Tre kronor

De valdes för sina representations kvaliteter. De tackar aldrig nej till en middag och är måttliga med spriten. Risken för fylleskandaler är minimal. De kan däremot vara något promiskuösa, vilket säkert kan mörkas i de lägre leden. Kungen däremot är kastrerad, vilket allmänt sett är en mycket lämplig lösning. Allt är väl ordnat, som ni förstår.

Snö är toppen för detta lilla renliga djur. Han tvättar sej genom att rulla i snön. Han rullar sej inte i sånt som luktar illa, bara i sånt som är rent. Vilket jag tycker är en förtjusande egenskap som vissa andra hade kunnat lära sej av. Ingen nämnd men hon är ökänd.

Ja han allmänt trivs i snö, och bollek är lika kul som vanligt. Och man behöver bara kasta en gång, sedan är det liksom han som är bollen, själva bollen mer som en cockpit, eller styr enhet… Som på bilden:

Zlatan med sin gula boll.

Bilden ligger i start bilden för hemsidan nu , men den är väldigt liten där, ville visa upp den i större format också. rottisar.eu är förresten uppsnofsad och har tom ett nytt galleri från våra fotoövningar i januari.

Han börjar vänja sej vid sin nya fina sele. Försöker ibland med sina små halter. Men jag väntar ut honom, det blir inte godis för att flytta på tassarna…Inte heller har jag tänkt att bära honom. Han mår som en liten prins då, högt upp som han kommer. Undantag, sista metrarna till bilen. Där får guldgossen fortfarande en liten luftfärd, han har ju anledning att inte gilla bilen eftersom han blir åksjuk. Det ordnar sej med tiden.

Igår frågade jag Disa och Zlatan med riktigt låg röst “-vill ni ha ben”. Det var inte åska eller jordbävning, det var Kalle som snabbare än snabbt skulle ner från (soffan?) övervåningen där han låg och “sov”. Med panik i blicken äntrade han köket. Riktigt imponerande att man kan höra så bra. Naturligtvis fick de ben, alla tre. Och Zlatan ska inlednigsvis ligga tryckt mot Kalle och gnaga. Du och jag, Kalle. Du och jag, Zlatan…

Den grå nosens charm.

Hur grå nosen än är, och den är ju inte särskilt grå för en 11-åring, så ska hon leka ibland. Och det är Kalle hon brottnings leker med. När Zlatan är ur spel (tex instängd med mej i badrummet) ja då drar de igång. Kalle är ju en vuxen gentleman som kan leka lagom. Zlatan däremot är slyngel nu och göre sig icke besvär. Om han inte har bollen, förståss, då kan Disa skugga honom tills hon lurat av honom den. Likadant med tuggben. Hon drar sej aldrig för att sno hans saker, för förr eller senare så är det hennes. Allt ditt är mitt, lille Zlatan….

Så till sist fick jag ge med mej…

Tanken har gnagt och gnagt, hur ser en Västgöraspets ut i en One Piece? Ja, nu vet jag. Urstiligt!

Disa kände på isen, här gäller det att ha koll på sina långa ben.

Zlatan, ja han har ju självbevarelsedrift, men också lite andra förutsättningar…

Zlatans lite mer stabbiga kroppsbyggnad verkar passa fint för hala isar.

Och hur går det för husse då? Jodå, för att vara utan broddar så gjorde han det riktigt bra.

Havsvatten och sötvatten blandat i en väldigt hal kombination när det blivit is.

Den lille Zlatan har den senaste tiden fått gå promenader med Kalle (mykoplasma, håll er undan från det). Kalle är idolen med stort I. Och idag när Kalle skulle på egen promenad så blev Zlatan helt tokig. Rev på dörren, skällde och gnällde. När inget hjälpte, när Kalle redan gått, ja då började han yla också. “-Lämnar ni mej här med Kärringarna, fy faaan!!!!!!!!!!!!!” jämrade han sej. Jag är ingen hundpratare men fula ord är fula ord på alla språk…

Sedan gick vi en lång promenad, Kärringarna och lille Zlatan, och han verkade så nöjd så. Vi hade bara en “skvallerträningssituation” men den utnyttjades å andra sidan, så det var väl bra det.

Utfallet på dagens pinnletning blev:

omgång 1 Disa 22 Kalle 13 Zlatan 6
omgång 2 Disa 24 Kalle 11 Zlatan 7

(Pinnletning=42 spårpinnar i vardagsrummet, hundarna letar tillsammans och lämnar över i köket)

Så devisen gammal är äldst, den gäller fortfarande.

Snö, en substans som måste utforskas.

Han provar även att ta in snö och is i klumpar. Det knastrar alltid om honom när man tar in honom. Förut var det leca kulor, nu är det is. En blöt pöl på golvet måste inte vara en kiss olycka. Det kan vara bortglömd snö.

Men en sak är säker, man ska alltid ge akt på vad som finns i den lilles mun.

Försök kalla in mej nu HAHAHA !!! Jag är Zlatan stajlaren, Zlatan isbajshittaren, Zlatan den tuffe, Zlatan retstickan, Zlatan vill inte ha godis nä, Zlatan som är ofångbar när han springer och retas, oops, tydligen inte. En övermodig sväng mot matte, som såg så slö ut, och så var man fast.

Och är han en meter från öronpropparna, ja då är det faktiskt försent. Om man inte vill vänta ett dygn och återanvända. Men det vill man inte. (När Tasstrampet kommer till R-kullen, så har jag några förslag…Renova, Ragn-Sell…)

En samstämd trio. Åtminstone om man får tro bilden. En bild ljuger mer än tusen ord...

Och varför stoltserar jag på bild plötsligt då? Jo, jag har feber och dåligt omdöme. Den försvinner när jag har frisknat till. Bilden alltså. Men visst tittar vi åt samma håll alla tre…

Översikt från min gps, alltså hur jag lagt Tottes spår och hur jag gått efter Disa och Zlatan.

Bruno började. Han gjorde jättefint upptag och tog första vinkeln fint (om jag är rätt informerad…). Hans spår är bara ungefärligt inritat ovan. Sedan valde han att gå lite i Tottes spår, enl Eva. Det var inte färskare, men han har ju spårat mycket efter mej, så han kanske trodde att det kunde löna sej. Men han tog inte Tottes pinnar, så det är möjligt att han bara kollade in det andra spåret? (Jo, en snusdose belöning snöt han, men som jag ser det så låg den där hans och Tottes spår korsas på skissen ovan, det ska väl mycket till att bara gå förbi den.)

Bruno, klockrent upptag mot första pinnen.

Sedan Zlatan. Nu hade det anlänt grävskopa och lastbil till hans upptag!? Zlatan skällde ut dem men var på det stora hela nöjd med att få säga sitt, och struntade i dem sedan.

Spåret var lagt med tanke på vinden, att han inte skulle frestas att gena.

Jag blev förvånad att han inte ville gå ut i spåret, jag drog lite i honom, men han satte alla fyra tassarna emot. Han brukar ju minst sagt vilja ut i spåret. Men en färsk hundspillning som med stor precision var lagd precis brevid spåret (efter det var lagt) förklarade saken. Han är rädd om sina tassar. Så vi gick en omväg runt detta hinder, sedan var vi på gång! En gång när han “drev” iväg i vindens riktning (jag vet det för just där kunde jag se hur spårläggaren Lena gått i det fuktiga gräset) så vänder han sej om, tittar på mej och går tillbaks till spåret! När han plockat 4 pinnar så kommer han av sej. Han hade upptäckt att det finns kaninspillning. Då räckte inte koncentrationen till för att klara hans livs första vinkel, nä, där sket det sej:-) Men man kanske kan sälja honom till Renova som liten sopbil…

Nu var det Lena och Totte som skulle ut i spåret. Totte var grymt duktig. Hans spår var 1,2 km och hade en spetsvinkel i varje hörn och flera korsande spår med och utan hundar.

Totte tvekar inte. Här går spåret.

När jag tittade på honom så kunde jag riktigt se hur jag gått. Nosen djupt i marken, ja det är en hund som uppslukas av spåret.

Och så den goa belöningen, snusdosa i snöre med mumsigt innehåll...

Sist ut var tant Draktämjare. Hon fick göra upptaget snett från vindsidan, dvs spåret blåste från henne men riktningen bjöd till rätt riktning. Hon hade lagom tempo, inte så segt som sist. Plockade pinnar, ivrig iväg så jag hann inte rätta till linan varje gång. En ganska omständig rundning vid första vinkeln. Sedan inga problem. Första Totte korsningen märktes knappt, bara ett snabbt höger/vänster med nosen. Andra korsningen följde hon upp lite mer, kanske gick de lite mer brevid varandra än rakt över. Men hon löste det också, valde det äldsta spåret, spåret med pinnar:-)

Sedan kan alltså spåret användas en gång till. Nu är det rena rama motorvägen för nästa hund. På bilden nedan är det spåret som jag lade för Bruno, original spåret, orange färgat. Det blå spåret är hur jag gick efter Disa när hon spårade. Om hon gick i mitt eller Eva’s spår vet jag inte, men jag skulle ändå gissa att hon mest siktade in sej på Eva, det har ju lönat sej många gånger och är färskare. Bruno är visserligen hund, men hundar har aldrig gett Disa godis, så jag tror inte hon gick i hans spår, men jag tror att hon hade lite koll på allas spår.

Disa's och Bruno's återvinningsspår. Dvs Disa återanvände Bruno's gådda spår.

Disa kan vara ganska rationell, här rationaliserade hon bort en ganska stor del av spåret. Bruno vek av mot myrstacken, så hon har själv tyckt att det var onödigt med den där lilla böjen på spåret.

Zlatan fick gå sitt andra spår efter icke matte. Ca 25 vänsterben mellan pinnarna, 7+slut. Ca en timmes liggtid. Han kom av sej när vi kom fram till “vägen”. Traktorstigen där med “terrängbyte”. Så han vände och tog bakspår. Jag vände honom vid ca 1:a pinnen. Efter en stund i spåret vek han av mot träsket. Jag antog att om Eva valt att gå resten av spåret genom ett träsk, så hade hon nämnt det. Så jag harklade mej lite och då gick Zlatan mot bäcken, tog upp spåret på något för mej osynligt sätt, skuttade över bäcken och började plocka pinnar igen. Han gick till träsket en gång till, Törstig? Men spårade på det hela taget väldigt fint.

Zlatans första spår med lite längre liggtid.

Skum på klippa

Solen i vattnet

Kallt skum

Sittande man med hundar

Eruption

Våg i vik

Mås och vågor

Den sjunde vågen...