En vinterdag på Kilanäsan
Slaskigt och halt, varje steg får planeras noga på de hala klipporna. I alla fall om man är tvåbent. Min fyrbensdrivne följeslagare är bättre anpassad. Men även han funderar på vägval. Praktiskt för mej, med en liten vovve som väljer smidigaste vägen!
Zlatan på sten i hamnen.
Att jag gick hit överhuvudtaget var för att dimman var så fin. Men som vanligt när jag tar fram kameran, så började det blåsa och den fula solen kom fram iställlet.
Kall sol.
Nu är det nog bäst att kolla in var matte tog vägen.
På Kilanäsans högsta punkt.
Zlatan
Nu hade jag trampat i vatten till knähöjd några gånger och tyckte att det nog fick räcka med frisk luft för den här dagen. Men kråkan som badade i hamnen, den fick mej att plocka fram kameran igen.
Kråka som lättar.
Zlatan träffade sin tilltänkta Knalletorpets Piggelina (Piggy) och ”svärmor” Höckgårdens Ida (Molly).
Ja, vi ville att de skulle få träffas lite i förväg, för att de skulle lära känna varandra. Och se om de gillade varann. Inga problem, de har samma intressen.
Zlatan gjorde sitt bästa för att göra sej intressant. Samt att hantera galanta damer kan kräva list. För detta var inte blyga violer. Så han körde lite avledande manövrar med att hitta goda doftfläckar, sedan pinkade han lite manligt, det gör ju alltid intryck. Och toppade med utflykter, vad är väl intressantare än ett litet äventyr?
Molly och Piggy. Mor och dotter. I rakt nedstigande led, på modernet, från Tussi (f 1942). Detta är intressant då det är väldigt ovanligt inom rasen. Vanligen talar man om det DNA som delas av både hane och tik, i cellens kärna. Alla ”egenskaper” finns ju där. Men mitokondrie DNA:t kan bara föras vidare av tiken, eftersom det sitter i cellen, utanför kärnan. Mitokondrierna är cellens energiverk och styr cellens livsuppehållande funktioner. Det kan vara viktigt att se till den genetiska spridningen även av detta DNA. Särskilt i en sådan ras som Västgötaspets. Läs mer om det här på Knalletorpets hemsida.
Tjejer överallt, man blir lite yr!
Vad säger du, ska vi ta en svängom? Piggy och Zlatan är inte närbesläktade på (han)hundsidan heller. Inavelsgraden beräknas till 0,0.
Knalletorpets Piggelina
Zlatan och Piggy
Zlatan och Piggy. Piggy är lite högre i typen än Zlatan. Men inte riktigt så mycket som den här bilden ger sken av.
Zlatan och Piggy
Zlatan och Molly
Gissa vem som sov gott på vägen hem?
Zlatan träffade dottern, Högalids Elsa
En januaridag, lika grå som alla andra januaridagar, men mycket roligare! För Zlatan fick träffa sin dotter Högalids Elsa och två andra Västgötaspetstikar, Molly och Piggy, och då särskilt Piggy, för där har vi baktanke om lite ”match making”. Men det blir i ett senare inlägg.
Här är Elsa, Zlatans dotter och far upp i dagen.
Zlatan och Elsa kommer fint överens på samma sten.
Zlatan och Elsa, lika som bär!
Rätt ner i gapet!
Ser du Elsa, innan man hoppar ner ska man noggrannt kontrollera höjden. Vi Västgötaspetsar har litat till vårt eget omdöme i tusen eller fler år. Vi har inte blivit de vi är genom att vara oförsiktiga!
Elsa på stenen, Zlatan är bara godissugen.
Eller i samma skog.
Elsa och Zlatan. Spännande med en pappahund, tyckte Elsa.
Elsa och Zlatan
Elsa gillar att springa och är duktig på inkallning! Piggelina övervakar.
Elsa springer med samma stil som pappa Zlatan!
Härligt att sträcka ut!
Det är så kul att se dessa hundar tillsammans!
Elsa var i rasmontern på My Dog och satt lugnt och fint och blev klappad på. Så vi är stolta över henne, jag och Zlatan!
My Dog 2014
Jag hade inte tänkt mej fler utställningar, egentligen. Zlatan har ju bevisat att han är hanterbar under dessa speciella omständigheter, vilket är det viktigaste målet för mej, som är lite smått utställnings skeptisk. Jag är tveksam till om utställningar är för rasernas bästa, egentligen, eller om de påverkar aveln i en osund riktning. Men det är roligt och ett tillfälle att träffa andra som också gillar samma sorts hundar. Så han blev anmäld igen. Det är nära till Göteborg så det ”hör ju till” på något sätt.
Vi tränade ”stå” i några dagar före evenemanget. Helt ärligt, det hann inte bli befäst. Han är läraktig, men inget geni.
Förra gången blev han lite uppjagad när han kom in på mattan samt väldigt nosig. Så denna gången provgick vi på en ledig ringmatta lite då och då. Det hjälpte för han rörde sej självmant i ringen denna gången. Men jag har ju i mej att glo rakt framåt, det är fusk att titta på hunden i lydnad, så jag såg inte att jag hade fel tempo. Det blev visst lite passgång. Ja, han kan nog fler gångarter än en islandshäst. Att stå på ett rangligt bord och en tant ”undersöker” var inte poppis. Det är stor skillnad på ”klappa” och ”undersöka”. För mej är det lite oklart, men Zlatan har full koll på vilket som är vilket. (Klappa är trevligt, undersöka är äckligt, det har jag förstått.)
I början var han tyst och fin. Men i sällskapet som hade varvat upp sej ganska bra och höll låda ordentligt, så var han snart igång. Han var inte värst men inte heller något föredöme.
Vi träffade dottern Elsa (från Högalids kennel) för första gången sedan i somras. Hon har blivit så fin, tycker jag, en tjej-kopia av Zlatan. Hon verkar dessutom ha fått hans bästa sidor.
Det var också kul att träffa syskonen från Tasstrampet.
Här är domaren omdöme om Zlatan:
Inga större skavanker.
Vi deltog även i uppfödargrupp med Tasstrampet och där kom vi tvåa.
För övrigt, Fishermans Friend med citronsmak, det trodde jag var alldeles för fräscht för hundar. Kanske vill Zlatan få en god andedräkt eftersom han snodde dem från bordet i TV-rummet. Kanske är det en dejt på gång, vad vet jag?
långsambloggen ringlar vidare 