Rottweiler och Västgötaspets.

hundträning

Zlatan och Hedvig tränar spår (1)

Solsken och +5 grader. Bara det att solen inte riktigt trängde igenom, så det var inte särskilt varmt.

Hedvigs spår var mattelagt (Eva) ca 300-350m med lunchen på slutet.

undefined

Liggtid uppskattningsvis mindre än 30 min.

Det var en baggis för Hedvig att hitta sin mat! Väldigt bra motivation och arbetslust på den tjejen!

undefined

Lunch ute, gott!

Zlatan har nyss läkt efter en urinstensoperation. Han behöver träna upp sig lite. Men ett sånt här spår är inte direkt fysiskt ansträngande.

Konny lade spåret, det är bra, så behöver jag bara gå efter och hjälpa till så att linan inte fastnar för mycket. Utan att omedvetet styra hunden. Han hade sele och Disa’s lina. Det gick fint. Sele är ju ändå behaglig tortyr jämfört med tratt tortyr, som han utstått under ett par veckor nyligen.

undefined

Det visade sig att Lilleman var både fokuserad och motiverad. Inte så att han spinner loss av iver, men löser uppgiften.

Nedan spåret i film, men upptaget fattas. I upptaget gjorde han två ”kontroller” där han befäster doften i nosen genom att han drar in lite extra doft vid en specifik fläck.

https://youtu.be/SLQVarfzKlU

Och när han hittade vildsvinsklöven till sist, så var den intressant att nypa i.

undefined

De här hundarna vill nog ut i skogen snart igen!


Majkens första spårträning

Skulle hon gilla detta?

Vi börjar som med valp, matte går iväg, laddad med korvbitar och leksak. Hon har ”drag” så länge matte syns. Sedan kollar hon runt på omgivningen, tillsynes ointresserad. När hon fick tillåtelse, dvs slack i kopplet så letade hon målmedvetet. Hon både spårade och vindade eftersom vinden snurrade lite. När hon hittade mig så fick hon bus eller godis och hon valde godis. Vi upprepade en gång och sedan var vi nöjda.

Det märktes direkt att hon var stolt att kunna hjälpe husse att hitta matte. Självförtroendet steg en kilometer!

Zlatan fick spåra en vildsvinsskånk. Olika falla ödets lott. Men han gillar det. Jag kan konstatera igen att han går två spår, viss prio på skånken men han går även efter spårläggaren.

Zlatan gillar lekbelöning! Kong i snöre.

Nyvattnad och nybelönad, nu självbelöning i mossan.

Freja spårade på rådjur. Det gjorde hon med den hedern, ivrig i starten och sedan stilrent!

Skogen får illustrera Freja idag.

Och Majken, hon gör nog gärna detta igen!


Vildsvinsspår, mattelagt.

Idag lade jag mitt egna spår. Det är ju på gott och ont, hur mycket styr man hunden om än omedvetet? Men kul att se hur han löser vissa problem och nyttigt för mig att se för att läsa honom.

Han började ”som vanligt” med ett väldigt snabbt nostryck ner i mossan och sedan iväg.

För att kolla om han spårar mig eller klöv så använde jag naturliga delare som en sten, en kulle samt ett smalt träd för kontroll. Vildsvinet gick vänster om och jag höger om. Zlatan valde vildsvinet vid stenen och trädet. Men vid kullen valde han mig, men han kollade var vildsvinsspåret gick.

Vid stället där jag lämnade spåret efter jag lagt ifrån mig klöven så valde han vildsvinet utan att tveka.

Framme vid klöven är han inte jätteintresserad, utan vill gärna jaga Kong en stund. Men han kollar till klöven, så att han vet var den är.

Freja var stenfokuserad på sitt spår. Hon lät sig inte störas av den lille kavaljeren som (avundsjukt) fick studera hennes spårstart.

Sedan lite stadgeträning:

Freja håller ett öga på Zlatan.

Efter lite avslutande fotografering lämnade vi skogen till de vildare djuren.


Efter nästan 7 års längtan, idag var vildsvinsdoften för mig! /Zlatan

Vindstilla och 7 plus.

En frusen vildsvinsklöv. Konny lade spåret med start längre ifrån traktorsvägen än sist, samt längre sträcka. Hopp över omkullfallet träd, bäck samt vinkel ingick som svårigheter.

Start.

Liggtid en kaffepaus.

Zlatan fattade galoppen redan när jag tog ut honom ur bilen.

Laddad.

I sitt bekväma spår halsband klev han med bestämda steg mot spårområdet.

Inga andra signaler än att gå mot ”starten” i maklig takt. Zlatan gjorde en undersökning av platsen, fäste lite extra på en fläck innan han började gå. Långsamt. Detta är inte en hund som tänker gå in i ett skadat vildsvin av misstag. Inte slösar han på krafterna heller. Ett par lite större kontrollcirklar och sedan var han iväg. Det långsamma tempot ska inte tas för tvekan. Inget av hindren var något problem.

Framme vid klöven så står han och kontemplerar. Målet är nått och han är djupt inne i sin egna doftvärd. De här goa dofterna som finns överallt och som han bara får låta passera på prommenaderna. Idag var det hans tur att få följa den härliga doften till slut!

Freja skulle spåra efter rådjur.

På rottisvis så brinner Freja av iver att komma i gång!

Det går som smort.

Japp. Där finns en klöv. Kras, loss.

Freja är van och har uthållighet i spåret.

Bra stämning i laget.

Freja har redan börjat drömma om nästa ”jakt”.


Zlatans viltspår premiär

Zlatans intresse för personspår har varit lite lojt, så nu testade vi vilt istället!

En liten fryst rådjursskånk (skänkt av en vänlig jägare) och inget extra blod. Konny duttade med klöven i marken vid den valda starten. På slutet en 90 graders vinkel. Konny använde vinkeln som reträtt ut ur spåret, Zlatan skulle alltså vinkla vänster om han spårade klöven och höger om han tog personspåret. Klöven lämnade han i slutet och då utan pinnen, såklart. Spåret fick ligga ca en halvtimme.

Konny vid starten på spåret. Båda ändarna blir duttade mot marken.

Zlatan som hatar spårsele fick istället sitt gamla tjocka, för stora, spårhalsband som är vadderat och bekvämt. Sitt vanliga långkoppel. Så var han redo.

Vi gick lite sakta just vid starten. Utan kommando intresserade han sig för området och det syntes tydligt när spåret fäste i nosen, han höll kvar nosen en liten liten stund på samma fläck. Sedan började han gå. Eva och Konny var med som publik. Han serpentinade en aning över spåret. Vid ett litet krön kom vinden så att han fick vittring, då höjde han nosen tills vinkeln kom. Vid 90 gradaren tog han vänster utan kontrollåtgärder, vinden låg ju så. Att Konny gått höger där bekymrade inte alls.

Framme vid klöven så tittade han och nosade försiktigt. Han ville inte bita, gnaga eller leka. Så han fick lite godis istället.

Freja som gått viltspår mycket nu fick ett långt spår, också rådjur. Att hon gillar det är tydligt, riktigt ivrig att komma igång! Hon fixade vinklar och väkorsning galant.


Spårskogen med dagens spårpresidenter!

Det har varit som ett litet spårläger nästan, med så många tillfällen på en kort tid. Men inget gott som inte har något ont med sej. Nu dröjer det till nästa gång.

Soligt och vind. Vinden ställde till det mer än vi kunde ana. Jag lade spår för Kalle och Freja. Kalle fick Frejas förra spår och Freja Kalles men med en förbättrad ögla in på det nya området.

Information Kalles film/spår:

00:26 Spårupptag med kort analys.
02:07 Pinne 1
03:13 Pinne 2
03:46 Pinne 3
03:56 Vindar in Frejas spår alternativt Eva och Freja som går till sitt spår.
05:16 Pinne 4
06:00 Avviker från spåret, driver lite vänster.
06:16 Passerar en pinne med ca 10 m marginal
06:40-48 Kliver in i spåert igen, man kan nästan se när han väljer riktning (06:46)
07:20 Pinne 5
08:46 Här ska det ligga en pinne, vi hittar inte den.
10:17 Kalle vill inte hitta slutpinnen, går rakt över med hög näsa. Det var en nyklippt pinne, kanske godtog han inte doften, det ångar ju bort fukt från den, kanske följer det med vittring då. Eller så var han trött.
Sedan blev det köttbulle lek, då var han pigg:-)

 

 

20150408spår1417 copy

Utlagda pinnar. De små har torkat i grovköket i flera år, slutpinnen är helt färsk.

20150408spår1429 copy

Kalles inhämtade pinnar. Den täljda och den lille knottrige saknas.

20150408spår1427 copy

Kalle glassar i solen efter spåret.

 

Zlatans spår fick vinden som en faktor på ett oväntat sätt vid hans upptag. Allt syns på filmen. Men vad ser vi? En hund som vittrar efter spårupptaget eller en hund som bakspårar och sedan får vind på slutpinnen? Eller en hund som känner vittringen från både spårläggarens start och slut samtidigt?

Jag kan konstatera att när spåret var slut, så gick han runt en hel del i det området igen, för att reda ut dofterna tror jag.

Eftersom YouTube vill ha kortare filmer än 15 min så har jag kapat mycket där han ”bara går mellan pinnarna” dvs det man vill att han ska göra, och sparat sådant som är intressant för att lära mej läsa honom.

00:13 Jag tror att Zlatan har spåret fast åt fel håll.
00:24 Zlatan vindar. Vinden driver ganska kraftigt från kullen på andra sidan bäcken.
00:32 Zlatan är inte klumpig, det är jag som har stannat.
00:33 Jag tror att han bakspårar och försöker vända honom, 2 ggr.
01:21 Jag ger mej, han är så tvärsäker. Jag tänker att han får följa spåret ut till vägen och då förstår han att det var fel. Och därefter göra nytt upptag.
02:07 Här stannar jag, för över huvudet på Zlatan hänger en orange snitsel. Vi har hela tiden gått spikrakt mot slutet i spåret. (jag har klippt bort en minut av detta, så det var ju inte något kort avstånd) Nu väljer jag mellan att avsluta spåret (tråkigt) eller att ta upp det på nytt. Eva hade nämnt en rishög så jag tyckte att den kan vi prova.
02:35 Nytt spårupptag vid känd rishög.
03:23 Går över vägen 1
04:12 Pinne 1 (från 6/4)
04:47 Pinne 2
06:05 Pinne 3
07:50 Går över vägen 2
08:44 Zlatan ändrar sej? Sätter nosen i vädret i tre väderstreck, ser utstuderat metodiskt ut.
-träsk-
12:38 Pinne 4
12:49 Pinne 5
13:17 Pinne 6
13:35 Slutpinnen funnen från rätt håll! Slutet gott, allting gott!!

20150408spår1418 copy

Zlatans pinnar i Panflöjtsformation.

20150408spår1443 copy

I Z-formation, allt för att förvirra ögat. Den vita pinnen kan förklaras genom att den tappade barken i själva hanteringen. Den tjocka täljda, ja det är nog pinne nr 1 och känns igen från föregående blogginlägg.

20150408spår1441 copy

Men jag kan lämna den ifrån mej mot en köttbullebit. Min hjärna är full av olika avancerade prioriteringar.

 

Freja var laddad idag! Bra det, hon fick ett extra långt spår. Jag använde nästan samma som för Kalle häromdagen, men med en bättre ögla, för Kalle så skiljde det inte många meter mellan bäckövergångarna fram och tillbaks vid öglan. Men nu lyckades jag utvidga lite, så att det faktiskt blev anständigt. Freja stördes inte heller av vildsvinsböket. Och ingen fastnade i något kärr och Freja gick i spåret hela tiden.

Pinnarna:

20150408spår1416 copy

Frejas utlagda pinnar.

20150408spår1442 copy

Frejas infångade pinnar.

Idag var det roligare att spåra än att ta pinnar, tyckte Freja!

Vem blev spårdrottning/kung idag då? Kalle missade slutet, men det kan jag lova, på tävling så hade jag inte missat den, så det hade funkat. Zlatan hade kammat noll pga starten, men vilken uthållighet han hade. Freja genomförde spåret utan konstigheter men går vid sidan om vissa pinnar, det gör det svårt att välja. Så jag skippar det där med kung och drottning, jag är ju inte mycket för monarki ändå, och så väljer jag enhälligt alla tre till dagens spårpresidenter!

 


Spårskogen annandagpåsk och spökövningskörning

Ibland överröstar våra hundar fågelsången. Särskilt Kalle vet hur man drar en ylarvals! Tystast är den yngsta i gänget, det är hedrande av Freja.

Idag lade jag spår till Freja och Kalle. Båda fick nya dragningar. Freja fick en spetsvinkel dessutom.

Deras pinnar:

20150406Annandag påsk spår1389 copy

Frejas pinnar är närmst kameran, Kalles längst bort.

Frejas spår gick genom blåbärsris där hon inte spårat förut och sedan i lite ny (för henne) skog. Det här hade Freja med sej tillbaks:

20150406Annandag påsk spår1414 copy

Frejas skörd.

Skogen ändrar skepnad. Många har det hänt att plötsligt inte känna igen sej.

20150406Annandag påsk spår1390 copy

Bakåt i Frejas spår, efter blåbärsriset.

20150406Annandag påsk spår1392 copy

Slutet i Frejas spår.

20150406Annandag påsk spår1393 copy

Vårsolen

20150406Annandag påsk spår1394 copy

Här kommer Kalles upptag ligga. Jag kommer skicka ut honom från traktorstigen någonstans i den högra delen av bilden. När jag lägger spåret så går jag från vänster i bild på andra sidan om det täta granbuskaget. Eftersom jag inte behöver snitsel där jag själv gått så är marken helt otrampad tills han hittar mitt spår, som alltså går från vänster till höger i bilden.

Kalles spår gick i vildsvinsområdet som nog har doftat av sej, uppbökningarna är gamla. Där är en bäck/träsk som Kalle alltid vill ut i, så jag tänkte att jag går väl över där idag då. Det gick fint. Värre tillbaks, men det gick det också.

Tider i filmen,

01:28 Pinne 1
02:32 Pinne 2
03:25 Pinne 3
04:08 Vinkel åt vänster över bäcken
06:03 Pinne 4
06:12 Vinkel, höger
08:17 Glömsk?
09:59 Passage bäck/träsk
13:01 Slutet

Dessa pinnarna samlade Kalle in:

20150406Annandag påsk spår1395 copy

Pinnarna som Kalle och jag hittade. Den uppmärksamme ser att antalet är en för mycket. Finn ett fel i denna bild, hur kommer det sej att vi har 5 pinnar och en som inte är med på första bilden. Måste ha legat i någon av mina fickor…

Zlatans spår var lagt av Eva, på ett sätt som skulle variera lite. Upptaget var fint, tror jag. När spåret korsade vägen kunde jag varit uppmärksam, på filmen ser man att han vindar mot spåret men väljer vägen. Bekväm? Han hade inga bekymmer att hitta spåret igen när det ”kom tillbaks” över vägen.

Tider i filmen:

02:00 Pinne 1, jag såg inte den, därför var jag väldigt sen att peppa/belöna.
02:37 Zlatan väljer att gå längs med vägen istället för att korsa den, som spåret är lagt.
04:44 Här ungefär tror jag att han är på spåret igen. Antagligen har han hela tiden haft lite vittring på spåret.
05:39 Pinne 2, väldigt otäck, full med myror.
05:50 Myrstacken till höger.
07:24 Pinne 3, väldigt diskret markering.
08:22 Pinne 4
10:05 Slutet
10:30-11:10 Dragkampslek
11:30 Självbelönande hund

Zlatans utlagda pinnar:

20150406Annandag påsk spår1388 copy

Pinnarna som Eva lade ut till Zlatan.

Resultat:

Pinnarna som Zlatan och jag hittade.

Pinnarna som Zlatan och jag hittade.

Obligatoriskt avslutningsporträtt:

Zlatan med snörkongen efter spårningen.

Zlatan med snörkongen efter spårningen.

Som avslutning, har inget alls med spårning att göra, men vem övningskör hon med? Whooa?

Dvärgarnas trafikskola in action.

Spökenas trafikskola in action.


Glad Påsk i spårskogen!

Påskaftonen hade härligt väder. Så att vara ute i skogen var extra skönt. Eva var snäll och lade ut spår till både Kalle och Zlatan. Ingen av pojkarna hade sina vassaste dagar, men det fanns guldkorn. Freja gick som tåget. Hon har blivit stabil i spåret, den lilla damen!

Kalle var motiverad, han påminde mej lite om Bella när hon var ung, hon ville bara gå spåret och ville aldrig att det skulle ta slut. Pinnarna var ett onödigt stopp. Sådan kändes Kalle idag. Hans upptag var en ganska lång kontroll i bakspårsriktning och ändå behövde han dubbelkolla. Därefter hade han hyfsad koll på spåret. Han hittade en god doftfläck som inte hade något med spåret att göra, men det gick att väcka honom ur hypnosen. När han hittade en pinne så fick han en godis. Och satt som fastfrusen trots att jag sade spår. Han ska ha två godisar tydligen:-) Och efter andra godisen så stack han iväg i spåret.

20150404Spår Zlatan Kalle1349-2 copy

Kalle efter slutfört spår, han var sugen på mer!

Zlatan tog upp spåret fint, tror jag, han levererade ju inte så mycket pinnar första sträckan. Men det såg ut som om han var i spåret och såsmåningom kom det pinnar också. Han gjorde en avstickare på senare delen av spåret. Jag hade redan mina misstankar att Eva antagligen inte forcerat dessa passager, men när jag behövde åla mej under en lutande gren så fick det vara nog. Jag frågade honom var spåret var och han gick tillbaks till det.

20150404Spår Zlatan Kalle1355 copy

Matte hade glömt kongen, jag fick hålla tillgodo med jägarkorv.

20150404Spår Zlatan Kalle1358 copy

Lätt hänt att få barr på nosen.

Påskaftonens spårdrottning var Freja. Hon plockade alla pinnar och gjorde inga större avvikelser i spåret, dessutom hittade hon en vit kruka som hon tyckte var fin!

20150404Spår Zlatan Kalle1344 copy

Nyvaken Freja relaxar i sin goa bädd.


Personspår i vildsvinsskog

Vädret var ganska kallt, bara några plus, men vinden var svag och det var lite sol emellanåt. Svårighetsgrad för hundarna? Tja, hyfsat ok trodde vi.

20150328Spår1300 copy

Kalle fick ett husselagt spår. 4:e apporten gick han förbi men verkade leta efter den senare i spåret. Lite slarv i upptag, förövrigt fokuserad.

Efter 8 år som spårhund är Kalle rutinerad. Han vet att förbereda sej!

20150328Spår1304 copy

Japp. Rätt in i snåret.20150328Spår1312 copy

Freja tog full pott! Hon var ivrig i början, som vanligt, med skärper till sej när det är dags. Hon hade en störning i spåret som jag lovar att det inte var jag som lade ut. Men hon återgick till spåret när hon var klar (lite mindre kysstäck än förut).

Två nöjda tjejer efter slutfört spår!

20150328Spår1334 copy

Zlatans spår hamnade i ett vildsvinsområde. Vi har inte använt den delen av skogen på ett tag, så vi vet inte riktigt hur färskt det var. Men ändå intressant att se hur han skulle ta det. Han har ju varit väldigt störd av vilt förut. Han märkte av det, för han vädrade lite extra men han tappade inte spåret och han missade inte pinnar där. Han missade en pinne och det var  i första halvan av spåret.

Det blev en film som bevisar alltihop!

Ni som brukar spåra eller för er som aldrig spårat, det vanliga är att man använder sele på hunden och en lång lina, längre än 10 meter, gärna 15 meter. Men Zlatan hatar sele och ogillar krångel. Så halsband och långt koppel utan att ändra på något passar honom bäst. Kommandoorden ”Leta spår” och ”spår” räcker för honom som signal.


Apporterings sekvenser en vårlig februarikväll

Lite foto på Freja och Eva när de kör apportering.

Apportering

Först lite posering, springer det barn där borta?

Freja och Eva, samt zlatan0427 copy

Fot

Freja och Eva, samt zlatan0483 copy

Sitt kvar

Freja och Eva, samt zlatan0492 copy

Japp. Här sitter jag, kvar!

Freja och Eva, samt zlatan0503 copy

Beslutsamt och utan intresse för fotografen.

Freja och Eva, samt zlatan0512 copy

Fångad!

Freja och Eva, samt zlatan0513 copy

Vänder åt höger, kolla nästa sekvens…

Freja och Eva, samt zlatan0527 copy

Då var det dags igen, full fart mot apporten.

Freja och Eva, samt zlatan0540 copy

Apportbocken är i fullt fokus!

Freja och Eva, samt zlatan0543 copy

Nu tar jag dej.

Freja och Eva, samt zlatan0550 copy

Tillbaks till matte, men denna gång vänder jag åt vänster.

Freja och Eva, samt zlatan0570 copy

Apportering är kul, vi kör lite till!

Freja och Eva, samt zlatan0581 copy

Griper fint, tuggar inte.

Freja och Eva, samt zlatan0585 copy

Bara ingången kvar.

Freja och Eva, samt zlatan0592 copy

Om jag var domare så hade jag sagt att det var lite slarvigt avslut. Men eftersom jag inte är det så försöker jag bara vara snabb nog med avtryckarfingret!

Freja och Eva, samt zlatan0684 copy

Ojdå, vad är nu detta? Konstig Rottweiler. Valp kanske?

Freja och Eva, samt zlatan0696 copy

Nä, det är Zlatan som jagar boll åt Eva.

Freja och Eva, samt zlatan0712 copy

Kasta, kasta, kasta!

Och varför inte apporteringsbilder på Zlatan? Jo, Zlatan är omutlig när han får tag på en apportbock. Han vill bara att det ska krasa mellan tänderna.


Spårning först och lek sedan!

Idag fick Freja och Zlatan spåra. Det gick väldigt demokratiskt till, 8 apporter och slut. Lika lång liggtid. Resultatet blev därefter, båda ekipagen hade erövrat vardera 5 apporter och slutet.

Zlatan missade sina 3 första, Freja missade lite i ca andra fjärdedelen av spåret.

Inget regn, inte vindstilla och inte blåsigt. Ingen sol, inget väder alls knappt. Lite rå kallt bara.

skog, zlatan, freja0135 copy

Denna apport, där jag gick strax höger om det avverkade trädet, ligger nog kvar.

Efteråt så tog vi en promenad där hundarna fick umgås lite. Pga skaderisk så har de inte fått träffas så mycket som man skulle kunna tro, det har mest varit ”arbete” och koppelprommenad.

skog, zlatan, freja0160 copy

Freja vill göra allt Zlatan gör, här gick ålder före skönhet:

skog, zlatan, freja0161 copy

Freja gör som Zlatan.

Men Freja hittade saker som Zlatan inte visste att man kunde äta. Så Freja kanske hostade upp sej lite där, i Zlatans ögon.

skog, zlatan, freja0196 copy

Årstiden med lera börjar jag så sakteliga tröttna på. Zlatan också men inte Freja. Hon kanske ville skölja munnen.

Kom så får ni köttbulle!

skog, zlatan, freja0224 copy

(Jag har ny kamera, den skryter med att ha världens snabbaste autofokus. Om ni tittar noga så ser ni att Zlatan har lite rörelseoskärpa, fattar ni vilken snabb hund jag måste ha? Han må se lite kompakt och stabbig ut…)

Det var en lugn promenad, med lite lagom bus. Freja som inte är så gammal är sprallig såklart. Men Zlatan är van vid spralliga rottisar, dessutom kan han valla kor. Så han hade läget under kontroll.

Freja begrep snabbt att jag hade ett lass köttbullar kvar efter spårningen.

skog, zlatan, freja0232 copy

I din vänstra jackficka, det luktar som om du har ca 7 köttbullar kvar, jag skulle kunna tänka mej 6 av dem. Zlatan kan få en. Eller så får jag 6,5 och Zlatan 0,5. Eller så får jag 7 helt enkelt. Jag lovar att svälja snabbt.

Polar hundar.

skog, zlatan, freja0303 copy

-Du och jag, Zlatan, -Ja, du och jag Freja.

Köttbulledags igen!

skog, zlatan, freja0323 copy

Kan vara bra att vara föst!

Jadå, båda fick köttbulle.


Spårskog med padda

Så var det dags för spårskogen igen. Och den visade sej från sin bästa sida, nyregnad och ljummen försommardag, härligare blir det inte.

Spårningen gick jättebra för lilla fröken Freja. Vad ska det bli av den hunden? Så fokuserad och klok. Hon korrigerade sej själv när hon kom lite utanför och hittade pinnarna.

Zlatan var som vanligt, kan hitta på annat och pissar lite. Men han går spåret och plockar pinnarna. Utom slutet, den gick han runt.

Kalle hade en massa vildsvinsspår i sitt spår. Mycket intressantare än personspår. Trots att han är riktigt sugen på köttbullarna som jag byter till mej spårpinnar för så suger viltdofterna tag i honom. Man får nästan väcka honom från trans och då kommer han på att ja, ja, det var ju detta spåret och sedan glider han strax av igen. Men trött blev han.

DSC_7457 copy DSC_7458 copy DSC_7460 copy DSC_7462 copy DSC_7463 copy DSC_7467 copy DSC_7469 copy DSC_7470 copy DSC_7471 copy DSC_7472 copy

Ja, här kommer den lilla paddan. Stor som en tummetott!
DSC_7479 copy DSC_7482 copy DSC_7488 copy DSC_7495 copy

 

Häromdagen träffade jag på en annan padda därhemma. Den har säkert några år på nacken för den hade vuxit till sej ordentligt och hade en tydlig pondus. Tyvärr hade jag bara mobiltelefonen, med ständigt kladdig lins, tillhands. Men här sitter hon i egen hög person. Antagligen mätt efter att ha mumsat på sniglar.

2014-06-02 14.24.53 copy

Såhär skriver Naturhistoriska riksmuseet om paddor: ”De är nyttodjur i våra trädgårdar, då de äter insekter, deras larver, spindlar, sniglar, daggmaskar, små kräl- och groddjur, även möss tas av större paddor.”

Om du vill veta skillnaden på padda och groda, kolla här.


Man kan träna sej i form också:-)

Eftersom jägarna hade paus, så var vi i skogen. Väldigt skönt med tanke på blåsten.

Vi började med Freja, vi ville att hon skulle av sej själv bli lite ”spårgalen”, inte störd av selen och omgivningen som förra gången. Så hon fick mej som levnade apport i slutet, laddad med köttbullar. Och minsann! Hon spårade och hittade mej. Tydligen nöjd så gjorde hon det en gång till. Sedan fick hon vila i bilen.

Zlatan fick en korridor uppletande. Han fick leta upp en boll som Eva viftat med och dessutom syntes från 1 km avstånd, lite för enkelt. Då fick han leta upp en Freja leksak istället, vilket var jättekul. Första gången i alla fall. (Man får inte tråka ut en rottweiler, men en västgötaspets får man absolut inte tråka ut…) Han har förväntan om flera saker i rutan så därför vill han gärna nypa i saken och hitta nästa. Så det kommer inte finnas någon nästa på ett tag. Så fick han också paus i bilen.

Nu vinkade jag bara lite till Freja, medan hon satt kvar i bilen. Så traskade jag iväg längs traktorstigen och sedan vek jag av in i skogen. När jag slagit mej ner fick Eva ett sms. Nu spårade Freja direkt hon kom ur bilen. Poletten har ramlat ner.

Sedan gick vi och gömde Frejas leksak igen. Längst ut i Zlatans korridor. Sedan fikade vi. Sedan tog vi ut Zlatan till korridoren igen. Han sprang som ett litet spjut rakt ut till leksaken, men struntade i att ta den. Men han kom tillbaks direkt till mej, så vi gick successivt närmre leksaken och till sist begrep han att han skulle ta den och komma med den. Så det var ett steg i rätt riktning. Så länge han är intresserad och vi har kontakt så är det ju bra! Han blev aldrig okoncentrerad eller ”lurig” på vilt. Så det är positivt.

Det är så häftigt att se en valp jobba på det viset Freja gjorde, och att bli hittad av den lilla som gått och spårat med fullt fokus, dunder mysigt!

Inga foton idag, men några från häromdagen:

Kattegatt

Kattegatt

2013-10-26 14.24.39 copy

Zlatan hittade en boj.

2013-10-26 15.57 copy

Simsom.

 


om att vila sej i form

Det är inte  den bästa taktiken egentligen. Men det var roligt att se att Zlatan, som inte spårat så himla mycket i sitt liv, ändå kom ihåg precis vad han skulle göra.

Från fullständigt ofokuserad (om inte att försöka slita sej till Eva och Freja räknas som fokus, för då var han väldigt fokuserad!) till helt fokuserad i spåret. Som att trycka på en knapp! Gulle Zlatan.

Första apporten nosade han flyktigt på. Andra drog han ordentligt i för den var fastknuten i gräset. Vinkeln var den enda svårigheten, avsedd spetsig men på bilden ser man att den nästan är rät. Men han tog hand om den snyggt tyckte jag. Han kontrollerade spåret i små zick zack rörelser ganska mycket. Kanske beroende på den korta liggtiden. Vid sidvind drev han en aning men korrigerade sej regelbundet mot kärnan. Apporterna tar han rejält ibland men ibland nyper han snabbt i dem. Den andra som var bunden nosade han bara på. Slutet tog han klockrent, roligare med större apport kanske. Alla pinnarna var av typen naturpinne. Väldigt svåra att se på avstånd.

Fältspår 750 meter

Fältspår 750 meter

Bilden är från två sports tracker bilder, den orange är från när jag lade ut spåret, den blå är hur jag gick efter Zlatan.

För Freja var det hela väldigt nytt, hon fick dessutom en farbror korsande i spåret. Sele och lina, allt skulle kontrolleras och funktions provas. Hon har tränat så mycket kontakt och lydnad att hon mest var intresserad av sin matte!

Nosen inkopplad och öronen på skaft. Alltid redo!

Nosen inkopplad och öronen på skaft. Alltid redo!


Vargfritt i snöskogen.

Det var kul att vara ute i spårskogen igen, trots snö. Men det var ganska stämningsfull snö, träd och grenar var täckta så det var alldeles vitt och det enda man hörde var knarrandet under sina egna kängor.

Mot Kalles spår.

Mot Kalles spår.

Efter att Norra Halland skrivit att det ev är tre vargar i Kungsbacka så känns det relevant att speja lite efter avtryck och gråa djur mellan träden. Men vi såg inga misstänkta tassavtryck och inga vargar heller. Och det var ju bra det, fritt fram alltså.

"Ravinen"

”Ravinen”

Dags att lägga ut slutet.

Dags att lägga ut slutet.

Efter att spåren är utlagda så tog vi lite kaffe. Tack Eva!

Efter att spåren är utlagda så tog vi lite kaffe. Tack Eva!

Om det blåste lite i trädtopparna så kunde man få en snökaka på sej.

Zlatans spår var lagt av Eva, det låg brevid Bruno’s spår. Bruno ska ju ta det lite lugnt, så han fick ett mattelagt spår. (Jag vet att jag är lite ökänd för ”svåra” spår och jag vill inte att det ska drabba Bruno.)

Det var ett tag sedan, men jag kommer minsann  ihåg det här. Jag ska visa matte att jag har minne som en rottweiler, minst!

Det var ett tag sedan, men jag kommer ihåg det här. Jag ska visa matte att jag har minne som en rottweiler, minst!

Han plockade sina klossar duktigt, inte störd av snön.

Här sitter han i sitt vargsäkrade koppel. Lille houdini lyckas nämligen ibland, och jag fattar faktiskt inte hur!!! Få karbinhaken på kopplet att öppna sej. Han är inte den rymmande typen, men om han springer fram till en varg så skulle den nog bli skitirriterad. Så nu är det ordentligt tejpat så att spärren inte kan flytta sej.

Snö är mitt rätta element. Matte kallar mej för polarbjörn ibland.

Snö är mitt rätta element. Matte kallar mej för polarbjörn ibland.

Jag hittade 5 klossar och ett slut. Jag byter dem mot något gottigt hos matte, idag var det pannkaka, så det är definitivt värt besväret att avbryta spårningen en stund för att hitta dyrgriparna.

Jag hittade 5 klossar och ett slut. Jag byter dem mot något gottigt hos matte, idag var det pannkaka, så det är definitivt värt besväret att avbryta spårningen en stund för att hitta dyrgriparna.

Bruno var ivrig och jätteduktig.

Här efter spårningen, kolla vilken kontakt:-)

Min matte.

Du och jag matte.

Jag kan sitta såhär fint. Om det behövs. Men jag släpper inte min matte med blicken.

Jag kan sitta såhär fint. Om det behövs. Men jag släpper inte min matte med blicken.

Att Kalle nästan är lika stor som jag, det blir påtagligt när man sätter på honom en sele och håller i linan och underlaget är snö. Uppför, helt ok. Nerför, nä, det är faktiskt vanskligt. Han har inget vansinnigt tempo, han är helt enkelt långbent och stark. Jag skulle ju kunna stoppa honom, såklart, men det vill jag inte!

Han missade några svåra apporter, men de andra kom han glatt galopperande med och lämnade över fint.

Precis vid slutet kom det några vindbyar och blåste ner snö på oss.

Jag har hittat slutpinnen. Den var värd mycket pannakaka!

Jag har hittat slutpinnen. Den var värd mycket pannkaka!

Därifrån kommer vinden.

Därifrån kommer vinden.

Det är inte så att du har lite mer pannkaka?

Det är inte så att du har lite mer pannkaka?

Om jag gör något duktigt, så kanske jag får mer,  jag sätter mej ner, det brukar vara duktigt. Pannkaka?

Om jag gör något duktigt, så kanske jag får mer, jag sätter mej ner, det brukar vara duktigt. Pannkaka?

På vägen tillbaks hittade han världens godaste hartass avtryck, han borrade ner nosen i det och drog in. Såg egentligen kul ut, men så vilt galen som han är, så vill man ju ändå inte se det.

När vi anlände några timmar tidigare så var det väldigt pipigt i bilen. När man kör in på en grusväg så stiger förväntningarna…På vägen hem var det helt tyst.


Platsliggning…

Träna platsliggning med Zlatan…är inte som med rottisarna. Ok, han fattar att han får ”belöning” om han ligger kvar. Även om jag inte syns. Men, man ska inte underskatta kontrollfreaket i honom när den sidan tar över. Det är helt enkelt inte värt att vänta på godis om matte eventuellt närmar sej ytterdörren. Så efter jag tränade hundarna på att jag knackade på ytterdörren så ligger han sämre än någonsin. Nu får jag börja om från början. (Det fick jag med Disa också, men av helt annan orsak.)

Zlatan vill inte lägga sej. Kalle ser besvärad ut, men har blicken mot godisburken.

Zlatan vill inte lägga sej.

Om jag lägger mej så går du kanske iväg och så knackar det på dörren och då måste jag vara först framme och kontrollera hela situationen annars kan det bli katastrooofffff!!!!!

Men jag ger mej inte. Det gör däremot Kalle, han lägger huvudet i golvet. Det här kan ta tid tycks han tänka.

Slipper tydligen inte undan.

Slipper tydligen inte undan.

Fäll ihop de där små korta benen, inte så stor skillnad mot ”stå” men för sakens skull ska de vara vikta vid lederna och bröstkorgen i golvet. Tack.

Javisst kan jag lägga mej, men jag tänker vara först till dörren och om jag har kontroll på Kalle så har jag större chans.

Javisst kan jag lägga mej, om det ska vara så noga, men jag tänker vara först till dörren och då är det en bra strategi att ha kontroll på Kalle.

Hyggligt Zlatan.

Jag står blickstill, belönar snabbt. Börja om från början…


Långkalsongernas återkomst.

Långt in i garderoben låg de, tvättade och förvarade för att inte plockas fram innan höstkylan slog till.

Men när termometern visade 11 och regnet piskade mot rutorna när det var spårdags, ja då fick de väckas upp ur sin sommardvala.

När vi kom till skogen var den helt nytvättad och solen sken.

Zlatan fick gå först, han var sugen, drog på fint i sitt nya spårhalsband, han verkar gilla det. Han väjer lite vid bäckarna men plumsar över fint. Efter ”den stora stenen med kontrollen” så kom han av sej. När han stack upp för en brant där jag fick släppa honom och använda både händer och fötter för att komma upp så förstod jag att han var lite off. Men där uppe hängde det en snitsel i en pytteliten gran. Hm. Kan det vara den gäckande baj-snitseln som vi inte hittat? En varningssnitsel som Konny hängde upp när Kalle pluppade i Bruno’s spår. Jo, det var det, Zlatan fattade galoppen och bajade brevid. Sedan tillbaks igen och på spåret var vi!

Han har blivit lite bättre på att engagera sej i apporterna. Den sista av de små tog han till och med och höll i munnen med seger vinkel på nacken. Man kan undra vad han och Bruno suttit och småpratat om när vi lade spåren…Men att nämna ordet godis räckte för ett villigt överlämnande.

Spårdragning i blått.

Sedan Bruno. Han fick ett långt spår med många apporter. Den enda svårigheten som jag planerat var att lägga apporten exakt när jag råkade stå när jag kom till rätt antal vänsterben. Så det var riktigt bra gjort att bara tappa bort en. Han var glad Bruno, han behövde det efter gårdagens åska. (Bruno är i grunden skottfast, men ett fyrverkeri som fyrades av lagligt(!?) helt utan förvarning ändrade på det. Lång väg tillbaks efter en sådan händelse. Så när det åskar riktigt häftigt, som det gjorde igår, då blir Bruno en liten rädd hund.) Så han fick jobba av sej och det gjorde han snyggt.

Kalle har jag inte spårat med på ett tag. Han kunde vara lite halvslapp på att ta apporter. Men nu när jag skulle ta emot så höll jag på att sätta mej, han är ju 10 meter före mej, men det ser faktiskt ut som om han kommer tillbaks i ett enda skutt! Jag var glad att jag inte blev skallad! Otroligt, husse har jobbat med detta, det märks. Skickligt att träna in ett hopp också:-). Kalle har sånt kroppsspråk, hela han ser ut som en stor nos när han spårar. Och han har att göra. Han ska nämligen passa på att spåra vilt samtidigt som han personspårar. Det är jobbigt till och med för Kalles grandiosa kran. Vilt dofterna tränger djupt ner i hjätrnbarken, godisätar reflexen finns kvar men kampa med snör kong är undanträngd. Lite disträ…

Bruno fastnade inte på bild idag, men det gjorde Zlatan och Kalle. De har författat bildtexterna själva:

Jag kan titta åt alla håll utom mot den där lilla svarta saken som matte håller i. Den får jag ändå aldrig leka med.

Gräs är gott…när man inte får något annat. Det är nog bra kras i den där lille svarte, om matte någon gång råkar lägga den på bordet eller någon annat ställe som också räknas som golv….Då ska jag kras-springa med den…

Har det varit en älg på kullen?

Vem är det som traskat i träsket?


Det var Bruno, Kalle och Zlatan.

Som spårade i söndags. Eftersom sports-tracker har brakat ihop så blir det ingen spårkarta, ännu.

Bruno fick östligaste området. Jag placerade 10 apporter i spåret och sade till Eva att det är duktigt om han kommer tillbaks med 7. Man vill ju inte att de ska bli slappa…Han hade plockat 6 st, det var bra gjort med tanke på placeringarna. 2 m eftrer apport 8 korsade ett rådjur spåret när jag lade ut det. Så nu kunde Eva studera Brunos taktik. Han kontrollerade 1/2 m åt vänster (där den kom ifrån) och 1/2 m åt höger. Sedan vanliga spåret igen. Gullegris!

Zlatan fick spåra i Hurtta neopren neonfärgat för stort men behagligt mjukt och brett halsband. Efter gick jag med långt koppel. Det är han van vid gillade han menar jag. Han hittade alla sina apporter. Han nyper snabbt i dem, jag berömmer och belönar men han bryr sej knappt om det och godiset (köttbulle korv, han äter men är inte helhjärtad). Liggtiden var kort, ca 30 min. Han gjorde en ”tapp” ögla i slutet när spåret vek åt vänster så ringade han åt höger, i vindriktning, mot träsket.

Kalle hade husselagt spår. Han genade i spåret när han fick vittring, vinden var hård så han fick vittring på färskare spår. När han förstod att han genat så ville han bakspåra för att ta en apport (här har vi en med helhjärtat godis sug…) men det fick han inte. Riktningen ska vara framåt i spåret.

Dagens outfit, klöverblommor och blader.

Till något helt annat. Är man egenkär om man har druckit i ett bra vattendrag, markerar vattendraget med en elegant drill och vid nästa besök (efter ytterligare ett varv på joggingslingan) börjar med att njutningsfullt inhalera sin egna lämnade arom från 18 minuter tidigare istället för att dricka?

Mot älg är han inte så bra som jag trott. Hyfsat passiv i dagens möte med en ko och 2 kalvar, jo han ville ju till älgarna men inte ville han mota bort dem. Snarare valla in dem, de är ju på rymmen…Att kon kom emot honom efter att han bjäffat (obs, en gång. För er som träffat Zlatan så förstår ni att man kan förvänta sej mycket mer…) var han bara nöjd med, det var ju typ rätt håll…kanske var bjäffet ett lockrop? Kom kossera kom…tack och lov kom mamma älg på andra tankar ca 8 meter från oss och girade ut i skogen. Pust.

Hur som helst är det en härlig skogsslinga, får väl ta med en gastuta nästa gång och skrämma bort dem!


Spår…

Idag fick jag faktiskt med alla hundarnas spår i min sportstracker! Zlatans dessutom både det lagda och det han gick.

Samtliga spår dokumenterade, men bara på Zlatan har man ett litet facit, hans krumbuktande före vinkeln syns. Vinkeln tog han i en liten ögla, men det syns ju inte eftersom jag stod still.

Det var lite torrt och vindigt, som förra gången. Liggtid Zlatan ca en timme, Kalle två timmar och Bruno mittemellan.

Zlatan försökte verkligen få slippa selen. Jag vet inte hur mycket den påverkar honom, får nog testa det. Spårade ok, behöver bli mer intresserad av pinnarna.

Här sitter jag vid min pinnskörd.

Jag är inte bara söt, jag är spårhund också!

Bruno fick lite vinklar och 10 apporter. Han plockade många, men den som låg i ett djurspår (litet klöv-avtryck) bredvid en stor sten, den letade han länge efter.

Mina pinnar.

Jag är inte bara spårhund, jag är söt också!

Kalle var ivrig. Att gå med honom efter Zlatan var som att byta till en liten älg.

Jag gillade mest själva spåret idag, men efter ett tag så började jag ta pinnar också.

Jag är inte bara en söt spårhund, jag är en spårälg också!

När man fotograferat klart skrytbilderna så är det ”varsågod”:

Jag behövde inte höra varsågod, jag var redan på väg i alla fall, måste se om matte har något gott i handen…

Hörde jag varsågod? Köttbulle, fort!

Var det varsågod jag hörde? Godis godis vill jag ha…

Dessutom:
På midsommardags promenaden i Plomhult hamnade Kalle öga mot öga med ett vildsvin. När hon flydde iväg över åkern så ville han efter…


Bröderna brothers i storstan

De är så fina tillsammans, Chablis och Zlatan, man kan klappa den ene utan att den andre blir avundsjuk. De kollar till varandra när de går promenad och dricker ur samma vattenskål. Det ser ut som om de verkligen gillar varandra. Och detta utan att de har träffats särskilt mycket och bara i unghundsålder.

Eftersom regnet var av typen ”rätt som det regnade så kom det en skur…” så vågade jag inte ta med ”fin” kameran. Hade tänkt att ta en massa snygga bilder på bröderna som gör stan. De är inte helt enkla att fotografera tillsammans, dessa bröder. Särskilt inte med en mobiltelefon som är långsam och seg.

Här hade Chablis precis försökt ragga upp Zlatan till lek med av Chablis upphittad pinne. Zlatan har inte fattat leken ännu. Vaddå pinne, här finns ju så mycket att se.

 Två västgötaspetsar i slottsskogen, en prydnad för sin ras:

Utmärkt plats för en fotosession, det är ju ändå ingen som sitter här i regnet. Det kan se ut som om Chablis kollar efter pinnar och Zlatan efter hundar. Men det vet man inte.

På Järntorget träffade hundarna en dam som de charmade. Och varningen för kladdiga tassar var inget som avskräckte henne. Helt ogenerat fick hon mycket vätte pussar av både Zlatan och Chiraq, och hade de haft svansar så hade de varit bortviftade nu.

-Det är väl västgötaspetsar?
-Jodå.

-Det var ju von Rosen som räddade dem.
-Jovisst.

En mycket trevlig dam. Men bara en, konstigt att Göteborgarna inte stod på kö för denna begivenhet.

Vi mötte endel hundar också. I Zlatans ögon några helt acceptabla men när han fick syn på Corgisar, ojdå. Då kom det fula ord ur munnen på honom. Chablis, som den coole stadskille han är, brydde sej inte alls om hundar eller annat. Jo förresten, han gillar blommor, planteringar och pinnar…

I Botaniska trädgården blommar näsduksträdet. Jag hade inte en aning om att det fanns ett sådant träd, men nu vet jag. Ser väldigt speciellt ut och mycket blommor var det också!

Vi tittade på ett ovanligt träd, ett näsduksträd.

Här blir näsduksträdet flankerat av två stiliga killar.

Nu har Zlatan börjat snappa pinnleken, jaha, något man ska äga, ja men då är jag med!

Visst är vi fina i matchande slipsar!

Det var hundar och joggare, paraplyer och spårvagnar, hiss och övergångsställen. Det verkar som om han vande sej vid det mesta men inte hundar. De blev tvärtom jobbigare för honom när han blev trött. Där behövs mer träning. Ibland bryr han sej inte men ibland blir han irriterad. Den enda skillnaden jag kan notera är att han uppför sej bättre om han går än om han står still. Han är för övrigt en liten stilleståndsindikator. Så fort vi stannade så kom ett bjäbb. Också något för oss att träna på.

Mycket intryck för Zlatan idag, somnade i bilen på vägen hem och har sedan sovit hela kvällen, med uppehåll för kvällsmat.


Analyze this…

En lördageftermiddag med spår och fika i skogen.

Börjar med Kalle, han var nog sugnast, har ju inte spårat sedan operationen.

Kalles spår.

Upptaget analyserar han en stund, det går mer på diagonalen än vanligt. Sedan hoppar han över 1:a pinnen som låg i träskmark med torrt gult gräs. Resten av spåret är lagt med tanke på underlaget, tassen är ju läkt men det har inte växt ut päls ännu. Sista vanliga apporten låg 1 meter före bäcken, den tog han. Slutet var inte långt borta, men det hittade de inte.

Här är det missade slutet.

Men Kalle var lycklig och trött efter spåret, och vad kan man mer begära? Det är ju så härligt att han är igång igen.

Ormbunke på sten.

Bruno fick en specialare, i dubbel bemärkelse…Att ha Kalle som biträdande spårläggare, det har Bruno haft förut och uppskattat. Men denna gång tryckte det på lite för den biträdande spårläggaren, Kalle kunde inte hålla sej utan lämnade en lämning. Det var ju både oväntat och oönskat. Men händig och rustad hundägare tänker plocka upp bajen med sin medhavda påse. Tyvärr var påsen försedd med ett allvarligt konstruktions fel. Den saknade nämligen botten… Om jag inte kan avlägsna den så får jag väl varna för den, tänkte Konny och hängde upp en snitsel som markerade denna oavsiktliga svårighet. För en hund måste det ju vara som att sätta en stingpinne på en neutronbomb. Men det var ju inte bara Bruno som skulle varnas.

Kanske var det därför som även Bruno uppvisade en viss okoncentration.

Och vad hittade lille Zlatan på då?

Det funderar jag på. Fortfarande. Analyze this matte, hahaha.

Det var med skräckblandad förtjusning som jag såg fram emot att se vad gps:en registrerat av Zlatans spår. Men den tiltade ur, det finns tydligen gränser för vad en enkel telefon gps ska klara och nu blev tydligen alla gränser sprängda. Så jag har ritat ur minnet.

Spåret börjar som ljusgult och slutar i nästan rött.

Upptaget från sidan, jag tror att han är på, men han var okoncentrerad redan från  start och hamnade nog lite snett. Han följer spåret hjälpligt men vill ut mot kalhygget vid pilarna i övre vänstra hörnet. Eftersom vegetationen knappt släppte igenom en västgötaspets med sträckta ben, så antog jag att Eva inte ålat sej där utan stod tråkigt kvar. Han tar spåret och plockar pinne 1 och 2. (Antagligen nr 2 och 3…). Sedan lämnar han spåret helt utan tvekan marscherar han rakt västerut och går rakt fram och nyper pinne 3!!!! (Antagligen nr 1…). Jag känner mej lite knäppt på näsan och bestämmer mej för att nu får han gå precis hur han vill, utom tvättäkta bakspår. Och det gjorde han minsann… Ut på kalhygget, över leriga traktordiken och genom ris. Sedan in i spåret. Knallar förvånat över platserna där pinnarna legat, oj, det var inget där nu, konstigt…. Och hela tiden bestämd. Till nästa pinne och sedan bestämt ner i träsket. Törstig. Cirklar och snurrar lite söderut. När de ringer efter oss från samlingsplatsen och Zlatan åter står i träsket och dricker, då tänker jag att det är dags för ett avslut. Ett litet fusk eller bara traska hem?

Zlatan knäckte gps:en, den ville inte vara med längre!

Jag är inte den typen som egentligen tycker att hundar kan misslyckas i spår eller att de behöver ständigt ”lyckade” resultat. Men Zlatan är så färsk och jag tänkte att han kanske nästan glömt varför han var ute i skogen…så jag gjorde en förflyttning, lät honom ta upp spåret nära slutpinnen och så fick han hitta den. För att han kämpat så!! Det är däremot en egenskap som jag uppskattar, att man kämpar och inte ger upp, trots att det tar emot.

Det är extra bra att hitta den långa pinnen, då får man särskilt mycket godis, och så får man leka också.

Matte tycker att jag är söt. Och komplicerad.

Han kan ha blivit störd av att han visste att han missat en del av spåret. Det var min initiala tolkning. Men varför då ut på kalhygget? Intresserad av ungefär samma del av skogen som  bringade Bruno ur fattningen? Vinden var ostyrig och goda viltdofter kan säkert spridas lite hur som helst. Det är svårt att veta om han ”stack västerut” för att komplettera spåret eller om det var för att sniffa på vilt och råkade komplettera personspåret som av en händelse.

Nästa gång får han göra direktpåsläpp. Kanske ska det vara tätt mellan apporterna också, så att den belöningen nyper tag lite bättre. Han är mer intresserad av att spåra än att ta apporterna och jag vill ju att han ska vilja ha apporterna, för då vet jag vad han spårar efter.

Med tanke på hur trötta båda hundarna fortfarande är, så kan det ju helt enkelt varit tuffa förhållanden. Det kan vara svårt för oss att avgöra vad som är besvärligt för hunden.


Spårning i sol, vind och 12 plusgrader.

Tur att vi båda två tog extra tröja. För trots att skogen läar så var det inte någon sommarvärme. Men vem behöver det när man spårar? Inte Zlatan och inte Bruno, i alla fall! Så då var vi människor också nöjda.

Spåren var ganska långa, med 8 apporter och slut. Jag ska börja ”klocka” Zlatan för det är intressant att se om det verkligen går långsamt, han går ju nästan aldrig ”fel”. En behaglig upplevelse att gå bakom honom kan jag säga, när jag tänker tillbaks på mina andra ettåringar. (Förutom Kalle, han har också ett bra tempo, särskilt som ung var han ”försiktig”).

Under liggtiden hetsåt jag en tiobitars sushi, var vansinnigt hungrig. Hade inte fisken varit död, så hade jag bitit ihjäl den.

Ca en timme fick spåren gotta sej.

Den här bilden kommenterar sej själv. Stark sol, västlig stark vind.

Jag tänkte släppa på Zlatan från sidan, men jag hade inte hjärta att slita honom ifrån spåret, hade fått släpa honom eller lyfta honom, han hade ju spårat hela vägen från samlingsplatsen. Sedan tuffade han på som ett litet strykjärn. Nöp förstrött i pinnarna, så jag fick peppa honom. En köttbulle bit och spår igen. Det är intressant att han har sånt fokus men inte drag. Han gillar att spåra, för annars hade han hittat på annat som också är roligt att göra i skogen…men han tramsar inte utan jobbar vidare. Så den ”synbara arbetslusten”, mätt i intensitet har inte med intresset/”faktiska arbetslusten” att göra. Utan kanske med hur balanserat temperamentet är. På slutet kom vind, mer lyft näsa och mer drag. Det var även första gången han tappade bort sej lite. Han samlade ihop 7 av de 8 pinnarna.

Nöjd noggrann Zlatan.

Bruno hade en skarp 90 gradare och korsade en traktorväg och en bäck. Men det är inga svårigheter. Jag lade apporterna med 60 vänsterbens mellanrum. Utom en gång, för det var när jag sneddat in i lite blåbärsris. Så då blev det längre mellanrum, jag lade apporten några meter utanför. När Eva och Bruno kom tillbaks så berättade Eva att just i blåbärsriset hade han letat länge. Så antingen kan han räkna till 60 vänsterben eller så tror han att jag alltid ska jä___s! Hur som helst, han tog också 7 pinnar.

Nöjd rutinerad Bruno.

När vi lämnade bilarna för att lägga spåren så var det knäpptyst. Inga pip, skall, vrål, gnäll, yl eller annat läte. Det tyckte vi var duktigt av dem.


Också ett jobb.

Zlatan är inte arbetslös dagdrivare. Han är min personlige tränare.  Han har många egna sätt att hålla igång mej på. Men han arbetar även med mer styrda aktiviteter, tex som joggingpartner. Efter en lågsäsong så har vi nu ökat dosen. Och Zlatan har skällt efter varje människa och dessutom ”betett” sej mot hundar. Jag har mutat honom med mjukost, för jag ville inte att han skulle få dumma vanor. Och inte bli osäker av korrigering.

Vi var på långpromenad tillsammans med hans bror häromdagen, i härliga Näsbokrok. Han tyckte att det var jättekul att träffa brorsan Chablis, och även hans äldre kompis Chiraq. De gick promenad sida vid sida och till sist fick de leka av sej. Det var inte jagelek, det var brottning. Man visste inte riktigt var den ene började och den andre slutade…

Antagligen nyttig miljöträning.

Själv börjar jag tröttna på mjukostmutan. Tanken var ju att han skulle vilja ha godis vid hundmöten istället för att bry sej om hundarna. Samt hålla sej lugn. Det sistnämnda fungerade någorlunda. Men inte det första, det blev inga framsteg. Så jag tänkte att jag gör väl som med Disa. Förutsätter att han ska uppföra sej och om han inte gör det så blir det tillsägelse. Inte så revolutionerande kanske. På rundan idag har vi mött människor och ”enkla” hundar. Och han har varit tyst! Första hunden var en lös toypudel. Den var lite olydig och kom fram så de fick hälsa. Det gillade mr Zlatan. Den andra var en gammal labrador tik som gick fot. Zlatan måste också alltid jogga ”fot” (= fint). Jag vill inte ändra position på honom för att vi får möte och jag vill inte att han ska fälla joggare som passerar oss bakifrån. Hör och häpna; det är lättare att möta hundar som är i fotposition. Svårast är frifräsarna i flexi som wobblar fram och tillbaks över stigen/vägen.

Zlatan speglar sej i Stendälden.


Avslutning på förberedande lydnadskurs

”-Ni ska visa upp två moment.” Ordern från hundfröken var solklar. Så tittade hon ut över gruppen, fick syn på Zlatan som satt och petade sej i navlen, och blev nödgad att korrigera. Det behöver inte vara riktiga moment, det räcker nästan att de gör något över huvudtaget, något litet, litet…:-)

Så jag satte Zlatan i hårdträning. Dags att kunna ligga ner, kanske. Visa att han greppat det där med avståndsbelöning också. Så, vi har tränat. Finta ner honom i ligg position, kommando onödigt, han är knappt medveten om vad han gör. Däremot använder jag ”ligg kvar” med förhoppningen att kvar ska börja betyda något. Mycket ljudligt beröm. Lägger försiktigt en godis på ett avstånd som jag hinner blockera, i händelse av tjuvstart…Och ”varsågod”. Ett helt litet ”moment”. Att han ligger kvar vid kraftigt och ljudligt beröm är jag särskilt nöjd med.

Andra momentet, inte nytt, detta har vi tragglat. Själva knuten lossade när vi började med klick för apport i munnen. Det är alltså en svårighet för honom att hämta och lämna saker när han vet att jag har godis. Och det är exakt detta jag vill att han ska göra för då blir det ett lydnadsmoment. Att hämta en sak för att man leker, det är ju lätt. Men en helt annan sak, i min värld. Så mot en utlovad muta, som finns i min vänstra hand så ska han hämta ett föremål och lämna det i min öppna högerhand, även kallad ”handen”. Jag säger ”hämta” och ”handen”.

Zlatan är ganska lättstörd av andra hundar. Och annat med päls som rör sej. En träningsplan för hundar är en fantastisk plats att gå och sniffa på. Ibland känns det som om man skulle behöva megafon och kobjällra för att få en reaktion från den lille Ferdinand. Men det händer att han glimmrar han till! Tex när klossen kommer fram, då han får ställa frambenen på klossen och gå runt runt, då är han koncentrerad! Men det är ett helt shejpat beteende. Och det tycker han är spännande. De andra två små momenten är inte lika shejpade, lite mer av att ”visa”. Så hur skulle det gå?

Det gick med bravur. Zlatan klarade det på samma vis/färdighet som han klarar det hemma i köket. Dvs, ställd inför en uppgift som han behärskade så var omgivningen inte längre en störning! Han klarar alltså hundar som han träffat en stund. Men älg hade nog blivit en för svår störning. Om det inte är en älg han känner:-)

Jag slutar aldrig förvånas över denne hund.

Från att ha kastat i sej maten så petar han i den nu, och ibland äter han inte alls. Jag undrar om det är för att konkurrensen från den glupskaste av de glupska försvunnit, eller om han helt enkelt behöver mindre mat. Hur som helst har vi minskat givan, han kan både tugga och svälja, så han lär inte svälta ihjäl. Han vill gärna äta ur Kalles skål, lite som när han var valp. Men Kalle bjuder inte, han äter snabbt och effektivt och vill absolut inte ha en västgötaspets i matskålen.

Disa och Zlatan på Kilanäsan.

Samma höstdag.