Ismantorps fornborg

Med arbetarnas sorgsna ”Båd´stat och lagar oss förtrycka vi under skatter dignar ner” till det frejdiga ”Vi skjuter våra generaler och sjunger broderskapets sång”, i ett vagt utklingande från gårdagen, styrde vi hybriden till Ismantorps fornborg.
Men först en avstickare till den strandade valen. En liten knölval som mötte döden, ev pga svält, i den livfattiga Östersjön.

Vägen till borgen var kantad av sippor.


Flocken ska hållas ihop.

Husse visar Zlatan hur man startar en drönare. Det hjälpte inte. Ni som känner Zlatan vet vad jag menar.

Här finns plats för drönarfilmen:
🚁
Tills dess lite posering:

Ett fd boningshus, ett av de ”finare”.

Sedan letade vi upp den nionde utgången. Men vi gick inte ut genom den, inte redo för dödsriket ännu.
Det var inte detta praktexemplar heller, som stod och väntade i vägkanten tills hybriden kom rullande.

Vänster-höger, vänster-höger, se åt båda hållen, sådär ja, nu är det säkert.

-”Många rovdjur på vårt blod sig mätta
men när vi nu till vårt försvar,
en dag en gräns för dessa sätta,
skall solen stråla lika klar.”
Klippor i mulet väder.

Hundrundorna;
Zlatan och jag gick ner till Stendälden (gammalt täljstensbrott). På andra sidan ”vattnet” kan man se en liten stenstuga, om man tittar noga.
Kalle trånade efter sprängningsarbetarna, men ingen kom och klappade honom. Annars brukar han vara lite av en ”klapp-magnet”.
En vinterdag på Kilanäsan
Slaskigt och halt, varje steg får planeras noga på de hala klipporna. I alla fall om man är tvåbent. Min fyrbensdrivne följeslagare är bättre anpassad. Men även han funderar på vägval. Praktiskt för mej, med en liten vovve som väljer smidigaste vägen!
Att jag gick hit överhuvudtaget var för att dimman var så fin. Men som vanligt när jag tar fram kameran, så började det blåsa och den fula solen kom fram iställlet.
Nu hade jag trampat i vatten till knähöjd några gånger och tyckte att det nog fick räcka med frisk luft för den här dagen. Men kråkan som badade i hamnen, den fick mej att plocka fram kameran igen.
Man kan träna sej i form också:-)
Eftersom jägarna hade paus, så var vi i skogen. Väldigt skönt med tanke på blåsten.
Vi började med Freja, vi ville att hon skulle av sej själv bli lite ”spårgalen”, inte störd av selen och omgivningen som förra gången. Så hon fick mej som levnade apport i slutet, laddad med köttbullar. Och minsann! Hon spårade och hittade mej. Tydligen nöjd så gjorde hon det en gång till. Sedan fick hon vila i bilen.
Zlatan fick en korridor uppletande. Han fick leta upp en boll som Eva viftat med och dessutom syntes från 1 km avstånd, lite för enkelt. Då fick han leta upp en Freja leksak istället, vilket var jättekul. Första gången i alla fall. (Man får inte tråka ut en rottweiler, men en västgötaspets får man absolut inte tråka ut…) Han har förväntan om flera saker i rutan så därför vill han gärna nypa i saken och hitta nästa. Så det kommer inte finnas någon nästa på ett tag. Så fick han också paus i bilen.
Nu vinkade jag bara lite till Freja, medan hon satt kvar i bilen. Så traskade jag iväg längs traktorstigen och sedan vek jag av in i skogen. När jag slagit mej ner fick Eva ett sms. Nu spårade Freja direkt hon kom ur bilen. Poletten har ramlat ner.
Sedan gick vi och gömde Frejas leksak igen. Längst ut i Zlatans korridor. Sedan fikade vi. Sedan tog vi ut Zlatan till korridoren igen. Han sprang som ett litet spjut rakt ut till leksaken, men struntade i att ta den. Men han kom tillbaks direkt till mej, så vi gick successivt närmre leksaken och till sist begrep han att han skulle ta den och komma med den. Så det var ett steg i rätt riktning. Så länge han är intresserad och vi har kontakt så är det ju bra! Han blev aldrig okoncentrerad eller ”lurig” på vilt. Så det är positivt.
Det är så häftigt att se en valp jobba på det viset Freja gjorde, och att bli hittad av den lilla som gått och spårat med fullt fokus, dunder mysigt!
Inga foton idag, men några från häromdagen: