Avslutning på förberedande lydnadskurs
”-Ni ska visa upp två moment.” Ordern från hundfröken var solklar. Så tittade hon ut över gruppen, fick syn på Zlatan som satt och petade sej i navlen, och blev nödgad att korrigera. Det behöver inte vara riktiga moment, det räcker nästan att de gör något över huvudtaget, något litet, litet…:-)
Så jag satte Zlatan i hårdträning. Dags att kunna ligga ner, kanske. Visa att han greppat det där med avståndsbelöning också. Så, vi har tränat. Finta ner honom i ligg position, kommando onödigt, han är knappt medveten om vad han gör. Däremot använder jag ”ligg kvar” med förhoppningen att kvar ska börja betyda något. Mycket ljudligt beröm. Lägger försiktigt en godis på ett avstånd som jag hinner blockera, i händelse av tjuvstart…Och ”varsågod”. Ett helt litet ”moment”. Att han ligger kvar vid kraftigt och ljudligt beröm är jag särskilt nöjd med.
Andra momentet, inte nytt, detta har vi tragglat. Själva knuten lossade när vi började med klick för apport i munnen. Det är alltså en svårighet för honom att hämta och lämna saker när han vet att jag har godis. Och det är exakt detta jag vill att han ska göra för då blir det ett lydnadsmoment. Att hämta en sak för att man leker, det är ju lätt. Men en helt annan sak, i min värld. Så mot en utlovad muta, som finns i min vänstra hand så ska han hämta ett föremål och lämna det i min öppna högerhand, även kallad ”handen”. Jag säger ”hämta” och ”handen”.
Zlatan är ganska lättstörd av andra hundar. Och annat med päls som rör sej. En träningsplan för hundar är en fantastisk plats att gå och sniffa på. Ibland känns det som om man skulle behöva megafon och kobjällra för att få en reaktion från den lille Ferdinand. Men det händer att han glimmrar han till! Tex när klossen kommer fram, då han får ställa frambenen på klossen och gå runt runt, då är han koncentrerad! Men det är ett helt shejpat beteende. Och det tycker han är spännande. De andra två små momenten är inte lika shejpade, lite mer av att ”visa”. Så hur skulle det gå?
Det gick med bravur. Zlatan klarade det på samma vis/färdighet som han klarar det hemma i köket. Dvs, ställd inför en uppgift som han behärskade så var omgivningen inte längre en störning! Han klarar alltså hundar som han träffat en stund. Men älg hade nog blivit en för svår störning. Om det inte är en älg han känner:-)
Jag slutar aldrig förvånas över denne hund.
Från att ha kastat i sej maten så petar han i den nu, och ibland äter han inte alls. Jag undrar om det är för att konkurrensen från den glupskaste av de glupska försvunnit, eller om han helt enkelt behöver mindre mat. Hur som helst har vi minskat givan, han kan både tugga och svälja, så han lär inte svälta ihjäl. Han vill gärna äta ur Kalles skål, lite som när han var valp. Men Kalle bjuder inte, han äter snabbt och effektivt och vill absolut inte ha en västgötaspets i matskålen.
Disa och Zlatan på Kilanäsan.
Samma höstdag.
Älgträning
När vi kommer upp till jaktstugan där vi ska träna så är det första jag ser en älg. Den står och mumsar på sly precis bredvid träningsplanen. Vi går ur bilen och Zlatan trumpetar lite som vanligt. Älgen verkar van. Kanske är det samma älg som vi ”träffade” på joggingrundan för några veckor sedan. Utan fjolårskalv isåfall.
Vi knallar runt lite och jag konstaterar att det är en lugn älg som inte bryr sej särskilt mycket om oss. Så vi går in på planen och där får Zlatan vara lös. Han stack mot älgen, inte helt otippat:-) Men där var ju ett staket. Och så kallade jag in honom, och han kom sättande i galopp. Vi kunde leka och träna enkla saker, typ äta godis i snabb följd… Om vi tränade svåra saker, typ fritt följ, ja då var Zlatan strax hos älgen igen. Så då fick jag kalla in honom och så höll det på. Ett gyllene tillfälle.
Till slut var älgen mätt eller trött på oss, så då kunde vi träna ”ligg kvar med avståndsbelöning” samt ”hämta till högerhanden fast jag har godis i vänster handen”. Paradgrenarna som vi planerat att visa upp på morgondagens happening, dvs avslutning på förberedande tävlingslydnad hos Hundfröknarna.
Pga bildtorka så får en gammal bild på Zlatan i dimma duga. Dimma är mitt favoritväder. Helt orelaterat förutom att han på något sätt lyckas en stund med ”sitt kvar”.
Tredje kursdagen för Zlatan, veterinär för Kalle
Skulle det synas att vi tränat baklängesfot utan snubbel? Klicka med rätt timing? Sätta framtassarna på plattan? Det korta svaret är nej,nej, JAAA!!
Det långdragna svaret är:
Zlatan var stökig och okoncentrerad unghund personifierad. Skällde, hoppade efter de andra hundarna, nosade och pissade på planen. Visade upp en djup okoncentration vid följsamhetsövningarna. Men, ibland lyckades jag tjoa loss honom från drönar stilen. Det gick även att få igång kongdragkamp, om inte ”grannen” körde med ekorrpip, det finns gränser… Så en del av lösningen är nog att jag ska bli lite mer stökig själv! Ibland. Dessutom är det grymt irriterande med sele. Den hakar upp sej i kopplet och det är helt värdelöst när man ska öva fritt följ. Så nu har han fått på sej Disas gamla rogz halvstryp på innersta läget. Och han har gått med halsen i marken en stund, men jag tycker ändå att det ser ganska bra ut, den sitter löst, han kan inte rymma och den är bred och skön för halsen. Blir nog bra.
Klicka med rätt timing? Det borde vara licens på de där sakerna. Körkort. Och jag har inte klarat uppkörningen. Vi provade hopphindret idag. För Zlatan var det första gången. Hindret var ställt på en höjd som både han och jag borde klara, jag har målbilden klar för mej, hur vi båda flyger graciöst över, och just då klickar jag. Med min högljudda utomhusklicker. Men vem står kvar så stabilt på andra sidan hindret? Det är minsann lille Zlatan det. Som just blev klickad för vägran… Inte ett öga var torrt:-)
Vi har ju tränat hyfsat ordentligt denna veckan. Inte som träningsnarkomaner, men seriöst, dvs minst en gång om dagen, korta pass. Idag ”lossnade” det med plattan. Han stod på den med framtassarna och kunde flytta lite på bakkroppen. Lite stolt över det var jag allt. Men tänkte att det blir svårt att göra om med den störningen som det blir att komma ut på träningsplanen hos hundfröknarna. För att få bästa förutsättning så tog jag med mej hemma-träbiten. Och gissa om han förvånar mej med att ta upp träningen precis på den nivå han var! Helt plötsligt en hund som vill ha kontakt, jobbar för en korvflis, och är koncentrerad! Det var riktigt roligt att se. Och vad man har med sej att hunden själv fått tänka ut vad den ska göra, att det blir en egen drivkraft.
Sedan provade han sin charm på chiwawan Dolly, det gick som förut, hon är inte impad. Alls.
Kalle hade en tuffare dag. Omläggning av bandage utan sedering inne på veterinärstationen. Full av överskottsenergi och ganska stressad. Såret behövde en hel del ompysslig och ”folk” kom och gick. Vi vill inte sedera honom, rädda att han får efterverkningar igen. Men Kalle är mutbar, mycket korv och mjukost blev det. Han tyckte inte att det var jätteroligt men han var snäll och duktig. Nu har bandageringen övergått till ett ”luftigt” vilket är lite oroligare, det ser mycket känsligare ut nu när man inte kan dra ”flex-bandaget” runt.
Även när man ligger i hårdträning så behöver man promenader.
Häromdagen såg det ut såhär i Lerkil:
Före mangroven hade tagit sej...
Han och hon fågel.
Zlatan.
Dikes ren med väg smuts.
Fåglar i träd.
Konstnärligt parkerade grävskopor.
Fåglar lämnar träd.
Lerkilsdeltat
Zlatan beundrar det nya Lerkilsdeltat. Mycket modernare än den gamla bäcken som rann här förut.
Mangrove träden har tagit sej bra. Tänk att de trivs på våra breddgrader.
Kanske tänker kommunen starta en räkodling också?
VA-sanering Lerkil
Redan när vi var på gång att skaffa vårt hus så fick vi höra av banktjänstemannen i Göteborg att kommunalt vatten och avlopp minsann varit på gång i Lerkil i minst tio år och det tar säkert minst tio år till. Och det visade sej att hon hade rätt, med råge.
Nu är projektet igång och Zlatan har varit på inspektion.
Det uppgrävda måste sorteras. Som alla vet som har grävt här så är det mycket sten. Stora maskiner för en liten vätte.
Fyllmassa för att lägga runt ledningarna, ja det tror ja i allafall. Kan även vara för den tillfälliga vägen.
Skulle tro att de lägger igen innan badsäsongen.
Nja, nu var det väl färdig inspekterat. För den här gången.
Hyfsat kallt i Hördalen
Populärt naturområde. Inte konstigt alls och lite speciellt även innan växtligheten kommit igång, för man ser klipporna och trädens strukturer bättre utan en massa grönt som hänger framför…
Trots allt, det fastnade lite grönt i mitt macro igår.
Djupdykning.
När vovven var tillfälligt tyst...
Det dumma trädet hade lagt sej rakt över stigen.
Blå omgivning
Om det är ett vårtecken med tångätande Västgötaspetsar på stränderna, ja då är det ingen tvekan. Då är våren här!!! Eftersom det var snö i luften igår och på marken idag, så kan man ju annars undra.
Tångruskornas skräck
Sippsäsong
Som barn gick jag och tittade efter blåsippor. Med lite tur fick jag se en eller två. De var fridlysta fick jag veta. Så det var något ytterst märkvärdigt förstod jag. Nu bor jag ”granne” med en hel blåsippsbacke, fantastiskt.
Blåsippsbacken har vaknat.
Eftermiddag i dis
Arken 2012-03-26
Mulen Lördagsprommis
Zlatan hade tur, blev klappad av snälla grannar fast han hade inlett med att skälla ut dem efter noter. Fula noter. De hade han kunnat spara till den mytomspunna vildsvinsgalten, ifall han dyker upp.
Fårhagen i Grunsen har blivit väldigt fin.
Var är fåren?
Inga får syntes till.
Däremot hästar.
Utsiktskulle.
Lite bus måste man ha…
Kong i snöre, oslagbart.
Nu var jag riktigt nöjd med min lille Zlatan, flera individer av olka art hade passerats utan att ge upphov till fula ord. Men, ingen av dessa var möte. Möte är svårt…
Disa får bara gå korta rundor för veterinären denna veckan, hade lite ont i tassen. Så vi tittade på jolleövningar i hamnen.
Spännande segling mellan bryggorna. Trodde ni att det skulle bli en jolle på bild, då känner ni inte matte.
Kallt
Eskimåfamilj som strandat
Det är bara camparin som fattas, isen är på plats.
Krullig is. Drivis. Imponerande hur vatten och vind kan skyffla runt dessa enorma massor av is. På bara en natt så kan det ligga is så långt man ser eller vara helt isfritt.
Emil
Skum på klippa
Solen i vattnet
Kallt skum
Sittande man med hundar
Eruption
Våg i vik
Mås och vågor
Den sjunde vågen...
Här är Berit!
Berit sliter ordentligt i huset, fler och fler strömlösa och jag har minsann bunkrat lite vatten.
Berit sliter och drar, hoppas strömmen blir kvar.
Var på valpkurs idag. Det är märkligt vad det kan läa med lite skog. Vi var inomhus och tränade också, nya knep. ”Bromsen” var jag bara tvungen att prova på Kalle och Disa när jag kom hem. De fattade galoppen ganska fort. De kan ju vänta, men bara på kommando. Här skulle de ju ha godis framför sej och själv välja att inte ta.
Berit rullar in.
Zlatan gick ner för trappan helt av sej själv för första gången idag! Upp har han gått i några dagar men ner har vi inte tränat. Uppåt tränade vi genom att flytta hans tassar. Vet inte om det är så ”man gör”, men det fungerade på honom. Så nu kan vi ju börja göda honom. Nä förresten, man måste bära honom de sista metrarna till bilen. Han får vara smal ett tag till:-)
Disa och Kalle ville tvunget kolla in vågorna. De anser det spektakulärt med oväder. Kolla här:
Den som vill ha en Dejavu från Per kollar här:
http://rottisar.eu/Videoklipp/Stormen_per2.htm
Den ligger inte på Youtube, så jag kan bara säga lycka till. Ren tur om du kan se den.
Fullmåne
Påverkas hundar av fullmåne? De har ju redan vassa hörntänder, päls och klor.
Var ute med Zlatan och då såg månen ut såhär:
Månen i Lerkil i kväll.
Och plötsligt såg Zlatan ut såhär!!!
Men det kanske bara var något armosfäriskt.
Det sägs att Västgötaspetsar har Napoleonkomplex.
- Plutten har fått tag på en alldeles för stor pinne.
Ge henne ett block, så skriver Disa under på det.
- Ska han ha den, verkligen?
Nä, det klart han inte ska, han kan ju sätta den i halsen:-)
- Min pinne, min pinne, min, min, min…..
Kilanäsan
Det har hittils varit lite för tuff terräng i våra omgivningar för en liten valp med korta ben. Men idag tyckte jag att det var dags. Han kan ju hoppa upp i soffan nu, det måste ju vara ett tecken…
Disa och den ädlaste delan på Zlatan...
Det är ingen lång runda men branta klippor och bottenlös ljung skulle forceras. Jag är lite impad av hans framkomlighet, vi pressade honom inte, ibland fick han gå först och han körde inte den hjälplösa stilen (som han gör vid trappor mm) för att bli buren, nejdå, hur kavat som helst kravlar han upp för branter och genom snår.
Han smälter in fint i omgivningen...
Ibland tog han fel väg och fick ”leta” upp oss. Bra träning. Om Disa tog en lov så stannade han med mej och skällde på henne när hon kom tillbaks. Håll dej till flocken…
På äventyr, här fanns mycket mums.
På vägen hem ett ljudlöst hundmöte med något vitt, typ samojed.
Nu, lugna fina hundar slaggar i soffan…
Nyöppnad affär på minsta promenadrundan.
Disa har gått sparsamt med promenader den senaste tiden, men nu ska hon komma igång igen. Så vi tog den ”lilla promenadrundan”, den är kort och fästingfri om man inte traskar runt i diket.
Så då är det ju så praktiskt att det har öppnat en affär just längs denna lilla runda! Utbudet är inte dåligt, björnbär, havtornsbär och blommor. Men servicen är lite sådär, när vi kom dit så var det obemannat.
Här sitter jag och får bara lukta på bären.
Skyltningen uppmanar eventuella kunder att återkomma vid senare tillfälle. Samt lämnar inga tvivel om att detta är en affär.
Upptagen personal, trots att de verkar vara två i bemanningen, är ingen av dem på plats.
Disa gillar björnbär riktigt mycket. Alla bär går bra men björnbär är lite extra.
Jag är ingen snattare, men ett björnbär hade varit så gott! Kanske nästa gång...
Själv hade jag kanske behövt ett fyrklöver.
Senaste kommentarer