Ingen Berit i skogen

När det är blåsigt kan det vara skönt i skogen. Det var det idag. Zlatan fick gå löst, vi tränade mycket inkallning. På bilden spanar han efter halva flocken.

Zlatan är en vallhund, som sådan håller han koll på sin flock och vill inte sticka och jaga.

Han lyssnar väldigt bra men intresset är att vara med oss, han håller sej nära naturligt.

Vi försökte ställa Kalle i utställningspose, det följs med intresse av åskådarna...

6 månader har han blivit! Och nu ser han väldigt liten och luddig ut på de första bilderna…börjar redan tycka att det gick fort. Tänderna är som sagt stora och fina, inga mjölkisar längre. Rumsren? Ja, så länge inget särskilt händer, men är man lite uppjagad så kan det hända olyckor. Har börjat lyfta benet när han kissar och sprätter gärna. Lite spökig, skäller på människor som han ser. Pinsamt, det känns som att man har värsta mördarhunden i kopplet. Men det går nog att bli av med. Åksjukan har också blivit mycket bättre, idag kräktes han inte på hemvägen trots att han fått korv i skogen. 11 kg väger han på personvågen. Det är 11 kg snabb terminator.

Han når att ta från borden, åtminstone sånt som inte ligger i mitten. Om man har korta ben, så kan man nå ganska högt ändå, ifall man står på baktassarna, har ganska lång kropp, och sträcker ordentligt på halsen. Att vara riktigt enveten hjälper också till. Zlatan kommer ofta med saker som definitivt inte förvarats på golvet. Men han har å andra sidan blivit duktig på byteshandel (eller är det jag som blivit det…?) så han  kommer med dem och lämnar. Sötnosen.