Här är Berit!
Berit sliter ordentligt i huset, fler och fler strömlösa och jag har minsann bunkrat lite vatten.
Berit sliter och drar, hoppas strömmen blir kvar.
Var på valpkurs idag. Det är märkligt vad det kan läa med lite skog. Vi var inomhus och tränade också, nya knep. ”Bromsen” var jag bara tvungen att prova på Kalle och Disa när jag kom hem. De fattade galoppen ganska fort. De kan ju vänta, men bara på kommando. Här skulle de ju ha godis framför sej och själv välja att inte ta.
Berit rullar in.
Zlatan gick ner för trappan helt av sej själv för första gången idag! Upp har han gått i några dagar men ner har vi inte tränat. Uppåt tränade vi genom att flytta hans tassar. Vet inte om det är så ”man gör”, men det fungerade på honom. Så nu kan vi ju börja göda honom. Nä förresten, man måste bära honom de sista metrarna till bilen. Han får vara smal ett tag till:-)
Disa och Kalle ville tvunget kolla in vågorna. De anser det spektakulärt med oväder. Kolla här:
Den som vill ha en Dejavu från Per kollar här:
http://rottisar.eu/Videoklipp/Stormen_per2.htm
Den ligger inte på Youtube, så jag kan bara säga lycka till. Ren tur om du kan se den.
Bus Brothers
När man är en fyraårig rottis, det flyttar in en liten ullboll som liksom är överallt, helt oberäknelig, och med vassa tänder, då är det inte lätt. Och den lille ullbollen försvaras av stora syrran, det blir inte lättare då. Men man vänjer sej. Man måste vänja sej. Och till sist har man vant sej. Och då kan man bli bus bröder. Olika så det förslår, en liten vallare och en stor moloss, men bröder i bus!
Lunchen serverade sej själv idag! Kalle fick en vätte arm och Zlatan serverade sej rottis kind.
Vad gör du med mej din store best!!!
Vi tar lite dragkamp istället.
Nu ska den här gamla slangen få vad den tål
Och mjölktänderna får vad de tål...
Ta det inte lugnt för min skull, jag kan bli den första flygande västgötaspetsen!
Hur går det med mjölktänderna, grabben, har du nåt att hålla emot med...
Är det den här du vill ha? Ta den då, den ligger ju här framför dej, bara att ta den.
Rottisknep nr 2, en bly tung tass strategiskt placerad.
Men stillbilder är ju inte riktigt grejen, självklart finns det rörliga bilder också:
Rottisknep nr 1? Det är inte användbart på en västgötaspets. Det blir intressant att se om någon kan avslöja knepet i en kommentar:-)
Zlatans framsteg och liten jämförelse med rottweiler
Zlatan gör framsteg så det susar. Hans halsbandstillvänjning var faktiskt något jag oroade mej för. Fick höra med uppfödaren för säkerhetsskull om hon hört talas om någon hund som inte kan ha halsband. Det hade hon ju naturligtvis inte… Men när jag talat med henne så förstod jag vad jag hade gjort fel. I min strävan att inte skrämma hunden med dalt i halsbandsträningen så hade jag missat hans behov av att ranta med. Jag tyckte inte att jag gick ifrån honom om jag var på samma våning, i samma hus. Men i hans värd så gjorde jag det och han kunde ju inte flytta sej (uhuhuh).
Lösningen var att alltid bära med sej honom, hur kort bit jag än gick. Så fick han ta små utflykter om han ville. Det fungerade väldigt effektivt, på en dag blev han tillvand!
Det är nog en skillnad mellan dessa raser, tänkte jag skriva, att rottisen ”gillar läget”, som en liten soldat. Men om jag tänker tillbaks lite så finns det många tillfällen att dra upp där särskilt Disa inte alls ”gillat läget”. Och att Zlatan tigger av min mat intensivt en stund för att som på ett klick rasa ihop i en liten hög och acceptera att det inte blev något. Den enda påtagliga skillnaden (som jag kan skriva under på och sätta huvudet i pant…) hittils är inlärningsförmågan, Zlatan snappar upp och lär sej ord kvickt. Och det tror jag är gårds-vallhund/moloss skillnad. Han har koll på läget, antagligen överlevde de små gårdshundarna bättre om de hade koll på läget, rottisarna behöver inte ha samma koll, de kan nämligen försvara sej…
Se här vad han kan!
Ljudet ska vara på, visst blir det irriterande efter en stund! 
Välkommen tillbaks, Disa
Tycker inte att hon varit sej själv sedan sjukdomarna började hopa sej. Lite sur och seg. Men idag verkar hon ”lättare” på något sätt, som den gamla vanliga spjuvern, som tar minibollen från valpen och rullar iväg den igen, hoppar och studsar för att leka med honom. Då förstod jag hur mycket jag saknat henne…
Borrelian är färdigbehandlad och Cushingsmedicineringen ska mätas på fredag. Har nog svängt in sej bra skulle jag tro, för hon har inte visat tecken på biverkningar.
Jag blev så uppmuntrad av hennes sprallighet att jag gjorde en liten film:
Senaste kommentarer