Fältspår
Det nöp lite i näsa och kinder, det ska erkännas. Men hundarna klagade inte, de var helnöjda!
Översikt från min gps, alltså hur jag lagt Tottes spår och hur jag gått efter Disa och Zlatan.
Bruno började. Han gjorde jättefint upptag och tog första vinkeln fint (om jag är rätt informerad…). Hans spår är bara ungefärligt inritat ovan. Sedan valde han att gå lite i Tottes spår, enl Eva. Det var inte färskare, men han har ju spårat mycket efter mej, så han kanske trodde att det kunde löna sej. Men han tog inte Tottes pinnar, så det är möjligt att han bara kollade in det andra spåret? (Jo, en snusdose belöning snöt han, men som jag ser det så låg den där hans och Tottes spår korsas på skissen ovan, det ska väl mycket till att bara gå förbi den.)
Bruno, klockrent upptag mot första pinnen.
Sedan Zlatan. Nu hade det anlänt grävskopa och lastbil till hans upptag!? Zlatan skällde ut dem men var på det stora hela nöjd med att få säga sitt, och struntade i dem sedan.
Spåret var lagt med tanke på vinden, att han inte skulle frestas att gena.
Jag blev förvånad att han inte ville gå ut i spåret, jag drog lite i honom, men han satte alla fyra tassarna emot. Han brukar ju minst sagt vilja ut i spåret. Men en färsk hundspillning som med stor precision var lagd precis brevid spåret (efter det var lagt) förklarade saken. Han är rädd om sina tassar. Så vi gick en omväg runt detta hinder, sedan var vi på gång! En gång när han ”drev” iväg i vindens riktning (jag vet det för just där kunde jag se hur spårläggaren Lena gått i det fuktiga gräset) så vänder han sej om, tittar på mej och går tillbaks till spåret! När han plockat 4 pinnar så kommer han av sej. Han hade upptäckt att det finns kaninspillning. Då räckte inte koncentrationen till för att klara hans livs första vinkel, nä, där sket det sej:-) Men man kanske kan sälja honom till Renova som liten sopbil…
Nu var det Lena och Totte som skulle ut i spåret. Totte var grymt duktig. Hans spår var 1,2 km och hade en spetsvinkel i varje hörn och flera korsande spår med och utan hundar.
Totte tvekar inte. Här går spåret.
När jag tittade på honom så kunde jag riktigt se hur jag gått. Nosen djupt i marken, ja det är en hund som uppslukas av spåret.
Och så den goa belöningen, snusdosa i snöre med mumsigt innehåll...
Sist ut var tant Draktämjare. Hon fick göra upptaget snett från vindsidan, dvs spåret blåste från henne men riktningen bjöd till rätt riktning. Hon hade lagom tempo, inte så segt som sist. Plockade pinnar, ivrig iväg så jag hann inte rätta till linan varje gång. En ganska omständig rundning vid första vinkeln. Sedan inga problem. Första Totte korsningen märktes knappt, bara ett snabbt höger/vänster med nosen. Andra korsningen följde hon upp lite mer, kanske gick de lite mer brevid varandra än rakt över. Men hon löste det också, valde det äldsta spåret, spåret med pinnar:-)
Latmansspår
Eller ligger det mer i tiden att kalla det för återvinning? Hursomhelst så fick Eva smussla tillbaks apporterna i spåret efter Bruno hittat dem. Smussla likt en skicklig spion, för Bruno tillhör den falangen av rottisar med gener från KGB. Hur det gått till vet jag inte men de har en förmåga att se trasor, bollar och apporter rakt igenom dej med sin röntgenblick.
Sedan kan alltså spåret användas en gång till. Nu är det rena rama motorvägen för nästa hund. På bilden nedan är det spåret som jag lade för Bruno, original spåret, orange färgat. Det blå spåret är hur jag gick efter Disa när hon spårade. Om hon gick i mitt eller Eva’s spår vet jag inte, men jag skulle ändå gissa att hon mest siktade in sej på Eva, det har ju lönat sej många gånger och är färskare. Bruno är visserligen hund, men hundar har aldrig gett Disa godis, så jag tror inte hon gick i hans spår, men jag tror att hon hade lite koll på allas spår.
Disa's och Bruno's återvinningsspår. Dvs Disa återanvände Bruno's gådda spår.
Disa kan vara ganska rationell, här rationaliserade hon bort en ganska stor del av spåret. Bruno vek av mot myrstacken, så hon har själv tyckt att det var onödigt med den där lilla böjen på spåret.
Zlatan fick gå sitt andra spår efter icke matte. Ca 25 vänsterben mellan pinnarna, 7+slut. Ca en timmes liggtid. Han kom av sej när vi kom fram till ”vägen”. Traktorstigen där med ”terrängbyte”. Så han vände och tog bakspår. Jag vände honom vid ca 1:a pinnen. Efter en stund i spåret vek han av mot träsket. Jag antog att om Eva valt att gå resten av spåret genom ett träsk, så hade hon nämnt det. Så jag harklade mej lite och då gick Zlatan mot bäcken, tog upp spåret på något för mej osynligt sätt, skuttade över bäcken och började plocka pinnar igen. Han gick till träsket en gång till, Törstig? Men spårade på det hela taget väldigt fint.
Zlatans första spår med lite längre liggtid.
Emil
Skum på klippa
Solen i vattnet
Kallt skum
Sittande man med hundar
Eruption
Våg i vik
Mås och vågor
Den sjunde vågen...
Kommunens biogastillverkning utsatt för sabotage.
Matavfall blir biogas. Allt som kan gasa till sej (utom hundbajs och liknande) ska samlas i särskilda papperspåsar i särskilt brunt kärl. Detta blir sedan drivmedel för kommunens sopbilar.
Detta är en hantering som noga följs av Zlatan. Han är också intresserad av ”allt som kan gasa till sej” och har väl vissa likheter med en liten sopbil…Om man inte är snabb nog, så kan det gå såhär. Jag har inte varit och sölat runt i ett annat rum eller petat näsan eller så, bara böjt mej mot de nya papperspåsarna. Den på bilden var nämligen lite överfull och behövde säkras med ytterligare en påse.
Soptjuven drog iväg i rasande fart, men det var lätt att följa spåren...
Zlatan fyllde käften i ett bestämt bett runt kaffesump och apelsinskal och förstod direkt att det gällde att fly.
Jag snabbade upp hans flykt ytterligare och fick INTE för mej att locka med något godare.
Han hann inte sätta i sej av godsakerna heller, utan fick lämna lite rester.
När även hallen var fylld med kaffesump så fick jag tag i honom. Han gav upp kan man säga. Se här hur han sitter utanför ytterdörren och tittar in på matte som städar och två förvånade rottisar som undrar vad som hände…
Soptjuven utslängd.
långsambloggen ringlar vidare 