Rottweiler och Västgötaspets.

Arkiv för februari, 2012

Kallt

Eskimåfamilj som strandat

 

Det är bara camparin som fattas, isen är på plats.

Krullig is. Drivis. Imponerande hur vatten och vind kan skyffla runt dessa enorma massor av is. På bara en natt så kan det ligga is så långt man ser eller vara helt isfritt.

Annonser

Bella, Gaisaren

Här en bild på Bella. Den är tagen med analog kamera. Men bilden är inte inscannad, den är fotograferad från negativet. Sedan har den gjorts ”positiv” i datorn. Det är vårt första försök, säkerligen går det att göra bättre. Men vilken tur att man sparat alla gaml negativ, utifall att… Känns som ett kinderägg för vuxna! Kolla så fin hon är:

Bella från negativ, bilden tagen 1999.

Kan man konvertera negativ så är ju dia ingen konst.

Yellowstone 1997


Miljöträning med gaphalsen

Jag har insett att det är dags att miljöträna lille Zlatan. Han behöver få en lite mer avslappnad inställning till sin omgivning. Vissa saker är han bra på, att gå i den mörka hamnen med presenningar som blåser runt båtarna, det är helt OK. Men han är ju inte så van vid andra varelser.

Så igår blev det en sväng på Freeport. Där var mycket folk i rörelse. Jag hade Zlatan i vänster hand och tubosten i höger… För att omedelbart kunna belöna om han gjorde något duktigt. Eller för att få tyst på honom… Han är genuint glupsk den här pojken, och det är en välsignelse.

Han hade fullständig scanning på omgivningen, när det blev för mycket så skällde och morrade han. Så där gick vi. Men han skällde inte hela tiden, han skäller när han tycker att det finns en anledning och det verkar vara barn som springer, hoppar, skriker, åker rutschkana (värst) eller smyger och ibland något annat. Det går att få kontakt med honom, han kan utföra enkla kommando korta stunder, så han är inte blockerad, bara störd. Han lugnar sej också betydligt om man kör typ ryggsäcken och ”knådar” honom.

Den lille ljudgivaren.

Bäst som vi satt och gjorde ”ryggsäcken” så såg jag en kvinna i ögonvrån. Zlatan hetsade upp sej något väldigt och jag förstod varför när hennes barn kom fram bakom varsin pelare, de hade stått och smugit på Zlatan medan mamman var inne i affären! Inte konstigt han var tossig. Mamman frågade om det var en Drever. Det kunde jag helt ärligt neka till. Så berättade hon att hon blivit biten i näsan av en Drever när hon var barn. Näsan såg helt OK ut.

Vallaren: Jag vet inte om det är vallningsegenskap men om jag ropar in hundarna och Zlatan kommer men inte Disa, så kan jag säga ”hämta Disa” så gör han det.

Ordningsmannen: Om rottisarna ”morrpratar” så blir han helt vansinnig. Ingen får morra. Med undantag av honom själv då, såklart.

Tjuven: Når att stjäla från diskbänken! Har alltså samma ”säkerhets avstånd” som Kalle och Disa. Mankhöjd 68, 59 och ca 31. Men han har lång kropp, lång hals och en vilja av stål.

Utbrytarkungen: Halsband räcker inte för koppelpromenad i trafik. Han kan krångla sej ur lätt som en plätt. Ja, man kan ju ställa in det på ständigt stryp, men det har jag ingen lust med. Så nu är det sele som gäller. Han har varit ”rädd” för selen och jag har lockat honom att gå med att ge honom godis. Så han ”test stannar” ibland. För att se om det fortfarande går att få så lättförtjänt godis. Men det gör det inte. Han har nämligen ”dabbat” sej och visat att han kan både gå och springa alldeles utmärkt i sele. Jag är så nöjd när jag överlistar honom!

Jag har börjat träna hans uthållighet. Godis kan ibland delas ut i omständigt långsamma procedurer. Kommer det ett skall så börjar det om. Och då är han tyst. Han begriper den funktionen. Nu börjar jag om ifall han sätter tassarna på mej eller någon/något annat också. Han sätter ofta upp tassarna på rottisarnas ryggar. Det är ju inte så självklart att de ska acceptera ett beteende som kan tolkas som dominans beteende. Men de sorterar undan det, de ser det nog också bara som att han vill upp, närmre, för de reagerar inte alls. Men jag vill inte att han gör så. Det ser odrägligt bortskämt ut.


De demokratiska monarkerna.

I en demokrati så väljer folket sina ledare. Men eftersom detta blågula land är lite outvecklat i sitt statsskick, så får man göra det bästa av situationen. En kröning på hemmaplan, i en ställföreträdande demokrati. Nedan ses de demokratiska monarkerna; Kung Kalle, Drottning Disa samt Kronprins Zlatan. De ser nu fram emot fjäskande bakåtslickade undersåtar samt deltagande i årets ripjakt.

Tre kronor

De valdes för sina representations kvaliteter. De tackar aldrig nej till en middag och är måttliga med spriten. Risken för fylleskandaler är minimal. De kan däremot vara något promiskuösa, vilket säkert kan mörkas i de lägre leden. Kungen däremot är kastrerad, vilket allmänt sett är en mycket lämplig lösning. Allt är väl ordnat, som ni förstår.


Snö är mitt rätta element!

Och det var faktiskt inte Zlatan som tappade bort sin boll på senaste snöutfärden. Det var den gamla Draktämjaren som slarvade. Eller så var det jag som kastade dåligt.

Snö är toppen för detta lilla renliga djur. Han tvättar sej genom att rulla i snön. Han rullar sej inte i sånt som luktar illa, bara i sånt som är rent. Vilket jag tycker är en förtjusande egenskap som vissa andra hade kunnat lära sej av. Ingen nämnd men hon är ökänd.

Ja han allmänt trivs i snö, och bollek är lika kul som vanligt. Och man behöver bara kasta en gång, sedan är det liksom han som är bollen, själva bollen mer som en cockpit, eller styr enhet… Som på bilden:

Zlatan med sin gula boll.

Bilden ligger i start bilden för hemsidan nu , men den är väldigt liten där, ville visa upp den i större format också. rottisar.eu är förresten uppsnofsad och har tom ett nytt galleri från våra fotoövningar i januari.

Han börjar vänja sej vid sin nya fina sele. Försöker ibland med sina små halter. Men jag väntar ut honom, det blir inte godis för att flytta på tassarna…Inte heller har jag tänkt att bära honom. Han mår som en liten prins då, högt upp som han kommer. Undantag, sista metrarna till bilen. Där får guldgossen fortfarande en liten luftfärd, han har ju anledning att inte gilla bilen eftersom han blir åksjuk. Det ordnar sej med tiden.

Igår frågade jag Disa och Zlatan med riktigt låg röst ”-vill ni ha ben”. Det var inte åska eller jordbävning, det var Kalle som snabbare än snabbt skulle ner från (soffan?) övervåningen där han låg och ”sov”. Med panik i blicken äntrade han köket. Riktigt imponerande att man kan höra så bra. Naturligtvis fick de ben, alla tre. Och Zlatan ska inlednigsvis ligga tryckt mot Kalle och gnaga. Du och jag, Kalle. Du och jag, Zlatan…