Rottweiler och Västgötaspets.

Arkiv för september, 2011

Säkerhetsbälte och lite fåglar

Vickan har en personlig tränare, men jag har en personlig ornitolog (samt herpetolog, filatelist, kock, osv. Själv är jag bra på navelludd…)

Ornitologen har varit ute med Kalle (svepskäl för att ta med sej kameran och ett knappt bärbart telezoomobjektiv? var är bilderna på hunden? Han kanske fick sitta kvar i bilen, vem vet?) men kolla vad han kom hem med:

Storskrake, hona

Storskrake samma hona

Storskrake samma hona igen

Zlatan fick en liten åktur, det var nämligen vaccinations dags för honom. Men det jag tror att han kommer ihåg mest är katten som sköt rygg åt honom. Oj vad den fick skäll den katten. Det tyckte Zlatan var kul, och katten försvann. Den lille som nyss varit så ynklig i sin sele verkade nu tuffast i stan.

Kattskrämmaren.

Kossor fridfullt betande, helt obekymrade om svanarna. Fotografen 1 km bort lägger de inte heller märke till.

Kråkor är kända för sin skygghet. Med lite tur och telezoom så kan man få med dem som två flugskitar på en bild. Men jag tycker att stigen är snygg.

Stenskvätta

Men titta, är det inte Kalle som fått komma ut? Bunden så att det ska gå att pricka in honom med telezoomen…Och att det finns djur att speja på, det har ju redovisats ovan!

Kalle spejar och spanar bland fåglar, kossor och får.

Hur gick det för Zlatan att få spruta då? Jag var beredd på värsta filmnings scenariot, där en tillsynes döende valp lägger en tass på pannan och himlar med ögonen efter att ha skrikit sej trött…Men inget. Ingen reaktion alls!! Duktige lille Zlatan.

Annonser

Kantarellskogen

Vi laddade bilen med icapåsar med tidningspapper, allt för lille Kräkis. Kräkis rann redan efter 10 meter, så det var en bra uppsamlingsanordning. Men han har nog blivit lite tåligare, han var nämligen en icke kräkis när vi kom fram. Duktig pojk!

Visste ni att det gula i svenska flaggan symboliserar kantareller och det blåa jeans?

Den nya anledningen till gul och blå flagga?

Disa ser lite bister ut, men det är koncentration. Hon vet precis fördelarna med valp. Den behöver mutas och matte har ett vekt hjärta, som måste förse den gamla hunden först. Alltid. Valpen har alltså en positiv effekt på godisgivan. Och egentligen mutar jag inte utan belönar, dvs efter att det duktiga har hänt…

Disa och Zlatan

Vindstilla och lagom varmt. Bästa årstiden!

Två snälla rumpor. Visst är de lika:-)

Stanna! Gruppfoto. Zlatan har lärt sej ”sitt”, tränar på ”sitt kvar”.

Lilla flocken.

Sedan såg vi hjortar. Kan ha varit rådjur, men jag tycker att de var för stora. En var nästan vit. Zlatan var den ende som skällde. Om det berodde på vall eller jakt instinkt eller allmän osäkerhet, det får framtiden utvisa. Vid parkeringen var det en Berner Sennen, Zlatan satte sej fint brevid Disa och kunde strunta i vovven. Han är i en lätt ålder. I det avseendet.

Saker:

-som bara sker; nu behöver man inte hålla honom när de får mat, han håller sej automatiskt undan rottisarna. Gapar mindre (eller har vi vant oss?)

-Får gärna ske snart; gå i trappa.

-Som man undrar; Hur blev han så snabb? Här är det toarulle tjoff strimla rottweilertidningen tjoff bita i toaborsten USCH tjoff plastpåsen till toaskräpet tjoff dra trådar ur mattan tjoff riva sidor ur en jan guillou bok tjoff reta Kalle tjoff locket på avloppsbrunnen tjoff blomkruka tjoff….och efter allt detta måste man kissa.

Zlatans tes:
Regnar det? Bajja inne isåfall. Man bajjar inte i blött gräs. Möjligen på blöt veranda, men inte i blött gräs.

Disas Nanny-roll har finjusterats. Släpp latex bollen så att Zlatan får tag i den. Han är visserligen snabb, men i denna sport har han fortfarande en övertik. Han rejsar lite, sedan måste han stajla. Och oj vad han kråmar sej, han är bara såå häftig. Håller den bara mellan bara höger tänderna, ligger på rygg, släpper den och tar den igen…  Till sist har han stajlat för mycket, då har Disa bollen. Då är det ett helt annat utspel, hoppa studsa, gnäll, skäll, ojoj, voine voine, stackars lille valp. Disa kommer till mej med bollen och så kan det börja om. Det finns bara ett slut och det är att bollen inte kommer åter i spel! Var är Kalle då? Nöjd på lagom avstånd. Som Ferdinand. Låt dem hålla på.


Kilanäsan

Det har hittils varit lite för tuff terräng i våra omgivningar för en liten valp med korta ben. Men idag tyckte jag att det var dags. Han kan ju hoppa upp i soffan nu, det måste ju vara ett tecken…

Disa och den ädlaste delan på Zlatan...

Det är ingen lång runda men branta klippor och bottenlös ljung skulle forceras. Jag är lite impad av hans framkomlighet, vi pressade honom inte, ibland fick han gå först och han körde inte den hjälplösa stilen (som han gör vid trappor mm) för att bli buren, nejdå, hur kavat som helst kravlar han upp för branter och genom snår.

Han smälter in fint i omgivningen...

Ibland tog han fel väg och fick ”leta” upp oss. Bra träning. Om Disa tog en lov så stannade han med mej och skällde på henne när hon kom tillbaks. Håll dej till flocken…

På äventyr, här fanns mycket mums.

På vägen hem ett ljudlöst hundmöte med något vitt, typ samojed.

Nu, lugna fina hundar slaggar i soffan…


Valp framsteg

Idag hoppade Zlatan ner från soffan. Och sedan upp igen! Oj oj oj, vad han är duktig…

Och öppnar man dörren till klädkammaren så far han som en målsökande västgötaspets och tar de leopardmönstrade Laura Ashley morgontofflorna som jag köpt i Denver. Han behöver ingen betänketid, det behöver inte förflytta sej några tankar i hjärnan utan det är en så kallad hårvajrad signal från ”dörr öppen” till ”toffla i munnen, spring!!!”

Det är lättare att hänga med i svängarna med rottisarna, de behöver ju tänka en liten stund innan de gör något.

Zlatan har alltid en plan, och en plan B, därefter omedelbart plan c, d, e osv. Ett exempel, lilla toaletten:
Avloppsbrunnen i duschen-nej, toa borsten-nej, wc-ankan-nej, plaspåsen i sophinken-nej, bita byxbenen-nej, skälla, skälla -nej, sitta i knät-ja. Hela sekvensen sker utan en microsekunds tvekan och tar inte många sekunder att köra igenom. Det finns en variant till, då byter ni helt enkelt varje  kommatecken i exemplet ovan mot: ”sitt-bra (godis)”.

När Zlatan är odräglig kan Disa erbjuda sej att vara nanny. Det går till så att hon tar hans leksak och sedan går hon omkring. Zlatan får springa efter och skälla sej trött. Inte så behagligt för öronen, men bättre än ljudet av möbler och sladdar som demoleras mellan valptänder. Han tröttnar och somnar ganska fort av det.

Kalle och Zlatan leker också, men inte riktigt samtidigt…När Zlatan leker med Kalle är Kalle rädd om tassarna. När Kalle leker med Zlatan är vi rädda allihop…Nä, inte riktigt, men det ser verkligen lite skevt ut när store Kalle gör de klassiska lekinviterna till Zlatan plutten. Zlatan svarar med skräckblandad förtjusning men ser noga till att inte hamna i kläm. Denna lek avstyr vi, pojkarna ska inte leka brötiga lekar.

Idag fick alla tre träna uppletande på gräsmattan innan jag åkte till jobbet. Disa fick jag koppla för hon plockar annars 95% av grejerna. Zlatan nyper i flera av sakerna men hämtar lite dåligt. Vi tränar byteshandel just nu, han kan inte det ännu. Kalle kan men vill? Det varierar.

Hemma igen så var det månens tur att glänsa.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Första spåret för Zlatan och första på länge för Disa

I söndags var det äntligen dags för spår skogen, lille kräkis satt fastspänd i säkerhetsbälte i framsätet hos mej. När vi kom fram så kvicknade han till fort, trist med åksjuka hoppas det går över snart.

Disa har inte spårat sedan 9/7, däremellan har hon tagit det väldigt lugnt, men senaste tiden gått längre promenader. Det var varmt och fuktigt, dämpande väder. Disa fick ett husselagt spår med 5 pinnar+slut. Hon försökte med bakspår 2 ggr! För att på tredje ta upp spåret fint. Bakspår brukar det bli när hon är lite överladdad, men inte mer än ett. Nu var hon väl lite ringrostig också och kanske inte helt återställd. Men sedan gick det fint. Det var härligt att spåra med henne igen, och hon var glad och tillags.

Kalle var också laddad, men med bättre koncentration, han gick bra.

Zlatan fick spåra med synretning.
Först gick husse iväg, Zlatan kopplad i Disas gamla påvis-koppel. Zlatan satt och tittade. När husse gömt sej så tog jag ett par steg i hans riktning, sniffade lite…och så började Zlatan spåra. Lite trevande men fram till husse kom han, och blev så glad!
Andra gången så hade Zlatan lite start försök när husse gick. Spårade direkt och blev jätteglad.
Tredje gången träningskompisen Eva som  Zlatan känner. Det gick fint men Zlatan blev lite blyg, ska jag verkligen…men med lite tålamod och stöd så vågade han och oj att det var värt det!
Hur långa spår? tja, 20-30 meter…

Bruno fick ett fint, ca 1000 m långt spår. Men svampplockare med småbarn förstörde det roliga. Det kryllar av svamp och vi hade bett dem vänta i 30 min innan de plockade just där som Brunos spår låg. De visste precis var det var. På andra sidan vägen är det minst lika fint.  Men de gav fan i det och placerade pricksäkert ut sej och sina barn i Bruno’s spår! Efter 100 m fick Bruno vika sej.

Och till sist lite bilder. Som inte har ett dugg med spårning att göra. Den första har kanske inte ens här att göra…Borde inte visas alls…(fåfänga vs exhibitionism, den senare vann).

Fotografen, ovetande om resultatet har varken kammat sej eller tänkt på att hålla in magen. Lillfingret däremot, spretar förnämt...

Gissa hunden, jo Zlatan.

Denna bild är redan lite gammal, han växer/vuxnar på sej fort! Men när matte visslar så gör han fortfarande denna min, njuter:-), (eller aj, aj, tänk på att jag har stora öron...)