Zlatans första dagar hos oss
Första dagen fick de inte träffas mycket. Ville att de skulle vänja sej lite på avstånd, vid dofter och själva omställningen i flocken. En stor grej för oss men en gigantisk för hundarna.
Andra dagen. Släppte ihop Disa och Zlatan ”utan krusiduller” och det fungerade fint. Ingen kärlek men acceptans och nyfikenhet. Båda lugna. Sedan Kalle och Zlatan. Kalle fick uppmanas att ta det lugnt. Och det gjorde han riktigt bra.
Tredje dagen, fridens liljor.
Fjärde dagen börjar Zlatan ta för sej lite, vill få igång Kalle, och det är ju inte så svårt. Biter Disa i svansen och hon är för snäll. Man kan säga att han pressar läget lite…
Idag så har han tuffat till sej ytterligare. Han skrek väldigt när Disa tillrättavisade honom. Men han behövde inte bäras ut på bår eller kylas med kylspray. Med tanke på ljudgivningen så såg han förhållandevis kry ut:-)
Lång hund blir ännu längre vid närkontakt av "skum" pryl.
Man ser från dag till dag hur han växer. Får han en godis så kryper han nästan ur pälsen av glädje. Men den egna maten, den är ju bara sådär, men det går ner bättre och bättre. Han har ju sett vad som kan hända om han inte äter, det finns andra som gärna tar hand om det. Han äter bäst med sällskap av de andra hundarna. Han är ju van vid sällskap när han äter, så det får väl gå ett tag.
Disa och grisen.
Just nu tränar vi mest på inkallning, vad är det jag heter, hämta och lämna föremål (helt på lek), kontakt, inte hänga i golvmoppen och i hälsenorna. De två senaste känns viktiga, han kan vara riktigt ettrig.
zöte zlatan
Dessutom är han orädd, ett kompostgaller som välter låter ju endel, med avskräckte inte honom. (Vi hade ställt undan det för att han inte skulle hålla på med det.) Han går gärna på det sedan fast det sviktar. Ett ösregn med åska hade vi precis, han vill inte gå ut i det hårda regnet men det kan man ju faktiskt förstå. Åskmullret besvärade inte alls.
Tillbaks från djungelutflykt!
Ja, just det. En sak till att träna på, nämligen att inte gräva sej ner under verandan. Nedan begrundar han sitt resultat. Och Disa hejar på.
Grävningsarbete övervakat av Disa. Utmärkt tycker hon att hon får föra vidare Bellas kunskaper via sej själv till Zlatan.
Kom lilla gubben, så ska jag visa dej de smaskigaste grästorvorna.
I ur och skur
Men i sanningens namn så var det ett ganska skönt, stillsamt regn som föll på oss. Helt okej.
Tänkte särskilt fotografera Kalle idag, det kan ju annars verka som om jag bara hittar på att han är med, om det bara är andra hundar på bilderna. Men jag brukar fotografera honom också, de bara fastnar på lite olika sätt…
Såhär fastnade Kalle idag:
Belöning:
Vi fortsatte Kalles träning där vi slutade och utvecklade lite framåt, dvs synretning först men sista gången fick han inte synretning. Hans insats var identisk, dvs han letade, ser lite flummig ut när han jobbar, och blir jätteglad när han hittar, kommer snabbt in och ”tappar” precis vid fötterna.
Disa fick bara leta två saker idag, tar det lugnt för säkerhetsskull.
Bruno gjorde både uppletande och spår. Uppletandet går framåt och med lite tragglande med överlämningar (som Kalle också behöver) så blir det nog bra. Han fick ett spår som han inte fått förut, Kalle var nämligen med och lade ut det. Det kan ha gjort honom lite långsammare men att han gjorde uppletande övningarna kan också vara orsaken. Det märktes inte särskilt mycket på resultatet med andra ord. Intressant.
Bruno efter spåret, som Kalle ”lagt”. Regnet har slutat men det är lite blött ändå. Är hundar på B lättare att fotografera? Bella blev alltid snygg på bild medan Disa och Kalle oftast ser ut som flanar.
Senaste kommentarer