Kvällsspårning med Disa och Bruno

När vi lämnar bilarna för att lägga spåren så brukar det skällas, ylas och väsnas en liten stund. Mest brukar Disa höras, tätt följd av Bruno. Men varför var det då helt tyst när inte Kalle var med? Är han en katalysator för hela missmodiga stämningen? I vilket fall som helst så var det helt ljudlöst när vi gick ifrån bilarna i dag.

Idag skulle Bruno upp på mosstenen, tänkte jag. (En annan bild finns i förra spår inlägget.) Dessutom en ny avslutning, som jag rekade förra gången.

Här är jag Bruno, kom och leta upp mej!

Disa fick gå i ravinen. Hon gjorde ett bra upptag, ca 20 m djup och åt rätt håll med osynlig analys. Jag tappade linan så jag kunde inte lugna ner hennes tempo, så det var ju extra bra att hon gjorde ett säkert upptag. Gick över en pinne, missade två. Cirklade en hel del. Rullade sej i kadaver 2 gånger! Det var riktigt länge sedan sist, så jag tycker att hon var okoncentrerad.

Ganska blåsigt även om det inte märktes så mycket i skogen, så tror jag att det påverkar. Map knotten så kunde det blåst mer. De var verkligen på bettet.

Jag är bäst, hittade såhär många pinnar som jag fick korv för.

Bruno hittade pinnen på stenen. De andra också, utom en. Avslutningen gick fint även om skogen är lite lustig där, inga direkta riktmärken så man kan känna sej lite vilse.

Han kan vara nöjd med sej själv och det syns ju här att han är!

Jag är också bäst. Detta är mina pinnar.