Rottweiler och Västgötaspets.

Arkiv för november, 2011

Här är Berit!

Berit sliter ordentligt i huset, fler och fler strömlösa och jag har minsann bunkrat lite vatten.

Berit sliter och drar, hoppas strömmen blir kvar.

Var på valpkurs idag. Det är märkligt vad det kan läa med lite skog. Vi var inomhus och tränade också, nya knep. ”Bromsen” var jag bara tvungen att prova på Kalle och Disa när jag kom hem. De fattade galoppen ganska fort. De kan ju vänta, men bara på kommando. Här skulle de ju ha godis framför sej och själv välja att inte ta.

Berit rullar in.

Zlatan gick ner för trappan helt av sej själv för första gången idag! Upp har han gått i några dagar men ner har vi inte tränat. Uppåt tränade vi genom att flytta hans tassar. Vet inte om det är så ”man gör”, men det fungerade på honom. Så nu kan vi ju börja göda honom. Nä förresten, man måste bära honom de sista metrarna till bilen. Han får vara smal ett tag till:-)

Disa och Kalle ville tvunget kolla in vågorna. De anser det spektakulärt med oväder. Kolla här:

Den som vill ha en Dejavu från Per kollar här:

http://rottisar.eu/Videoklipp/Stormen_per2.htm

Den ligger inte på Youtube, så jag kan bara säga lycka till. Ren tur om du kan se den.

Annonser

Ingen Berit i skogen

När det är blåsigt kan det vara skönt i skogen. Det var det idag. Zlatan fick gå löst, vi tränade mycket inkallning. På bilden spanar han efter halva flocken.

Zlatan är en vallhund, som sådan håller han koll på sin flock och vill inte sticka och jaga.

Han lyssnar väldigt bra men intresset är att vara med oss, han håller sej nära naturligt.

Vi försökte ställa Kalle i utställningspose, det följs med intresse av åskådarna...

6 månader har han blivit! Och nu ser han väldigt liten och luddig ut på de första bilderna…börjar redan tycka att det gick fort. Tänderna är som sagt stora och fina, inga mjölkisar längre. Rumsren? Ja, så länge inget särskilt händer, men är man lite uppjagad så kan det hända olyckor. Har börjat lyfta benet när han kissar och sprätter gärna. Lite spökig, skäller på människor som han ser. Pinsamt, det känns som att man har värsta mördarhunden i kopplet. Men det går nog att bli av med. Åksjukan har också blivit mycket bättre, idag kräktes han inte på hemvägen trots att han fått korv i skogen. 11 kg väger han på personvågen. Det är 11 kg snabb terminator.

Han når att ta från borden, åtminstone sånt som inte ligger i mitten. Om man har korta ben, så kan man nå ganska högt ändå, ifall man står på baktassarna, har ganska lång kropp, och sträcker ordentligt på halsen. Att vara riktigt enveten hjälper också till. Zlatan kommer ofta med saker som definitivt inte förvarats på golvet. Men han har å andra sidan blivit duktig på byteshandel (eller är det jag som blivit det…?) så han  kommer med dem och lämnar. Sötnosen.


Idag spårskogen

Två premiärer för Zlatan.

Dels fick han åka i ”baksätet” i sele bredvid Disa, som en stor kille, slapp sitta i mitt knä och bli varm. Men kräktes gjorde han ändå.

Den andra premiären var att gå ett skogsspår med naturpinnar. 7 pinnar och ett slut. Ca 20 vänsterben mellan varje pinne, så det var inte så långt, men ett rejält kliv sedan sist. Men han har ju mognat på sej, så det kändes rätt.

Redan på väg till spåret så vädrade han efter det, blev laddad och ville iväg. Han tog upp spåret enkelt men vimsade lite innan spåret fäst. Första och andra pinnen nosade han bara på. Snabbt beröm och korv. Sedan började han nypa i dem och till sist fick han till och med fram lite ”ägar” beteende. Min pinne. Men är det så att du har korv, så kanske vi kan byta. Näst sista pinnen var vi en bit ifrån, men han var väldigt noga med att leta upp den. Han är för go, den lille. Och när han fick tag på slutet! Snacka om lycklig hund, vilken STOR pinne, den storleken hade han inte sett förut, as coolt…

Vi har tränat pinnletning i vardagsrummet. 24 syrén pinnar har gömts/lagts ut. 3 hundar har ”letat/hämtat”. Jag står i köket och tar emot och belönar. Zlatan har snott från Disa, efter 2 ggr fick han stryk. Man snor inte från henne. Det vanliga resultatet var 12/7/5 till Disa/Kalle/Zlatan. Men om Zlatan slutar att bita i alla pinnarna innan han kommer med en, så kommer hans score att förbättras.

Kalle hade ökat sitt pinnintresse efter senaste tidens hårdträning. Det var bra, för linan satt inte som den skulle, utan lossnade. Men det märkte aldrig Kalle, han blev infiskad när han kom med nästa pinne!

Bruno som varit på semester hade vilat sej i form. Tyckte att det var jätteroligt och hittade nästan alla pinnarna:-) Dessutom kunde han slita sej från underbar viltdoft när matte kallade på honom.

Disa var stabil, säkert upptag, jobbigt tempo, plockade alla pinnar utom en. Pinnträningen hade ingen effekt på henne, hon är redan helt fokuserad på pinnarna. Däremot är hon något yvig/slarvig i spåret. Det är därför som hon nästa alltid missar en pinne, tror jag. Pga att hon är sök hund eller har spårat vilt. Vet inte orsaken, kan vara temperamentet och tempot också. Men Bella hade högre tempo och svajade inte.

Men kameran, den fick vi inte med. Bilden är från förr.


Igår valpkurs,

Regnet hotade med nedfall men istället blev det perfekt väder, vindstilla och skönt.
Vi fortsatte att göra div övningar som kan heta saker i stil med myggan, pendlingen, dead or alive. De går ut på kontakt, focus, kunna växla mellan att leka och koppla av, släppa föremål osv. Bra knep och roligt.

"Generalen". Som synes är leksaken i marken hela tiden...

Men, höjdpunkten var såklart att valparna skulle få leka med varandra, dvs två och två noga utvalda individer. Inget lämnat till slumpen, de skulle ha en positiv upplevelse med sej hem. Och filmning så att vi kunde studera kroppsspråk. Zlatan fick Yatzy till kompis. En Bichon Hananais som är jämngammal och ganska framåt! (Hur kommer det sej att man alltid har största, klumpigaste hunden på valpkurs, tom med en västgötaspets, hm…)

De två som skulle leka fick vara inne i ”piten” och de andra utanför och titta på. När jag släppte Zlatan så började han med att hälsa på publiken (vad annars!) Men det fanns inget att skriva autografer på så när Yatzy drog en invit repa, så tackade han inte nej. Zlatan nosade på henne och försökte se stor och stilig ut. Han har sett hur Kalle gör…Sedan blev det jageleken och det var nog inte bara artighet som gjorde att Zlatan hamnade på efterkälken. Och pep. Men gräset var på hans sida, Yatzy fick gräsplaning ett antal ggr och då kunde de nosa på varann lite igen.

Zlatan sov sött hela kvällen. Tills mössen väckte honom kl 3.


Sommarmånaden november.

Satt och solade på verandan idag, Disa satt brevid och kisade mot solen och hade nosen i vinden. Kalle ”smög” på Zlatan och Zlatan busade tillbaks. Det är november och jag kunde inte önska mej bättre väder oavsett årstid. Härligt. Sedan räknade jag lite löst på hur långt det är till midvinter och sedan framåt lika många dagar. Det blir intressant att se hur vädret är runt månadsskiftet jan/feb. Troligtvis bistrare.

Zlatan har blivit så stor, 11 kg men och ser vuxen ut. Så man måste tala om att han, den lille skällande vovven, han är en valp som inte förstår bättre, lite osäker, eller fullständigt livrädd. Beroende på hur skeptiska folk ser ut.

Disa och Zlatan

Han är lättränad, lätt att få kontakt med. Han och Disa kan leka samtidigt med mej utan att han är fixerad vid henne. (Det gick ju fint med Disa tillsammans med Bella men var hopplöst med Kalle, han kunde inte släppa Disa) Han inriktar sej på mej. Och det är egentligen logiskt, Disa har aldrig bjudit honom på någon endaste godis…

Tre gånger har han varit på valpkurs nu. Vi går hos Hundfröknarna. Det tycker han är roligt och det är mycket intryck för honom. Men det går bra att få kontakt med honom (lättare än det var med Disa och Bella) och han håller uppe koncentrationen riktigt bra. Det är en rolig hund att träna med.

Koppelföring i ljum novemberkväll.

Och förresten, mjölktänderna har han ömsat bort. Nu är det STORA vita tandbumlingar i munnen.