…

Freja och Eva, samt zlatan0527 copy

Då var det dags igen, full fart mot apporten.

Freja och Eva, samt zlatan0540 copy

Apportbocken är i fullt fokus!

Freja och Eva, samt zlatan0543 copy

Nu tar jag dej.

Freja och Eva, samt zlatan0550 copy

Tillbaks till matte, men denna gång vänder jag åt vänster.

Freja och Eva, samt zlatan0570 copy

Apportering är kul, vi kör lite till!

Freja och Eva, samt zlatan0581 copy

Griper fint, tuggar inte.

Freja och Eva, samt zlatan0585 copy

Bara ingången kvar.

Freja och Eva, samt zlatan0592 copy

Om jag var domare så hade jag sagt att det var lite slarvigt avslut. Men eftersom jag inte är det så försöker jag bara vara snabb nog med avtryckarfingret!

Freja och Eva, samt zlatan0684 copy

Ojdå, vad är nu detta? Konstig Rottweiler. Valp kanske?

Freja och Eva, samt zlatan0696 copy

Nä, det är Zlatan som jagar boll åt Eva.

Freja och Eva, samt zlatan0712 copy

Kasta, kasta, kasta!

Och varför inte apporteringsbilder på Zlatan? Jo, Zlatan är omutlig när han får tag på en apportbock. Han vill bara att det ska krasa mellan tänderna.


Solen tittade fram, minsann.

Det var dags för Kalle att få träffa sin pappas matte. Pappa Bazco var ju Disa moster till och så ligger det till med släktbanden. Kalle är väldigt förtjust i Carro.

I barnvagnen ligger det två bebisar. Men den ena är väldigt liten och syns knappt;-)

Det blev en sväng i Fjärås, runt bräckan.

20150310Fjärås0992-2 copy

Från vänster. Zlatan, Carro, Smilfinken (Kalle), Meja (syns inte) och Love.

Fjärås Bräcka

Zlatan saknade respekt för det ärevördiga gravfältet, han sprätte omedelbart upp en jordhög.

20150310Fjärås0998 copy

I en glugg mellan träden syntes Lygnern. Åt andra hållet ser man havet. Biltrafiken är avstängd här nu sedan några år tillbaks. Det är härifrån vårt vatten kommer, så det var trevligt att notera att det ser så fräscht ut! Kalle fortsätter att smila in sej:-)


Spårning först och lek sedan!

Idag fick Freja och Zlatan spåra. Det gick väldigt demokratiskt till, 8 apporter och slut. Lika lång liggtid. Resultatet blev därefter, båda ekipagen hade erövrat vardera 5 apporter och slutet.

Zlatan missade sina 3 första, Freja missade lite i ca andra fjärdedelen av spåret.

Inget regn, inte vindstilla och inte blåsigt. Ingen sol, inget väder alls knappt. Lite rå kallt bara.

skog, zlatan, freja0135 copy

Denna apport, där jag gick strax höger om det avverkade trädet, ligger nog kvar.

Efteråt så tog vi en promenad där hundarna fick umgås lite. Pga skaderisk så har de inte fått träffas så mycket som man skulle kunna tro, det har mest varit ”arbete” och koppelprommenad.

skog, zlatan, freja0160 copy

Freja vill göra allt Zlatan gör, här gick ålder före skönhet:

skog, zlatan, freja0161 copy

Freja gör som Zlatan.

Men Freja hittade saker som Zlatan inte visste att man kunde äta. Så Freja kanske hostade upp sej lite där, i Zlatans ögon.

skog, zlatan, freja0196 copy

Årstiden med lera börjar jag så sakteliga tröttna på. Zlatan också men inte Freja. Hon kanske ville skölja munnen.

Kom så får ni köttbulle!

skog, zlatan, freja0224 copy

(Jag har ny kamera, den skryter med att ha världens snabbaste autofokus. Om ni tittar noga så ser ni att Zlatan har lite rörelseoskärpa, fattar ni vilken snabb hund jag måste ha? Han må se lite kompakt och stabbig ut…)

Det var en lugn promenad, med lite lagom bus. Freja som inte är så gammal är sprallig såklart. Men Zlatan är van vid spralliga rottisar, dessutom kan han valla kor. Så han hade läget under kontroll.

Freja begrep snabbt att jag hade ett lass köttbullar kvar efter spårningen.

skog, zlatan, freja0232 copy

I din vänstra jackficka, det luktar som om du har ca 7 köttbullar kvar, jag skulle kunna tänka mej 6 av dem. Zlatan kan få en. Eller så får jag 6,5 och Zlatan 0,5. Eller så får jag 7 helt enkelt. Jag lovar att svälja snabbt.

Polar hundar.

skog, zlatan, freja0303 copy

-Du och jag, Zlatan, -Ja, du och jag Freja.

Köttbulledags igen!

skog, zlatan, freja0323 copy

Kan vara bra att vara föst!

Jadå, båda fick köttbulle.


Frejas MH

I Lördags var det dags för Tapto’s Klara Kluck, mest känd under namnet Freja, att göra sin Mentalbeskrivning. Det var Varbergs brukshundklubb som arrangerade. och det gjorde de bra, som vanligt!

Testledaren gör lite hantering med Freja, som synes följde hon gärna med honom även om det var lite skönt att komma tillbaks till matte igen. Att han klämde på henne och kollade i munnen hade Freja inget emot. ”Kolla gärna överallt” sade hon till sin nya kompis!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Man leker lite med hunden, dels för att kolla gripande och leklust men också för att kunna jämföra leklusten efter provet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Lilla jakten utförs i två omgångar. Man kollar lusten att förfölja och gripa. Freja förföljde båda gångerna och andra omgången så grep hon, efter att ha nosat lite på ”haren” först.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

MH publik kan man vara utan att betala entré avgift. Men det krävs en motprestation för publiken är en del av provet! Det första hunden får göra är att gå framför och bakom publiken, sedan vet hunden vilka som är med i flocken och det är en trygghet för hunden att det inte förändrar sej. Man måste stå på en rad (undantag: om man åker barnvagn, då får man ligga eller sitta). Inte sätta sej ner (det räknas som inkallning och är oerhört störande för provet). Vara tyst under momenten, vara med hela tiden, inte komma för sent eller gå för tidigt. Och största uppoffringen är antagligen att mobiltelefonen måste vara tyst! (Jag har hört mobiler ringa under MH av misstag. Den som störs minst är hunden. De är ju vana…) Så publiken har en funktion för provet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kom igen, ta haren!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Aktiviteten är egentligen passivitet och här bedöms om hunden kopplar av eller stressar upp sej och hittar på en massa saker. Freja kollade läget men var avkopplad och tog det lugnt i alla 3 minutrarna. Perfekt sade beskrivaren om detta momentet efteråt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Avståndsleken, figgen inleder med att påkalla hundens intresse med att knacka på något eller klappa händerna. Hunden intresserar sej för momentet och ignorerar störande saker i omgivningen. Freja var jätteintresserad av den främmande människan som gjorde lekinviter, hon gjorde lekinviter tillbaks. Men hon ville inte gå för långt ifrån matte. När matte Eva gick fram till figgen blev Freja så lycklig och tokrusade och sprallade:-)

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dumpen, overallen som överraskar med att flyga upp rakt framför hunden. Den var otäck. Freja blev jätterädd. Men det viktiga är att kunna arbeta och överkomma sina rädslor, och det gjorde Freja.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Skramlet var ingen utmaning för Fraja och bearbetning behövdes inte. (Gjordes ändå, för MH går efter en viss procedur, som ska följas.)

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sedan dags för spöken. Det var nära nog vindstilla. Freja kunde inte sniffa till sej någon förhandsinfo om spökena, i hennes värld är de stora och stirrande okända varelser. Freja följde spökena men plockade inte fram särskilt mycket skärpa eller försvar. Matte fick släppa kopplet. När Matte gick mot spökena hängde Freja med. När matte Eva var framme vid det första spöket så var Freja snabbt där och nosade på spökets hand, likadant med andra spöket.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nu när hunden varit med om mycket så kommer skott provet. De två första under lek och de andra under stillhet. Freja lekte med större intensitet efter provet än före. Hon hade haft en kul dag, lite som ett barn på Liseberg! Hon är inte döv, men skottfast är hon. Vi i publiken kunde inte se att hon ens hörde skotten.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sedan återstår bara Gratulationerna till matte att hon har en skottfast hund med känd mental status!


Foto från lill-semester i småland

Singoallas grotta. Här gällde det att hålla balansen!

Singoallas grotta. Här gällde det att hålla balansen!

20140424_lillsemester husbilen_0064 copy

Själva grottan är under stenblocket. Viktor Rydbergs roman har gett namn åt skapelsen, för hans huvudperson ska ha bott i grottan.

20140426_lillsemester husbilen_0002 copy

Lille Mickel ute och går.

20140426_lillsemester husbilen_0002a

Ett skogsparti i Älghult som kallas Ravinen. Där fick vi syn på räven som är lite ”utzoomad” ovan. Efter besöket i själva Ravinen så tog jag en liten avstickare ut i skogen och råkade då stöta upp en orre eller tjäderhöna, som flög iväg.


Man kan träna sej i form också:-)

Eftersom jägarna hade paus, så var vi i skogen. Väldigt skönt med tanke på blåsten.

Vi började med Freja, vi ville att hon skulle av sej själv bli lite ”spårgalen”, inte störd av selen och omgivningen som förra gången. Så hon fick mej som levnade apport i slutet, laddad med köttbullar. Och minsann! Hon spårade och hittade mej. Tydligen nöjd så gjorde hon det en gång till. Sedan fick hon vila i bilen.

Zlatan fick en korridor uppletande. Han fick leta upp en boll som Eva viftat med och dessutom syntes från 1 km avstånd, lite för enkelt. Då fick han leta upp en Freja leksak istället, vilket var jättekul. Första gången i alla fall. (Man får inte tråka ut en rottweiler, men en västgötaspets får man absolut inte tråka ut…) Han har förväntan om flera saker i rutan så därför vill han gärna nypa i saken och hitta nästa. Så det kommer inte finnas någon nästa på ett tag. Så fick han också paus i bilen.

Nu vinkade jag bara lite till Freja, medan hon satt kvar i bilen. Så traskade jag iväg längs traktorstigen och sedan vek jag av in i skogen. När jag slagit mej ner fick Eva ett sms. Nu spårade Freja direkt hon kom ur bilen. Poletten har ramlat ner.

Sedan gick vi och gömde Frejas leksak igen. Längst ut i Zlatans korridor. Sedan fikade vi. Sedan tog vi ut Zlatan till korridoren igen. Han sprang som ett litet spjut rakt ut till leksaken, men struntade i att ta den. Men han kom tillbaks direkt till mej, så vi gick successivt närmre leksaken och till sist begrep han att han skulle ta den och komma med den. Så det var ett steg i rätt riktning. Så länge han är intresserad och vi har kontakt så är det ju bra! Han blev aldrig okoncentrerad eller ”lurig” på vilt. Så det är positivt.

Det är så häftigt att se en valp jobba på det viset Freja gjorde, och att bli hittad av den lilla som gått och spårat med fullt fokus, dunder mysigt!

Inga foton idag, men några från häromdagen:

Kattegatt

Kattegatt

2013-10-26 14.24.39 copy

Zlatan hittade en boj.

2013-10-26 15.57 copy

Simsom.

 


Ibland är det de små stunderna som räknas

Kalle

Kalle

2013-10-15 18.18.38 copy

Zlatan

2013-10-15 18.23.11 copy

Kalle och Konny

2013-10-15 18.25.27 copy

Arken i skymning


om att vila sej i form

Det är inte  den bästa taktiken egentligen. Men det var roligt att se att Zlatan, som inte spårat så himla mycket i sitt liv, ändå kom ihåg precis vad han skulle göra.

Från fullständigt ofokuserad (om inte att försöka slita sej till Eva och Freja räknas som fokus, för då var han väldigt fokuserad!) till helt fokuserad i spåret. Som att trycka på en knapp! Gulle Zlatan.

Första apporten nosade han flyktigt på. Andra drog han ordentligt i för den var fastknuten i gräset. Vinkeln var den enda svårigheten, avsedd spetsig men på bilden ser man att den nästan är rät. Men han tog hand om den snyggt tyckte jag. Han kontrollerade spåret i små zick zack rörelser ganska mycket. Kanske beroende på den korta liggtiden. Vid sidvind drev han en aning men korrigerade sej regelbundet mot kärnan. Apporterna tar han rejält ibland men ibland nyper han snabbt i dem. Den andra som var bunden nosade han bara på. Slutet tog han klockrent, roligare med större apport kanske. Alla pinnarna var av typen naturpinne. Väldigt svåra att se på avstånd.

Fältspår 750 meter

Fältspår 750 meter

Bilden är från två sports tracker bilder, den orange är från när jag lade ut spåret, den blå är hur jag gick efter Zlatan.

För Freja var det hela väldigt nytt, hon fick dessutom en farbror korsande i spåret. Sele och lina, allt skulle kontrolleras och funktions provas. Hon har tränat så mycket kontakt och lydnad att hon mest var intresserad av sin matte!

Nosen inkopplad och öronen på skaft. Alltid redo!

Nosen inkopplad och öronen på skaft. Alltid redo!


Vargfritt i snöskogen.

Det var kul att vara ute i spårskogen igen, trots snö. Men det var ganska stämningsfull snö, träd och grenar var täckta så det var alldeles vitt och det enda man hörde var knarrandet under sina egna kängor.

Mot Kalles spår.

Mot Kalles spår.

Efter att Norra Halland skrivit att det ev är tre vargar i Kungsbacka så känns det relevant att speja lite efter avtryck och gråa djur mellan träden. Men vi såg inga misstänkta tassavtryck och inga vargar heller. Och det var ju bra det, fritt fram alltså.

"Ravinen"

”Ravinen”

Dags att lägga ut slutet.

Dags att lägga ut slutet.

Efter att spåren är utlagda så tog vi lite kaffe. Tack Eva!

Efter att spåren är utlagda så tog vi lite kaffe. Tack Eva!

Om det blåste lite i trädtopparna så kunde man få en snökaka på sej.

Zlatans spår var lagt av Eva, det låg brevid Bruno’s spår. Bruno ska ju ta det lite lugnt, så han fick ett mattelagt spår. (Jag vet att jag är lite ökänd för ”svåra” spår och jag vill inte att det ska drabba Bruno.)

Det var ett tag sedan, men jag kommer minsann  ihåg det här. Jag ska visa matte att jag har minne som en rottweiler, minst!

Det var ett tag sedan, men jag kommer ihåg det här. Jag ska visa matte att jag har minne som en rottweiler, minst!

Han plockade sina klossar duktigt, inte störd av snön.

Här sitter han i sitt vargsäkrade koppel. Lille houdini lyckas nämligen ibland, och jag fattar faktiskt inte hur!!! Få karbinhaken på kopplet att öppna sej. Han är inte den rymmande typen, men om han springer fram till en varg så skulle den nog bli skitirriterad. Så nu är det ordentligt tejpat så att spärren inte kan flytta sej.

Snö är mitt rätta element. Matte kallar mej för polarbjörn ibland.

Snö är mitt rätta element. Matte kallar mej för polarbjörn ibland.

Jag hittade 5 klossar och ett slut. Jag byter dem mot något gottigt hos matte, idag var det pannkaka, så det är definitivt värt besväret att avbryta spårningen en stund för att hitta dyrgriparna.

Jag hittade 5 klossar och ett slut. Jag byter dem mot något gottigt hos matte, idag var det pannkaka, så det är definitivt värt besväret att avbryta spårningen en stund för att hitta dyrgriparna.

Bruno var ivrig och jätteduktig.

Här efter spårningen, kolla vilken kontakt:-)

Min matte.

Du och jag matte.

Jag kan sitta såhär fint. Om det behövs. Men jag släpper inte min matte med blicken.

Jag kan sitta såhär fint. Om det behövs. Men jag släpper inte min matte med blicken.

Att Kalle nästan är lika stor som jag, det blir påtagligt när man sätter på honom en sele och håller i linan och underlaget är snö. Uppför, helt ok. Nerför, nä, det är faktiskt vanskligt. Han har inget vansinnigt tempo, han är helt enkelt långbent och stark. Jag skulle ju kunna stoppa honom, såklart, men det vill jag inte!

Han missade några svåra apporter, men de andra kom han glatt galopperande med och lämnade över fint.

Precis vid slutet kom det några vindbyar och blåste ner snö på oss.

Jag har hittat slutpinnen. Den var värd mycket pannakaka!

Jag har hittat slutpinnen. Den var värd mycket pannkaka!

Därifrån kommer vinden.

Därifrån kommer vinden.

Det är inte så att du har lite mer pannkaka?

Det är inte så att du har lite mer pannkaka?

Om jag gör något duktigt, så kanske jag får mer,  jag sätter mej ner, det brukar vara duktigt. Pannkaka?

Om jag gör något duktigt, så kanske jag får mer, jag sätter mej ner, det brukar vara duktigt. Pannkaka?

På vägen tillbaks hittade han världens godaste hartass avtryck, han borrade ner nosen i det och drog in. Såg egentligen kul ut, men så vilt galen som han är, så vill man ju ändå inte se det.

När vi anlände några timmar tidigare så var det väldigt pipigt i bilen. När man kör in på en grusväg så stiger förväntningarna…På vägen hem var det helt tyst.


Platsliggning…

Träna platsliggning med Zlatan…är inte som med rottisarna. Ok, han fattar att han får ”belöning” om han ligger kvar. Även om jag inte syns. Men, man ska inte underskatta kontrollfreaket i honom när den sidan tar över. Det är helt enkelt inte värt att vänta på godis om matte eventuellt närmar sej ytterdörren. Så efter jag tränade hundarna på att jag knackade på ytterdörren så ligger han sämre än någonsin. Nu får jag börja om från början. (Det fick jag med Disa också, men av helt annan orsak.)

Zlatan vill inte lägga sej. Kalle ser besvärad ut, men har blicken mot godisburken.

Zlatan vill inte lägga sej.

Om jag lägger mej så går du kanske iväg och så knackar det på dörren och då måste jag vara först framme och kontrollera hela situationen annars kan det bli katastrooofffff!!!!!

Men jag ger mej inte. Det gör däremot Kalle, han lägger huvudet i golvet. Det här kan ta tid tycks han tänka.

Slipper tydligen inte undan.

Slipper tydligen inte undan.

Fäll ihop de där små korta benen, inte så stor skillnad mot ”stå” men för sakens skull ska de vara vikta vid lederna och bröstkorgen i golvet. Tack.

Javisst kan jag lägga mej, men jag tänker vara först till dörren och om jag har kontroll på Kalle så har jag större chans.

Javisst kan jag lägga mej, om det ska vara så noga, men jag tänker vara först till dörren och då är det en bra strategi att ha kontroll på Kalle.

Hyggligt Zlatan.

Jag står blickstill, belönar snabbt. Börja om från början…


Zlatan är utställd igen

My Dog är ju en prövning för en lantis hund. Jag glömmer aldrig när vi ställde ut Bella 6 mån och 33 egensinniga kilo. Hur tänkte vi då? Hon slirade på golvet (vad visste vi om coca cola och apelsinsaft på tassarna…och det är ju förresten fusk) flåsade och ögonen blev utstående och rödsprängda. Torkat slem runt hela munnen. Husse och matte blev fullständigt utmattade. Fashinerat tittade vi på ena hundekipaget efter det andra, mest imponerande var väl den lilla tanten med de fyra enorma irländska varghundarna som verkade sväva förbi angjorda i ett koppel tjockt som en sytråd. Och när domaren stapplade fram mot henne på sin käpp, då fick jag kalla kårar längs min svettiga rygg…men hon skötte sej fint, just då.

Bella, med intresset riktat på vovven bakom. Jag med en stans för att stå stadigt och sittande domaren. Det som inte syns är att det fattas ett par fingrear på hans hand, man fick själv öppna munnen på hunden:-) Samt käppen.

Bella, med intresset riktat på vovven bakom. Jag med en stans för att stå stadigt. Och så domaren, som sitter på en stol brevid bordet. Det fattas ett par fingrar på hans hand, man fick själv öppna munnen på hunden:-)

Så med detta i minne (14 år sedan) så är det i min värld prövningarnas prövning map hundmiljöträning. Zlatan hade fått lite bättre förutsättningar, han har ju varit på utställning förut samt lyckats bli ganska hundvan… Och det gick riktigt fint, vi kunde spankulera runt obesvärat. Såklart ville han hälsa på varje hund, men om man bara passerade så var det ingen big deal. Han var dessutom hyfsat tyst. Vid väntan i ringen så kunde han till och med lägga sej och relaxa en liten stund.

När vi var inne i ringen så kände han av att stå i centrum, eller om det var de föregående hundarnas stress hormon som doftade på mattan? Han blev ”laddad” och smått okontaktbar. Det är ju inte ett optimalt läge för att visa upp hur han ser ut. Men domarna har sett hundar förr, och vissa kommentarer är genomgående från förra utställningen. Själv klassar jag en exteriörbeskrivning högre för den är mer noggrann. Men hur som helst så är han Very Good, idag också. Han blev placerad som nr 3 av 3. Men vad spelar det för roll när det var kullbröderna som var före? Det är ju samma avel. Och det är ju främst det som är poängen.

Omdöme MyDog Zlatan

Omdöme MyDog Zlatan

Förresten vägdes Zlatan idag, på personvågen. 15 kg. Jag fick göra om det två gånger. Det stämde. Aptiten har ju ökat, det har den. Inget konstrande alls de sista veckorna. Och så har vi ju sprungit vår lilla runda varannan dag, oavsett väder. Så det är väl muskler alltihop:-)

Kallt är en sak, ner till -17 så är det OK. Men slasket är lite farligt, för broddarna halkar av, och det får ju egentligen inte hända.


Road trip i Europa (eller vilken tur att detta är en långsamblogg!)

Eftersom jag uppdaterar så långsamt. Det ska ju handla om hundar och/eller träning, men nu är det mest jag som tränar. Egentligen borde coachen Zlatan skriva om hur han tränar mej. Men han har rullat ihop sej i en fåtölj, och då stör man inte honom med oväsentligheter.

Rondellhundar finns i Frankrike också:

Rondelldalmatinrar

Rondelldalmatinrar

I morgontimman simmade den här krabaten i Ardèche:

Hamsterlik gnagare, vi tror att det är en Bisam.

Hamsterlik gnagare, vi tror att det är en Bisam.

Sedan fick den här lille gynnaren posera. Detta är bilden där han ser gladast ut.

Västgötaspets övergiven på stubbe vid Ardéche.

Västgötaspets övergiven på stubbe vid Ardèche.

Okej, närbild också:

Lilleman på stubbe.

Lilleman på stubbe.

Roadtripen fortsätter, är inte denna vyn bekant?

Pont d'Arc

Pont d’Arc

Redan för 35000 år sedan fanns det människor här, och de gjorde väggmålningar. När en väggmålning blivit 35000 år gammal så kallas den inte för klotter.

Ardèche (river)

Ardèche (river)

Kalle spejar, finns det några grottmänniskor kvar?

Kalle spejar, finns det några grottmänniskor kvar?

Kalle hade munkorg (med sej).

Har inte sett så mycket skyltar någonstans om att hundar ska ha koppel. Har inte heller sett så mycket lösa hundar. Tex kom två lösa schäfrar galopperande mot Kalle. Men de kom på att de nog hade annat att göra…tack och lov. De lär ha blivit övertalade till detta av Kalleponken…

201212192038 copy

Vad är vackrast? Plågad fotomodell eller utsikten?

Zlatan har tränat sin franska…eller snarare tränat att kunna vara tyst, även på franska. Det låter så fint!


Långkalsongernas återkomst.

Långt in i garderoben låg de, tvättade och förvarade för att inte plockas fram innan höstkylan slog till.

Men när termometern visade 11 och regnet piskade mot rutorna när det var spårdags, ja då fick de väckas upp ur sin sommardvala.

När vi kom till skogen var den helt nytvättad och solen sken.

Zlatan fick gå först, han var sugen, drog på fint i sitt nya spårhalsband, han verkar gilla det. Han väjer lite vid bäckarna men plumsar över fint. Efter ”den stora stenen med kontrollen” så kom han av sej. När han stack upp för en brant där jag fick släppa honom och använda både händer och fötter för att komma upp så förstod jag att han var lite off. Men där uppe hängde det en snitsel i en pytteliten gran. Hm. Kan det vara den gäckande baj-snitseln som vi inte hittat? En varningssnitsel som Konny hängde upp när Kalle pluppade i Bruno’s spår. Jo, det var det, Zlatan fattade galoppen och bajade brevid. Sedan tillbaks igen och på spåret var vi!

Han har blivit lite bättre på att engagera sej i apporterna. Den sista av de små tog han till och med och höll i munnen med seger vinkel på nacken. Man kan undra vad han och Bruno suttit och småpratat om när vi lade spåren…Men att nämna ordet godis räckte för ett villigt överlämnande.

Spårdragning i blått.

Sedan Bruno. Han fick ett långt spår med många apporter. Den enda svårigheten som jag planerat var att lägga apporten exakt när jag råkade stå när jag kom till rätt antal vänsterben. Så det var riktigt bra gjort att bara tappa bort en. Han var glad Bruno, han behövde det efter gårdagens åska. (Bruno är i grunden skottfast, men ett fyrverkeri som fyrades av lagligt(!?) helt utan förvarning ändrade på det. Lång väg tillbaks efter en sådan händelse. Så när det åskar riktigt häftigt, som det gjorde igår, då blir Bruno en liten rädd hund.) Så han fick jobba av sej och det gjorde han snyggt.

Kalle har jag inte spårat med på ett tag. Han kunde vara lite halvslapp på att ta apporter. Men nu när jag skulle ta emot så höll jag på att sätta mej, han är ju 10 meter före mej, men det ser faktiskt ut som om han kommer tillbaks i ett enda skutt! Jag var glad att jag inte blev skallad! Otroligt, husse har jobbat med detta, det märks. Skickligt att träna in ett hopp också:-). Kalle har sånt kroppsspråk, hela han ser ut som en stor nos när han spårar. Och han har att göra. Han ska nämligen passa på att spåra vilt samtidigt som han personspårar. Det är jobbigt till och med för Kalles grandiosa kran. Vilt dofterna tränger djupt ner i hjätrnbarken, godisätar reflexen finns kvar men kampa med snör kong är undanträngd. Lite disträ…

Bruno fastnade inte på bild idag, men det gjorde Zlatan och Kalle. De har författat bildtexterna själva:

Jag kan titta åt alla håll utom mot den där lilla svarta saken som matte håller i. Den får jag ändå aldrig leka med.

Gräs är gott…när man inte får något annat. Det är nog bra kras i den där lille svarte, om matte någon gång råkar lägga den på bordet eller någon annat ställe som också räknas som golv….Då ska jag kras-springa med den…

Har det varit en älg på kullen?

Vem är det som traskat i träsket?


Det var Bruno, Kalle och Zlatan.

Som spårade i söndags. Eftersom sports-tracker har brakat ihop så blir det ingen spårkarta, ännu.

Bruno fick östligaste området. Jag placerade 10 apporter i spåret och sade till Eva att det är duktigt om han kommer tillbaks med 7. Man vill ju inte att de ska bli slappa…Han hade plockat 6 st, det var bra gjort med tanke på placeringarna. 2 m eftrer apport 8 korsade ett rådjur spåret när jag lade ut det. Så nu kunde Eva studera Brunos taktik. Han kontrollerade 1/2 m åt vänster (där den kom ifrån) och 1/2 m åt höger. Sedan vanliga spåret igen. Gullegris!

Zlatan fick spåra i Hurtta neopren neonfärgat för stort men behagligt mjukt och brett halsband. Efter gick jag med långt koppel. Det är han van vid gillade han menar jag. Han hittade alla sina apporter. Han nyper snabbt i dem, jag berömmer och belönar men han bryr sej knappt om det och godiset (köttbulle korv, han äter men är inte helhjärtad). Liggtiden var kort, ca 30 min. Han gjorde en ”tapp” ögla i slutet när spåret vek åt vänster så ringade han åt höger, i vindriktning, mot träsket.

Kalle hade husselagt spår. Han genade i spåret när han fick vittring, vinden var hård så han fick vittring på färskare spår. När han förstod att han genat så ville han bakspåra för att ta en apport (här har vi en med helhjärtat godis sug…) men det fick han inte. Riktningen ska vara framåt i spåret.

Dagens outfit, klöverblommor och blader.

Till något helt annat. Är man egenkär om man har druckit i ett bra vattendrag, markerar vattendraget med en elegant drill och vid nästa besök (efter ytterligare ett varv på joggingslingan) börjar med att njutningsfullt inhalera sin egna lämnade arom från 18 minuter tidigare istället för att dricka?

Mot älg är han inte så bra som jag trott. Hyfsat passiv i dagens möte med en ko och 2 kalvar, jo han ville ju till älgarna men inte ville han mota bort dem. Snarare valla in dem, de är ju på rymmen…Att kon kom emot honom efter att han bjäffat (obs, en gång. För er som träffat Zlatan så förstår ni att man kan förvänta sej mycket mer…) var han bara nöjd med, det var ju typ rätt håll…kanske var bjäffet ett lockrop? Kom kossera kom…tack och lov kom mamma älg på andra tankar ca 8 meter från oss och girade ut i skogen. Pust.

Hur som helst är det en härlig skogsslinga, får väl ta med en gastuta nästa gång och skrämma bort dem!


Spår…

Idag fick jag faktiskt med alla hundarnas spår i min sportstracker! Zlatans dessutom både det lagda och det han gick.

Samtliga spår dokumenterade, men bara på Zlatan har man ett litet facit, hans krumbuktande före vinkeln syns. Vinkeln tog han i en liten ögla, men det syns ju inte eftersom jag stod still.

Det var lite torrt och vindigt, som förra gången. Liggtid Zlatan ca en timme, Kalle två timmar och Bruno mittemellan.

Zlatan försökte verkligen få slippa selen. Jag vet inte hur mycket den påverkar honom, får nog testa det. Spårade ok, behöver bli mer intresserad av pinnarna.

Här sitter jag vid min pinnskörd.

Jag är inte bara söt, jag är spårhund också!

Bruno fick lite vinklar och 10 apporter. Han plockade många, men den som låg i ett djurspår (litet klöv-avtryck) bredvid en stor sten, den letade han länge efter.

Mina pinnar.

Jag är inte bara spårhund, jag är söt också!

Kalle var ivrig. Att gå med honom efter Zlatan var som att byta till en liten älg.

Jag gillade mest själva spåret idag, men efter ett tag så började jag ta pinnar också.

Jag är inte bara en söt spårhund, jag är en spårälg också!

När man fotograferat klart skrytbilderna så är det ”varsågod”:

Jag behövde inte höra varsågod, jag var redan på väg i alla fall, måste se om matte har något gott i handen…

Hörde jag varsågod? Köttbulle, fort!

Var det varsågod jag hörde? Godis godis vill jag ha…

Dessutom:
På midsommardags promenaden i Plomhult hamnade Kalle öga mot öga med ett vildsvin. När hon flydde iväg över åkern så ville han efter…


Analyze this…

En lördageftermiddag med spår och fika i skogen.

Börjar med Kalle, han var nog sugnast, har ju inte spårat sedan operationen.

Kalles spår.

Upptaget analyserar han en stund, det går mer på diagonalen än vanligt. Sedan hoppar han över 1:a pinnen som låg i träskmark med torrt gult gräs. Resten av spåret är lagt med tanke på underlaget, tassen är ju läkt men det har inte växt ut päls ännu. Sista vanliga apporten låg 1 meter före bäcken, den tog han. Slutet var inte långt borta, men det hittade de inte.

Här är det missade slutet.

Men Kalle var lycklig och trött efter spåret, och vad kan man mer begära? Det är ju så härligt att han är igång igen.

Ormbunke på sten.

Bruno fick en specialare, i dubbel bemärkelse…Att ha Kalle som biträdande spårläggare, det har Bruno haft förut och uppskattat. Men denna gång tryckte det på lite för den biträdande spårläggaren, Kalle kunde inte hålla sej utan lämnade en lämning. Det var ju både oväntat och oönskat. Men händig och rustad hundägare tänker plocka upp bajen med sin medhavda påse. Tyvärr var påsen försedd med ett allvarligt konstruktions fel. Den saknade nämligen botten… Om jag inte kan avlägsna den så får jag väl varna för den, tänkte Konny och hängde upp en snitsel som markerade denna oavsiktliga svårighet. För en hund måste det ju vara som att sätta en stingpinne på en neutronbomb. Men det var ju inte bara Bruno som skulle varnas.

Kanske var det därför som även Bruno uppvisade en viss okoncentration.

Och vad hittade lille Zlatan på då?

Det funderar jag på. Fortfarande. Analyze this matte, hahaha.

Det var med skräckblandad förtjusning som jag såg fram emot att se vad gps:en registrerat av Zlatans spår. Men den tiltade ur, det finns tydligen gränser för vad en enkel telefon gps ska klara och nu blev tydligen alla gränser sprängda. Så jag har ritat ur minnet.

Spåret börjar som ljusgult och slutar i nästan rött.

Upptaget från sidan, jag tror att han är på, men han var okoncentrerad redan från  start och hamnade nog lite snett. Han följer spåret hjälpligt men vill ut mot kalhygget vid pilarna i övre vänstra hörnet. Eftersom vegetationen knappt släppte igenom en västgötaspets med sträckta ben, så antog jag att Eva inte ålat sej där utan stod tråkigt kvar. Han tar spåret och plockar pinne 1 och 2. (Antagligen nr 2 och 3…). Sedan lämnar han spåret helt utan tvekan marscherar han rakt västerut och går rakt fram och nyper pinne 3!!!! (Antagligen nr 1…). Jag känner mej lite knäppt på näsan och bestämmer mej för att nu får han gå precis hur han vill, utom tvättäkta bakspår. Och det gjorde han minsann… Ut på kalhygget, över leriga traktordiken och genom ris. Sedan in i spåret. Knallar förvånat över platserna där pinnarna legat, oj, det var inget där nu, konstigt…. Och hela tiden bestämd. Till nästa pinne och sedan bestämt ner i träsket. Törstig. Cirklar och snurrar lite söderut. När de ringer efter oss från samlingsplatsen och Zlatan åter står i träsket och dricker, då tänker jag att det är dags för ett avslut. Ett litet fusk eller bara traska hem?

Zlatan knäckte gps:en, den ville inte vara med längre!

Jag är inte den typen som egentligen tycker att hundar kan misslyckas i spår eller att de behöver ständigt ”lyckade” resultat. Men Zlatan är så färsk och jag tänkte att han kanske nästan glömt varför han var ute i skogen…så jag gjorde en förflyttning, lät honom ta upp spåret nära slutpinnen och så fick han hitta den. För att han kämpat så!! Det är däremot en egenskap som jag uppskattar, att man kämpar och inte ger upp, trots att det tar emot.

Det är extra bra att hitta den långa pinnen, då får man särskilt mycket godis, och så får man leka också.

Matte tycker att jag är söt. Och komplicerad.

Han kan ha blivit störd av att han visste att han missat en del av spåret. Det var min initiala tolkning. Men varför då ut på kalhygget? Intresserad av ungefär samma del av skogen som  bringade Bruno ur fattningen? Vinden var ostyrig och goda viltdofter kan säkert spridas lite hur som helst. Det är svårt att veta om han ”stack västerut” för att komplettera spåret eller om det var för att sniffa på vilt och råkade komplettera personspåret som av en händelse.

Nästa gång får han göra direktpåsläpp. Kanske ska det vara tätt mellan apporterna också, så att den belöningen nyper tag lite bättre. Han är mer intresserad av att spåra än att ta apporterna och jag vill ju att han ska vilja ha apporterna, för då vet jag vad han spårar efter.

Med tanke på hur trötta båda hundarna fortfarande är, så kan det ju helt enkelt varit tuffa förhållanden. Det kan vara svårt för oss att avgöra vad som är besvärligt för hunden.


Spårning i sol, vind och 12 plusgrader.

Tur att vi båda två tog extra tröja. För trots att skogen läar så var det inte någon sommarvärme. Men vem behöver det när man spårar? Inte Zlatan och inte Bruno, i alla fall! Så då var vi människor också nöjda.

Spåren var ganska långa, med 8 apporter och slut. Jag ska börja ”klocka” Zlatan för det är intressant att se om det verkligen går långsamt, han går ju nästan aldrig ”fel”. En behaglig upplevelse att gå bakom honom kan jag säga, när jag tänker tillbaks på mina andra ettåringar. (Förutom Kalle, han har också ett bra tempo, särskilt som ung var han ”försiktig”).

Under liggtiden hetsåt jag en tiobitars sushi, var vansinnigt hungrig. Hade inte fisken varit död, så hade jag bitit ihjäl den.

Ca en timme fick spåren gotta sej.

Den här bilden kommenterar sej själv. Stark sol, västlig stark vind.

Jag tänkte släppa på Zlatan från sidan, men jag hade inte hjärta att slita honom ifrån spåret, hade fått släpa honom eller lyfta honom, han hade ju spårat hela vägen från samlingsplatsen. Sedan tuffade han på som ett litet strykjärn. Nöp förstrött i pinnarna, så jag fick peppa honom. En köttbulle bit och spår igen. Det är intressant att han har sånt fokus men inte drag. Han gillar att spåra, för annars hade han hittat på annat som också är roligt att göra i skogen…men han tramsar inte utan jobbar vidare. Så den ”synbara arbetslusten”, mätt i intensitet har inte med intresset/”faktiska arbetslusten” att göra. Utan kanske med hur balanserat temperamentet är. På slutet kom vind, mer lyft näsa och mer drag. Det var även första gången han tappade bort sej lite. Han samlade ihop 7 av de 8 pinnarna.

Nöjd noggrann Zlatan.

Bruno hade en skarp 90 gradare och korsade en traktorväg och en bäck. Men det är inga svårigheter. Jag lade apporterna med 60 vänsterbens mellanrum. Utom en gång, för det var när jag sneddat in i lite blåbärsris. Så då blev det längre mellanrum, jag lade apporten några meter utanför. När Eva och Bruno kom tillbaks så berättade Eva att just i blåbärsriset hade han letat länge. Så antingen kan han räkna till 60 vänsterben eller så tror han att jag alltid ska jä___s! Hur som helst, han tog också 7 pinnar.

Nöjd rutinerad Bruno.

När vi lämnade bilarna för att lägga spåren så var det knäpptyst. Inga pip, skall, vrål, gnäll, yl eller annat läte. Det tyckte vi var duktigt av dem.


Zlatans första födelsedag.

Hur har din födelsedag varit, Zlatan?

Zlatan: Jag började dagen i sakta mak. För att sedan varva ner, det blev nämligen hundgården för mej och Kalle när matte var ute på ärenden. Sedan bättrade sej saker och ting betydligt. Märgben, mums. Födelsedags presenter! Två nya flytleksaker, istället för den förstora bollen som jag nästan drunknar när jag försöker ta. Och en grisleksak som världens snällaste granne kom med. Det gör inget att hon tror att jag är en gris, hon är underbar ändå!

Jag och mina nya mackapärer.

Sedan blev det tyvärr sämre. Selen åkte på. Det hjälper inte att imitera rabiessjuk hund eller spela död. Matte verkar inte se hur jag lider. Och ännu värre, blir dessutom inlyft i bilen! Med den gamla trötta kommentaren: -”Tur att du är bärbar…” Som om man inte hört den förut. Men jag fick sitta fram med bilbälte och kunde se alla vi mötte, det förbättrar saken något.

Och dra åt skogen, åker vi inte till joggingrundan. Man måste tydligen arbeta till och med på sin egna födelsedag. Varmt är det också, och inte en enda joggare eller hund att jaga.

Men strax skulle lyckan vända sej om och le mot mej igen. Hem till boningen för kvällsmat och sedan en visserligen otäck resa men till himmelriket. Hos gammelmatte och gammelhusse finns många goda dofter. Och många spännande saker, i lagom höjd så att man når…Och så finns Skrållan. Mattes gamla docka, från innan hon ens visste vad en västgötaspets var, satt i en stol och stirrade. Det tog ett tag innan de fattade galoppen. De trodde att jag skällde på en katt. Men matte listade ut vad det var. En ”skrålla” som satt i en barnstol och stirrade på mej med sina stirriga ögon. Urk. Matte gick fram till den äckliga dockan, så jag gick efter. Innan vi skulle gå hem så sprang jag och gav skrållan en tryckare i magen. Där fick hon. Matte muttrade något om MH och juni och ”hur f_n ska det  gå”. Men bara matte låter mej hjälpa till, så ska hon nog klara det!

Nu hägrar sömnen.

Ett år och mästare i mindfulness. Kolla bara här hur det går till när ett märgben ska avnjutas.

Man ska börja med att titta på läckerheten. Och dofta. Här studerar jag den kobensvita benbiten som doftar så in i märgen gott…

Känn efter med tungan. Ytan är både hård och sladdrig på samma gång. Och hal.

Leta gärna upp någon att trycka märgbenet emot, tex en påflugen fotograf.

Mmmmm…………

Har du en rottweiler, lägg dej framför honom, så att han känner sej trygg.

Kolla då och då hur långt han kommit med sitt ben. Om det mullrar är han inte färdig.