Nordkap juli 2014
Vägen dit
Vi tog det lugnt.
Zlatan fick stå still ett ögonblick och se ut som om han beundrade utsikten.
Föga anade vi att dimman var på väg in.
Renarna spankulerade som de ville, även här.
Nu kör vi rakt ut mot världens ände…
Och så landade vi, vi var på en annan planet! Ett annat ljus, en annan luft, fantastiskt.
Tälten var estetiskt utplacerade. Husbilsparkeringen var inte lika tilltalande.
En av de maffigare platserna att ställa sitt tält på!
Inträdet var 500:-. För det hade man fri parkering i två dygn samt fritt tillträde till souvenir shop, resataurang och museum.
Tjock tjocka!
Dimman sänkte temperaturen från 25 till 8 grader.
Här fanns räcke, som man kunde luta sej mot.
Dimma framför midnattssolen. Det var ingen vanlig dimma, det var regndroppar som hängde i luften!
Midnatt
Vi frågade en svensk servitris (många som jobbade där var svenska) när dimman kunde tänkas spricka upp. Svaret blev ”om en vecka kanske”. Med andra ord kom vi i värsta dimmsäsongen.
Drömmen fortsatte
En av renarna. De hittade tydligen mat i denna rättså karga omgivning.
Raggig sommarpäls!
Ingen höjdrädsla här!
Den lilla lilla knaggen på andra sidan, dit ska jag!
Vi hade väl tur, någorlunda dimm fritt dag nr 2.
Jadå…
Klippan sträcker sej 600 m över vattenytan.
Bakom molnen kan man ana spetsen på öns nordligaste udde. Nordkaps klippan är inte nordligast, men den är mest spektakulär!
Soluppgång i fågeltorn.
Tjolöholm har ett så fint fågeltorn.
Kopplade hundar.
Det är ganska ljust redan före soluppgången vid den här årstiden. Men ändå, uppe är den inte.
Kommer den därifrån kanske? Under tornet…
Smygfotad!
Sådärja! Hem till kudden.
långsambloggen ringlar vidare 