Man kan träna sej i form också:-)
Eftersom jägarna hade paus, så var vi i skogen. Väldigt skönt med tanke på blåsten.
Vi började med Freja, vi ville att hon skulle av sej själv bli lite ”spårgalen”, inte störd av selen och omgivningen som förra gången. Så hon fick mej som levnade apport i slutet, laddad med köttbullar. Och minsann! Hon spårade och hittade mej. Tydligen nöjd så gjorde hon det en gång till. Sedan fick hon vila i bilen.
Zlatan fick en korridor uppletande. Han fick leta upp en boll som Eva viftat med och dessutom syntes från 1 km avstånd, lite för enkelt. Då fick han leta upp en Freja leksak istället, vilket var jättekul. Första gången i alla fall. (Man får inte tråka ut en rottweiler, men en västgötaspets får man absolut inte tråka ut…) Han har förväntan om flera saker i rutan så därför vill han gärna nypa i saken och hitta nästa. Så det kommer inte finnas någon nästa på ett tag. Så fick han också paus i bilen.
Nu vinkade jag bara lite till Freja, medan hon satt kvar i bilen. Så traskade jag iväg längs traktorstigen och sedan vek jag av in i skogen. När jag slagit mej ner fick Eva ett sms. Nu spårade Freja direkt hon kom ur bilen. Poletten har ramlat ner.
Sedan gick vi och gömde Frejas leksak igen. Längst ut i Zlatans korridor. Sedan fikade vi. Sedan tog vi ut Zlatan till korridoren igen. Han sprang som ett litet spjut rakt ut till leksaken, men struntade i att ta den. Men han kom tillbaks direkt till mej, så vi gick successivt närmre leksaken och till sist begrep han att han skulle ta den och komma med den. Så det var ett steg i rätt riktning. Så länge han är intresserad och vi har kontakt så är det ju bra! Han blev aldrig okoncentrerad eller ”lurig” på vilt. Så det är positivt.
Det är så häftigt att se en valp jobba på det viset Freja gjorde, och att bli hittad av den lilla som gått och spårat med fullt fokus, dunder mysigt!
Inga foton idag, men några från häromdagen:
Kattegatt
Zlatan hittade en boj.
Simsom.
om att vila sej i form
Det är inte den bästa taktiken egentligen. Men det var roligt att se att Zlatan, som inte spårat så himla mycket i sitt liv, ändå kom ihåg precis vad han skulle göra.
Från fullständigt ofokuserad (om inte att försöka slita sej till Eva och Freja räknas som fokus, för då var han väldigt fokuserad!) till helt fokuserad i spåret. Som att trycka på en knapp! Gulle Zlatan.
Första apporten nosade han flyktigt på. Andra drog han ordentligt i för den var fastknuten i gräset. Vinkeln var den enda svårigheten, avsedd spetsig men på bilden ser man att den nästan är rät. Men han tog hand om den snyggt tyckte jag. Han kontrollerade spåret i små zick zack rörelser ganska mycket. Kanske beroende på den korta liggtiden. Vid sidvind drev han en aning men korrigerade sej regelbundet mot kärnan. Apporterna tar han rejält ibland men ibland nyper han snabbt i dem. Den andra som var bunden nosade han bara på. Slutet tog han klockrent, roligare med större apport kanske. Alla pinnarna var av typen naturpinne. Väldigt svåra att se på avstånd.
Fältspår 750 meter
Bilden är från två sports tracker bilder, den orange är från när jag lade ut spåret, den blå är hur jag gick efter Zlatan.
För Freja var det hela väldigt nytt, hon fick dessutom en farbror korsande i spåret. Sele och lina, allt skulle kontrolleras och funktions provas. Hon har tränat så mycket kontakt och lydnad att hon mest var intresserad av sin matte!
Nosen inkopplad och öronen på skaft. Alltid redo!
långsambloggen ringlar vidare 