Gråborg
Denna 230×170 m stora borg, byggd vid 300-talet och storrenoverad på 1100-talet.
Ismantorps fornborg
Med arbetarnas sorgsna ”Båd´stat och lagar oss förtrycka vi under skatter dignar ner” till det frejdiga ”Vi skjuter våra generaler och sjunger broderskapets sång”, i ett vagt utklingande från gårdagen, styrde vi hybriden till Ismantorps fornborg.
Men först en avstickare till den strandade valen. En liten knölval som mötte döden, ev pga svält, i den livfattiga Östersjön.
Vägen till borgen var kantad av sippor.
Flocken ska hållas ihop.
Husse visar Zlatan hur man startar en drönare. Det hjälpte inte. Ni som känner Zlatan vet vad jag menar.
Här finns plats för drönarfilmen:
🚁
Tills dess lite posering:
Ett fd boningshus, ett av de ”finare”.
Sedan letade vi upp den nionde utgången. Men vi gick inte ut genom den, inte redo för dödsriket ännu.
Det var inte detta praktexemplar heller, som stod och väntade i vägkanten tills hybriden kom rullande.
Vänster-höger, vänster-höger, se åt båda hållen, sådär ja, nu är det säkert.
-”Många rovdjur på vårt blod sig mätta
men när vi nu till vårt försvar,
en dag en gräns för dessa sätta,
skall solen stråla lika klar.”
Polarexpedition till Gränna och Hornborgasjön
Det blev för expeditionens tema passande svinkallt. Och snö!!!
Bra för mej, jag är nämligen polarhund. Det är bästa sättet att lyckas med en polarexpedition, är att ha polarhundar som jag.
Det var en lycklig överraskning att kunna ta ett snöbad!
Vi var på väg till Gränna Museum för att se på utställningen om Andrées vätgasballong. Och Axel Stakes nyhittade foton. Jag såg att Konny plockade med sej teleobjektivet. Det är varken smidigt eller behändigt.
Axel Stakes foto på bygge av ballonghus.
När de slutligen bestämt sej för att ge upp ballongfärden och landa. Slädarna ska packas och utrustning räddas. Ballongen är fortfarande ganska stor, det behövs nog inte så mycket vind för att den ska kränga till. Nils Strindberg plockar fram expeditionens kamera utrustning och fotograferar. Jag funderar en hel del på hur det känns att föreviga detta ögonblick.
Kameran med stereooptik, som skulle vara lätt, hållbar och smidig. På ovansidan av kameran kunde man ställa in datum, klockslag och väderstreck, för instämpling på filmen. När de hittade filmbehållarna efter ca 30 år så var de blöta. Men det fanns information kvar i filmen som en fotograf lyckades hitta en metod för att framkalla.
Om det inte var med livet som insats så skulle jag gärna driva över polarisen i en tyst ballongfarkost.
Det är en väldigt fin utställning de har på Gränna Museum. Mycket av utrustningen och kläder är bevarat. Och så dessa suggestiva fotografier.
Man blir hungrig i kölden. Tack och lov för polarutrustad husbil, med gasolkök där en lyxig lunch kan tillredas.
Vi då? Undrar några i bakgrunden.
Lite kaffe på det. När de kokade kaffe i Örnen så ville de ju inte antända vätgasen i ballongen. De kokade sitt kaffe i ett primuskök som dinglade 8 meter under korgen. Det tog 18 minuter enligt Andrées anteckningar.
”-Hur långt är det till Hornborgasjön?” Där kom förklaringen till teleobjektivet. På radion hade de sagt att där var 9000 tranor, ovanligt tidigt i år.
Här kommer våra bilder på tranor, de flesta har Konny tagit.
Nordkap juli 2014
Vägen dit
Vi tog det lugnt.
Zlatan fick stå still ett ögonblick och se ut som om han beundrade utsikten.
Föga anade vi att dimman var på väg in.
Renarna spankulerade som de ville, även här.
Nu kör vi rakt ut mot världens ände…
Och så landade vi, vi var på en annan planet! Ett annat ljus, en annan luft, fantastiskt.
Tälten var estetiskt utplacerade. Husbilsparkeringen var inte lika tilltalande.
En av de maffigare platserna att ställa sitt tält på!
Inträdet var 500:-. För det hade man fri parkering i två dygn samt fritt tillträde till souvenir shop, resataurang och museum.
Tjock tjocka!
Dimman sänkte temperaturen från 25 till 8 grader.
Här fanns räcke, som man kunde luta sej mot.
Dimma framför midnattssolen. Det var ingen vanlig dimma, det var regndroppar som hängde i luften!
Midnatt
Vi frågade en svensk servitris (många som jobbade där var svenska) när dimman kunde tänkas spricka upp. Svaret blev ”om en vecka kanske”. Med andra ord kom vi i värsta dimmsäsongen.
Drömmen fortsatte
En av renarna. De hittade tydligen mat i denna rättså karga omgivning.
Raggig sommarpäls!
Ingen höjdrädsla här!
Den lilla lilla knaggen på andra sidan, dit ska jag!
Vi hade väl tur, någorlunda dimm fritt dag nr 2.
Jadå…
Klippan sträcker sej 600 m över vattenytan.
Bakom molnen kan man ana spetsen på öns nordligaste udde. Nordkaps klippan är inte nordligast, men den är mest spektakulär!
Foto från lill-semester i småland
Singoallas grotta. Här gällde det att hålla balansen!
Själva grottan är under stenblocket. Viktor Rydbergs roman har gett namn åt skapelsen, för hans huvudperson ska ha bott i grottan.
Lille Mickel ute och går.
Ett skogsparti i Älghult som kallas Ravinen. Där fick vi syn på räven som är lite ”utzoomad” ovan. Efter besöket i själva Ravinen så tog jag en liten avstickare ut i skogen och råkade då stöta upp en orre eller tjäderhöna, som flög iväg.
långsambloggen ringlar vidare 