Rottweiler och Västgötaspets.

hav

Klippor i mulet väder.

Hundrundorna;

Zlatan och jag gick ner till Stendälden (gammalt täljstensbrott). På andra sidan ”vattnet” kan man se en liten stenstuga, om man tittar noga.

Untitled_HDR2 copy

Untitled_HDR3 copy

Kalle trånade efter sprängningsarbetarna, men ingen kom och klappade honom. Annars brukar han vara lite av en ”klapp-magnet”.


En vinterdag på Kilanäsan

Slaskigt och halt, varje steg får planeras noga på de hala klipporna. I alla fall om man är tvåbent. Min fyrbensdrivne följeslagare är bättre anpassad. Men även han funderar på vägval. Praktiskt för mej, med en liten vovve som väljer smidigaste vägen!

Zlatan på sten i hamnen.

Zlatan på sten i hamnen.

Att jag gick hit överhuvudtaget var för att dimman var så fin. Men som vanligt när jag tar fram kameran, så började det blåsa och den fula solen kom fram iställlet.

Kall sol.

Kall sol.

Nu är det nog bäst att kolla in var matte tog vägen.

Nu är det nog bäst att kolla in var matte tog vägen.

På Kilanäsans högsta punkt.

På Kilanäsans högsta punkt.

Zlatan

Zlatan

Nu hade jag trampat i vatten till knähöjd några gånger och tyckte att det nog fick räcka med frisk luft för den här dagen. Men kråkan som badade i hamnen, den fick mej att plocka fram kameran igen.

Kråka som lättar.

Kråka som lättar.


Man kan träna sej i form också:-)

Eftersom jägarna hade paus, så var vi i skogen. Väldigt skönt med tanke på blåsten.

Vi började med Freja, vi ville att hon skulle av sej själv bli lite ”spårgalen”, inte störd av selen och omgivningen som förra gången. Så hon fick mej som levnade apport i slutet, laddad med köttbullar. Och minsann! Hon spårade och hittade mej. Tydligen nöjd så gjorde hon det en gång till. Sedan fick hon vila i bilen.

Zlatan fick en korridor uppletande. Han fick leta upp en boll som Eva viftat med och dessutom syntes från 1 km avstånd, lite för enkelt. Då fick han leta upp en Freja leksak istället, vilket var jättekul. Första gången i alla fall. (Man får inte tråka ut en rottweiler, men en västgötaspets får man absolut inte tråka ut…) Han har förväntan om flera saker i rutan så därför vill han gärna nypa i saken och hitta nästa. Så det kommer inte finnas någon nästa på ett tag. Så fick han också paus i bilen.

Nu vinkade jag bara lite till Freja, medan hon satt kvar i bilen. Så traskade jag iväg längs traktorstigen och sedan vek jag av in i skogen. När jag slagit mej ner fick Eva ett sms. Nu spårade Freja direkt hon kom ur bilen. Poletten har ramlat ner.

Sedan gick vi och gömde Frejas leksak igen. Längst ut i Zlatans korridor. Sedan fikade vi. Sedan tog vi ut Zlatan till korridoren igen. Han sprang som ett litet spjut rakt ut till leksaken, men struntade i att ta den. Men han kom tillbaks direkt till mej, så vi gick successivt närmre leksaken och till sist begrep han att han skulle ta den och komma med den. Så det var ett steg i rätt riktning. Så länge han är intresserad och vi har kontakt så är det ju bra! Han blev aldrig okoncentrerad eller ”lurig” på vilt. Så det är positivt.

Det är så häftigt att se en valp jobba på det viset Freja gjorde, och att bli hittad av den lilla som gått och spårat med fullt fokus, dunder mysigt!

Inga foton idag, men några från häromdagen:

Kattegatt

Kattegatt

2013-10-26 14.24.39 copy

Zlatan hittade en boj.

2013-10-26 15.57 copy

Simsom.

 


Ibland är det de små stunderna som räknas

Kalle

Kalle

2013-10-15 18.18.38 copy

Zlatan

2013-10-15 18.23.11 copy

Kalle och Konny

2013-10-15 18.25.27 copy

Arken i skymning


Också ett jobb.

Zlatan är inte arbetslös dagdrivare. Han är min personlige tränare.  Han har många egna sätt att hålla igång mej på. Men han arbetar även med mer styrda aktiviteter, tex som joggingpartner. Efter en lågsäsong så har vi nu ökat dosen. Och Zlatan har skällt efter varje människa och dessutom ”betett” sej mot hundar. Jag har mutat honom med mjukost, för jag ville inte att han skulle få dumma vanor. Och inte bli osäker av korrigering.

Vi var på långpromenad tillsammans med hans bror häromdagen, i härliga Näsbokrok. Han tyckte att det var jättekul att träffa brorsan Chablis, och även hans äldre kompis Chiraq. De gick promenad sida vid sida och till sist fick de leka av sej. Det var inte jagelek, det var brottning. Man visste inte riktigt var den ene började och den andre slutade…

Antagligen nyttig miljöträning.

Själv börjar jag tröttna på mjukostmutan. Tanken var ju att han skulle vilja ha godis vid hundmöten istället för att bry sej om hundarna. Samt hålla sej lugn. Det sistnämnda fungerade någorlunda. Men inte det första, det blev inga framsteg. Så jag tänkte att jag gör väl som med Disa. Förutsätter att han ska uppföra sej och om han inte gör det så blir det tillsägelse. Inte så revolutionerande kanske. På rundan idag har vi mött människor och ”enkla” hundar. Och han har varit tyst! Första hunden var en lös toypudel. Den var lite olydig och kom fram så de fick hälsa. Det gillade mr Zlatan. Den andra var en gammal labrador tik som gick fot. Zlatan måste också alltid jogga ”fot” (= fint). Jag vill inte ändra position på honom för att vi får möte och jag vill inte att han ska fälla joggare som passerar oss bakifrån. Hör och häpna; det är lättare att möta hundar som är i fotposition. Svårast är frifräsarna i flexi som wobblar fram och tillbaks över stigen/vägen.

Zlatan speglar sej i Stendälden.


Avslutning på förberedande lydnadskurs

”-Ni ska visa upp två moment.” Ordern från hundfröken var solklar. Så tittade hon ut över gruppen, fick syn på Zlatan som satt och petade sej i navlen, och blev nödgad att korrigera. Det behöver inte vara riktiga moment, det räcker nästan att de gör något över huvudtaget, något litet, litet…:-)

Så jag satte Zlatan i hårdträning. Dags att kunna ligga ner, kanske. Visa att han greppat det där med avståndsbelöning också. Så, vi har tränat. Finta ner honom i ligg position, kommando onödigt, han är knappt medveten om vad han gör. Däremot använder jag ”ligg kvar” med förhoppningen att kvar ska börja betyda något. Mycket ljudligt beröm. Lägger försiktigt en godis på ett avstånd som jag hinner blockera, i händelse av tjuvstart…Och ”varsågod”. Ett helt litet ”moment”. Att han ligger kvar vid kraftigt och ljudligt beröm är jag särskilt nöjd med.

Andra momentet, inte nytt, detta har vi tragglat. Själva knuten lossade när vi började med klick för apport i munnen. Det är alltså en svårighet för honom att hämta och lämna saker när han vet att jag har godis. Och det är exakt detta jag vill att han ska göra för då blir det ett lydnadsmoment. Att hämta en sak för att man leker, det är ju lätt. Men en helt annan sak, i min värld. Så mot en utlovad muta, som finns i min vänstra hand så ska han hämta ett föremål och lämna det i min öppna högerhand, även kallad ”handen”. Jag säger ”hämta” och ”handen”.

Zlatan är ganska lättstörd av andra hundar. Och annat med päls som rör sej. En träningsplan för hundar är en fantastisk plats att gå och sniffa på. Ibland känns det som om man skulle behöva megafon och kobjällra för att få en reaktion från den lille Ferdinand. Men det händer att han glimmrar han till! Tex när klossen kommer fram, då han får ställa frambenen på klossen och gå runt runt, då är han koncentrerad! Men det är ett helt shejpat beteende. Och det tycker han är spännande. De andra två små momenten är inte lika shejpade, lite mer av att ”visa”. Så hur skulle det gå?

Det gick med bravur. Zlatan klarade det på samma vis/färdighet som han klarar det hemma i köket. Dvs, ställd inför en uppgift som han behärskade så var omgivningen inte längre en störning! Han klarar alltså hundar som han träffat en stund. Men älg hade nog blivit en för svår störning. Om det inte är en älg han känner:-)

Jag slutar aldrig förvånas över denne hund.

Från att ha kastat i sej maten så petar han i den nu, och ibland äter han inte alls. Jag undrar om det är för att konkurrensen från den glupskaste av de glupska försvunnit, eller om han helt enkelt behöver mindre mat. Hur som helst har vi minskat givan, han kan både tugga och svälja, så han lär inte svälta ihjäl. Han vill gärna äta ur Kalles skål, lite som när han var valp. Men Kalle bjuder inte, han äter snabbt och effektivt och vill absolut inte ha en västgötaspets i matskålen.

Disa och Zlatan på Kilanäsan.

Samma höstdag.


Zlatans nya frisyr, FÖRE och EFTER

-”Snart tar jag saxen och klipper av den där tofsen” Sade en kallhamrad husse.

-”Det ger du fan i, du rör inte den.”  Svarade jag diplomatiskt.

-”Ser inte svansen lite lustig ut” eller något liknande, orkar inte lägga såna kommentarer på minnet, den grannen som känner sej träffad….jag är inte långsint men…

Så för att skydda min lille Zlatan från det yttre hotet av klippglada människor, vilda med sina saxar, så fick jag göra det själv.

Före:

Snygg, naturlig och orörd svans.

Efter:

Friserad svans.

Att klippa en svans måste ju vara lätt. Inte alls som kloklippning eller förhudsrensning. På en rottis kanske. Men den här Zlatan som man kan hålla, bära och gulla med, han gillar inte om man samtidigt har ett verktyg i handen, tex klotång eller sax. En rottis kan man hålla och muta. Zlatan är omutbar och kan inte hållas, om han inte vill. (I rottis kretsar framhålls det ofta att det är lämpligt att människan bestämmer. Jag har trott på det. I vätte kretsar framhålls ibland vikten av att låta den kloka hunden bestämma själv. Jag har mina misstankar om varför.) Men ingen kom till skada och svansen blev kortare. Men blev den snyggare?

Sedan filade vi klorna på klipporna:-)

Långt västerut i Sverige.

Zlatan och solens strålar.


Blå omgivning

Om det är ett vårtecken med tångätande Västgötaspetsar på stränderna, ja då är det ingen tvekan. Då är våren här!!! Eftersom det var snö i luften igår och på marken idag, så kan man ju annars undra.

Tångruskornas skräck

Sippsäsong

Som barn gick jag och tittade efter blåsippor. Med lite tur fick jag se en eller två. De var fridlysta fick jag veta. Så det var något ytterst märkvärdigt förstod jag. Nu bor jag ”granne” med en hel blåsippsbacke, fantastiskt.

Blåsippsbacken har vaknat.


Himlakropp

Den med päls är ingen sten.

En ganska liten stjärna.


Eftermiddag i dis

Arken 2012-03-26


Mulen Lördagsprommis

Zlatan hade tur, blev klappad av snälla grannar fast han hade inlett med att skälla ut dem efter noter. Fula noter. De hade han kunnat spara till den mytomspunna vildsvinsgalten, ifall han dyker upp.

Fårhagen i Grunsen har blivit väldigt fin.

Var är fåren?

Inga får syntes till.

Däremot hästar.

Utsiktskulle.

Lite bus måste man ha…

Kong i snöre, oslagbart.

Nu var jag riktigt nöjd med min lille Zlatan, flera individer av olka art hade passerats utan att ge upphov till fula ord. Men, ingen av dessa var möte. Möte är svårt…

Disa får bara gå korta rundor för veterinären denna veckan, hade lite ont i tassen. Så vi tittade på jolleövningar i hamnen.

Spännande segling mellan bryggorna. Trodde ni att det skulle bli en jolle på bild, då känner ni inte matte.


Kallt

Eskimåfamilj som strandat

 

Det är bara camparin som fattas, isen är på plats.

Krullig is. Drivis. Imponerande hur vatten och vind kan skyffla runt dessa enorma massor av is. På bara en natt så kan det ligga is så långt man ser eller vara helt isfritt.


Is


Kallt så isen krullar sej.

Isen är inte bara hal, den lutar också, Disa parerar med alla tassar! Men hon är en hund med koll på underlag, så det går fint.

Disa kände på isen, här gäller det att ha koll på sina långa ben.

Zlatan, ja han har ju självbevarelsedrift, men också lite andra förutsättningar…

Zlatans lite mer stabbiga kroppsbyggnad verkar passa fint för hala isar.

Och hur går det för husse då? Jodå, för att vara utan broddar så gjorde han det riktigt bra.

Havsvatten och sötvatten blandat i en väldigt hal kombination när det blivit is.

Den lille Zlatan har den senaste tiden fått gå promenader med Kalle (mykoplasma, håll er undan från det). Kalle är idolen med stort I. Och idag när Kalle skulle på egen promenad så blev Zlatan helt tokig. Rev på dörren, skällde och gnällde. När inget hjälpte, när Kalle redan gått, ja då började han yla också. ”-Lämnar ni mej här med Kärringarna, fy faaan!!!!!!!!!!!!!” jämrade han sej. Jag är ingen hundpratare men fula ord är fula ord på alla språk…

Sedan gick vi en lång promenad, Kärringarna och lille Zlatan, och han verkade så nöjd så. Vi hade bara en ”skvallerträningssituation” men den utnyttjades å andra sidan, så det var väl bra det.

Utfallet på dagens pinnletning blev:

omgång 1 Disa 22 Kalle 13 Zlatan 6
omgång 2 Disa 24 Kalle 11 Zlatan 7

(Pinnletning=42 spårpinnar i vardagsrummet, hundarna letar tillsammans och lämnar över i köket)

Så devisen gammal är äldst, den gäller fortfarande.


Emil

Skum på klippa

Solen i vattnet

Kallt skum

Kallt skum

Sittande man med hundar

Eruption

Våg i vik

Mås och vågor

Den sjunde vågen...