Rottweiler och Västgötaspets.

lokalt

Bild

Frostnupet Lerkil

2015nov21_00062015nov21_0006 copy

 

 

2015nov21_00152015nov21_0015 copy

 

 

2015nov21_00162015nov21_0016 copy

 

 

2015nov21_00202015nov21_0020 copy

 

 

2015nov21_00292015nov21_0029 copy

 

 

2015nov21_00422015nov21_0042 copy

 

 

2015nov21_00522015nov21_0052 copy

 

 

2015nov21_00542015nov21_0054 copy

 

 

2015nov21_00602015nov21_0060 copy

 

 

2015nov21_00632015nov21_0063 copy

 

 

2015nov21_00692015nov21_0069 copy

 

 

2015nov21_00712015nov21_0071 copy

 

 

2015nov21_00812015nov21_0081 copy


En tidig vårkväll

Det har sin charm med en ljummen kväll. Efter vintern är man glad för vindstilla och tillräckligt ljust för att se var man sätter fötterna.

201503191079 copy

De syns inte på bild, men en liten flugsvärm cirklade runt vassanhopningen i trädböjen.

201503191083 copy

Ängen var full av fantastiska dofter.

201503191085 copy

Zlatan har uppnått en ny mognadsgrad, han kan tigga godis ute! Vilket innebär att man kan muta fast hans lille röv i marken, korta stunder. I och med detta, börjar hans liv i lydnad, haha. Eller så får han jobb i Margots diplomat stab. Nej förresten, det var ju den andre Zlatan som skulle börja där.

201503191087 copy

Förra årets vass. 

201503191091 copy

Solen belyser vipporna. Och lite hundsaliv på UV-filtret.

201503191092 copy

I morgon är det solförmörkelse, men det ska regna.

201503191094 copy

Videkissarna tittar fram.

201503191096 copy

Vass i långa banor

201503191098 copy

Konny och Kalle 


Blåsippsbacken med Zlatan

20150318Blåsippor1062 copy

Zlatan, nu är vi ju i blåsippsbacken, kan du hitta några blåsippor?

 

 

20150318Blåsippor1058 copy

Ja, här är en blåsippa!

 

 

20150318Blåsippor1037 copy

20150318Blåsippor1042 copy

20150318Blåsippor1047 copy

20150318Blåsippor1049 copy

20150318Blåsippor1050 copy

20150318Blåsippor1051 copy

20150318Blåsippor1054 copy

 

 


Solen tittade fram, minsann.

Det var dags för Kalle att få träffa sin pappas matte. Pappa Bazco var ju Disa moster till och så ligger det till med släktbanden. Kalle är väldigt förtjust i Carro.

I barnvagnen ligger det två bebisar. Men den ena är väldigt liten och syns knappt;-)

Det blev en sväng i Fjärås, runt bräckan.

20150310Fjärås0992-2 copy

Från vänster. Zlatan, Carro, Smilfinken (Kalle), Meja (syns inte) och Love.

Fjärås Bräcka

Zlatan saknade respekt för det ärevördiga gravfältet, han sprätte omedelbart upp en jordhög.

20150310Fjärås0998 copy

I en glugg mellan träden syntes Lygnern. Åt andra hållet ser man havet. Biltrafiken är avstängd här nu sedan några år tillbaks. Det är härifrån vårt vatten kommer, så det var trevligt att notera att det ser så fräscht ut! Kalle fortsätter att smila in sej:-)


Sunvära OldLadies anno 2015

Sunvära OldLadies anno 2015

För många år sedan spelade jag bandy i Sunvära damlag. Vi segade oss sakteliga upp genom seriesystemet, från div 3 till div 1 som kallades allsvenskan så småningom. När vi vann div 3 för första gången, med målskillnaden 86-4 så råkade vi ut för något som antagligen är unikt. Vi blev inte uppflyttade för vi var för dåliga för div 2! Så det blev att gneta på en säsong till i 3:an. Denna gången förbättrade vi målskillnaden till 90-0. Det var tydligen gott nog, för sedan blev det div 2 för oss.

Väl i div 2 så förlorade vi match efter match. Till sist drillade tränaren Arne in oss i taktiken ”alla försvarar utom Anki” med ett avancerat utstyrnings koncept (vi avlöste varandra för att styra ut motståndarna till hörnflaggan. Mycket effektivt.) Efteråt sade Arne ”-Jag tyckte synd om dägerna, de borde få vinna en match”. Det gjorde vi! Om jag inte minns fel så var det mot serieledarna Tranås. De blev nog väldigt förvånade.

Nu har vi blivit så många före detta spelare att vi kan spela match med två lag. Så i lördags så var det dags för årets omgång.

Lagindelningen var inte så vetenskaplig, men vi försökte få både försvarare och anfallare till båda lagen. Med 21 st spelare så hade vi småmål istället för målvakt och inga avbytare.

201503010803 copy

Vi kallas ”Old Ladies” men vi är fortfarande viga!

201503010846 copy

Kanske borde blivit hörna ibland. Suget att ställa sej i köttmuren har dock avtagit, så det blev inga. Utan domare så är ju sånt lite smidigare.

201503010863 copy

Notera det obligatoriska barnet i snöhögen.

201503010806 copy

Ganska varmt och soligt.

201503010804 copy

Det är inte bara på TV som man inte alltid ser bollen. Som van bandyspelare så vet man ändå var bollen är. Jag har tappat lite av den känslan märkte jag.

201503010824 copy

De vita hade några vassa anfallare!

201503010826 copy

Jag försökte hålla koll på dem.

201503010830 copy

Trötta hemvändare och en lurig ”vit”.

201503010838 copy

Dags att vända?

201503010852 copy

Ingen domare och inga målvakter. Inga frislag. Inga hörnor. Men vid hög klubba gick bollen över till andra laget.

201503010854 copy

Även om det gått 20 år, så har man samma stil. Jag fick tag på samma klubba, den med hål i!

201503010857 copy

”Här vill jag ha passningen” Men vi i röda laget är inte oroliga.

201503010862 copy

Nu är det däremot stor fara, jag som en ensam liten röd mot två vita måltjuvar.

201503010864 copy

En hemåkning och sedan kunde man vara lite mör. Tveka inte att passa någon annan…

201503010866 copy

Det är nog så att de vita Halland vann. Jag höll inte räkning på målen men är rättså säker ändå.

201503010875 copy

Töstiga och utpumpade. Träningsvärken är säkrad, detta är 60 minuter som kommer att kännas i flera dagar.

201503010894 copy

Vem vann? Vi, såklart! De flesta på bilden har slutat sitt aktiva bandyspelande efter 1994. Inget i min utrustning är nyare än så.

Tack Morsan för att du tog alla korten! Vi har inte stor publik, men vi har den bästa publiken! Det är det som räknas.

201503010914 copy

Smörgåstårtan var så snygg att den måste få en egen bild. Den lär ha varit god också!

Sedan gick kvällen över i nästa fas. Där OldLadies drog sina rövar historier om hjältedåd på bandyplanen och annat som med hjälp av årens gång vävts in i ett hälsosamt rosa skimmer.

Tack för en oförglömlig tillställning alla nya och gamla OldLadies kompisar. Vi ses igen nästa år!


Klippor i mulet väder.

Hundrundorna;

Zlatan och jag gick ner till Stendälden (gammalt täljstensbrott). På andra sidan ”vattnet” kan man se en liten stenstuga, om man tittar noga.

Untitled_HDR2 copy

Untitled_HDR3 copy

Kalle trånade efter sprängningsarbetarna, men ingen kom och klappade honom. Annars brukar han vara lite av en ”klapp-magnet”.


Som två skuggor gled vi igenom Lerkils mörka kvällsdis.

Lerkils fotbollsplan3 copy

Fotbollsträning i Lerkil

skog, zlatan, freja0378 copy

En pöl i Lerkil. spännande kväll:-)


En vinterdag på Kilanäsan

Slaskigt och halt, varje steg får planeras noga på de hala klipporna. I alla fall om man är tvåbent. Min fyrbensdrivne följeslagare är bättre anpassad. Men även han funderar på vägval. Praktiskt för mej, med en liten vovve som väljer smidigaste vägen!

Zlatan på sten i hamnen.

Zlatan på sten i hamnen.

Att jag gick hit överhuvudtaget var för att dimman var så fin. Men som vanligt när jag tar fram kameran, så började det blåsa och den fula solen kom fram iställlet.

Kall sol.

Kall sol.

Nu är det nog bäst att kolla in var matte tog vägen.

Nu är det nog bäst att kolla in var matte tog vägen.

På Kilanäsans högsta punkt.

På Kilanäsans högsta punkt.

Zlatan

Zlatan

Nu hade jag trampat i vatten till knähöjd några gånger och tyckte att det nog fick räcka med frisk luft för den här dagen. Men kråkan som badade i hamnen, den fick mej att plocka fram kameran igen.

Kråka som lättar.

Kråka som lättar.


Ibland är det de små stunderna som räknas

Kalle

Kalle

2013-10-15 18.18.38 copy

Zlatan

2013-10-15 18.23.11 copy

Kalle och Konny

2013-10-15 18.25.27 copy

Arken i skymning


Spår…

Idag fick jag faktiskt med alla hundarnas spår i min sportstracker! Zlatans dessutom både det lagda och det han gick.

Samtliga spår dokumenterade, men bara på Zlatan har man ett litet facit, hans krumbuktande före vinkeln syns. Vinkeln tog han i en liten ögla, men det syns ju inte eftersom jag stod still.

Det var lite torrt och vindigt, som förra gången. Liggtid Zlatan ca en timme, Kalle två timmar och Bruno mittemellan.

Zlatan försökte verkligen få slippa selen. Jag vet inte hur mycket den påverkar honom, får nog testa det. Spårade ok, behöver bli mer intresserad av pinnarna.

Här sitter jag vid min pinnskörd.

Jag är inte bara söt, jag är spårhund också!

Bruno fick lite vinklar och 10 apporter. Han plockade många, men den som låg i ett djurspår (litet klöv-avtryck) bredvid en stor sten, den letade han länge efter.

Mina pinnar.

Jag är inte bara spårhund, jag är söt också!

Kalle var ivrig. Att gå med honom efter Zlatan var som att byta till en liten älg.

Jag gillade mest själva spåret idag, men efter ett tag så började jag ta pinnar också.

Jag är inte bara en söt spårhund, jag är en spårälg också!

När man fotograferat klart skrytbilderna så är det ”varsågod”:

Jag behövde inte höra varsågod, jag var redan på väg i alla fall, måste se om matte har något gott i handen…

Hörde jag varsågod? Köttbulle, fort!

Var det varsågod jag hörde? Godis godis vill jag ha…

Dessutom:
På midsommardags promenaden i Plomhult hamnade Kalle öga mot öga med ett vildsvin. När hon flydde iväg över åkern så ville han efter…


Träningspartnern

Trots att vi motionerar tillsammans så har vi olika saker på våra agendor!

Min agenda är:

2 varv, jämnt tempo (trav på Zlatan är lagom…) inte krocka med någon…Inte trampa på Zlatan.

Zlatans agenda är:

Leverera markeringsdrill när tillfälle ges men på favoritställena får man bjuda till lite extra, dvs ta risken att matte fortsätter springa. 

Säga till ORDENTLIGT om fi dyker upp bakifrån (det finns konstigt nog snabbare joggare än matte, de borde skämmas…)

Ryta till på ofina hundar. Särskilt gapiga små terriers. 

Pipa och gny inbjudande på söta hundar.

Ibland har man tur, för det finns hundar som är lösa och kommer fram och hälsar fast de inte får. Dessa hundar är vanligtvis lydiga, men jag är ju så oemotståndlig så att de går ur hand, så att säga… Man får vara snabb, de har husse eller matte hack i häl. Toypudel eller Lagotto, jag är lika glad för vilketsom!

Häromdagen fick jag nog av selen. Jag hatar selen. Jag vill inte ha sele. Med sele går jag inte en meter. Sele kan hon ha själv!! (Dessutom, selen får inte hänga i hallen. Då blänger jag elakt på den och nu har den fått flytta ut i bilen. Ha.)

Här står jag vid en av de mest betydelsefulla markeringsplatserna. Och vid detta tillfälle hade jag lyckan att få stanna till, för matte ville ta kort.

Den som inte tror att en hund kan ha en agenda tror fel. Åtminstone om hunden är västgötaspets.

Trots våra något divergerande mål med träningen så sammanfaller stora delar. Zlatan gillar också att sträcka ut, under förutsättning att det sker utan sele! Känslan av att bli syresatt i allt från tåspetsar till öronsnibbar är gemensam!


Avslutning på förberedande lydnadskurs

”-Ni ska visa upp två moment.” Ordern från hundfröken var solklar. Så tittade hon ut över gruppen, fick syn på Zlatan som satt och petade sej i navlen, och blev nödgad att korrigera. Det behöver inte vara riktiga moment, det räcker nästan att de gör något över huvudtaget, något litet, litet…:-)

Så jag satte Zlatan i hårdträning. Dags att kunna ligga ner, kanske. Visa att han greppat det där med avståndsbelöning också. Så, vi har tränat. Finta ner honom i ligg position, kommando onödigt, han är knappt medveten om vad han gör. Däremot använder jag ”ligg kvar” med förhoppningen att kvar ska börja betyda något. Mycket ljudligt beröm. Lägger försiktigt en godis på ett avstånd som jag hinner blockera, i händelse av tjuvstart…Och ”varsågod”. Ett helt litet ”moment”. Att han ligger kvar vid kraftigt och ljudligt beröm är jag särskilt nöjd med.

Andra momentet, inte nytt, detta har vi tragglat. Själva knuten lossade när vi började med klick för apport i munnen. Det är alltså en svårighet för honom att hämta och lämna saker när han vet att jag har godis. Och det är exakt detta jag vill att han ska göra för då blir det ett lydnadsmoment. Att hämta en sak för att man leker, det är ju lätt. Men en helt annan sak, i min värld. Så mot en utlovad muta, som finns i min vänstra hand så ska han hämta ett föremål och lämna det i min öppna högerhand, även kallad ”handen”. Jag säger ”hämta” och ”handen”.

Zlatan är ganska lättstörd av andra hundar. Och annat med päls som rör sej. En träningsplan för hundar är en fantastisk plats att gå och sniffa på. Ibland känns det som om man skulle behöva megafon och kobjällra för att få en reaktion från den lille Ferdinand. Men det händer att han glimmrar han till! Tex när klossen kommer fram, då han får ställa frambenen på klossen och gå runt runt, då är han koncentrerad! Men det är ett helt shejpat beteende. Och det tycker han är spännande. De andra två små momenten är inte lika shejpade, lite mer av att ”visa”. Så hur skulle det gå?

Det gick med bravur. Zlatan klarade det på samma vis/färdighet som han klarar det hemma i köket. Dvs, ställd inför en uppgift som han behärskade så var omgivningen inte längre en störning! Han klarar alltså hundar som han träffat en stund. Men älg hade nog blivit en för svår störning. Om det inte är en älg han känner:-)

Jag slutar aldrig förvånas över denne hund.

Från att ha kastat i sej maten så petar han i den nu, och ibland äter han inte alls. Jag undrar om det är för att konkurrensen från den glupskaste av de glupska försvunnit, eller om han helt enkelt behöver mindre mat. Hur som helst har vi minskat givan, han kan både tugga och svälja, så han lär inte svälta ihjäl. Han vill gärna äta ur Kalles skål, lite som när han var valp. Men Kalle bjuder inte, han äter snabbt och effektivt och vill absolut inte ha en västgötaspets i matskålen.

Disa och Zlatan på Kilanäsan.

Samma höstdag.


Älgträning

När vi kommer upp till jaktstugan där vi ska träna så är det första jag ser en älg. Den står och mumsar på sly precis bredvid träningsplanen. Vi går ur bilen och Zlatan trumpetar lite som vanligt. Älgen verkar van. Kanske är det samma älg som vi ”träffade” på joggingrundan för några veckor sedan. Utan fjolårskalv isåfall.

Vi knallar runt lite och jag konstaterar att det är en lugn älg som inte bryr sej särskilt mycket om oss. Så vi går in på planen och där får Zlatan vara lös. Han stack mot älgen, inte helt otippat:-) Men där var ju ett staket. Och så kallade jag in honom, och han kom sättande i galopp. Vi kunde leka och träna enkla saker, typ äta godis i snabb  följd… Om vi tränade svåra saker, typ fritt följ, ja då var Zlatan strax hos älgen igen. Så då fick jag kalla in honom och så höll det på. Ett gyllene tillfälle.

Till slut var älgen mätt eller trött på oss, så då kunde vi träna ”ligg kvar med avståndsbelöning” samt ”hämta till högerhanden fast jag har godis i vänster handen”. Paradgrenarna som vi planerat att visa upp på morgondagens happening, dvs avslutning på förberedande tävlingslydnad hos Hundfröknarna.

Pga bildtorka så får en gammal bild på Zlatan i dimma duga. Dimma är mitt favoritväder. Helt orelaterat förutom att han på något sätt lyckas en stund med ”sitt kvar”.


Tredje kursdagen för Zlatan, veterinär för Kalle

Skulle det synas att vi tränat baklängesfot utan snubbel? Klicka med rätt timing? Sätta framtassarna på plattan? Det korta svaret är nej,nej, JAAA!!

Det långdragna svaret är:

Zlatan var stökig och okoncentrerad unghund personifierad. Skällde, hoppade efter de andra hundarna, nosade och pissade på planen. Visade upp en djup okoncentration vid följsamhetsövningarna.  Men, ibland lyckades jag tjoa loss honom från drönar stilen. Det gick även att få igång kongdragkamp, om inte ”grannen” körde med ekorrpip, det finns gränser… Så en del av lösningen är nog att jag ska bli lite mer stökig själv! Ibland. Dessutom är det grymt irriterande med sele. Den hakar upp sej i kopplet och det är helt värdelöst när man ska öva fritt följ. Så nu har han fått på sej Disas gamla rogz halvstryp på innersta läget. Och han har gått med halsen i marken en stund, men jag tycker ändå att det ser ganska bra ut, den sitter löst, han kan inte rymma och den är bred och skön för halsen. Blir nog bra.

Klicka med rätt timing? Det borde vara licens på de där sakerna. Körkort. Och jag har inte klarat uppkörningen. Vi provade hopphindret idag. För Zlatan var det första gången. Hindret var ställt på en höjd som både han och jag borde klara, jag har målbilden klar för mej, hur vi båda flyger graciöst över, och just då klickar jag. Med min högljudda utomhusklicker. Men vem står kvar så stabilt på andra sidan hindret? Det är minsann lille Zlatan det. Som just blev klickad för vägran… Inte ett öga var torrt:-)

Vi har ju tränat hyfsat ordentligt denna veckan. Inte som träningsnarkomaner, men seriöst, dvs minst en gång om dagen, korta pass. Idag ”lossnade” det med plattan. Han stod på den med framtassarna och kunde flytta lite på bakkroppen. Lite stolt över det var jag allt. Men tänkte att det blir svårt att göra om med den störningen som det blir att komma ut på träningsplanen hos hundfröknarna. För att få bästa förutsättning så tog jag med mej hemma-träbiten. Och gissa om han förvånar mej med att ta upp träningen precis på den nivå han var! Helt plötsligt en hund som vill ha kontakt, jobbar för en korvflis, och är koncentrerad! Det var riktigt roligt att se. Och vad man har med sej att hunden själv fått tänka ut vad den ska göra, att det blir en egen drivkraft.

Sedan provade han sin charm på chiwawan Dolly, det gick som förut, hon är inte impad. Alls.

Kalle hade en tuffare dag. Omläggning av bandage utan sedering inne på veterinärstationen. Full av överskottsenergi och ganska stressad. Såret behövde en hel del ompysslig och ”folk” kom och gick. Vi vill inte sedera honom, rädda att han får efterverkningar igen. Men Kalle är mutbar, mycket korv och mjukost blev det. Han tyckte inte att det var jätteroligt men han var snäll och duktig. Nu har bandageringen övergått till ett ”luftigt” vilket är lite oroligare, det ser mycket känsligare ut nu när man inte kan dra ”flex-bandaget” runt.

Även när man ligger i hårdträning så behöver man promenader.

Häromdagen såg det ut såhär i Lerkil:

Före mangroven hade tagit sej...

Han och hon fågel.

Zlatan.

Dikes ren med väg smuts.

Fåglar i träd.

Konstnärligt parkerade grävskopor.

Fåglar lämnar träd.


Lerkilsdeltat

Zlatan beundrar det nya Lerkilsdeltat. Mycket modernare än den gamla bäcken som rann här förut.

Mangrove träden har tagit sej bra. Tänk att de trivs på våra breddgrader.

Kanske tänker kommunen starta en räkodling också?


VA-sanering Lerkil

Redan när vi var på gång att skaffa vårt hus så fick vi höra av banktjänstemannen i Göteborg att kommunalt vatten och avlopp minsann varit på gång i Lerkil i minst tio år och det tar säkert minst tio år till. Och det visade sej att hon hade rätt, med råge.

Nu är projektet igång och Zlatan har varit på inspektion.

Det uppgrävda måste sorteras. Som alla vet som har grävt här så är det mycket sten. Stora maskiner för en liten vätte.

Fyllmassa för att lägga runt ledningarna, ja det tror ja i allafall. Kan även vara för den tillfälliga vägen.

Skulle tro att de lägger igen innan badsäsongen.

Nja, nu var det väl färdig inspekterat. För den här gången.


Hyfsat kallt i Hördalen

Populärt naturområde. Inte konstigt alls och lite speciellt även innan växtligheten kommit igång, för man ser klipporna och trädens strukturer bättre utan en massa grönt som hänger framför…

Trots allt, det fastnade lite grönt i mitt macro igår.

Djupdykning.

När vovven var tillfälligt tyst...

Det dumma trädet hade lagt sej rakt över stigen.


Blå omgivning

Om det är ett vårtecken med tångätande Västgötaspetsar på stränderna, ja då är det ingen tvekan. Då är våren här!!! Eftersom det var snö i luften igår och på marken idag, så kan man ju annars undra.

Tångruskornas skräck

Sippsäsong

Som barn gick jag och tittade efter blåsippor. Med lite tur fick jag se en eller två. De var fridlysta fick jag veta. Så det var något ytterst märkvärdigt förstod jag. Nu bor jag ”granne” med en hel blåsippsbacke, fantastiskt.

Blåsippsbacken har vaknat.


Himlakropp

Den med päls är ingen sten.

En ganska liten stjärna.


Blåsippor


Eftermiddag i dis

Arken 2012-03-26


Mulen Lördagsprommis

Zlatan hade tur, blev klappad av snälla grannar fast han hade inlett med att skälla ut dem efter noter. Fula noter. De hade han kunnat spara till den mytomspunna vildsvinsgalten, ifall han dyker upp.

Fårhagen i Grunsen har blivit väldigt fin.

Var är fåren?

Inga får syntes till.

Däremot hästar.

Utsiktskulle.

Lite bus måste man ha…

Kong i snöre, oslagbart.

Nu var jag riktigt nöjd med min lille Zlatan, flera individer av olka art hade passerats utan att ge upphov till fula ord. Men, ingen av dessa var möte. Möte är svårt…

Disa får bara gå korta rundor för veterinären denna veckan, hade lite ont i tassen. Så vi tittade på jolleövningar i hamnen.

Spännande segling mellan bryggorna. Trodde ni att det skulle bli en jolle på bild, då känner ni inte matte.


Kallt

Eskimåfamilj som strandat

 

Det är bara camparin som fattas, isen är på plats.

Krullig is. Drivis. Imponerande hur vatten och vind kan skyffla runt dessa enorma massor av is. På bara en natt så kan det ligga is så långt man ser eller vara helt isfritt.


Emil

Skum på klippa

Solen i vattnet

Kallt skum

Kallt skum

Sittande man med hundar

Eruption

Våg i vik

Mås och vågor

Den sjunde vågen...