Rottweiler och Västgötaspets.

hundigt i allmänhet

Majken träffar Zlatan

Ett spännande besök. Hur skulle de komma överens? Majken ser skeptisk ut, men det är snarare hennes busiga min. Zlatan fattar.

Majken har haft en krokig väg till där hon är nu. Hon kan bli rädd plötsligt och blir orolig i vissa sammanhang, tex med barn.

Kanske har vi en tillräckligt lugn tillvaro för att hon ska känna sig trygg.

Zlatan gillar att busa med en jämnstor kompis.

Här ett smajl:

En bra hund gillar godis. Här har vi två praktexemplar.

Lite varglik svansföring.


Bild

Frostnupet Lerkil

2015nov21_00062015nov21_0006 copy

 

 

2015nov21_00152015nov21_0015 copy

 

 

2015nov21_00162015nov21_0016 copy

 

 

2015nov21_00202015nov21_0020 copy

 

 

2015nov21_00292015nov21_0029 copy

 

 

2015nov21_00422015nov21_0042 copy

 

 

2015nov21_00522015nov21_0052 copy

 

 

2015nov21_00542015nov21_0054 copy

 

 

2015nov21_00602015nov21_0060 copy

 

 

2015nov21_00632015nov21_0063 copy

 

 

2015nov21_00692015nov21_0069 copy

 

 

2015nov21_00712015nov21_0071 copy

 

 

2015nov21_00812015nov21_0081 copy


Polarexpedition till Gränna och Hornborgasjön

Foto Konny Njord

Det blev för expeditionens tema passande svinkallt. Och snö!!!

20150321Andeeotranor1215 copy

Bra för mej, jag är nämligen polarhund. Det är bästa sättet att lyckas med en polarexpedition, är att ha polarhundar som jag.

20150321Andeeotranor1217 copy

Det var en lycklig överraskning att kunna ta ett snöbad!

Vi var på väg till Gränna Museum för att se på utställningen om Andrées vätgasballong. Och Axel Stakes nyhittade foton. Jag såg att Konny plockade med sej teleobjektivet. Det är varken smidigt eller behändigt.

20150321Andeeotranor1146 copy

Axel Stakes foto på bygge av ballonghus.

20150321Andeeotranor1152 copy

När de slutligen bestämt sej för att ge upp ballongfärden och landa. Slädarna ska packas och utrustning räddas. Ballongen är fortfarande ganska stor, det behövs nog inte så mycket vind för att den ska kränga till. Nils Strindberg plockar fram expeditionens kamera utrustning och fotograferar. Jag funderar en hel del på hur det känns att föreviga detta ögonblick.

20150321Andeeotranor1161 copy

Kameran med stereooptik, som skulle vara lätt, hållbar och smidig. På ovansidan av kameran kunde man ställa in datum, klockslag och väderstreck, för instämpling på filmen. När de hittade filmbehållarna efter ca 30 år så var de blöta. Men det fanns information kvar i filmen som en fotograf lyckades hitta en metod för att framkalla.

20150321Andeeotranor1275 copy

Om det inte var med livet som insats så skulle jag gärna driva över polarisen i en tyst ballongfarkost.

Det är en väldigt fin utställning de har på Gränna Museum. Mycket av utrustningen och kläder är bevarat. Och så dessa suggestiva fotografier.

Man blir hungrig i kölden. Tack och lov för polarutrustad husbil, med gasolkök där en lyxig lunch kan tillredas.

20150321Andeeotranor1283 copy

Vi då? Undrar några i bakgrunden.

Lite kaffe på det. När de kokade kaffe i Örnen så ville de ju inte antända vätgasen i ballongen. De kokade sitt kaffe i ett primuskök som dinglade 8 meter under korgen. Det tog 18 minuter enligt Andrées anteckningar.

”-Hur långt är det till Hornborgasjön?” Där kom förklaringen till teleobjektivet. På radion hade de sagt att där var 9000 tranor, ovanligt tidigt i år.

Här kommer våra bilder på tranor, de flesta har Konny tagit.

20150321Andeeotranor1207 copy

Foto Konny Njord 20150321Andeeotranor1284 copy

20150321Andeeotranor1288 copy

Foto Konny Njord Foto Konny Njord

20150321Andeeotranor1187 copy

Foto Konny Njord Foto Konny Njord


En tidig vårkväll

Det har sin charm med en ljummen kväll. Efter vintern är man glad för vindstilla och tillräckligt ljust för att se var man sätter fötterna.

201503191079 copy

De syns inte på bild, men en liten flugsvärm cirklade runt vassanhopningen i trädböjen.

201503191083 copy

Ängen var full av fantastiska dofter.

201503191085 copy

Zlatan har uppnått en ny mognadsgrad, han kan tigga godis ute! Vilket innebär att man kan muta fast hans lille röv i marken, korta stunder. I och med detta, börjar hans liv i lydnad, haha. Eller så får han jobb i Margots diplomat stab. Nej förresten, det var ju den andre Zlatan som skulle börja där.

201503191087 copy

Förra årets vass. 

201503191091 copy

Solen belyser vipporna. Och lite hundsaliv på UV-filtret.

201503191092 copy

I morgon är det solförmörkelse, men det ska regna.

201503191094 copy

Videkissarna tittar fram.

201503191096 copy

Vass i långa banor

201503191098 copy

Konny och Kalle 


Solen tittade fram, minsann.

Det var dags för Kalle att få träffa sin pappas matte. Pappa Bazco var ju Disa moster till och så ligger det till med släktbanden. Kalle är väldigt förtjust i Carro.

I barnvagnen ligger det två bebisar. Men den ena är väldigt liten och syns knappt;-)

Det blev en sväng i Fjärås, runt bräckan.

20150310Fjärås0992-2 copy

Från vänster. Zlatan, Carro, Smilfinken (Kalle), Meja (syns inte) och Love.

Fjärås Bräcka

Zlatan saknade respekt för det ärevördiga gravfältet, han sprätte omedelbart upp en jordhög.

20150310Fjärås0998 copy

I en glugg mellan träden syntes Lygnern. Åt andra hållet ser man havet. Biltrafiken är avstängd här nu sedan några år tillbaks. Det är härifrån vårt vatten kommer, så det var trevligt att notera att det ser så fräscht ut! Kalle fortsätter att smila in sej:-)


-”Hoppa upp och tugga istället”

När Zlatan äter tuggben så har han en teknik som är väldigt ljudlig. Ena tassen i änden på benet. I andra änden drar han med tänderna, tills det lossnar och PANG smäller benet ner i parketten. Om och om igen. Så jag överhörde följande i kväll:

Husse: -Men Zlatan…

Zlatan: Ingen reaktion

Husse: -”Hoppa upp och tugga istället”

Zlatan: Hoppar upp i soffan (och tuggar lite mer dämpat.)

Efter en stund tröttnar Zlatan på soffan, husse tröttnar på ljudet och sekvensen ovan upprepas.

DSC00194 copy

Zlatan lydigt och ganska ljudlöst med benet i soffan.

Jag försöker komma på när han lärt sej kommandot -”Hoppa upp och tugga istället”. Han kan ju inte ens ”hopp”. Det kanske är en såndär mystisk kill-grej, egen kommunikation:-)


Frejas MH

I Lördags var det dags för Tapto’s Klara Kluck, mest känd under namnet Freja, att göra sin Mentalbeskrivning. Det var Varbergs brukshundklubb som arrangerade. och det gjorde de bra, som vanligt!

Testledaren gör lite hantering med Freja, som synes följde hon gärna med honom även om det var lite skönt att komma tillbaks till matte igen. Att han klämde på henne och kollade i munnen hade Freja inget emot. ”Kolla gärna överallt” sade hon till sin nya kompis!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Man leker lite med hunden, dels för att kolla gripande och leklust men också för att kunna jämföra leklusten efter provet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Lilla jakten utförs i två omgångar. Man kollar lusten att förfölja och gripa. Freja förföljde båda gångerna och andra omgången så grep hon, efter att ha nosat lite på ”haren” först.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

MH publik kan man vara utan att betala entré avgift. Men det krävs en motprestation för publiken är en del av provet! Det första hunden får göra är att gå framför och bakom publiken, sedan vet hunden vilka som är med i flocken och det är en trygghet för hunden att det inte förändrar sej. Man måste stå på en rad (undantag: om man åker barnvagn, då får man ligga eller sitta). Inte sätta sej ner (det räknas som inkallning och är oerhört störande för provet). Vara tyst under momenten, vara med hela tiden, inte komma för sent eller gå för tidigt. Och största uppoffringen är antagligen att mobiltelefonen måste vara tyst! (Jag har hört mobiler ringa under MH av misstag. Den som störs minst är hunden. De är ju vana…) Så publiken har en funktion för provet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kom igen, ta haren!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Aktiviteten är egentligen passivitet och här bedöms om hunden kopplar av eller stressar upp sej och hittar på en massa saker. Freja kollade läget men var avkopplad och tog det lugnt i alla 3 minutrarna. Perfekt sade beskrivaren om detta momentet efteråt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Avståndsleken, figgen inleder med att påkalla hundens intresse med att knacka på något eller klappa händerna. Hunden intresserar sej för momentet och ignorerar störande saker i omgivningen. Freja var jätteintresserad av den främmande människan som gjorde lekinviter, hon gjorde lekinviter tillbaks. Men hon ville inte gå för långt ifrån matte. När matte Eva gick fram till figgen blev Freja så lycklig och tokrusade och sprallade:-)

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dumpen, overallen som överraskar med att flyga upp rakt framför hunden. Den var otäck. Freja blev jätterädd. Men det viktiga är att kunna arbeta och överkomma sina rädslor, och det gjorde Freja.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Skramlet var ingen utmaning för Fraja och bearbetning behövdes inte. (Gjordes ändå, för MH går efter en viss procedur, som ska följas.)

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sedan dags för spöken. Det var nära nog vindstilla. Freja kunde inte sniffa till sej någon förhandsinfo om spökena, i hennes värld är de stora och stirrande okända varelser. Freja följde spökena men plockade inte fram särskilt mycket skärpa eller försvar. Matte fick släppa kopplet. När Matte gick mot spökena hängde Freja med. När matte Eva var framme vid det första spöket så var Freja snabbt där och nosade på spökets hand, likadant med andra spöket.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nu när hunden varit med om mycket så kommer skott provet. De två första under lek och de andra under stillhet. Freja lekte med större intensitet efter provet än före. Hon hade haft en kul dag, lite som ett barn på Liseberg! Hon är inte döv, men skottfast är hon. Vi i publiken kunde inte se att hon ens hörde skotten.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sedan återstår bara Gratulationerna till matte att hon har en skottfast hund med känd mental status!


Zlatan har blivit pappa igen!

I våras så åkte Zlatan på ideliga friarstråt till sin tilltänkta Piggy. De gillade varandra jättemycket och det blev resultat! På självaste nationaldagen så nedkom Piggy med 3 hanvalpar och en tikvalp. Så nu pysslas och duttas det med valparna för Piggy är tydligen en duktig och entusiastisk mamma.

Knalletorpets Piggelina heter tiken vars första valpkull detta är. Hennes matte Jenny Pleym har en hemsida som uppdateras bra, så titta gärna efter valparna där!

 

 


En vinterdag på Kilanäsan

Slaskigt och halt, varje steg får planeras noga på de hala klipporna. I alla fall om man är tvåbent. Min fyrbensdrivne följeslagare är bättre anpassad. Men även han funderar på vägval. Praktiskt för mej, med en liten vovve som väljer smidigaste vägen!

Zlatan på sten i hamnen.

Zlatan på sten i hamnen.

Att jag gick hit överhuvudtaget var för att dimman var så fin. Men som vanligt när jag tar fram kameran, så började det blåsa och den fula solen kom fram iställlet.

Kall sol.

Kall sol.

Nu är det nog bäst att kolla in var matte tog vägen.

Nu är det nog bäst att kolla in var matte tog vägen.

På Kilanäsans högsta punkt.

På Kilanäsans högsta punkt.

Zlatan

Zlatan

Nu hade jag trampat i vatten till knähöjd några gånger och tyckte att det nog fick räcka med frisk luft för den här dagen. Men kråkan som badade i hamnen, den fick mej att plocka fram kameran igen.

Kråka som lättar.

Kråka som lättar.


My Dog 2014

Jag hade inte tänkt mej fler utställningar, egentligen. Zlatan har ju bevisat att han är hanterbar under dessa speciella omständigheter, vilket är det viktigaste målet för mej, som är lite smått utställnings skeptisk. Jag är tveksam till om utställningar är för rasernas bästa, egentligen, eller om de påverkar aveln i en osund riktning. Men det är roligt och ett tillfälle att träffa andra som också gillar samma sorts hundar. Så han blev anmäld igen. Det är nära till Göteborg så det ”hör ju till” på något sätt.

Vi tränade ”stå” i några dagar före evenemanget. Helt ärligt, det hann inte bli befäst. Han är läraktig, men inget geni.

Förra gången blev han lite uppjagad när han kom in på mattan samt väldigt nosig. Så denna gången provgick vi på en ledig ringmatta lite då och då. Det hjälpte för han rörde sej självmant i ringen denna gången. Men jag har ju i mej att glo rakt framåt, det är fusk att titta på hunden i lydnad, så jag såg inte att jag hade fel tempo. Det blev visst lite passgång. Ja, han kan nog fler gångarter än en islandshäst. Att stå på ett rangligt bord och en tant ”undersöker” var inte poppis. Det är stor skillnad på ”klappa” och ”undersöka”. För mej är det lite oklart, men Zlatan har full koll på vilket som är vilket. (Klappa är trevligt, undersöka är äckligt, det har jag förstått.)

I början var han tyst och fin. Men i sällskapet som hade varvat upp sej ganska bra och höll låda ordentligt, så var han snart igång. Han var inte värst men inte heller något föredöme.

Vi träffade dottern Elsa (från Högalids kennel) för första gången sedan i somras. Hon har blivit så fin, tycker jag, en tjej-kopia av Zlatan. Hon verkar dessutom ha fått hans bästa sidor.

Det var också kul att träffa syskonen från Tasstrampet.

Här är domaren omdöme om Zlatan:

Inga större skavanker.

Inga större skavanker.

Vi deltog även i uppfödargrupp med Tasstrampet och där kom vi tvåa.

För övrigt, Fishermans Friend med citronsmak, det trodde jag var alldeles för fräscht för hundar. Kanske vill Zlatan få en god andedräkt eftersom han snodde dem från bordet i TV-rummet. Kanske är det en dejt på gång, vad vet jag?


Avkommorna, telningarna, underverken, ja nu är E-kullen här!

Fantastiska små krabater! Valpen med lite mer vitt är en av tikarna. Elli heter hon.

Einar, Elli och Elsa.

Einar, Elli och Elsa.

Ta en titt på öronen. Är de inte otroliga?

Einar, Elsa och Elli.

Einar, Elsa och Elli.

Eliot ligger längst ut till höger i bilden, och växer så det knakar! Han har lång svans, till skillnad från de andra som har stubb.

Elsa, Einar, Elli och Eliot.

Elsa, Einar, Elli och Eliot.

Jag har inte träffat dem ännu utan tackar Jonna för bilderna.

Det ska bli så spännande att följa Högalid’s E-kull!


Zlatan ♥ Diiwa

Zlatans bästa påskafton? Troligtvis.

Högalids Diiwa Iwa

Högalids Diiwa Iwa, spanar på Zlatan?

Han fick träffa den där söta tiken igen. Vilken lycka, hon luktar ju så gott!! Zlatan uppvaktade och stajlade så gott han kunde.

Jag sprätte lite sexigt och lät Diiwa spana in mina maskulina vader. Sedan var det fritt fram!!

Jag sprätte lite sexigt och lät Diiwa spana in mina maskulina vader. Sedan var det fritt fram!!

Och självklart föll Diiwa för all denna charm. Det var första gången för båda, så det var extra roligt att de klarade av det så duktigt!

Att det tog på krafterna är tydligt. Zlatan har inte ”dödat” varken crocs, strumpor eller tuggben samt nästan inte stulit något på hela kvällen. Så avels karriären kräver sin ”man” !!

Nu håller vi tummar och tassar för att det ska bli smått om 63 dagar!


Frankrike farväl…(Road Trip forts)

Frankrike var vackert nog, till och med i december. Men om man själv har sina hundar i koppel, då känns det lite vanskligt att just den uppfinningen, koppel, inte har slagit igenom i Frankrike. Snarare släpper de ut hundarna ungefär som vi släpper ut katten. (Men till och med katter rastas ju i koppel ganska ofta.)

Det var gott om skyltar med "obligatorement" att ha koppel på "chien". Chienna, de enda chiens som var kopplade, det var jag och Kalle. Kalle hade till och med munkorg. Med sej.

Det var gott om skyltar med ”obligatorement” att ha koppel på ”chien”. Chienna, de enda chiens som var kopplade, det var jag och Kalle. Kalle hade till och med munkorg. Med sej.

DSC_3245 copy

Här sitter jag med mitt obligatoriska koppel. Matte tycker inte att utsikten är snygg nog utan mej.

Ja det här är ju högt på riktigt. Tur att jag har husse i koppel.

Ja det här är ju högt på riktigt. Tur att jag har säkerhetsbälte.

DSC_3271 copy

Vid grotto de Madeleine.

DSC_3275 copy

Fick nästan lite Grand Canyon känsla vid ravinen.

DSC_3305

Ardèche

DSC_3311

Ett av alla de slott som vi passerade. Strategiskt utplacerade har de väl varit tillhåll för forntida små furstar.

Så när Kalle blev attackerad av två schäfrar inne på campingen som vi övernattade på och Zlatan hade lös mage, ja då tröttnade vi på Frankrike och for till landet med ordnung. Vi längtade efter lite civilisation. Och vi skulle söka Kalles rötter i den bayerska staden Rottweil.


Zlatan är utställd igen

My Dog är ju en prövning för en lantis hund. Jag glömmer aldrig när vi ställde ut Bella 6 mån och 33 egensinniga kilo. Hur tänkte vi då? Hon slirade på golvet (vad visste vi om coca cola och apelsinsaft på tassarna…och det är ju förresten fusk) flåsade och ögonen blev utstående och rödsprängda. Torkat slem runt hela munnen. Husse och matte blev fullständigt utmattade. Fashinerat tittade vi på ena hundekipaget efter det andra, mest imponerande var väl den lilla tanten med de fyra enorma irländska varghundarna som verkade sväva förbi angjorda i ett koppel tjockt som en sytråd. Och när domaren stapplade fram mot henne på sin käpp, då fick jag kalla kårar längs min svettiga rygg…men hon skötte sej fint, just då.

Bella, med intresset riktat på vovven bakom. Jag med en stans för att stå stadigt och sittande domaren. Det som inte syns är att det fattas ett par fingrear på hans hand, man fick själv öppna munnen på hunden:-) Samt käppen.

Bella, med intresset riktat på vovven bakom. Jag med en stans för att stå stadigt. Och så domaren, som sitter på en stol brevid bordet. Det fattas ett par fingrar på hans hand, man fick själv öppna munnen på hunden:-)

Så med detta i minne (14 år sedan) så är det i min värld prövningarnas prövning map hundmiljöträning. Zlatan hade fått lite bättre förutsättningar, han har ju varit på utställning förut samt lyckats bli ganska hundvan… Och det gick riktigt fint, vi kunde spankulera runt obesvärat. Såklart ville han hälsa på varje hund, men om man bara passerade så var det ingen big deal. Han var dessutom hyfsat tyst. Vid väntan i ringen så kunde han till och med lägga sej och relaxa en liten stund.

När vi var inne i ringen så kände han av att stå i centrum, eller om det var de föregående hundarnas stress hormon som doftade på mattan? Han blev ”laddad” och smått okontaktbar. Det är ju inte ett optimalt läge för att visa upp hur han ser ut. Men domarna har sett hundar förr, och vissa kommentarer är genomgående från förra utställningen. Själv klassar jag en exteriörbeskrivning högre för den är mer noggrann. Men hur som helst så är han Very Good, idag också. Han blev placerad som nr 3 av 3. Men vad spelar det för roll när det var kullbröderna som var före? Det är ju samma avel. Och det är ju främst det som är poängen.

Omdöme MyDog Zlatan

Omdöme MyDog Zlatan

Förresten vägdes Zlatan idag, på personvågen. 15 kg. Jag fick göra om det två gånger. Det stämde. Aptiten har ju ökat, det har den. Inget konstrande alls de sista veckorna. Och så har vi ju sprungit vår lilla runda varannan dag, oavsett väder. Så det är väl muskler alltihop:-)

Kallt är en sak, ner till -17 så är det OK. Men slasket är lite farligt, för broddarna halkar av, och det får ju egentligen inte hända.


Road trip i Europa (eller vilken tur att detta är en långsamblogg!)

Eftersom jag uppdaterar så långsamt. Det ska ju handla om hundar och/eller träning, men nu är det mest jag som tränar. Egentligen borde coachen Zlatan skriva om hur han tränar mej. Men han har rullat ihop sej i en fåtölj, och då stör man inte honom med oväsentligheter.

Rondellhundar finns i Frankrike också:

Rondelldalmatinrar

Rondelldalmatinrar

I morgontimman simmade den här krabaten i Ardèche:

Hamsterlik gnagare, vi tror att det är en Bisam.

Hamsterlik gnagare, vi tror att det är en Bisam.

Sedan fick den här lille gynnaren posera. Detta är bilden där han ser gladast ut.

Västgötaspets övergiven på stubbe vid Ardéche.

Västgötaspets övergiven på stubbe vid Ardèche.

Okej, närbild också:

Lilleman på stubbe.

Lilleman på stubbe.

Roadtripen fortsätter, är inte denna vyn bekant?

Pont d'Arc

Pont d’Arc

Redan för 35000 år sedan fanns det människor här, och de gjorde väggmålningar. När en väggmålning blivit 35000 år gammal så kallas den inte för klotter.

Ardèche (river)

Ardèche (river)

Kalle spejar, finns det några grottmänniskor kvar?

Kalle spejar, finns det några grottmänniskor kvar?

Kalle hade munkorg (med sej).

Har inte sett så mycket skyltar någonstans om att hundar ska ha koppel. Har inte heller sett så mycket lösa hundar. Tex kom två lösa schäfrar galopperande mot Kalle. Men de kom på att de nog hade annat att göra…tack och lov. De lär ha blivit övertalade till detta av Kalleponken…

201212192038 copy

Vad är vackrast? Plågad fotomodell eller utsikten?

Zlatan har tränat sin franska…eller snarare tränat att kunna vara tyst, även på franska. Det låter så fint!


Det är visserligen en långsamblogg…

Men nu har det väl varit extremt långsamt här ett tag. Ska man ta det kronologiskt och liksom redovisa allt som hänt sedan förra inlägget? Långkalsonger av osv.

Nä, ska man vara grundlig så ska man gå längre bak. Vallanlagsprovet tex, det finns ju lite oredig film kvar därifrån. Och det är numera roligt att tänka på hur gapig han var. Att jag fick sitta och klappa honom för att han inte skulle skälla sönder Jennys redogörelse om hans insats.

Jag har satt ihop en film. De suddiga partierna är kvar, man ser ju hur han rör sej…dessutom… ha tålamod med kameramannens blytunga objektiv.

Här kommer det, lite Zlatangodis från i våras:


Chablis har gjort BPH

Tasstrampets Fido Filur gjorde BPH.

BPH är den ”nya” personlighets beskrivningen av hund. Många moment har samma retning som MH men man retar mindre…dumpen flyger upp på 4 meter istället för 3 och den är bara en halvfigur. Så det blir utslag om egenskapen finns och tröskelvärdet ”överskrids”. Detta gör att man kan ha en till ytan ganska liten testbana, i detta fall inhängnad, vilket borde få även osäkra hundägare att delta. För det är ingen hund som kan dra iväg på drev eller tik jakt…Dessutom klämmer man in ganska många moment på samma tid som ett MH. Tre funktionärer skötte detta, för MH behövs 4-5 st.

Rondellhund

Mycket är likt, publiken ska stå i klunga och hunden ska få chansen att kolla in dem vid starten. Det är standardiserat med tider för bedömning, men här är det mycket ”tajtare”. Annan nomenklatur, här säger testledaren ”kontakt” när hunden nosat, i MH får man höra ”Bra, beröm”. Allt verkar mer styrt i BPH, vilket antagligen gynnar standardiseringen. Men upplevs lite stelare. Utvecklingen ska gå framåt, det som alltid är viktigt är en hundkunnig och erfaren beskrivare som berättar om hunden och vad som är hundens personlighet.

Man provar även lek intresse och godisintresse.

Egen favorit leksak skulle tas med. Det var helt OK om de var mindre än hunden…
Jag gillar min leksak.

Nu trodde de att jag tänkte lämna den frivilligt…tji fick de!!

Tar ett varv till. Hoppas Chiraq ser, haha.

Snäll som jag är så lät jag dem byta ut min leksak. Men är ju lite nyfiken ändå och det vrakar hända kul saker här. Och mycket riktigt, vips kom det fram en annan leksakstingest!

En annan konsistens, lossnar lättare ur munnen…

Sedan var det godis testet. Hur lätt ska det vara? Godis hittar jag, och äter, utan problem:-)

Burk nr 2 fick man flytta på.

Den här burken var fastskruvad, jag går och kollar om gräset är grönare på andra sidan.

Oops, här kommer något farande emot mej! Bäst att vara beredd!

Voine voine, det har flugit upp en halvfigur ur gräsmattan!

Matte, gå inte fram till den!

Jag får säga till på skarpen, men jag gör det från ett säkert avsånd, man vill ju inte riskera livet…

Matte har ju överlevt i flera sekunder nu, och verkar inte ett dugg orolig, jag får väl kolla in figuren.

Hejdu, står du still nu, din knäppgök!!

Jaha, ett skrammel rätt i nosen!

Hm, här lät det förut, men nu är det tyst. Det hjälpte att säga till.

I korta drag sammanfattade beskrivaren att:

Chablis visade att han är en trygg hund, som gillar att leka och gillar godis. Dvs inget hindrar honom i träningsbarhet och samarbete.

Han accepterar att en okänd person känner och klämmer på honom.

När han hamnade i  knepiga situationer så löste han dem inte genom att agera mot ”knepigheten” utan på lite andra sätt. Och de fungerade också för han avreagerade fort. (det sista var mitt ordval, bph ordvalet var nog att det ”fungerade att söka andra vägar”.)

Underlag inga problem även om han inte direkt njöt av den hala korrugerade plasten.

Dvs det är en kanon vovve. Och det visste vi ju:-)


Åter där allt började…

Med ett MH-protokoll till uppfödaren i min ägo, så bjöd jag in mej:-) För att ohämmat skryta och stå i över min lilla Guldklimp. Är det någon som står ut med sånt så är det ju uppfödaren, eller hur?

Vi tog en sväng i skogen, han fick pussa ursöta syrran Tassa. Eller fick och fick, brorsan Grålle var inte helt överens om detta. Så det blev lite brottningsmatch också. Brottas kan jag tänkte Zlatan, men jag vill hellre vara med Tassa…

Sedan blev det fika, och se så nöjd han är, när han fick glassa med tjejerna på Tasstrampet!

Här sitter jag i en riktigt trevlig sits. Från vänster Mamma Damella, Mormor Vanja, Nala och Safir.

Zlatan gillade alla tjejerna men mamma blev favoriten! Såklart.

En annan favorit var katten som satt precis utanför dörren när vi skulle hem. Den var fin tyckte Zlatan. När den försvann in under våran bil så försökte han locka fram den med några uppfordrande lekskall. Men katten måste varit döv, den kom inte…

Väldigt nyttig miljöträning för Zlatan, som sov med ”gamnacke” i bilen när vi åkte hem.


Zlatan är skottfast och har känd mental status!!!!

Idag har Zlatan genomfört sitt MH. Och som vanligt blir man överraskad men vissa saker blev precis som jag trodde.

När hunden före oss stack iväg på ett drev så blev jag lite nervös. Varberg är ju en aning ”berömt” för sina kaniner vilket bla Disa blev kraftigt distraherad av en gång i tiden. Men trots att Zlatan inte är den svinlydiga typen, så är han inte heller jakt eller rymmartypen. Så det gick fint.

Jag har markerat på baksidan av protokollet (översättningsnyckeln) var kryssen hamnade.

Här ser man i vilka rutor Zlatan’s beteende hamnade.

Vad det gäller gripandet, så har han bra kamplust ”hemma”, men jag har lagt märke till att i andra miljöer så blir han påverkad/störd av omgivningen att det inte riktigt blir aktuellt. Så där har han ett beteende som han inte visade upp. Och jag trodde inte att han skulle leka alls, men han tog faktiskt trasan andra gången och sprang till testledaren med den och kampade. När hon släppte den så kunde hon ta den igen utan att han ”fintade” undan. Så där blev jag lite förvånad.

Ska vi ta en svängom?

Jakten trodde jag inte mycket på. Men han sprang iväg lite och var lite intresserad men grep inte. Är väl ganska lagom för rasen.

Ett orosmoment var aktiviteten/passiviteten. Eftersom de inte får ha halvstryp och jag inte ville ha sele på honom så befarade jag att han uttråkad skulle backa sej ur kopplet. Men han bara skällde lite och ”duschade” i det långa fina gräset.

Avståndsleken trodde jag inte heller på, tänkte att han skulle springa några meter och ställa sej och gorma sedan. Men så blev det inte. När han kollat in figgen och blev släppt så stack han till ”legan” och sedan letade han upp figgen. Helt av sej själv. Det trodde jag inte att han hade i sej. Men sedan var han nöjd, ville inte stanna kvar och leka. Och det är ju logiskt enligt tidigare beteende.

Dumpen blev en överraskning, och det är ju det som är avsikten. Att han skulle reagera och skälla, det hade jag räknat ut. Men hur långt skulle han fly? Och skulle han lyckas avreagera? Han flydde inte långt, nästan inte alls. Men han skallade på ett sätt jag aldrig hört. (Ska försöka producera en liten video på det.) Nytt även för beskrivaren, faktiskt. Som har beskrivit och dömt på MH och MT i många år. Avreaktionen däremot, vi behövde inte lägga ner overallen, men han behövde tid och att testledaren också kom fram. Då tog nyfikenheten över och han vågade sej fram. Sedan var det glömt, inget kvarstående. Det var duktigt kämpat av lille Zlatan, jag gillar det där att inte ge upp utan klara ut svårigheter.

Ljudkänslighet inte mycket att säga om. Han hoppar till lite och går fram när jag gör det. Sedan grymtar han på det en gång när vi går förbi.

Oops, nu har matte gått fram till det där oljudet

Hon har inte gjort annat än att hamna i trubbel idag

Jag får rädda henne igen

ztörst + znyggast = ZLATAN

Nu hänger tungan som en slips. På mej, som är nästan vinterklädd och på Zlatan.

Då är det dags för spökena. 14 kg Zlatan håller sej framför mej och kontrollerat mot spökena. Mot båda. Inte jättearg men ändå hyfsat aktiv. En imponerande inställning av en sådan liten grabb. Men, han är ju bara liten på utsidan:-) Han gick fram med mej och kollade in dem men han hade inget överdrivet behov att fjäska med dem sedan. Slog en drill.

I och med skotten så ska man leka igen. Vilket jag misstänkte skulle bli problem så jag hade med mej en snörboll som var hysteriskt rolig hemma. Men nu var han trött, han ville bara stå och lukta på en fläck…Så vi fick leka jageleken under de två första skotten. Och stå still under de andra två. Och han var oberörd! Och det är så roligt. Han har ju aldrig visat tecken på att vara ljudkänslig, men det har jag hört så många säga, att deras hundar inte alls är skotträdda och så är de det på MH. Det finns skotträdsla i rasen, så därför är det viktigt att kolla upp och dokumentera.

Det är ju mest rottweiler som är min referens (vi beskrev endel collie också när jag var aktiv figge). Jag har haft lite mindre kläm på var jag har denna lite annorlunda individ/ras, nu har jag lärt känna honom lite till. Det var riktigt roligt att se vilken kapacitet det finns i honom, att han har ”verktyg” för alla situationer.

Han var så duktig den lille, blev kallad charmtroll, supermysig kille och riktigt härlig!!! Men allt det där visste vi ju, särskilt Zlatan själv.


Bröderna brothers i storstan

De är så fina tillsammans, Chablis och Zlatan, man kan klappa den ene utan att den andre blir avundsjuk. De kollar till varandra när de går promenad och dricker ur samma vattenskål. Det ser ut som om de verkligen gillar varandra. Och detta utan att de har träffats särskilt mycket och bara i unghundsålder.

Eftersom regnet var av typen ”rätt som det regnade så kom det en skur…” så vågade jag inte ta med ”fin” kameran. Hade tänkt att ta en massa snygga bilder på bröderna som gör stan. De är inte helt enkla att fotografera tillsammans, dessa bröder. Särskilt inte med en mobiltelefon som är långsam och seg.

Här hade Chablis precis försökt ragga upp Zlatan till lek med av Chablis upphittad pinne. Zlatan har inte fattat leken ännu. Vaddå pinne, här finns ju så mycket att se.

 Två västgötaspetsar i slottsskogen, en prydnad för sin ras:

Utmärkt plats för en fotosession, det är ju ändå ingen som sitter här i regnet. Det kan se ut som om Chablis kollar efter pinnar och Zlatan efter hundar. Men det vet man inte.

På Järntorget träffade hundarna en dam som de charmade. Och varningen för kladdiga tassar var inget som avskräckte henne. Helt ogenerat fick hon mycket vätte pussar av både Zlatan och Chiraq, och hade de haft svansar så hade de varit bortviftade nu.

-Det är väl västgötaspetsar?
-Jodå.

-Det var ju von Rosen som räddade dem.
-Jovisst.

En mycket trevlig dam. Men bara en, konstigt att Göteborgarna inte stod på kö för denna begivenhet.

Vi mötte endel hundar också. I Zlatans ögon några helt acceptabla men när han fick syn på Corgisar, ojdå. Då kom det fula ord ur munnen på honom. Chablis, som den coole stadskille han är, brydde sej inte alls om hundar eller annat. Jo förresten, han gillar blommor, planteringar och pinnar…

I Botaniska trädgården blommar näsduksträdet. Jag hade inte en aning om att det fanns ett sådant träd, men nu vet jag. Ser väldigt speciellt ut och mycket blommor var det också!

Vi tittade på ett ovanligt träd, ett näsduksträd.

Här blir näsduksträdet flankerat av två stiliga killar.

Nu har Zlatan börjat snappa pinnleken, jaha, något man ska äga, ja men då är jag med!

Visst är vi fina i matchande slipsar!

Det var hundar och joggare, paraplyer och spårvagnar, hiss och övergångsställen. Det verkar som om han vande sej vid det mesta men inte hundar. De blev tvärtom jobbigare för honom när han blev trött. Där behövs mer träning. Ibland bryr han sej inte men ibland blir han irriterad. Den enda skillnaden jag kan notera är att han uppför sej bättre om han går än om han står still. Han är för övrigt en liten stilleståndsindikator. Så fort vi stannade så kom ett bjäbb. Också något för oss att träna på.

Mycket intryck för Zlatan idag, somnade i bilen på vägen hem och har sedan sovit hela kvällen, med uppehåll för kvällsmat.


Vallanlagstest i Tvååker

Ettårsdagen precis avklarad samt första simlektionen. Nu var det dags att se om Zlatan har några vallanlag. Fanns det något bevarat i honom av generationers generationer av kovallande hundar? Skulle han överleva? En dum men berättigad fråga från en som är okunnig. Men jag tänkte att isåfall så är det väl det naturliga urvalet.

Men jag blev aldrig orolig. Beskrivaren var uppenbart trygg med situationen samt kunnig. Jag hade inte mycket att hålla reda på, behövde bara göra som jag blev tillsagd. Resten fixade Zlatan.

Åskådare.

En Glada seglade över oss.

Nu har ni scenen klar för er, dags för Zlatan att kliva in:

Han var genast intresserad. Jag fick koppla loss honom. Då började han cirkulera runt flocken och samlade ihop dem i en liten klunga. Blev tillsagd att kalla in honom men det misslyckades. Han jobbade. Flocken flyttade sej inte. Vi gick iväg en bit. Nytt inkallningsförsök men ingen Zlatan. Sedan började vi  (Jenny och jag) driva flocken något, för att se vad Zlatan gjorde. Han sprang rakt in i flocken, de delade sej något, han jagade en brun ko, sedan en svart. De sparkade efter honom, ser man på filmen. Sedan var det faktiskt vad han klarade för stunden, det är inte lätt med nya saker för en otränad hund, fysiken har han men huvudet var totalt slut!

Eftersom husse filmade Zlatan så är det inte så mycket foton på honom. Här i slutet på testet börjar han bli trött, snart är han inkallningsbar…

Det var trevligt för en matte som satt och småskämdes lite över den dåliga inkallningen att det var -”bra att hunden inte brydde sej om mej utan jobbade självständigt. Till och med på avstånd…” (Det är man inte bortskämd med från bruks och/eller rottis värden. Så bra hörrudu att din rottis skiter i dej…haha…ok annat sammanhang, jag vet. Men ändå kontrast.) Det var mycket som Zlatan gjorde fint och bra, uthållig men för lite pondus, het, lugn vallning osv. Protokollet kommer. Men som sagt, man ska inte spränga hjorden, det förstår faktiskt till och med jag.  Han hade definitivt vallanlag men sprängningsförsöket och jakten drar ner omdömet till goda vallanlag. Men anlagen finns bevisligen där, det är det viktiga. Generationers generationer av först ”egen avel” och sedan på sluttampen, de sista 60 åren, bevarande av en ras som mejslats ut i sekler, och det finns i Zlatan. Det är så fint, att detta arv bevaras.

Nästa hund skulle få mycket goda vallanlag, och det är en riktigt ung tik, bara 6 månader.

Jag duckar blixtsnabbt, ni har inte en chans att träffa mej….

Skogsbygdens Zelda Mega Virus

Det kom endel regn, men det var egentligen bara skönt i värmen, och bra för hundarna.

Men ojdå…

En Puli från kennel Impeccable. Det var fyra Puli tikar med på testet. Första gången jag ser denna ras som har sitt ursprung i Ungern.

Brorsan Chablis, men finnamnet är Tasstrampets Fido Filur. Matte Liselotte har vallat Fjällkor med västgötaspetsar.

Tja, herdarna brukar väl använda en käpp när de vallar? Det tyckte Chablis att han också skulle ha.

Hjälphundar användes att hjälpa de hundar som inte ”tände”. Här är det beskrivarens egna hund Piggy på bild. (i stamtavlan Piggelina, snart med tillnamnet ”Knalletorpets”)

Piggy är ”het” i sitt vallningstemperament. Men det tog henne till två års ålder innan hon vallade alls. Det är lustigt det där, för en novis, att vallanlagen ska ”väckas”. Att de kanske finns där hela tiden men tillfället att plocka fram det ska vara det rätta.

Det syns väl att det här är roligt!

Kossorna fick lite motion till sist!

Om inget annat hjälper, ta till fula miner! Det finns ingen ko som klarar att möta denna blicken…

Här är det brorsan Chablis som ska ”väckas”.

Om jag har förstått det rätt…

så är Västgötaspetsen en såkallad heeler, som biter kossorna i hasorna.

Men vad vet jag…

Piggy och Chablis in action. Chablis springer med, men han vallar inte.

Pyret är det här som ska vara tändgnista för Danga’s Sir Väs-Ö. Att hon är kopplad beror inte på att hon är särskilt busig, men kanske att den unge hannen (9 mån) som ska testas blev lite leksugen:-)

Pyret, med vittring på kohas!

Piggy och Högaids Diiwa Iwa

Tikarna i samarbete

Zlatans favorit ko och Piggy.

Visst var jag duktig, matte?

Västgötaspetsar är ca 31 cm i mankhöjd och väger mellan 9 och 14 kg. Men det är ingen som har talat om det för dem. Och även om någon skulle göra det så är ju inte vättarna så dumma att de går på det! De vet ju att de är störst, bäst och vackrast!


Zlatans första födelsedag.

Hur har din födelsedag varit, Zlatan?

Zlatan: Jag började dagen i sakta mak. För att sedan varva ner, det blev nämligen hundgården för mej och Kalle när matte var ute på ärenden. Sedan bättrade sej saker och ting betydligt. Märgben, mums. Födelsedags presenter! Två nya flytleksaker, istället för den förstora bollen som jag nästan drunknar när jag försöker ta. Och en grisleksak som världens snällaste granne kom med. Det gör inget att hon tror att jag är en gris, hon är underbar ändå!

Jag och mina nya mackapärer.

Sedan blev det tyvärr sämre. Selen åkte på. Det hjälper inte att imitera rabiessjuk hund eller spela död. Matte verkar inte se hur jag lider. Och ännu värre, blir dessutom inlyft i bilen! Med den gamla trötta kommentaren: -”Tur att du är bärbar…” Som om man inte hört den förut. Men jag fick sitta fram med bilbälte och kunde se alla vi mötte, det förbättrar saken något.

Och dra åt skogen, åker vi inte till joggingrundan. Man måste tydligen arbeta till och med på sin egna födelsedag. Varmt är det också, och inte en enda joggare eller hund att jaga.

Men strax skulle lyckan vända sej om och le mot mej igen. Hem till boningen för kvällsmat och sedan en visserligen otäck resa men till himmelriket. Hos gammelmatte och gammelhusse finns många goda dofter. Och många spännande saker, i lagom höjd så att man når…Och så finns Skrållan. Mattes gamla docka, från innan hon ens visste vad en västgötaspets var, satt i en stol och stirrade. Det tog ett tag innan de fattade galoppen. De trodde att jag skällde på en katt. Men matte listade ut vad det var. En ”skrålla” som satt i en barnstol och stirrade på mej med sina stirriga ögon. Urk. Matte gick fram till den äckliga dockan, så jag gick efter. Innan vi skulle gå hem så sprang jag och gav skrållan en tryckare i magen. Där fick hon. Matte muttrade något om MH och juni och ”hur f_n ska det  gå”. Men bara matte låter mej hjälpa till, så ska hon nog klara det!

Nu hägrar sömnen.

Ett år och mästare i mindfulness. Kolla bara här hur det går till när ett märgben ska avnjutas.

Man ska börja med att titta på läckerheten. Och dofta. Här studerar jag den kobensvita benbiten som doftar så in i märgen gott…

Känn efter med tungan. Ytan är både hård och sladdrig på samma gång. Och hal.

Leta gärna upp någon att trycka märgbenet emot, tex en påflugen fotograf.

Mmmmm…………

Har du en rottweiler, lägg dej framför honom, så att han känner sej trygg.

Kolla då och då hur långt han kommit med sitt ben. Om det mullrar är han inte färdig.


Zlatans nya frisyr, FÖRE och EFTER

-”Snart tar jag saxen och klipper av den där tofsen” Sade en kallhamrad husse.

-”Det ger du fan i, du rör inte den.”  Svarade jag diplomatiskt.

-”Ser inte svansen lite lustig ut” eller något liknande, orkar inte lägga såna kommentarer på minnet, den grannen som känner sej träffad….jag är inte långsint men…

Så för att skydda min lille Zlatan från det yttre hotet av klippglada människor, vilda med sina saxar, så fick jag göra det själv.

Före:

Snygg, naturlig och orörd svans.

Efter:

Friserad svans.

Att klippa en svans måste ju vara lätt. Inte alls som kloklippning eller förhudsrensning. På en rottis kanske. Men den här Zlatan som man kan hålla, bära och gulla med, han gillar inte om man samtidigt har ett verktyg i handen, tex klotång eller sax. En rottis kan man hålla och muta. Zlatan är omutbar och kan inte hållas, om han inte vill. (I rottis kretsar framhålls det ofta att det är lämpligt att människan bestämmer. Jag har trott på det. I vätte kretsar framhålls ibland vikten av att låta den kloka hunden bestämma själv. Jag har mina misstankar om varför.) Men ingen kom till skada och svansen blev kortare. Men blev den snyggare?

Sedan filade vi klorna på klipporna:-)

Långt västerut i Sverige.

Zlatan och solens strålar.


Kvällsspår -och något som aldrig hänt, eller…urk

Onsdags kväll: Regnet hotade men det var inte mycket ork i det.

Spännande att se vad ”den lille” skulle gå för, med sele och riktig lina.

Spåren fick ligga i 45 minuter, vi ville bli klara före mörkretsutbrott…

Zlatan var taggad! Roligt att se då han i mitt tycke spårat för lite för att bli ”biten”. Men han spårade Eva ända från bilarna. Jag ”kopplade om” en bit vid sidan av spåret, så han fick ta upp det i 90 graders vinkel. Vid lingonriset gjorde han en ögla med högt huvud. När han kommer av spåret lite så åker näsan upp. Men mest är han i spåret. Nyper vissa av pinnarna, vi missar en helt, men markerar eller går väldigt nära de andra. Som avslutning mycket godis och lek med ullaredskongen. Världens bästa leksak, liten kong med snöre!

Bruno ville kolla var jag hade gått av vägen för att gå in i skogen. Efter att kontrollbehovet stillats, klockren som vanligt.

Kalle fick inte vara med. Han har tassen i paket efter en knölborttagning. Det ska bildas ny hud och det är känsligt.

Kalle iförd dimblå scarf.

Knölen har visat sej vara en ovanlig sort, fullständigt harmlös, inte en tumör utan en följd av en skada. Jösses vilket skönt besked. Kalleponken är helt frisk, egentligen:-) Det är inget galet med mandlarna heller, handduken runt halsen är för att hjälpa till att hålla megatratten på plats. Om man är vig och har långa ben, då behöver man en stor tratt.

Foten ska skyddas mot fukt. För tillfället på bilden med hjälp av grön bajpåse.

Tänk om man skulle ut på gräsmattan en morgon och ta upp en färsk baj, av storleken grandios, med en sådan grön påse. Tänk om man ser en liten vätte runda husknuten och komma tillbaks med en annan grön påse, som suttit på en hundfot. Tänk om den lille krabaten ställer sej och äter av påsen? Då skulle man ju snabbt knyta ihop den välfyllda nya gröna påsen, slänga in den bandagerade hunden i huset, jaga illbattingen med påsen, runt huset tills man sätter ut ett kompostgaller stopp. Tänk om man då fick se den lille värstingen byta den tomma gröna påsen mot den av färsk rottweilerbaj välfyllda påsen. Fy. Ännu värre skulle det ju bli om han för varje steg man tog emot honom bet hårdare och hårdare runt den gröna runda och varma klumpen. Skulle man sedan mota in honom i den nyskapade fållan, avlägsna det gröna ur munnen på honom och sedan hålla sej en bit ifrån den andedräkten? Inte vet jag, fy så hemskt. Vilken fantasi jag har, hur kom jag på en sådan tanke…Men visst ser han lite lysten ut?