Hundgårds träning
Hunden ska gilla hundgården och känna sej trygg där. Så då måste man träna. Zlatan började sitt träningspass idag med att jag städade hundgården, Disa tuggade på märgben, Kalle tuggade märgben fast i trädgården och själv sprang han i vägen för mej. Det fixar han galant, särskilt när det ska sopas. Det måste ha städats en hel del hos uppfödaren, direkt han ser ett städverktyg vet han hur det ska hanteras… Hundgården är tredelad, så de kommer inte åt varandra men de kan se varandra om de vill.
Sedan fick han vara i Kalles avdelning med sin mat och ett grisöra. Kan tyckas helt ok för många, men han skrek och pep och bet i gallret. Min korta lilla tur var inte populär och det hjälpte inte att jag kom tillbaks. Det äckliga gallret var ju kvar. Men det var ju inte hans sida, träningen/städningen fortsatte.
När det var klart fick Kalle ta sin avdelning och Zlatan mittenavdelningen. Jag stängde dörren och gick ett ”ärende”. När jag kom tillbaks så stod han obekymrat och åt. Nästa gång jag gick på ett ärende så sov han när jag kom tillbaks.
Efter en hård dag med mycket träning så är det skönt att relaxa i soffan!
Så träningen gick bra. Jag är inte så orolig heller, han är väldigt trygg, har gått ifrån honom förut och han brukar bara vara hyfsat tyst och vänta.
Sin namne till trots, Zlatan har ingen bollkänsla. Varför ska man springa efter något som man inte får in i munnen?
Zlatan vet inte hur man dribblar.
Men en gammal trädgårdsslang, det är kul!
Här gäller det att ta sats ordentligt för att komma upp!
Förr tyckte jag bara att vuxna Västgötaspetsar var söta, inte valparna.
Ful va!??
Senaste kommentarer