Rottweiler och Västgötaspets.

Arkiv för februari, 2019

Efter nästan 7 års längtan, idag var vildsvinsdoften för mig! /Zlatan

Vindstilla och 7 plus.

En frusen vildsvinsklöv. Konny lade spåret med start längre ifrån traktorsvägen än sist, samt längre sträcka. Hopp över omkullfallet träd, bäck samt vinkel ingick som svårigheter.

Start.

Liggtid en kaffepaus.

Zlatan fattade galoppen redan när jag tog ut honom ur bilen.

Laddad.

I sitt bekväma spår halsband klev han med bestämda steg mot spårområdet.

Inga andra signaler än att gå mot ”starten” i maklig takt. Zlatan gjorde en undersökning av platsen, fäste lite extra på en fläck innan han började gå. Långsamt. Detta är inte en hund som tänker gå in i ett skadat vildsvin av misstag. Inte slösar han på krafterna heller. Ett par lite större kontrollcirklar och sedan var han iväg. Det långsamma tempot ska inte tas för tvekan. Inget av hindren var något problem.

Framme vid klöven så står han och kontemplerar. Målet är nått och han är djupt inne i sin egna doftvärd. De här goa dofterna som finns överallt och som han bara får låta passera på prommenaderna. Idag var det hans tur att få följa den härliga doften till slut!

Freja skulle spåra efter rådjur.

På rottisvis så brinner Freja av iver att komma i gång!

Det går som smort.

Japp. Där finns en klöv. Kras, loss.

Freja är van och har uthållighet i spåret.

Bra stämning i laget.

Freja har redan börjat drömma om nästa ”jakt”.


Zlatans viltspår premiär

Zlatans intresse för personspår har varit lite lojt, så nu testade vi vilt istället!

En liten fryst rådjursskånk (skänkt av en vänlig jägare) och inget extra blod. Konny duttade med klöven i marken vid den valda starten. På slutet en 90 graders vinkel. Konny använde vinkeln som reträtt ut ur spåret, Zlatan skulle alltså vinkla vänster om han spårade klöven och höger om han tog personspåret. Klöven lämnade han i slutet och då utan pinnen, såklart. Spåret fick ligga ca en halvtimme.

Konny vid starten på spåret. Båda ändarna blir duttade mot marken.

Zlatan som hatar spårsele fick istället sitt gamla tjocka, för stora, spårhalsband som är vadderat och bekvämt. Sitt vanliga långkoppel. Så var han redo.

Vi gick lite sakta just vid starten. Utan kommando intresserade han sig för området och det syntes tydligt när spåret fäste i nosen, han höll kvar nosen en liten liten stund på samma fläck. Sedan började han gå. Eva och Konny var med som publik. Han serpentinade en aning över spåret. Vid ett litet krön kom vinden så att han fick vittring, då höjde han nosen tills vinkeln kom. Vid 90 gradaren tog han vänster utan kontrollåtgärder, vinden låg ju så. Att Konny gått höger där bekymrade inte alls.

Framme vid klöven så tittade han och nosade försiktigt. Han ville inte bita, gnaga eller leka. Så han fick lite godis istället.

Freja som gått viltspår mycket nu fick ett långt spår, också rådjur. Att hon gillar det är tydligt, riktigt ivrig att komma igång! Hon fixade vinklar och väkorsning galant.