Zlatan, den eftertraktade.
Det börjar ta sej med Zlatans koppelpromenader (tack Disa) och vi tar oss en liten vända då och då. Inte för motionen utan för upplevelsen. När vi träffar grannar så får de hälsa och ååhhh vad det är roligt och mysigt. Men det är ju fler människor ute och flanerar. Och inte ska min valp hälsa på alla, det blir för mycket, tycker jag. Men det tycker inte Zlatan, han är beredd med penna och autografblock, de har ju kommit enbart för hans skull, så varför gå förbi dem? Parabolerna är ständigt riktade mot presumtiva klappare.
Zlatan med parabolerna riktade mot någon som visslar ett sms blipp.
Fort går det inte men vi har tagit oss ut på udden. Några fiskare pratar utrikiska nere vid vattnet.
Hm, de därborta har åkt långt, bara för min skull...
Vatten, så gott, nähä, nu tog det äckliga halsbandet emot.
Här sitter min lilla dvärgschäfer med ett fynd i munnen. Den gick fint att ta med sej även när man blev buren.
Stulet är godast. En knaprig drivvedspinne också.
Att bli buren förbi klappare var inte roligt. Då sprattlades det. Men nu är det ju så att om man är valp och har korta ben, då blir man buren ibland…
Zlatan och grisen
Häromdagen plockade Disa fram grisen och sade till Zlatan, ta den om du kan…
Disa med grisen i ett fast grepp.
Vill du ha grisen lille Zlatan? ta den då, haha!
Här fick matte rycka in lite, annars hade det inte blivit några bilder, annat än på en rottweiler med en gris och en hoppande och skällande västgötaspets.
Nu ska du få grisaj___l...
En svängom lilla grisen?
Det är astufft att ha grisen när Disa står och tittar på...
Min gris...
Men vad var det som hände, i ett obevakat ögonblick blev grisen snodd. Och tjuven skäms inte utan står och retas...
Om det är någon som vet hur man stjäl från en valp så är det Disa. Och hon skäms inte för det heller…
Nyöppnad affär på minsta promenadrundan.
Disa har gått sparsamt med promenader den senaste tiden, men nu ska hon komma igång igen. Så vi tog den ”lilla promenadrundan”, den är kort och fästingfri om man inte traskar runt i diket.
Så då är det ju så praktiskt att det har öppnat en affär just längs denna lilla runda! Utbudet är inte dåligt, björnbär, havtornsbär och blommor. Men servicen är lite sådär, när vi kom dit så var det obemannat.
Här sitter jag och får bara lukta på bären.
Skyltningen uppmanar eventuella kunder att återkomma vid senare tillfälle. Samt lämnar inga tvivel om att detta är en affär.
Upptagen personal, trots att de verkar vara två i bemanningen, är ingen av dem på plats.
Disa gillar björnbär riktigt mycket. Alla bär går bra men björnbär är lite extra.
Jag är ingen snattare, men ett björnbär hade varit så gott! Kanske nästa gång...
Själv hade jag kanske behövt ett fyrklöver.
Zlatans framsteg och liten jämförelse med rottweiler
Zlatan gör framsteg så det susar. Hans halsbandstillvänjning var faktiskt något jag oroade mej för. Fick höra med uppfödaren för säkerhetsskull om hon hört talas om någon hund som inte kan ha halsband. Det hade hon ju naturligtvis inte… Men när jag talat med henne så förstod jag vad jag hade gjort fel. I min strävan att inte skrämma hunden med dalt i halsbandsträningen så hade jag missat hans behov av att ranta med. Jag tyckte inte att jag gick ifrån honom om jag var på samma våning, i samma hus. Men i hans värd så gjorde jag det och han kunde ju inte flytta sej (uhuhuh).
Lösningen var att alltid bära med sej honom, hur kort bit jag än gick. Så fick han ta små utflykter om han ville. Det fungerade väldigt effektivt, på en dag blev han tillvand!
Det är nog en skillnad mellan dessa raser, tänkte jag skriva, att rottisen ”gillar läget”, som en liten soldat. Men om jag tänker tillbaks lite så finns det många tillfällen att dra upp där särskilt Disa inte alls ”gillat läget”. Och att Zlatan tigger av min mat intensivt en stund för att som på ett klick rasa ihop i en liten hög och acceptera att det inte blev något. Den enda påtagliga skillnaden (som jag kan skriva under på och sätta huvudet i pant…) hittils är inlärningsförmågan, Zlatan snappar upp och lär sej ord kvickt. Och det tror jag är gårds-vallhund/moloss skillnad. Han har koll på läget, antagligen överlevde de små gårdshundarna bättre om de hade koll på läget, rottisarna behöver inte ha samma koll, de kan nämligen försvara sej…
Se här vad han kan!
Ljudet ska vara på, visst blir det irriterande efter en stund! 🙂
Välkommen tillbaks, Disa
Tycker inte att hon varit sej själv sedan sjukdomarna började hopa sej. Lite sur och seg. Men idag verkar hon ”lättare” på något sätt, som den gamla vanliga spjuvern, som tar minibollen från valpen och rullar iväg den igen, hoppar och studsar för att leka med honom. Då förstod jag hur mycket jag saknat henne…
Borrelian är färdigbehandlad och Cushingsmedicineringen ska mätas på fredag. Har nog svängt in sej bra skulle jag tro, för hon har inte visat tecken på biverkningar.
Jag blev så uppmuntrad av hennes sprallighet att jag gjorde en liten film:
långsambloggen ringlar vidare 