Rottweiler och Västgötaspets.

Arkiv för februari, 2012

Kallt

Eskimåfamilj som strandat

 

Det är bara camparin som fattas, isen är på plats.

Krullig is. Drivis. Imponerande hur vatten och vind kan skyffla runt dessa enorma massor av is. På bara en natt så kan det ligga is så långt man ser eller vara helt isfritt.


Bella, Gaisaren

Här en bild på Bella. Den är tagen med analog kamera. Men bilden är inte inscannad, den är fotograferad från negativet. Sedan har den gjorts ”positiv” i datorn. Det är vårt första försök, säkerligen går det att göra bättre. Men vilken tur att man sparat alla gaml negativ, utifall att… Känns som ett kinderägg för vuxna! Kolla så fin hon är:

Bella från negativ, bilden tagen 1999.

Kan man konvertera negativ så är ju dia ingen konst.

Yellowstone 1997


Miljöträning med gaphalsen

Jag har insett att det är dags att miljöträna lille Zlatan. Han behöver få en lite mer avslappnad inställning till sin omgivning. Vissa saker är han bra på, att gå i den mörka hamnen med presenningar som blåser runt båtarna, det är helt OK. Men han är ju inte så van vid andra varelser.

Så igår blev det en sväng på Freeport. Där var mycket folk i rörelse. Jag hade Zlatan i vänster hand och tubosten i höger… För att omedelbart kunna belöna om han gjorde något duktigt. Eller för att få tyst på honom… Han är genuint glupsk den här pojken, och det är en välsignelse.

Han hade fullständig scanning på omgivningen, när det blev för mycket så skällde och morrade han. Så där gick vi. Men han skällde inte hela tiden, han skäller när han tycker att det finns en anledning och det verkar vara barn som springer, hoppar, skriker, åker rutschkana (värst) eller smyger och ibland något annat. Det går att få kontakt med honom, han kan utföra enkla kommando korta stunder, så han är inte blockerad, bara störd. Han lugnar sej också betydligt om man kör typ ryggsäcken och ”knådar” honom.

Den lille ljudgivaren.

Bäst som vi satt och gjorde ”ryggsäcken” så såg jag en kvinna i ögonvrån. Zlatan hetsade upp sej något väldigt och jag förstod varför när hennes barn kom fram bakom varsin pelare, de hade stått och smugit på Zlatan medan mamman var inne i affären! Inte konstigt han var tossig. Mamman frågade om det var en Drever. Det kunde jag helt ärligt neka till. Så berättade hon att hon blivit biten i näsan av en Drever när hon var barn. Näsan såg helt OK ut.

Vallaren: Jag vet inte om det är vallningsegenskap men om jag ropar in hundarna och Zlatan kommer men inte Disa, så kan jag säga ”hämta Disa” så gör han det.

Ordningsmannen: Om rottisarna ”morrpratar” så blir han helt vansinnig. Ingen får morra. Med undantag av honom själv då, såklart.

Tjuven: Når att stjäla från diskbänken! Har alltså samma ”säkerhets avstånd” som Kalle och Disa. Mankhöjd 68, 59 och ca 31. Men han har lång kropp, lång hals och en vilja av stål.

Utbrytarkungen: Halsband räcker inte för koppelpromenad i trafik. Han kan krångla sej ur lätt som en plätt. Ja, man kan ju ställa in det på ständigt stryp, men det har jag ingen lust med. Så nu är det sele som gäller. Han har varit ”rädd” för selen och jag har lockat honom att gå med att ge honom godis. Så han ”test stannar” ibland. För att se om det fortfarande går att få så lättförtjänt godis. Men det gör det inte. Han har nämligen ”dabbat” sej och visat att han kan både gå och springa alldeles utmärkt i sele. Jag är så nöjd när jag överlistar honom!

Jag har börjat träna hans uthållighet. Godis kan ibland delas ut i omständigt långsamma procedurer. Kommer det ett skall så börjar det om. Och då är han tyst. Han begriper den funktionen. Nu börjar jag om ifall han sätter tassarna på mej eller någon/något annat också. Han sätter ofta upp tassarna på rottisarnas ryggar. Det är ju inte så självklart att de ska acceptera ett beteende som kan tolkas som dominans beteende. Men de sorterar undan det, de ser det nog också bara som att han vill upp, närmre, för de reagerar inte alls. Men jag vill inte att han gör så. Det ser odrägligt bortskämt ut.


De demokratiska monarkerna.

I en demokrati så väljer folket sina ledare. Men eftersom detta blågula land är lite outvecklat i sitt statsskick, så får man göra det bästa av situationen. En kröning på hemmaplan, i en ställföreträdande demokrati. Nedan ses de demokratiska monarkerna; Kung Kalle, Drottning Disa samt Kronprins Zlatan. De ser nu fram emot fjäskande bakåtslickade undersåtar samt deltagande i årets ripjakt.

Tre kronor

De valdes för sina representations kvaliteter. De tackar aldrig nej till en middag och är måttliga med spriten. Risken för fylleskandaler är minimal. De kan däremot vara något promiskuösa, vilket säkert kan mörkas i de lägre leden. Kungen däremot är kastrerad, vilket allmänt sett är en mycket lämplig lösning. Allt är väl ordnat, som ni förstår.


Snö är mitt rätta element!

Och det var faktiskt inte Zlatan som tappade bort sin boll på senaste snöutfärden. Det var den gamla Draktämjaren som slarvade. Eller så var det jag som kastade dåligt.

Snö är toppen för detta lilla renliga djur. Han tvättar sej genom att rulla i snön. Han rullar sej inte i sånt som luktar illa, bara i sånt som är rent. Vilket jag tycker är en förtjusande egenskap som vissa andra hade kunnat lära sej av. Ingen nämnd men hon är ökänd.

Ja han allmänt trivs i snö, och bollek är lika kul som vanligt. Och man behöver bara kasta en gång, sedan är det liksom han som är bollen, själva bollen mer som en cockpit, eller styr enhet… Som på bilden:

Zlatan med sin gula boll.

Bilden ligger i start bilden för hemsidan nu , men den är väldigt liten där, ville visa upp den i större format också. rottisar.eu är förresten uppsnofsad och har tom ett nytt galleri från våra fotoövningar i januari.

Han börjar vänja sej vid sin nya fina sele. Försöker ibland med sina små halter. Men jag väntar ut honom, det blir inte godis för att flytta på tassarna…Inte heller har jag tänkt att bära honom. Han mår som en liten prins då, högt upp som han kommer. Undantag, sista metrarna till bilen. Där får guldgossen fortfarande en liten luftfärd, han har ju anledning att inte gilla bilen eftersom han blir åksjuk. Det ordnar sej med tiden.

Igår frågade jag Disa och Zlatan med riktigt låg röst ”-vill ni ha ben”. Det var inte åska eller jordbävning, det var Kalle som snabbare än snabbt skulle ner från (soffan?) övervåningen där han låg och ”sov”. Med panik i blicken äntrade han köket. Riktigt imponerande att man kan höra så bra. Naturligtvis fick de ben, alla tre. Och Zlatan ska inlednigsvis ligga tryckt mot Kalle och gnaga. Du och jag, Kalle. Du och jag, Zlatan…


Draktämjaren har blivit en grå eminens.

Jag kommer ihåg exteriörbeskrivningen efter korningen. Tuff dag, första gången jag såg henne blyg för människor. Hon fick nästan omdömet runda ögon, bara nästan. Men de är ganska stora och snälla. Kanske därför som människor som inte gillar rottweiler i vanliga fall gillar henne.  Och när de kom till öronen, det var nära, men så ruskade hon lite på sej och beskrivaren fick se hennes karakteristiska öra. Det som visar hennes personlighet, Disa är nämligen inte hängörontypen…

Den grå nosens charm.

Hur grå nosen än är, och den är ju inte särskilt grå för en 11-åring, så ska hon leka ibland. Och det är Kalle hon brottnings leker med. När Zlatan är ur spel (tex instängd med mej i badrummet) ja då drar de igång. Kalle är ju en vuxen gentleman som kan leka lagom. Zlatan däremot är slyngel nu och göre sig icke besvär. Om han inte har bollen, förståss, då kan Disa skugga honom tills hon lurat av honom den. Likadant med tuggben. Hon drar sej aldrig för att sno hans saker, för förr eller senare så är det hennes. Allt ditt är mitt, lille Zlatan….


Zlatan i One Piece

Han har tjatat så länge på att få en OnePiece.

Så till sist fick jag ge med mej…

Tanken har gnagt och gnagt, hur ser en Västgöraspets ut i en One Piece? Ja, nu vet jag. Urstiligt!


Is


Kallt så isen krullar sej.

Isen är inte bara hal, den lutar också, Disa parerar med alla tassar! Men hon är en hund med koll på underlag, så det går fint.

Disa kände på isen, här gäller det att ha koll på sina långa ben.

Zlatan, ja han har ju självbevarelsedrift, men också lite andra förutsättningar…

Zlatans lite mer stabbiga kroppsbyggnad verkar passa fint för hala isar.

Och hur går det för husse då? Jodå, för att vara utan broddar så gjorde han det riktigt bra.

Havsvatten och sötvatten blandat i en väldigt hal kombination när det blivit is.

Den lille Zlatan har den senaste tiden fått gå promenader med Kalle (mykoplasma, håll er undan från det). Kalle är idolen med stort I. Och idag när Kalle skulle på egen promenad så blev Zlatan helt tokig. Rev på dörren, skällde och gnällde. När inget hjälpte, när Kalle redan gått, ja då började han yla också. ”-Lämnar ni mej här med Kärringarna, fy faaan!!!!!!!!!!!!!” jämrade han sej. Jag är ingen hundpratare men fula ord är fula ord på alla språk…

Sedan gick vi en lång promenad, Kärringarna och lille Zlatan, och han verkade så nöjd så. Vi hade bara en ”skvallerträningssituation” men den utnyttjades å andra sidan, så det var väl bra det.

Utfallet på dagens pinnletning blev:

omgång 1 Disa 22 Kalle 13 Zlatan 6
omgång 2 Disa 24 Kalle 11 Zlatan 7

(Pinnletning=42 spårpinnar i vardagsrummet, hundarna letar tillsammans och lämnar över i köket)

Så devisen gammal är äldst, den gäller fortfarande.


Snöbad

Zlatan provar detta främmande ämne. Det verkar ha fått hans gillande.

Snö, en substans som måste utforskas.

Han provar även att ta in snö och is i klumpar. Det knastrar alltid om honom när man tar in honom. Förut var det leca kulor, nu är det is. En blöt pöl på golvet måste inte vara en kiss olycka. Det kan vara bortglömd snö.

Men en sak är säker, man ska alltid ge akt på vad som finns i den lilles mun.

Försök kalla in mej nu HAHAHA !!! Jag är Zlatan stajlaren, Zlatan isbajshittaren, Zlatan den tuffe, Zlatan retstickan, Zlatan vill inte ha godis nä, Zlatan som är ofångbar när han springer och retas, oops, tydligen inte. En övermodig sväng mot matte, som såg så slö ut, och så var man fast.

Och är han en meter från öronpropparna, ja då är det faktiskt försent. Om man inte vill vänta ett dygn och återanvända. Men det vill man inte. (När Tasstrampet kommer till R-kullen, så har jag några förslag…Renova, Ragn-Sell…)

En samstämd trio. Åtminstone om man får tro bilden. En bild ljuger mer än tusen ord...

Och varför stoltserar jag på bild plötsligt då? Jo, jag har feber och dåligt omdöme. Den försvinner när jag har frisknat till. Bilden alltså. Men visst tittar vi åt samma håll alla tre…