Nyårsafton i spårskogen!
Spårskogen med goda vänner och goda hundar.
Vindstilla äntligen. Har haft dagmardrömmar om att det ska vara storm resten av mitt liv…(Obs, ofrivillig ordvits…).
Lite surrealistiskt när de öppna ytorna var knastrigt vita och skogsytorna murrigt gröna. Foto? Nä. Återanvänder ett gammalt istället, bara för att visa hur fin skogen är.
Disa fick ett Eva-lagt spår med lite ny sträckning. Kul med nytt. Den gamla Draktämjaren var långsam idag, verkar jätteseg, jag hoppas att det beror på att hon löper. För hon tyckte att det var roligt, var bara lite långsam.
Bruno fick ett spår som gick kanon. Har missat lite av rapporteringen därifrån.
Kalle var på gott humör. Drog omkull husse i spåret två gånger. Missade ett par pinnar men var nöjd ändå. Här har fylligare rapportering efterfrågats. Särskilt map omkull dragningar.
Totte, Cocker spanieln, fick ett absolut svårt spår. Det vet jag för jag lade det. Det var lite gruvsamt, för det blev lite värre än avsett och beställt… Men som tur var är han en liten kämpe, där han kom av sej så letade han sej tillbaks till ett ”säkert” ställe och började om. Duktig hund!
Zlatan fick sitt livs första spår som någon annan gått. Husse hade gått ut ett annat spår mittemot, så han ville gå där först. Men det var bara att vänta med näsan i spårets riktning, så började han spåra. När spåret gick igenom ett hål i en gärdsgård så sa han till mej att ”-Matte matte, mina ben är för korta för att gå igenom här, jag letar upp en annan väg”, ”Nej lille vän, svarade jag, dina ben har växt betydligt senaste tiden, du kommer över den 5 cm höga stenen utan problem.” Och ser man på, han kunde trava över. Han kunde även skutta över bäcken. Hitta pinnar, missade inte så många. Vi hade sällskap i spåret, det var också nytt för honom, men han stördes inte av det. Han ville ha kontroll såklart, att ingen kom på efterkälken, men det är lika bra att vänja sej. Han kom av sej en gång. Då gick jag tillbaks med honom och han tog självmant upp spåret. Det var intressant, för jag visste ju inte om han kom ihåg vad det var han höll på med. Det gjorde han.
Lena spårläggare hade gått in i ett snår uppe på en kulle. Zlatan gick fram till snåret, sade till mej att där går inte jag in. Jag är västgötaspetsvalp, inte bulldozer. Sedan gick han runt kullen och för varje två meter ”pekade” han (med nosen) och sniffade mot spåret. Tills vi var på spåret igen.
Lena har också skrivit om denna spårdag, läs det här!
Nu är det fridens liljor här. Fyrverkerierna har börjat mullra, men det är det ingen fyrbening som tagit notis om. Får hoppas att det är lugnt när det är dags för kvällsrastningen också. Vid tolvslaget vankas det märgben, det ska väl distrahera dem från bombardemanget.
Ta da!!
Avslutning på valpkurs idag. Zlatan kom hem med stolta steg och ett Diplom!
Diplomerad valp.
Vi gjorde en ”handen på hjärtat” övning. Den ska få hunden att sätta sej när ”folk” drar upp händerna (som hundrädda gör) smart idé. Kräver nog endel träning dock.
Mycket för min del går ut på att vi ska ha en och annan tyst stund, Zlatan vill gärna tala om att han finns och vill gärna kontrollera sin omgivning. Så när han skruvar upp så får jag försöka skruva ner…knådning, baconost och lek.
Sedan en liten mentaltest, stirrande kanin, kaninskinn, svart sopsäck (=konstigt underlag), paraply, stol och tunnel i nylontyg. Orädda hundar på kursen kan man säga, lite försiktiga ibland men ingen blev rädd ens när paraplyet gav sej av på egen hand. Zlatan gick igenom tunneln med lite uppmuntran. Kanin skinnet åkte rakt in i käften, han ville inte släppa det sedan. Stirrande kaninen var bara rolig, paraplyet nosade han på men var inte särskilt intresserad, stolen var inget men soppåsen gick han nogsamt runt.
Det har varit en inspirerande och rolig kurs med engagerad instruktör och jättebra deltagare, som delat med sej av sina erfarenheter och varit roliga att gå kurs ihop med. Om någon läser, så tack ska ni ha! Det är troligt att Zlatan kommer gå kurs för Hundfröknarna igen!
Sedan bar det av till ”fältet”.
Bruno och Disa fick spår som korsade varandra, i vanlig ordning. På gps kurvorna nedan ser man Brunos blåa spår med lite vågor, så som jag lade ut det. Dessutom ser man Disas cerise spår, M format, så som hon/vi gick det.
Bruno fick "vågor" och Disa ett M.
Kalle fick ett husselagt spår. Zlatans spår var mattelagt, 20 vänsterben mellan pinnarna.
Zlatan spårade på fint, när han väl kunde ta blicken från Bruno. Tog bara 3 pinnar + slutet, men spåret var väldigt färskt och vinden drev det säkert iväg en bit, på slutet låg vinden i ryggen, där plockade han bra.
Bruno fick en hare i spåret, det var inte bra för koncentrationen. Jag har inte ritat in haren, men ungefär det översta stället som spåren korsas, där var det.
Kalle ”vaknade” efter första pinnen, lustigt att man ska veva igång den hunden?
Disa, tar upp spåret från sidan, hyfsat ok. Sedan lagom tempo och alla pinnarna in. En delad! Hon brukar inte bita hårt i dem, den var nog lite skadad från början…Vinkeln var lätt att läsa av på henne var den var, men hon löste det snabbt. Bra, hon kan ibland trassla lite med vinklar.
Nu är det fridens liljor här hemma, bara jag är vaken…
långsambloggen ringlar vidare 